onsdag, februari 17, 2010

En röd-röd, icke rödgrön utrikeshållning

"Den talande tystnaden är talande nog" - Carl Bildt

Utrikesminister Carl Bildt lade fram regeringens utrikespolitiska deklaration. Det var en underhållande debatt som följde i riksdagen, en debatt mellan regeringens ambition att spela en aktiv roll samt att utveckla det bilaterala samarbetet gentemot NATO, gentemot en politik i mitt tycke handlar om det som Fredrik Malm uttryckte det att "driva nån sorts diplomatiskt konfrontationspolitik mot andra västländer". Urban Ahlin ansåg att Carl Bildt "fjäskade för NATO". Nåväl, om det inte snarare var ett uttryck för Sveriges vilja att ta ansvar för allas vår säkerhet. Det var lite av den stöddiga attityden som Ahlin intog idag. Dessutom lyckades han snärja in på "Ursulagate" till råga på allt. Tämligen lågt att behöva göra sig lustig över HBT-personer.

Med tanke på dagens debatt, svängde Aftonbladet in på de rödgrönas oenighet i utrikesfrågor. En kort redogörelse om hur jag ser på deras olika ställningstaganden.
  • Socialdemokraterna vill utvärdera den svenska närvaron i Afghanistan, utvärdering är på många politiska områden den rödgröna melodin. Gällande EU är hållningen både svart och vit. Dels är de det enda partiet i oppositionen som kommit till underfund att EU i grunden är bra. Dock är frågan i hur de landar rent säkerhetspolitisk när de nu ska göra upp med sina vapenbröder.
  • Vänsterpartiet vill gärna prata om internationell solidaritet, men vill gå ur EU och lämna Afghanistan åt sitt öde. Det är fegheten som bedrar när solidarisk teori ska omsättas i praktik.
  • Miljöpartiet säger att de vill likt Socialdemokraterna utvärdera den svenska närvaron. Om EU är det fortfarande tveksamt, de vill framställa sig som mindre EU-fientliga men vi vet ännu inte var det landar. De är även frihandelsfientliga, hur tror de att detta skulle hjälpa folk ur fattigdom om man stängde dem utanför från den handel som de rikare länderna bedriver? Mycket med tanke på det som Emil Broberg skriver, "- Utarbeta en ny samstämmig Afrikapolitik, där ett ökat politisk och ekonomiskt självbestämmande, tillsammans med kampen mot fattigdom och för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, står i centrum för Sveriges utvecklingssamarbete."
Om man får tycka, är det lite oroande hur svensk utrikespolitik kommer te sig om de rödgröna kommer till makten. Det är en ny tid, en tid långt från den inställning som Göran Persson intog att Sverige skulle spela en aktiv roll inom utrikespolitiken. Tillsammans med Anna Lindh var Persson inne på ett bra spår, något som säkerligen gjorde att han lämnade både Miljöpartiet och Vänsterpartiet utanför. Men eftersom Mona Sahlin har tagit in dem i samarbetet ställs ju frågan, hur kommer svensk utrikespolitik se ut i praktiken? Hur blir Sveriges EU-politik med ett parti som vill gå ur EU? Hur blir Sveriges hållning gentemot WTO med ett parti som är emot frihandel? Vilka länder kommer spela stor roll i de rödgrönas ambitioner att söka bilaterala samarbeten?

Om det ökade stödet för Afghanistan: 1, 2, 3. Ohly anser att det ökade stödet hos hans medlemmar beror på att de har missförstått undersökningen. Är det rädsla för att medlemmar tycker någonting annat? De rödgrönas nya utspel om Palestina kan tänkas vara intressant. Självklart ska Palestina vara ett fritt och självständigt land, men det bygger på förpliktelser och ansvarstagande från både Palestina och Israel.

Mr Opinion skriver om rödgrön dikeskörning. En sista tanke tillägnar jag en tidigare utrikesdebatt i riksdagen där Carl Bildt på ett oerhört roligt sätt skickade en pik till den socialdemokratiska oppositionen.



Media: AB, AB, DN, DN, Exp, SvD, SvD,