måndag, juni 07, 2010

Det finns en gräns mellan skämt och skämt

För två veckor sen skrevs det om en moderat bloggare som hade använt ett ordval som inte var särskilt passande. Det landade i en rimlig slutsats att detta var inte första klavertrampet som skulle ske, och rätt fick de. Men nu passar det bra om de kunde svara på om även detta föll in i deras bild av att denna historia som skedde för två veckor sen inte skulle vara den enda. Denna valrörelse blir minst sagt ful men kul, fler sådana händelser kommer att inträffa, det är bara vi som aktiva som kan sätta gränsen för vad vi ser som acceptabelt. Åsa Östman, ordförande för Umeå Arbetarekommun träder lite utanför den acceptabla zonen med sitt Facebookinlägg.

Jag förstår Åsa Östmans och Britt-Louises ambitioner, det är förstås glädjande att det finns några på den socialdemokratiska sidan som gör ett försök att göra valrörelsen rolig. Vi har alltid haft som devis inom det Moderata Ungdomsförbundet att vi ska ha det roligare än någon annan. Som aktiva i ungdomsförbund kan man leva lite på the edge, ha förmågan att sticka ut, inte bara i politiska budskap utan också i metoder att nå ut med sin kommunikation. Men det finns en gräns på skämt och skämt. Att dra in Tobleronehistorien i Mona Sahlins fall är en tämligen harmlig företeelse, den har ju hänt och går att relatera till. Men om att önska livet ur någon är även om det ses som ett skämt, är det ett skämt som som känns lite för magstarkt, inte minst med tanke på det som har skett mot politiker i Sverige.

Åsa Östmans känner sig oförstående till hur hennes inlägg på Facebook har uppfattats. Det är lite märkligt att man kan ha den inställningen. Jag hade förstås hoppats vid att Åsa Östman hade känt att hennes inlägg som om det nu inte var hennes från första början hade använts med mer tillförsikt, inte minst med hennes position som ordförande för Umeå Arbetarekommun. Ful men kul valrörelse. Det var ju lite förväntat, men jag tycker det är viktigt att stå fast vid vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. Det finns inget ädelt att gå den banan vid att kalla folk för pedofil eller till och med önska livet ur sina politiska motståndare. Jag hoppas inga fler socialdemokrater använder sig av den där 70-talsretoriken.