lördag, augusti 28, 2010

Lördagstankar om enighetens pris

Förmågan att vara eniga handlar om förmågan om att komma överens. Politikens många svåra knäckfrågor ställer stora krav på de som har ambitionen att skapa samarbeten och presentera trovärdiga alternativ för väljarna. För Alliansen har den insikten funnits sedan samarbetet startades efter valet 2002. Just det samarbetet har visat på att just Alliansens partier har haft förmågan att komma överens i många övergripande frågor. Därför har de framstått som ett enat alternativ som skapar trovärdighet.

Inför valet 2010 står väljarna snarare inför två alternativ än sju olika partier. Den insikten som Socialdemokraterna att det längre inte går att regera själva har tvingat dem till ett bredare samarbete med de partier som tidigare har befunnit sig som någon form av stödtrupper till dem. Helt plötsligt blir deras roll mer central i samarbetet och inflytandet det med. Vilka konsekvenser får det på det gemensamma regeringsalternativ som de nu skapar? Problemen är många, men dessa måste lösas för att ett alternativ till väljarna ska kännas attraktivt. Risken att att försöka framstå som eniga får konsekvensen av att de riskerar att inte bli trovärdiga. Ett scenario som orsakas av att de saknar förmågan att komma överens i tunga politiska frågor.

Svårigheten för just de rödgröna är förmågan att komma överens. Det är klart att väljarna förtjänar svar på de viktiga frågorna, och som ett trovärdigt alternativ bör man kunna svara väljarna i god tid före valdagen. Men för en socialdemokrati som har regerat Sverige nästintill oavbrutet sedan 1930-talet finns en överhängande ambition, att återta makten. Makten framför allt spelar förstås en stor roll i det socialdemokratiska regeringsbyggandet, därför tvingas man nu på område efter område att backa på sina positioner för sina samarbetspartners.

De områden som inte går att klaras av har blivit förpassade till utredningar efter valet. Hur ska väljarna tolka det när de inte riktigt får svar på de frågor som de ställer? Alliansen var tydliga inför sitt regeringsbildande, det krävdes en rad gemensamma överenskommelser för att samarbetet skulle verka trovärdigt och attraktivt för väljarna. Inför valet 2006 hade Alliansen presenterat sexton gemensamma handlingsprogram i gemensamma politiska frågor. Det skapade grunden för det samarbete skapade en valframgång och som nu står fortsatt enade inför detta val.

Problemet med det rödgröna samarbetet är att det brast redan från första början. Därför har utformningen av ett gemensamt alternativ handlat om att brygga över den oenighet som finns i många frågor. "Ingenting får stoppa deras enighet" skriver Aftonbladet, men det är en enighetsfasad som byggs för att de inte kan enas i viktiga frågor inför valet. Att väljarna kräver svar på sina frågor är en utmaning som inte får förbises. Det är det stora problemet för det rödgröna samarbetet. Det viktiga handlar om att övertyga väljarna om att deras alternativ är det bästa, därför överbyggs den oenighet som finns, och den konsekvensen får väljarna ta.

Bloggar: Tokmoderaten.