söndag, november 30, 2008

Vad lära av amerikansk valrörelse

Under förra veckas förbundsstämma diskuterade vi mycket kring skillnaden mellan svensk och amerikanske valrörelse. Det var tydligt att skillnaderna är mycket stora, speciellt i fråga om kampanjande. Vissa saker går att tyda ur den amerikanska valrörelsen som skiljer sig från den svenska:

- Det ideella engagemanget. Fler människor även utanför partierna tar del i valrörelsen och engagerar sig för att locka röster till den kandidat de stödjer. Den grupp av muf:are som var över till USA och hjälpte till i republikanernas valrörelse, vittnade om människor som kom in några timmar efter jobbet för att ringa till osäkra väljare. Det här handlade ofta om personer som inte hade anknytning till republikanerna men som visade stort engagemang i valet.

- Närheten mellan kandidater och väljare. Det märks ganska tydligt att den enskilde kandidaten är så mycket viktigare än det parti som den företräder. Det gick att tyda redan 1984 när Reagan vann 49 av 50 delstater, dels på grund av att han lyckades locka väljare från både republikaner och demokrater. I USA tas det en tydligare ställning för en enskild kandidat vilket är en stor fördel. Att identifiera sig med en kandidat ger väljarna större insyn i den vardagliga politiken.

I Sverige omöjliggörs detta till stor grad till följd av de personvalsspärrar som finns, speciellt bland oppositionspartierna har det funnits motstånd mot sänkta personvalsspärrar. Det märks att att i många fall är partiet viktigare än de som företräder partiet.

- Den informationsteknologiska utvecklingen Presidentvalet 2008 visade på vilka enorma möjligheter som media och internet i allmänhet kan föra valrörelsen närmare väljarna. Det var mycket här som avgjorde till Obamas fördel, han insåg tidigt likt Kennedy insåg tv:s intåg som en fördel att nå ut till sina väljare via många de medier som finns. De två senaste årens utveckling i form av bland annat

YouTube och Facebook har gett politiker större möjlighet att nå ut med sina budskap. Det ska bli intressant och se hur detta utvecklar sig i den svenska politiken under de två kommande åren. Jag hoppas få se att Moderaterna är det parti som bäst utnyttjar de medier som finns för att bäst nå ut med sina budskap.

tisdag, november 25, 2008

Dagens två länkar

Gävleprotest - Den förre diskuskastaren Jimmy Nordins initiativ för att upplysa om många Gävlebors motstånd mot Gävle som kulturhuvudstad 2014. Över 4000 personer skrev på prostesten, men Gävles styrande politiker har totalt ignorerat den.

Alliansens vänner - En oberoende grupp som stödjer den politik som Alliansen har drivit igenom och vill fortsätta kämpa för att driva igenom.

Helgens stämma

Helgens stämma blev en kul upplevelse, många intressanta debatter blandat med personvalsspänning och galej. Jag får ge en eloge till valberedningen som lyckades pricka in sitt förslag på en person när. Också vill jag ge ett stort lycka till nya förbundsstyrelsen som har mycket att leva upp till de kommande två åren.

Som sig sedvanligt blev banketten både lång och trevlig, den slutade först vid halv två. ;) Bankettens två underhållare, Kreti och Pleti, en duo från den politiska vänstern underhöll oss med ett potpurri av roliga sånger om allt från höger till vänsterpropaganda.

En rolig punkt i programmet var Gunnar Hökmarks entré på stämman, tillika punkten där han valdes till MUF:s tredje hedersordförande. Hökmark är en mycket inspirerande person som tydligt beskriver hur vi i MUF och Moderaterna ska kämpa för att värna om frihetens och demokratins ideal.

MUF tog även ställning för fildelning. Det var tydligt att att MUF vill göra skillnad på upphovsrätt och äganderätt. Fildelningsområdet är en komplex fråga där de aktörer i form av artister och skivbolag måste hitta nya och enklare sätt att förmedla sin musik. Nog sagt att jag inte har så mycket för Timbaktu och hans åsikter, men hans sätt att förmedla sin musik till sina fans är något som många artister borde se upp till. Timbaktu är framgångsrik eftersom han förstår marknaden och utnyttjar den till fullo till skillnad från de stora skivbolagen som vill stöpa om och reglera marknaden samt yppa sin förbudsiver.

lördag, november 22, 2008

MUF's tredje hedersordförande


Gunnar Hökmark valdes nyligen till hedersordförande för MUF, den tredje i ordningen.

Frågestund med statsministern


Fredrik Reinfeldt på frågestund på MUF's förbundsstämma.

måndag, november 17, 2008

LO:s hyckleri

LO är verkligen ute och mobiliserar för morgondagens manifestation på Mynttorget i Stockholm. Läste igenom deras krav på en bättre arbetsmarknad, så här låter det:

- Fler utbildningsplatser, särskilda insatser för unga arbetslösa och offentliga satsningar för fler jobb.

- A-kassan ska befria arbetslösa från tvånget att konkurrera om jobben med lägre löner. 80 procent i ersättning, högre tak, rätt till deltidsstämpling och sänkta egenavgifter.

- Kollektivavtalen ska förhindra konkurrens om jobben mot lägre löner. Lagstiftningen måste ändras så att den försvarar fackliga fri- och rättigheter. Kollektivavtalen ska gälla lika för alla på arbetsmarknaden i Sverige.

Men ärligt talat, vilken ändring behövs för att försvara de fackliga fri- och rättigheterna? I vems syfte ska lagen ändras? Är detta till förmån för arbetstagarna eller är det ytterligare ett steg att stärka fackpamparnas roll på arbetsmarkanden.

Jag sjäklv respekterar kollektivavtalen som ett komplement på den svenska arbetsmarknaden, men arbetsmarknaden måste bli mer flexibel, det måste finnas utrymme för fler avtalsformer.

Men sen det väsentliga, skatten. Hur vill LO ha det med inkomstskatten? Stödjer de regeringens skattesänknigar fr låg- och medelinkomsttagare eller går de hand i hand med socialdemokratin? Om folk inte tjänar på eget arbete, vad har LO:s krav för betydelse?

torsdag, november 13, 2008

Värnar Ohly om den internationella solidariteten?

Det kan tänkas att jag hackar mycket på Lars Ohly. Men det är inte så svårt att göra det när hans ageranden går att ifrågasätta. Sverige har valt att förstärka sin närvaro i Afghanistan. Det sker genom ytterlige fredsbevarande styrkor, ökat bistånd till hjälp för uppbyggnad av demokratiska institutioner, skolor etc.

Problemet i det hela att Ohly hela tiden faller in i den traditionella vänsterretoriken. USA är skurken och allt Sverige gör legitimerar USA:s misstag. Vi kan hålla oss vid att när civila dödas är det ett misstag, men i övrigt? Var det ett misstag av USA att gå in i Afghanistan? Var det ett misstag att befria Afghanistans kvinnor? Var det rätt att befria landet från åratals av förtryck och förföljelse? Var det ett misstag att genomföra demokrati- och frhetsmässiga åtgärder?

Om Sverige ökade insatser i Afghanistan legitimerar USA för den demokratiska och frihetliga utveckling som har skett i Afghanistan är det inget mig emot.

onsdag, november 12, 2008

Det är något låg- och medelinkomsttagare vill betala för att förbättra?

Eller vill de? Ohlys utspel i gårdagens rapport visar tydligt hur de vill behandla folk i arbete. De med en inkomst över 17.000 kr ska få höjd skatt med det förslag som Ohly och Vänsterpartiet vill få igenom. Uppenbarligen har Ohly inte lärt sig att högre skatter automatiskt leder till bättre välfärd, det har vi redan fått bevisat. Då har jag svrt att tro att de med minst inkomster ska bli blåsta på de skattesänkningar som regeringen har genomfört. Men det är som det är, vänstern vill fixa krisen med hjälp av högre skatter och högre bidrag. Det är deras melodi än idag.

Ohly säger att detta kommer att vara en valvinnande fråga. Det har han rätt i, men en valvinnande fråga för Alliansen. Folk föredrar hellre större ekonomisk frihet än att göra statsapparaten än mäktigare.

måndag, november 10, 2008

Hur driva med Obama?

Om den senaste tiden har präglats av lågkonjuktur och finanskris, har högkonjuktur rådit på ett annat håll, nämligen humorscenen. Ingen president har nog gett så mycket upphov till material som George W Bush. Frågan är nu hur humorscenen kommer att hantera den nya presidenten. Kommer Obama ge lika mycket upphov till material som sin föregångare? Antagligen inte.

Ett inslag som har roat mig under de senaste åtta åren är Letterman-inslaget "Great Moments in Presidential Speeches". Så här kan det se ut:



Frågan är nu hur Letterman och de andra prime time-komikerna kommer att driva med Obama och hans förehavanden, kanske i stil med detta:



Vad väntar USA härnäst?

Att USA:s nästa president heter Barack Obama har väl inte undgått den minst insatte. Det som många hade hoppats på, dvs en valrysare blev en defilering och ett ett resultat som talade sitt tydliga språk. Många hade hörsammat Obamas ord om hopp och förändring och USA inleder nu en ny era. Presidentskapet är det tyngsta ansvaret som en enskild person kan bära och det ansvar som ligger på Barack Obama är i särklass tungt. Det är nog ingen som vågar prata om ett dukat bord, så som en annan förlorare försökte förklara det här i Sverige, detta för att på något sätt mildra sitt ansvar över nederlaget.

Många frågor kommer att ställas, hur kommer de första dagarna i Obamas första period se ut? Hur kommer han tackla finanskrisen? Hur kommer han hantera sina löften gällande Irak, Afghanistan och det skattesänkarpaket för låg- och höginkomsttagare? Och framför allt, kan hans motstånd till USA:s frihandelspolitik att bestå? Hopp och förändring är vad Obama har basunerat ut, och det är hopp och förändring som amerikanarna vill se.

Samtidigt väcker valet av Obama en del farhågor. Många vill jämföra Obama med Kennedy, en president med enastående retorik som satte prägel genom sin katolska tro och som föll offer för den inhemska terrorismen. Barack Obama besitter samma retoriska talanger och har definitivt skrivit in sig i historieböckerna som den första svarte presidenten i USA. Kommer Obama att falla offer för den inhemska terrorismen likt Kennedy? Kommer det inre hotet att vara större än det yttre?

Valet av Obama är inte bara ett tecken på att USA vill ha förändring, utan även ett tecken på ett något delad nation. När Roosevelt bjöd in en svart man att äta middag i Vit Huset sågs det som en förolämpning Mer än 70 år senare väljer USA sin förste svarta president, ett val som inte gläder en del men som andas en del förhoppning om att USA är åter på väg tillbaka till de ideal som gjorde dem till den stormakt de förtjänar att vara, framhävandet av demokrati och frihet, och möjligheten till förändring och möjligheter.

Vad väntar USA härnäst?

lördag, november 01, 2008

Varför McCain måste vinna

Den film jag la upp igår spelar mycket roll i hur jag skulle rösta om jag vore amerikan. Det kan tänkas att USA:s intåg föregicks av vissa tveksamma argument, men ett missstag var det inte. 4000 amerikander har dött för en sak, att skapa fred och frihet för ett folk som levt med ständigt förtryck och förföljelse i flera år. Det är människor som idag trots den spända vardagen har en chans att bygga sig en framtid, kanske ha möjlighet att utforska den värld som finns bortom utan att det handlar om att de beger sig på flykt.

Att som den skadade ex-soldaten sa, att de som påstår att Irakintåget var ett misstag, är ett hån mot de som stred och dog för frihetens skull. Det är ett hån mot de som tidigare har kämpat för frihetens ideal på jordens alla hörn. Det är ett hån mot de som vill bygga sig en framtid, fria från förtryck och förföljelse. Jag står bakom frihetens ideal, jag månar om att andra ska få leva med samma demokratiska rättigheter som jag åtnjuter. Därför stödjer jag senator John McCain som den nya ledaren av den fria världen. Han förstår vad frihet innebär.