tisdag, augusti 11, 2009

Djurgården fungerar inte om organisationen inte fungerar

Om något var signifikativt för Djurgårdens fotbollsherrar denna säsong är det självmålet som orsakade ytterligare en smärtsam förlust i Stockholmsderbyt mot Hammarby. Om det vore så enkelt att förklara Djurgårdens debackel i Allsvenskan denna säsong, hade det inte varit svårt att förstå vad som skulle göras för att få allt rätt. Men så enkelt är det inte, sanningen är en helt annan, inkompetensen lyser rakt igenom hela organisationen och det är spelarna på plan som får stå i blickfånget för medias och fansens kritik.

I grunden speglar det i min mening hela Allsvenskan, en av Europas sämsta professionella ligor, med sex olika seriesegrare på de åtta senaste säsongerna. Men nog är det så som Aftonbladets Simon Bank sa i gårdagens SVT Fotbollskväll, Allsvenskan är en liga, lika influerad av socialdemokratin som övriga Sverige, allt ska vara äckligt lika, skulle något lag bli för dominant hade det jantelagstänkande som genomsyrar samhället fått sig en törn och de resurser som tilldelas de allsvenska klubbarna jämnats ut ännu mer för att bibehålla en lagom spridning av vilka lag som vid säsongens slut står som segrare.

När det gäller Djurgården Fotbolls bekymmer genomsyrar krisen hela organisationen, det är då ganska fair att hela ledet får stå ut för den granskning som sker. Organisationen känns lika amatörmässig som spelet på plan. Ledningen för Djurgården Fotboll försöker hålla fanan uppe, och det är en trojka människor, däribland Bo Johansson, Bo Lundqvist, Putte Carlsson och Tommy Jacobsson som inte verkar gå hem riktigt i styrelens ögon. Då det hela verkar ha utvecklats till en maktkamp mellan DFAB (Djurgården Fotboll AB) där de nämnda personerna figurerar främst, och styrelsen för Djurgården Fotboll blir det hela ganska bekymmersamt.

Men lösningen borde vara ganska enkel. DFAB är de som sitter på resurserna, de har krav från sina aktieägare att resurserna hamnar rätt, att Djurgården Fotboll presterar. Då är det ganska självklart att DFAB borde ha ganska mycket att säga till om när det gäller styrningen av Djurgården Fotboll. Putte Carlsson är numera tillbaka i organisationen som "sportslig rådgivare vid spelarinvesteringar". Men där ligger inte problemet, eller lösningen. Lösningen ligger i att Djurgården Fotboll måste bli en professionell organisation rakt igenom.

Det funkar inte om alla i organisationen ska vara med i styrningen av laget. Alla måste hålla sig på sina positioner, skilda ansvar måste respekteras. Det får aldrig tolereras att alla i organisation försöker ha ett ord i hur laget ska prestera, den saken ligger på sportchef och tränare. Då organisationen är uppbyggd av den mest kompetente ordföranden, sportchefen, marknadsföraren, tränaren etc. samt ett lag med kompetenta spelare, då fungerar Djurgården Fotboll bättre. Då får vi säkerligen uppleva de glansår som 02-03 samt 05 då Djurgårdens fana vajade högst i Fotbollssverige. Då är Djurgården inte bara "Stockholms stolthet" utan också svensk fotbolls stolthet.