Begreppet kultur känns väldigt komplext att förklara vad det verkligen är. Skulle jag benämna det vid ett ord skulle det vara skapandekraft. Att skapa något som har en inverkan både på en själv och på andra. På Wikipedia går det att läsa följande:
”Ordet kultur kommer från latinets, cultura av cultus, som betyder odling”
Just det bekräftar mycket min tolkning av kulturen i sig, den andra betydelsen ”socialt överförda levnadsmönster” bekräftar tesen kring berörande. Kultur berör människor. Debatten har under lång tid kretsat kring inte vad som är kultur utan vad är rätt att göra inom kulturens ramar och vilka som sätter normerna. Därför blev jag glad över Göran Hägglund när han först under sitt tal i Almedalen och sedan i sin debattartikel i DN startade en kulturpolitisk debatt som rört upp många känslor inom kulturetablissemanget.
Det som jag ser som Hägglunds syfte är följande, en viss grupp av människor, kallad kulturelit vill sätta normen för vad kultur är och vad som får göras. De bereds stort utrymme på tidningars kultursidor samt i övrig media. Vad Göran Hägglund har gjort är att han på ett respektfullt sätt trätt in i kulturdebatten och startat en diskussion kring vad som är godtagbar i kulturens mening.
I gårdagskvällens Svt Debatt blev det tydligt vad som står emot vad. Debatten mynnar i stora delar ut i anklagelser att Hägglund är emot kulturellt skapande generellt. Det är inte sant. Sanningen ligger i att Hägglund väcker en debatt kring vilka medel som är tillåtna.
För övrigt blev jag inte särskilt imponerad av Hägglunds kritiker. Särskilt blev jag ganska förbryllad över att Expressen har en kulturchef (Björn Wiman) som inte kan förmå att få ur sig ett enda relevant argument, utan ägnar större delen av tiden åt att döma och mästra Göran Hägglund som okunnig. Men okunnig över vaddå? Okunnig för att Hägglund har ett annat synsätt än just Expressens kulturchef?
”Ordet kultur kommer från latinets, cultura av cultus, som betyder odling”
Just det bekräftar mycket min tolkning av kulturen i sig, den andra betydelsen ”socialt överförda levnadsmönster” bekräftar tesen kring berörande. Kultur berör människor. Debatten har under lång tid kretsat kring inte vad som är kultur utan vad är rätt att göra inom kulturens ramar och vilka som sätter normerna. Därför blev jag glad över Göran Hägglund när han först under sitt tal i Almedalen och sedan i sin debattartikel i DN startade en kulturpolitisk debatt som rört upp många känslor inom kulturetablissemanget.
Det som jag ser som Hägglunds syfte är följande, en viss grupp av människor, kallad kulturelit vill sätta normen för vad kultur är och vad som får göras. De bereds stort utrymme på tidningars kultursidor samt i övrig media. Vad Göran Hägglund har gjort är att han på ett respektfullt sätt trätt in i kulturdebatten och startat en diskussion kring vad som är godtagbar i kulturens mening.
I gårdagskvällens Svt Debatt blev det tydligt vad som står emot vad. Debatten mynnar i stora delar ut i anklagelser att Hägglund är emot kulturellt skapande generellt. Det är inte sant. Sanningen ligger i att Hägglund väcker en debatt kring vilka medel som är tillåtna.
För övrigt blev jag inte särskilt imponerad av Hägglunds kritiker. Särskilt blev jag ganska förbryllad över att Expressen har en kulturchef (Björn Wiman) som inte kan förmå att få ur sig ett enda relevant argument, utan ägnar större delen av tiden åt att döma och mästra Göran Hägglund som okunnig. Men okunnig över vaddå? Okunnig för att Hägglund har ett annat synsätt än just Expressens kulturchef?
