tisdag, augusti 24, 2010

Att unna vissa men inte andra

Jag har uppriktig börja undra vad som egentligen går igenom Ibrahim Baylans tankebanor. Ingenting verkar fungera, LO-fackens politiska utspel har mött hård kritik, granskningsrapporterna var så fulla av felaktigheter och förvrängningar att till och med media till slut tröttnade. Ingenting tycks fungera, men Bagdad-Baylan tar till det sista grepp som verkar finnas kvar, Aftonbladets debattsida. Där går han till ett desperat angrepp mot statsministern och hans ekonomiska förehavanden. Visst, att vara högt uppsatt politiker har sina förmåner, inte minst för Baylan själv. Det hela leder till ett ganska. Men hur desperat är karln när han skriver i ordalag att Fredrik Reinfeldt i "praktiken" sätter likhetstecken mellan sin privatekonomi och allmänintresset?

Regeringen har sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare i en omfattning som allt som oftast stör många socialdemokrater. Det förvånadsväckande är att de nu nästintill accepterar de skattesänkningar som har genomförts. Att skatten även har sänkts för Reinfeldt och övriga högt uppsatta politiker är inget som går att förneka. Ibrahim Baylan själv har säkerligen fått en ganska stor kakbit tillbaka. Men han tycks skämmas lite över det faktumet, likadant som Lars Ohly gjorde när han gjorde ett klipp på sin bostadsrätt på Södermalm.

Vad ligger det egentligen för hyckleri i Baylans desperata utspel? Jo, ett faktum är att Baylan under sin tid i regeringen, sänktes skatten för Sveriges "allra rikaste" människor. En av dem var H&M-mannen Stefan Persson. genom den socialdemokratiska regeringens rädsla för att allt för mycket kapital skulle försvinna,gav de landets allra rikaste människor ett visst uppskov. Stefan Persson slapp beskatta för sina H&M-aktier, en skattelättnad på närmare 1,5 miljarder kronor. Fördelen för Stefan Persson är att han kan fly utomlands om han inte gillar de orättvisa skattevillkoren, en låg- eller medelinkomsttagare har säkerligen inte samma möjlighet. Därför blir det lättare att beskatta vanligt folk i första hand, förr man som Johan Ingerö beskriver i sin kolumn, vill säkra statskassan.

Om Baylan sitter i sin sandlåda känns det nu som att han är ganska ensam. Det är ingen som egentligen vill kasta tillbaka. Därför sitter han där och slår enträget med sin retoriska plastspade och undrar varför ingen annan vill leka smutskastning á la Baylan. Han har inte mycket för sig, och en man som är högst ansvarig för att den socialdemokratiska valkampanjen har tyckts tappa grepp om en valutgång där hans metoder för att säkra en rödgrön valseger, att gnälla och skällaregeringen, och på det gnälla lite till ska vara receptet för valframgång. Men både media och väljare tröttnar på dessa metoder. Det blir inte intressant när man inte kan göra det med lite finess. Moderata Ungdomsförbundet har på sitt sätt lyckats belysa några av de flummiga förslag som har kommit från Vänsterexperimentet den senaste tiden. Om det är finess som MUF Stockholm har, kanske Baylan ska lära sig lite utav dem. Då kanske det blir lite roligare och inte bara så gnälligt.

Bloggar: Jonas Morian, Lars, Mary.