tisdag, maj 25, 2010

Kan de ens enas om att vara överens?

Jag är inte förvånad att man inte hela tiden kommer överens i politiska frågor, ibland måste man inse faktum och gå vidare, man måste även inse att koalitioner är ett givande och tagande av stora mått. Att notera de båda allianserna är ett skådespel i sig. För första gången står inte valet mellan sju partier, det står mellan två regeringsalternativ, två statsministerkandidater. Då är vikten av den gemensamma alliansen stor. Ska man framstå som pålitliga måste man inse de olika viljorna.

De rödgröna har valt att göra två olika tolkningar av en gemensam överenskommelse, den om a-kassan. Jag kan förstå att det finns olika viljor, men att gå ut så pass tydligt och diskutera inför öppen ridå om olika tolkningar av överenskommelser ger ett sken av hur mycket som de egentligen är överens om. Den rödgröna formeringen har från början varit ett skådespel i sig. Först var de två, sen fick de inse att de skulle vara tre. Nu återstår arbetet att forma en gemensam valagenda. Jag undrar om hur mycket de kan leverera gemensamt, det är trots att det nästan likadant i Alliansen, tre olika partier med många olika politiska ståndpunkter. Avståndet är långt emellan, jag vågar tro att avstånden mellan dem är större än hos Alliansens partier.

Jag sätter högt värde till en koalition som kan enas mer än att ena om att regera tillsammans. Det politiska landskapet är format på det sättet att det finns inte läge för enpartilösningar, flerpartisystemet är här, hur den kommer att utvecklas återstår att se. Men att enas kring en gemensam agenda är svår, tillräckligt svår för att komma till insikten att komma överens i alla frågor är en ren omöjlighet. Koalitionssamarbete innehåller en hög grad av kompromisser, det är en lose-lose-situation där parterna får ge efter en liten bit av sin politik i utbyte mot att den andra parten ska få igenom sina profilfrågor. Alliansen kom dock överens om sexton gemensamma överenskommelser inför förra valet. Det rödgröna alternativet har en gemensam budget och en överenskommelse om att regera tillsammans.

Det är värt att nämna att det är av vikt att kunna ha förmågan att komma överens men också respektera att det inte hela tiden går att hitta gemensamma lösningar som gynnar alla till hundra procent. Är det på det sättet att man inte är överens, eller gör olika överenskommelser om vore egentligen det bästa att tiga och låtsas att om att den överenskommelse som finns gäller. Att påstå två olika saker om samma överenskommelse ger ett sken av att de egentligen inte är överens, och frågan är om de ens kan komma överens om att bli överens.