Framkomlighet har länge varit en prioriterad fråga i debatten om hur Sveriges infrastruktur ska förbättras. Jag har noterat att två av oppositionens företrädare i Gävleborg, Alf Norberg (V) och Bodil Ceballos (Mp) har opponerat mot regeringens klartecken för Förbifart Stockholm.
Alf Norberg vräker ut sig en rad argument till förmån för dubbelspår på norra stambanan, inte mig emot. Men vad han grundar dessa argument på får stå för honom. Dock ställer jag mig undrande till en sak.
Alf och Bodil ondgör sig över satsningen på runt 27 miljarder för Förbifart Stockholm, men nämner inte med ett ord den satsningen på runt 17 miljarder för att bygga Citybanan genom Stockholm. Om nu Alf är emot ett infrastrukturprojekt i Stockholm för att han vill att hela Sverige ska leva, varför opponerar han sig inte emot det andra stora projektet genom huvudstaden?
Jag håller helt med Bodil Ceballos om att vägnätet borde ha byggts på ett sätt att man inte hade behövt köra genom Stockholm för att ta sig norrut. Nu tar regeringen steget för att öka rörligheten i Stockholms vägnät. Detta är inte bara något som har till syfte att gynna Stockholmsregionen, utan hela Sverige. Tillsammans med Citybanan tas nu omfattande steg för att förbättra infrastrukturen i Stockholmsregionen, det gynnar hela Sverige.
