måndag, maj 18, 2009

Gårdagkvällen ägnades åt den partiledardebatt som hölls i Svt. Det var ett glatt gäng mufare som stod utanför Svt-huset och agerade hejaklack åt Alliansens partiledare och förde en tuff kamp mot ett gäng ssu:are som nästan hade mer megafoner än folk. Trots allt tog Alliansens en poängseger i hejaklacksmatchen, med ett ganska begränsat manskap. Nästa gång ska vi knäcka dem genom att bara vara där. Debatten i sig var som oftast väntad. Oppositionen sade sig vara överens men frågan om vilka skatter de vill höja blev höljt i dunkel. Det är nog så att landets vårdbiträden, sjuksköterskor och alla övriga offentligt anställda får räkna med en smärre skattechock vid eventuell rödgrön seger nästa år.

Dock håller jag med om att debattens ämne kretsade för mycket kring inrikespolitik och inte kring EU. Det är tråkigt att Svt har den taktiken tre veckor innan EU-valet, inte minst med tanke på svenskarnas låga valdeltagande i EU-folkomröstningar. Både Expressen och Aftonbladet har skrivit om detta, Lena Mellin på Aftonbladet kallar det för ”en märklig prioritering”, helt korrekt.

En eloge till Maria Wetterstrand (Mp) som framstår som den mest seriösa företrädaren i den rödgröna oppositionen. Snyggt klädd, snyggt stajlad, och med en pondus som är mycket bättre än hennes ditos på vänsterkanten. Hon är den som förmår ge klara besked om sin politik, trots att hon snavar lite på frågan om vilka skattehöjningar som kommer att ske.

Läs mer om efterspelet här, här, här och här.