tisdag, juni 29, 2010

Sahlin får gärna sänka S-skeppet

Det känns egentligen lite granna tjatigt nu. Mona Sahlins förehavanden inom inrikespolitiken är något som engagerat, glatt en del och upprört en del. Den senare delen har länge varit stor, Sahlins bristande popularitet är ett gissel i sig. Särskilt stort är det när Sahlin nu gör anspråk på posten att leda regeringen och företräda Sverige. Det är klart att det upprör en hel del. En person som borde ha varit ute ur den politiska hetluften för längesen, sätter nu sin politiska karriär i pant när hon har tagit till sina sista verktyg för att nå den position som hon rycktes ifrån på 90-talet då hennes agerande ifrågasattes.

Nu valde dock
Svt Aktuellt att belysa detta faktum ännu en gång. Reinfeldt är dragloket, Sahlin sänket, en inte ovanligt förekommande benämning på dessa två personer. Men Reinfeldts attraktion kring sin person smittar av sig, Moderaterna befinner sig nu i en situation där de både kan nå över 30-strecket, Socialdemokraterna i ett läge att hamna under just nämnda streck och mista tronen som Sveriges största parti. Impopulära Mona är ju inte hela förklaringen till raset med stort S, en politisk förnyelse som uteblivit till förmån för att med alla möjliga medel återta makten över Svea Rike.

Om SvT Aktuellts reportage inte är något nytt är det iallafall graverande. Viktigt är att påpeka att trots Maria Wetterstrands popularitet är det inte hon som ska få nyckeln till hörnrummet på Rosenbad. Mona axlar ledarmanteln, men det är en ledarmantel som tynger och som har varit svår för Mona att bära upp.
Lars Beckman är inne på spåret om brist på politik, håller helt med honom. Men brist på politik leder till brist på ledarskap. Fredrik Reinfeldt har vågat utmana gamla värderingar. Några frågor har tyvärr bortprioriterats, men Reinfeldt har lyckats förvandla ett parti från ett sedvanligt oppositionsparti till ett parti med förmåga att bli statsbärande. Det speglar ett helt annat ledarskap.