söndag, juni 06, 2010

Söndagskrönika om att fira det genuint svenska

I skrivande stund befinner jag mig ute på min systers och svågers konferenshotell utanför Nyköping. just detta ställe är en avkopplande plats att komma till ibland. Lugnet, den vackra omgivningen och den klarblå himlen gör vistelsen ytterst behaglig. Det är förstås härligt att en sådan här dag blir en vacker dag. Idag är det en Sveriges nationaldag, en dag för att fira just vår nation som vi håller kärt. För en stund sen var jag ute och hissade den svenska flaggan, lite sent men ändå. Just synen av att se den svenska gulblå fanan sväva mot en klarblå himmel är vacker. Det är på ett sätt som verkligen manifesterar sommar, inget är så somrigt som den svenska flaggan, gul som solen, blå som himlen.

På något sätt har jag känt att det känns lite skamligt att just manifestera svenskheten. Just nationalism är ett hett ämne i ett så öppet land som Sverige. Tabun kring att vifta med svenska flaggan och stoltsera med hur stolt man är att vara svensk är fortfarande stor. Man är helt enkelt rädd för att bli lik de krafter som försökt lägga beslag på nationaldagen som en dag att manifestera för svenskhet, mot mångkultur. Men vår nationalism måste handla om något helt annat. Vad är det som gör Sverige så bra att vi tan tvivel skulle kunna manifestera mer stolthet och nationalism? Sverige är trots allt ett föregångsland, öppet för andra kulturer och influenser.

För Tysklands del har detta också varit en utmaning att återigen kunna manifestera sin nationalism, sin stolthet över sitt land. Den tunga bördan av andra världskriget, bördan av kunna manifestera Tyskland som en stark och enad nation har enligt mitt tycke varit stor. Det spelar förstås roll att Tyskland i nästan 45 år hade varit delat, och sen början av 1990-talet fått tid till försoning mellan öst och väst. Idag är det ingen som vågar pekar på att just vifta med den tyska flaggan och manifestera sin stolthet för sitt land. När fotbolls-vm avgjordes i Tyskland för fyra år sen var det som att ett land som inte tidigare hade vågat manifestera sin stolthet för sitt land, återigen blommade ut i en eufori och sammanslutning som inte hade setts sen de mörka åren för över sextio år sen.

För Sveriges del handlar det om att inte hålla på att dalta med just det genuint svenska. Just föregångslandet Sverige som inspirerar andra länder på många olika sätt ger ett tillfälle att manifestera just vår nationalism och stolthet inför vårt land. Justvåndan över att manifestera det riktigt svenska är något som vi svenskar måste göra oss av med. Just diskussionen kring den svenska nationaldagen ska firas diskuteras på många håll, man är så oerhört mån om att blanda in det mångkulturella. Just detta är något som gör Sverige till ett föregångsland, just öppenheten för andra kulturer. Men vi måste även kunna värna om våra egna kulturella inslag utan att behöva blanda in andra kulturer. Mångkultur för mig handlar inte om att blanda ihop olika kulturer med varandra, utan visa på deras sätt att möta varandra och respektera varandras särart.

Jag vill på detta sätt framhålla just min vilja om att just denna dag ska manifestera Sverige, en nation att vara stolt över. Det är viktigt att vi som vanliga svenskar tar tillfället att manifestera den stolthet som vi känner för vårt land, ett land som genom åren har manifesterat sin öppenhet inför yttre influenser. Men kärleken till Sverige som nation måste mynna i att vi inte räds för att manifestera det svenska, likt många av dem som kommer hit vill värna om sitt ursprung och sina traditioner. Att bygga föregångslandet Sverige handlar om att framhålla Sverige som en öppen och välkomnande nation, men samtidigt måste vi vara öppna med att värna om vår historia och våra traditioner.

Media: AB, DN, SvD, SvD.