måndag, juni 14, 2010

Det är Miljöpartiet och inte Wetterstrand som är fokus

Aftonbladet är förstås oroliga över att några nu försöker göra det som de kan för att misskreditera en av vänsterexperimentets stora kelgrisar och dragloket nummer ett för Miljöpartiet, Maria Wetterstrand. Maria är en person som har dragit upp Miljöpartiets förtroende i synnerhet, likt statsminister Reinfeldt står Wetterstrand fram som en företrädare med ett stort förtroendekapital. Där är dock inte här som hon behöver belysas. Det är inte läge att skita i något blå skåp och försöka svärta ner ett karismatiskt yttre. Det är vad som finns innanför vattenmelonen Miljöpartiet. Det är trots allt ett parti som är som en vattenmelon, Miljöpartiet är ett rött parti, och det gröna yttre känns allt mer avskalat.

Kontentan i det hela bör ligga på att syna en politik, skadlig för utvecklingen i Sverige i en tid då vi hämtar oss från den mest omfattande lågkonjunkturen sen 1930-talet. Jag har inga problem med att framställa Maria Wetterstrand som opålitlig, men väljare kan inte bara vara helt blåögda och välja efter person, det är politiken som måste lysa igenom. I jämförelse med Wetterstrand står Fredrik Reinfeldt fram som en mycket populär företrädare, men det ligger en politik bakom plus ett ansvarstagande som har gett statsminister Reinfeldt den skjutsen och det förtroendet bland väljarna som han har idag.

Hur tidningsredaktioner och ledarsidor i synnerhet ska bete sig är upp till dem. Viktigt att peka på att deras främsta vapen är att syna partier på ett förhoppningsvist kritiskt sätt. Jag försöker för min del göra det jobbet också. Miljöpartiet är inget fräscht, grönt och liberalt parti. Det är ett rött parti med allt mer röda förslag, influerat av sina två vänsterkamrater. Där måste kritiken ligga, hur skadligt det är för Sveriges framtida utveckling, att man kan föreslå att svenskar ska jobba mindre när vi behöver jobba mer för att försörja en allt äldre befolkning. Miljöpartiet är utmaningen inför valet, och det är inte Maria Wetterstrand som behöver bemötas, det är hela den politik som hon står för som måste synas.

Vad Alliansen ska göra i första hand är det att framhäva sin politik som den bästa, men också ställa Miljöpartiet till svars för sin politik. Ignorera Mona är något som man bara behöver rynka åt. Är det något som är ett bekymmer för vänsterexperimentet är det just det Socialdemokratiska Arbetarpartiet, sänket som hålls uppe av ett parti, ett tredjedel så stort parti i opinionen som sin storebror/storasyster. det är självklart på det viset att Alliansen har den arsenalen att framställa Miljöpartiets politik som oseriös och ansvarslös. Det är egentligen ingen taktik för att krossa Maria, snarare en politik för att krossa det som hon står för. Och vad ledarredaktionen skriver om är helt upp till dem, inget som något parti ska styra över.

Bloggar: Peter är inte förtjust över politiska ledarskribenter, Alliansfritt framhäver sitt hyckleri gällande sin kritik om smutskastningskampanj. Ja Camilla, Alliansen har stake nog att komma med saklig kritik, har hon själv det? Mary skriver om tidigare händelser och det scenario att Socialdemokraterna inte skulle köra med denna taktik är svår att tro på.