tisdag, augusti 31, 2010

Inte tillräckligt för att regera Sverige


"Sverige behöver fler jobb. Vi vill snabbt sätta igång och skapa 100 000 fler jobb,
praktikmöjligheter och utbildningsplatser. Vi vill investera i det som bygger Sverige starkt
inför framtiden. Vi vill investera i nya företag, i ökad konkurrenskraft, i nya bostäder, i
hållbar infrastruktur, i klimatomställning och välfärd. Vi vill ge unga chansen att bidra till
Sveriges framtid."

I ett tjugoettsidigt valmanifest ägnas de jobbskapande åtgärderna i dessa fyra rader. Det är beskedet från vänsterexperimentet som åsidosatt arbetslinjen och går till val med en bidragslinje. Dagens presskonferens blev en ganska märklig företeelse, här följer min subjektiva bedömning. Det märktes tydligt att de inte kändes vare sig samspelta eniga eller bekväma när de stod där för att presentera ett valmanifest som är deras sista chans att vända den dystra opinionen. Det blev inte mycket bättre, det var ett framträdande som blev ett kvitto på hur ofärdigt detta alternativ egentligen är. Mycket av deras gemensamma förslag är höljt i dunkel, men mycket märkligare är att det finns exempel på frågor som enar dem men som inte togs med.

Deras största mörker ligger över de 4,4 miljoner löntagare so ska få högre inkomstskatt. Att en sådan förändring slår mot arbete vore ganska rimligt att de talade öppet om, men eftersom de tycks skämmas över detta är detta något de inte vill prata om. Det har ju varit tämligen vanligt under valrörelsen. Etableringsfriheten inom vården avskaffas, dock inget klart inget besked om
förmögenhetsskatten. Mycket av det som Alliansen har gjort för att förenkla för företagande på nya områden, som i vården tas bort helt.

En sak som ur min synvinkel känns det ganska märkligt att man inte kan svara rakt och öppet på en fråga som
föräldraförsäkringen, en fråga som binder dessa partier samman. Man har en genomgående vilja att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna, att man inte ens tar upp den i valmanifestet känns som ett fatalt misstag. Det blottlägger en del av vilsenhet som finns inom vänsterexperimentet. Gudrun Schyman kritiserade tidigare i somras på hur båda regeringsalternativen hade åsidosatt denna fråga som hon tyckte var viktig. Hon lär inte vara särskilt nöjd över att de partier som delar hennes åsikt har åsidosatt den agendan. Tänk att en fråga borde vara enkel för dem att svara på, kan ge ett sånt förvirrat intryck.

Rätts- och utrikespolitik saknas i manifestet, men hur ska man få ihop ett hållfast manifest för rättsfrågor när förgrundspersonen
himself Thomas Bodström sticker till USA, långt från väljarna och förhandlingsbordet med de övriga vänsterkamraterna. Att man inte väljer att ta upp sitt moras i utrikes- och försvarsfrågor i sitt gemensamma manifest kan ju ses som ganska bra för dem själva, men vi vet redan var de står i de frågorna och tyvärr är dessa områden för deras del deras stora nackdel.

Det här var inte bra, det här var inget regeringsmanifest. Det var heller inget jobbmanifest, det blev ett bidragsmanifest. Det är som det brukar vara med
vänsterexperimentets vilja med Sverige. Det hela landar i en kolossal utgiftsfest, men inget nämndes om hur det skulle finansieras. Att regeringen har satt upp ett reform- och ett ambitionsutrymme är något som man spelar på, men det utrymmet räcker inte lång väg. Problemet med vänsterexperimentet är inte att de har en finansiell rådgivare i Thomas Östros, problemet är att de inte verkar lyssna på honom.

Bloggar: Altenberg, Edvin, Kent, Lars, Mats, Pär, Rasmus.
Media:
AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT, SvT.