måndag, april 19, 2010

Individen måste gå före kollektivet i integrationsdebatten

Martin Luther King sa en gång att hans största önskan var att hans barn en dag inte skulle bli dämda efter sin hudfärg utan för sin handlingar. Dessvärre sker det fortfarande idag att man dömer folk efter vad de är inte vad de har gjort. I förra veckans Svt Debatt debatterades kring tryggheten i storstadsområden. Det var invånare som uttalar sig en rädsla för att gå ut på kvällen, till och med folk som inte ens hade sett något var rädda för att gå ut. Nu är det oftast att fokus ofta riktas kring områden med många invånare med invandrarbakgrund. Områdena ses som problemområden och målas ut som det i media, men hur upplever invånarna det? Hur upplever invånarna i Tensta, Bergsjö och Rosengård sin vardag? Jag har själv varit i Bergsjön, åkt igenom Tensta och jag vill på långa håll intehålla med den bild som målas upp. Personligen tror jag att folk i dessa områden är oerhört trötta på att deras områden beskrivs som problemområden.

Lösningen här är att tackla problemen efter hur det verkligen är, det är vissa individer som ser till att media kan måla upp sin bild av en kaotisk situation i vissa storstadsområden. Det är individer som gör livet surt för polisen och boende i området. Man måste se dessa personer som individer och inte döma efter var de kommer ifrån. Hela debatten kring integration måste kretsa kring invididtänkande. Alla lika alla olika var en devis som ljöd under 90-talet, Margret Thatcher talade kring att alla hade rätt att vara olika men alla var lika mycket värda. Så länge som dessa personer döms vid vad de är och inte efter vad de har gjort har integrationsdebatten fastnat. Jag startar tänkandet kring veckans bloggdebatt kring synen på individ kontra kollektiv. Det är där det måste starta.

Bloggar om veckans bloggdebatt:
Eva