Vänstern och tyranniet?

Det har ju alltid funnits en viss fascination hos socialisterna kring Central- och Sydamerika. Detta lyckades även Lars Ohly klämma in i sitt Almedalstal igår. Med lite vatten på kvarnen från den senaste statskuppen i Honduras försökte Lars slå ner på militärens demokratisyn i Honduras, han lyckades även med att kalla det för en ”högerstatskupp” och fortsatte med att ifrågasätt högerns syn på demokrati.

Jo visst har högern sina fläckar också, inte minst med den svenska högern som på 1920-talet var emot kvinnlig rösträtt. Men det hela blir patetiskt när kritiken kommer från en som grät av sorg när Berlinmuren föll (Notera att jag använde detta begrepp igår också). Problemet med Lars Ohly och hela vänstern är inte bara deras demokratisyn, utan deras förmåga att vilja ignorera det kaos som socialismen har skapat under 1900-talet i Kina, Cambodja, Östeuropa och Kuba, fler ställen går att nämna.

Personligen blev jag lite häpen när Lars Ohly försöker mästra högern när det gäller synen på demokrati. Vad har vi gjort sen 20-talet motstånd mot kvinnlig rösträtt (notera att den som skulle vara mot allmän rösträtt idag skulle inte få något gehör vare sig från höger- eller vänsterblocket i Sveriges riksdag)? Nog har vi levt med nästan 70 års oavbrutet socialistiskt styre, men inte har detta gett upphov till någon statskupp. Vi lyckades besegra dem i valet 2006 och årets Europaparlamentsval var också ett tecken på att Europas socialister går bakåt. Det känns inte direkt sunt för dem som levde med socialisternas idéer under decennier och som nu känner friheten av att få röra sig fritt i Europa.