söndag, maj 16, 2010

På resa genom opinionslandet

Det blev ytterligare en opinionsmätning som visar på det som de tidigare har visat. Läget har stabiliserats, allt kommer att avgöras av enskilda insatser, inte bara Reinfeldts och Borg eller Sahlin och Wetterstrand. Valet kommer säkerligen avgöras av de som med mest energi lyckas övertyga väljarna om vilken väg som ska tas. Säkerligen kommer rådande läge att påverka en hel del. Regeringen har fört en återhållsam ekonomisk politik genom finanskrisen. Andra länder där Mona Sahlins systerpartier regerar har gått en väg som har inneburit stora ekonomiska konsekvenser som de nu får sanera. Beskedet från väljarna i Storbritannien var att denna väg inte acceptabel, Mona Sahlin och Thomas Östros som under krisen har propagerat för samma linje som Grekland, Spanien och Storbritannien, stora investeringar för att driva på ekonomin hoppas jag får stå och förklara varför de har viljat göra likadant.

Det börjar nu klarna kring hur de olika politiska sidorna kommer att hantera valets viktigaste fråga, den om jobben. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har skrivit in arbetstidsförkortning i sina valplattformar. En reform som inte lär bli av nästa mandatperiod oavsett vem som har makten efter den 19 september. Jag likt Alliansen är bestämt mot denna reform då denna är i princip oansvarigt att genomföra i detta läge. Inte heller för att jag tycker att arbetstidsförkortning är en viktig fråga, inte om man som Vänsterpartiet lyfter frågan om kortare arbetstid med bibehållen lön. Jag har svårt att tro att man kan få ihop den ekvationen rent ekonomiskt. Vänsterpartiet hade svårt att förklara hur de skulle kunna skapa 200 000 jobb i offentlig sektor, denna fråga lär inte heller bli lätt. Sverige har inte råd med en Greklandsekonomi.

Skatterna är en fråga som jag tycker är av stor vikt. Plånboksfrågor kommer att avgöra även detta val. Där blir Alliansens stora utmaning att verkligen visa på att deras ekonomi har gjort skillnad för människors ekonomiska vardag. Försvarandet av skattesänkningarna ser jag som viktig inte bara ur ett privatekonomiskt perspektiv, utan också utifrån ett jobbperspektiv. Signalen om att arbete ska löna sig är den vitala hållhaken. De rödgröna har viljat ge sken om att de skattehöjningar som nu föreslås riktar sig främst mot de med högre inkomster, särskilt de som tjänar över 40 000 kronor i månaden. Sanningen är snarare den andra, 3 miljoner löntagare för höjd skatt. Det är konsekvenserna av att göra det lönsammare att vara arbetslös, särskilt för de med högre löner.

För Alliansen är målet klart, förslagen är få men välriktade. Fler människor ska komma i arbete genom att det ska vara lönsamt att arbeta, det ska fortsatt bli enklare och billigare för företag att anställa, Arbetsförmedlingen uppdrag ska fortsatt vara ett, att förmedla jobb. Valet kommer ven spela för vissa yrkesgrupper, speciellt de inom servicesektorn. Miljöpartiet säger nej till RUT-avdraget, men ja till momslättnader för tjänsteföretag. Vad är skillnaden egentligen? De rödgrönas förslag om slopad arbetsgivaravgift för de som anställer arbetslösa ungdomar är bra, det var därför som regeringen införde nystartsjobben.

När det gäller Miljöpartiets vilja att få några inflytelserika poster bör de nog sansa sig lite. Bara för att man driver opinionen inom de rödgröna betyder inte det att man kan vara säker på tunga poster i en eventuell regering. Moderaterna förfogar över poster som stats-, utrikes-, finans-, justitie- och försvarsminister. Det vore förvånande om inte Socialdemokraterna skulle lägga beslag på dessa poster i en eventuell rödgrön regering. Det lär säkert bli en anpassning där Socialdemokraternas rödgröna kamrater får departement knutna till deras hjärtefrågor, Näringsdepartementet till Mp, ministerposter som integrations- och jämställdhetsminister tillfaller säkerligen Vänsterpartiet.

Intrycken från ombuden på Miljöpartiets kongress lär nu samla sig. Vänsterpartierna står nu med varsin partistämma bakom sig. Det gör de med beslut som ska jämkas samman till en gemensam ståndpunkt för att söka väljarnas förtroende. Alliansen insåg att denna fråga var vital, därför var de gemensam överenskommelserna, 16 stora närmare bestämt av vikt för att Alliansen skulle framstå som ett relevant alternativ. De har genom mandatperioden att förmågan att komma till gemensamma förslag i stora frågor har varit god. Arbetslinje, energilinje, infrastrukturlinje, försvarslinje och utbildninglinje är några av de gemensamma och viktiga beslut som Alliansen har tagit. De rödgröna har nu tre månader på sig att komma till en gemensam linje att driva genom valrörelsen.

Bloggar: Edvin, Johan, Kent, Per, Tokmoderaten
Media: AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT, SvT, SvT.