tisdag, december 08, 2009

Hellre sympatipoäng än aktiva åtgärder.

Jag har lyssnat en del på Christina Husmark Persson. Jag får säga att det är tämligen imponerande att hon klarar av att hantera den uppgift hon har som socialförsäkringsminister. Vissa kan tro att den rollen kan vara rätt liten. Men när man tänker på att Husmark hanterar drygt halva statsbudgeten inser man att uppgiften blir en hel annan. Låt mig säga så här. Den reform som Alliansen röstade igenom förra året och som oppositionen var emot har de nu ställt sig bakom. Det är skönt att de även står bakom den sjukvårdsreform som mer aktivt försöker återanpassa människor till arbetsmarknaden. Men när man lyssnar till dem låter det något helt annat.

Jag tycker det är ganska magstarkt att man både från Miljöpartiets och Socialdemokraternas sida har fokus på att samla politiska sympatipoäng hos de utsatta människorna istället för att kommunicera ut sin agenda. Vill man nå trovärdighet behövs det förslag på konkreta åtgärder, det har jag inte hört. Nu försöker man skapa en offersituation där man gör allt för att locka folks stöd, utan att visa på vad man egentligen vill. För vill oppositionen något? Inte enligt deras budgetmotioner.

När Alliansen tog över makten 2006 förtidspensionerades 140 personer varje dag. Förtidspension var det som väntade dem som uppnådde maximalt antal sjukdagar och stod inför utförsäkring. Det som kallas "Den kalla handens politik" om Alliansens agenda kommer från den opposition som bedrev en cynisk politik och som inte vill visa vad de vill genomföra. För det de inte visar är att de är för den åtgärdsplan från Alliansen som de röstade emot förra året. Men prestigen räcker inte längre. Därför drabbas inte de utförsäkrade bara av oro för sin försörjning, de drabbas av oppositionens cynism inför deras situation.

Media: AB, AB2, AB3, DN, Exp, Exp2, Exp3, Svd, Svd2, Svd3, SvD4