torsdag, april 29, 2010

De kä(mp)ar för en åter(s)tällare

Det är återställarens politik som ljuder från de rödgröna inför valet presenterar sina satsningar. Det är med en av deras paradgrenar från tidigare val som ska få stort utrymme, de höjda ersättningarna för folk som inte. Incitamenten att jobba för folk med låga inkomster minskas onekligen med en sådan höjning. Dessutom den stora orättvisan de inte talar om, den om att de högavlönade, Sahlin Reinfeldt, Borg och resten som ska få åtskilliga tusenlappar mer i månaden om de inte jobbar. Den andra frågan om höjd skatt för de som tjänar över 40 00 kr i månaden är något som också sätter dit de som satsat på en kvalificerad karriär. Man kan undra varför de rödgröna ogillar vissa människor, de är många som ogillar deras förslag.

En av de stora valfrågorna i valet 2006 var den kring varför en högavlönad direktör skulle få flera tusen kronor mer i månaden när denne inte arbetade och att de skulle kompenseras av att lågavlönade skulle få mer i skatt för att de jobbade. Det var då en högst orättvis politik, det är fortfarande en orättvis politik. grunden i samhället är att människor jobbar. Att öka taken i a-kassan samtidigt som man höjer skatterna minskar skillnaderna mellan att jobba och vara arbetslös. Nu har vi förvisso inte sett några drastiska skattehöjningar för låginkomsttagare. Men kan man tro Ohly och co är varje skattekrona som går att komma åt väl värt att ta in, oavsett vem det drabbar.

Finanspolitiska rådet slog fast 2008 hur effekterna skulle bli av en utfasning av jobbskatteavdraget. Resultat är ganska tydligt, lägre självfinansieringsgrad, upp till 53 gånger högre kostnad för varje extra arbetad timme, mindre av totalt arbetade timmar samt en högre inkomstspridning jämfört med jobbskatteavdragets fjärde steg. Karl Malmqvist beskriver det bra på sin blogg. Dessutom oroas både studenter och nationalekonomer vid utfasningen, incitamenten sänks för de som lagt ner år av studier för karriärer inom högkvalificerade yrken. "Varför ska man straffas för att man har lagt ner år av studier och dragit på sig studieskulder och sen straffas för det?" frågar sig en elev på Stockholms Universitet. Jag förstår henne till fullo.

Kollar man till opinionen är läget ljusare för de rödgröna, dock när det gäller sakfrågorna går det tvärtemot dem. Stort motstånd har mött dem i bensinskattefrågan, även från fackliga led. Klarar svensken av en kostnadsökning på 49 kronor i månaden? De flesta gör det säkert, men klarar de av av höjd inflation, höjda räntor och höjda konsumentpriser av att företag får höjda transportkostnader? I den frågan har Miljöpartiet en säregen cynisk inställning.

Nu går de rödgröna till val på en återställare, det blir en säregen återställare med ett tydligt mål. Det ska löna sig mindre att arbeta, det ska löna sig mer att vara arbetslös, särskilt för den med högre inkomster. Bilister ska beskattas hårdare, transportföretag ska beskattas hårdare. Det är en återställare med ett skimmer av att bringa rättvisa, men den rättvisan är bara ett cyniskt spel för att de rödgröna ska plocka åt sig våra surt förvärvade pengar så gott det går. Det tidigare gröna Miljöpartiet har de senaste dagarna visat sitt röda skimmer. De har nu övergett sina rödgröna skatteväxling, nu återstår bara en rödgrön skattechock. Håll hårt i era pengar!
Media: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD