måndag, juli 12, 2010

Att aldrig tolerera folk gör skillnad på människor

Reflektioner kring veckans bloggdebatt.

Jag tänker ibland hur lyckligt lottad jag är över att leva i ett land som Sverige. Just landet Sverige har länge framstått som ett land där öppenhet och tolerans har varit tongivande. Trots att den tidigare har utmanats av vissa grupper har den än så länge stått pall. Dock står nu svensk inrikespolitik inför en ny större utmaning. En av de största utmaningarna kommer inte bara att vara att bäst motivera hur jobben växer till. Utmaningen ligger också i att bemöta en mycket starkare organisation än tidigare, en organisation som vill spela på att en av våra stora knäckfrågor, den om att invandringen enligt vissa skulle leda till stora problem för det svenska samhället.

Sedan jag gav mig in i politiken har det varit med ett syfte, att kämpa för en politik som ser till allas människors lika värde, ger alla förutsättningarna att växa efter egna förutsättningar. Jag ser ett samhälle med respekt för alla individer, inte fördömande mot de som sticker ut. Problemet med det att jag dagligen noterar det som är som något naturligt svenskt, avundsjukan mot människor som sticker ut. Avundsjukan har lett till att vissa har försökt att inskränka dessa människors vardag. Rika har belagts med förmögenhetsskatt på sin tillgångar, höginkomsttagare har fått en extra skatt bara för att de tjänar mer. All form av politik som misskrediterar vissa har sporrat mig till att engagera mig politiskt för jag tål inte att människor ska behandlas olika, oavsett om man är rik eller fattig, svensk eller invandrare.

Just Sverigedemokraterna som har vuxit fram gör det på bristerna av att vi politiker inte riktigt vågar ta tag i det mest vitala i vårt samhälle, att låta alla växa efter egna förutsättningar. I åratal har vi haft en politik som inte sett till enskilda människors olika förutsättningar och förmågor, utan behandlat dem som de vore likadana. Tabun att diskutera frågor om hur invandrare bäst tas om hand har gjort många väljare besvikna på de folkvalda politikerna att Sverigedemokraterna har getts öppet utrymme att uttrycka folks misstycke över en slapp invandringspolitik. Det är här som utmaningen ligger för de etablerade partierna, att forma en politik som ser till varje enskild individs egna förutsättningar.

Nu glorifierar detta inte på något sätt deras politik. Likt de andra socialistiska partierna spelar Sverigedemokraterna på samma planhalva i en och samma sak, de gör skillnad på människor och människor. De ställer grupper i en fixerad konflikt mot varandra, socialister ställer fattiga mot rika, Sverigedemokraterna svenskar mot invandrare. De tål helt enkelt inte att de kulturer som invandrare tar med sig till Sverige, se ser dem som utmanande mot det som det kallar svensk kultur. En förklaring i detta är till deras invandringspolitiska program där detta nämns:

"En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället"


Att som invandrare assimileras är att jämställa med att som invandrare ska du anpassas till den kultur som är dominerande i det mottagande landet. Kulturella och religiösa uppfattningar ska ges upp i syfte att anpassas till det svenska kristna ideal som Sverigedemokraterna vill framhäva.

En annan invändning som behöver göras är mot deras syn på kostnader kring invandring. Enligt dem utarmar invandringen den gemensamma välfärden då de nyanlända också kommer ställa krav på försörjning, sjukvård etc. Från den synen går det uttyda att de behandlar den svenska arbetsmarknaden som en kaka, där jobben ska fördelas. Sanningen är en annan. Invandrare som kommer till Sverige ökar efterfrågan på varor och tjänster. Det gör att fler arbetstillfällen kan skapas som ger tillväxt och mer resurser till välfärden. Detta är något som har konstaterats av Sveriges Kommuner och Landsting och som också befästs av Svenskt Näringsliv.

Det mest prekära i det Sverigedemokratiska förhållandet till invandring är den den uppenbara rädsla som de drivs utav och som de försöker påverka väljare med. Det är hela kontentan i deras politik, invandringen hotar den svenska kulturen och identiteten. De är enkelt för svaga att visa på att svensk kultur är något som kan visa på hur öppna och toleranta vi svenskar är. Svensk kultur handlar inte bara om dess traditioner. Det handlar om dess förmåga att bjuda in andra att delta, att respektera andra och möta andra kulturer. Att behandla den svenska kulturen som utsatt är inget annat än en feg hållning av en feg samling människor som inte har förmåga att stå upp för våra gemensamma värden som öppenhet och tolerans.

Mitt politiska engagemang har byggt på att jag inte tolererar något som utmanar det som jag ser det som är det typiskt svenska, att Sverige är ett land som är stolt över sitt nationella arv, stolt över sin öppenhet, stolta över sin tolerans till andra människor och kulturer. Jag har aldrig haft mycket till de som försöker skrämma folk med en vardag, uppbyggt av fixerade siffror, mörkande av information för att berätta en falsk verklighet om invandrare, vilka som kommer till Sverige, och deras ambitioner i Sverige. Genom att värna om två av våra främsta tillgångar, öppenhet och tolerans kan vi skapa ett land med tolerans, stolthet över det vis er som naturligt svenskt. Då kan vi stå upp med dem som försöker dölja sitt mörka förflutna att försöka framstå som ett helyllealternativ för de svenska väljarna.

Bloggar: Henrik, Peter.