söndag, juli 25, 2010

Tankar kring fattigdom och ekonomisk frihet

"...He'd rather the poor were poorer providing the rich were less richer" Ända sen Margret Thatcher myntade detta uttryck i sin sista debatt i brittiska underhuset har jag ofta ställt mig frågan kring vänsterns hållning till ekonomi, fattigdom och ekonomisk frihet. När jag läste Lena Sommestad undran till varför den svenska regeringen inte vill förhålla sig till ett allmänt begrepp som relativ fattigdom, stärks lite bilden av hur vissa ser på ekonomiska förhållanden. Begreppet relativ fattigdom, dvs en inkomst som understiger 60 % av den totala medianinkomsten i samhället är ett begrepp som visar på inkomstskillnaderna i samhället, snarare än på hur fattigdomen i sig utveckas.

Fredrik Segerstedt, liberal debattör pekar på på ett bra sätt. Sanningen är som han skriver, om en som som tjänar 20 kr, ökar sin inkomst till 50 kr, samtididigt som medelinkomsten stiger från 20 till 100 kr, har ju inte i realiteten blivit fattigare. Det mest trovärdiga sättet trots allt är att räkna utefter hur många som lever över den totala fattigdomnivån. De som lever under de fattigaste förhåller sig inte till om andra skulle ha en högre inkomst än dem. De förhåller sig snarare till hur de klarar sin egen vardag.

Sverige hamnar på 21:a plats i "2010 Index of Economic Freedom". Ser man till utvecklingen sen 2006, är det en gradvis försämring. Dock har en förbättring skett det senaste året vilket kanske pekar mot en bättre utveckling. Att graden av ekonomisk frihet är viktigt för fattigdomsbekämpningen går att ta del av. Hans Rosling har via sitt verktyg GAPMINDER visat på hur ekonomisk utveckling har hängt ihop med ökat levnardsstandard i många länder som tidigare levt i djup fattigdom.

Att
Sverige hamnar på 21:a plats är ju ett gott betyg i sig, men det är klart att det kan bli bättre. Vikten av ekonomisk frohet i mitt tycke är att själv kunna påverka sin egen ekonomiska situation. Att som Sommestad peka på ökade ekonomiska klyftor säger inget om förmågan att kunna påerka sin egen ekonomi. Dock är det klart att leva i en tillvaro där den egna ekonomin inte kan påverkas, dvs i bidragsberoende bidrar starkt till ökade klyftor. Under 2001-2007 ökade klyftorna, det under brinnande högkonjunktur. Avsaknaden av en aktiv jobbpolitik var starkt bidragande. Därför måste en aktiv jobbpolitik vara av vikt för att minska klyftorna och öka den ekonomiska friheten hos fler, inte minst i Sverige.

Bloggar: SvD.