tisdag, juli 06, 2010

Ohly talar gärna om vad men inte hur

Ohly har hållt låda, det röda skimret har genomlyst hela Visby under måndagen. På Svenskt Näringslivs mingel blev det långa köer till maten, som en symbolik kring de länder som Vänsterpartiet har haft som favoritexempel. Här var dock skillnaden att maten räckte till alla. Ohly var under sitt tal på ett säreget bra humör. Det lyste en form av ksulig sjävsäkerhet kring mannen som inte riktigt vill tala om vilken roll han söker i en eventuell rödgrön regering, ungefär som Niklas Wykman, MUF refererade, "Han säger inte vilken post han vill ha, eftersom han vet hur mycket han besvärar Mona, Maria och Peter". En reflektion i sig. Lars Ohly och Vänsterpartiet har ju spelat en ganska betydande roll i vänsterkartellen, en ganska häpnadsväckande stor roll där deras frågor i många fall får styra den gemensamma hållningen från vänsterkartellen. Jag undra om Mona mäktar med att att hålla emot ibland.

Kvällen började på ett ganska underhållande sätt. Ida Gabrielsson höll ett brandtal som gav en ett sken av att vi återigen var tillbaka i 1968 års revolutionära tidevarv, men det var bara en försmak om hur kvällen skulle fortlöpa. Mycket av Vänsterpartiets betoning på samhälsfrågorna ikväll gav en glans av att vi hade tagit oss tillbaka til en tid då vänsterns syn på samhället var något som intresserade rätt många, men som idag skrämmer många fler. Ida i sig undrar jag om hur egentligen tänker på vad hon talar. "Det är för lätt att bli rik i Sverige", där har vi huvudet på spiken, i Idas Sverige ska det inte gå att bli rik, i Idas Sverige räknas inte framgång, i Idas Sverige ska alla ha det lika illa.

Ida gör det väldigt tydlig vad hon vill. En annan intressant punkt är kring vården. I Idas Sverige ska direktören och arbetaren stå i samma kö för att få vård. Som om det vore Vänsterpartiets mening att människor ska stå i kö, inte få vård. En bra syn på ett jämlikt samhälle borde vara när varken direktören eller arbetare behövde stå i en kö, oavsett läkare, oavsett vårdgivare. Men kö är en intressant sak, mycket köer var det igår. Det gavs i hela Visby ett skimmer av att Vänsterpartiet hade sin dag i igår. En mur runt staden, långa köer till allt och slut på mat på många håll. Det är så det fungerar i socialismens länder, där allt likriktas i en och samma form. Idas drömsamhälle är där alla står och väntar på allt tillsammans.


Det genomgående med Ohlys tal är hans 32 punkter om hur han vill förändra välfärden. Det flrtades hej vilt med alla de grupper som var närvarande. JAG som kämpar för ett mer tillgängligt samhälle för de med funktionshinder, lärarna flörtade Ohly med, till och med gotlänningarna fick sin del av löfteskakan. 32 genomgående punkter om hur Ohly och Vänsterpartiet vill förändra, en nota på ungefär 100 miljarder kronor. Dock saknades en väsentlig sak, typ 32 punkter om han vill finansiera allt, eller rättare sagt 100 miljarder av skattepengar som han inte berättade från var de ska tas ifrån.

Hela denna löfteskarusell borde kännas ganska häpnadsväckande, men jag undrar hur man som vänsterkartellen gör, att när man redan har lovat allt till alla, kan lova ännu lite mer. Ohlys tal var tydligt, det är det positiva med Ohlys retorik. Man vet vad han tycker, man vet vad han vill göra, men inte hur han vill göra det. Vänsterpartiet är inget ansvarstande, de har aldrig fått ta direkt ansvar. Hela denna löfteskaruesell som de levererar är ännu ett tecken på hur de saknar förmåga att kunna ta ansvar för de offentliga finanserna. Hela denna löfteskarusell kommer äventyra de offentliga finanserna i allra högsta grad. Det lär säkert inte bli så, risken är snarare större att de kommer stå efter en eventuell valseger och säga "ojdå". Löften tillhör Vänsterpartiet i synnerhet, men det är frågan om de någonsin kommer kunna ta ansvar för dem och för svensk ekonomi.

Media: AB, DN, Exp, GP, SvD, SvT.
Bloggar: Tokmoderaten, Peter, Kent.