fredag, april 09, 2010

Det är nästan lite synd om SSU



Både jag och André har skrivit kring det här med SSU:s brist på konstruktiv politik. OM man får säga så här, jag insåg redan i valet 2006 med SSU:s reklamfilm hur plumpt den kunde bli. Tämligen osammanhängande, myntinkast på sjukhusen etc. Det var den visa som SSU ville spela. Jobben har ju varit det hetaste debattämnet och kommer vara så intill valdagen. En jobbpolitik som gör skillnad och verkligen levererar är ju den som ger mest förtroende. SSU vill i sin video visa på just det här med problematiken kring ungdomsarbetslösheten, ett av svensk inrikespolitik största gissel. Det gör man genom att dra parallellen att en ungdom har ett jobb är lika förvånande som att gå på krogen och gå hem med en åldring. Är det förvånande? Ja, kanske är det så. Men jag förstår inte egentligen SSU:s poäng, det hela känns ju ganska plumpt. Är det förv¨nande att ungdomar har jobb? Nej inte alls, det är ju jättebra, för de som har det. Därför borde ju debatten rikta sig mot ett annat håll.

Jag gick och tänkte mycket på de filmer som Moderaterna släppt i valet 2006. Jag kände själv att de innehöll vissa poänger, ett parti som tidigare hade setts med lite blida ögon, ett parti för de med lite högre inkomsterna blev ett parti som alla talade om. Det märktes inte minst under valrörelsen. Människor som inte ens hade tänkt rösta på Moderaterna gjorde nu det. Inte heller människor som hade förmått diskutera kring Moderaternas politik gjorde nu detta. Det väcktes nu en nyfikenhet kring Moderaterna, det var detta som reklamfilmerna visade, då de spelade lite med fördomarna kring Moderaterna, att det kändes lite främmande.

Ett bra reklambudskap ska ju väcka någon form av intresse. Jag brukar beskriva det efter det jag lärt mig i marknadsföring, vid hur reklamen påverkar en enligt AIDA-principen. Attention, Interest, Desire, Action! På det sätter bygger man en slagkraftig reklam som väcker uppmärksamhet, skapar ett intresse, gör folk nyfikna och som gör att de sen tar steget till handling, köpa varan eller som i det här fallet rösta på partiet. SSU:s reklam stannar nästan på första bokstaven, man blir uppmärksammad, men man blir snarare förvånad. Det tar en inte längre, därför slår man sig ifrån det, ungefär som den moderat som försökte jämföra sitt parti med en Dry Martini, inte särskilt lyckat i det fallet heller.

Jag tycker personligen lite synd om SSU. Det är förstås välkomnande att MUF har getts nästan fritt spelutrymme i den politiska debatten på skolan. Jag hade förstås hoppats att det funnits lite konkurrens, det är det som triggar en, gör att en vill prestera och visa att man är mer trovärdig än sin motståndare. SSU visar ju på konsten som hela arbetarrörelsen visar, slänga oerhört mycket resurser på utspel som får en att undra vad de egentligen håller på med. Samtidigt åker MUF:are land och rike runt helt ideellt för att övertyga ungdomar. Det kostar inget, det visar snarare på vilken ambition man har inom politiken. Jag tycker faktiskt att det är lite synd att SSU inte har nått längre.

Media: SvD