tisdag, augusti 24, 2010

Tunn debatt men givet utfall

Kvällens SvT-debatt blev ett nytt försök att reparera sitt misslyckande kring demokratifesten i Göteborg som randade i ett rent magplask, en afton där varken programledare, programdeltagare, artister eller publik verkade trivas att vara på plats. En ekonomisk debatt var på schemat, och det blev en debatt om det fast ändå lite tunn. Ekonomi är en tung politisk fråga, där har SvT fortfarande en del att jobba med. Det hade förstås krävts en hel del mer intensitet för att göra debatten mer intressant, inte minst för en politikernörd som jag.

Svt skulle tjäna mycket på att ha programledare som var duktiga på att pressa de politiska företrädarna lite mer än vad de gjorde ikväll. Det är gott att det finns en ambition att kräva raka svar från politiker, men en debatt av hög kvalitet kräver debattledare med bra kompetens och förmåga att ställa skarpa frågor. Tyvärr förvandlades kvällens debattledarpar lite till statister i den debatt som blev av.Det märktes inte minst i det inslag där man lät partiföreträdarna ta över programledaransvaret och vara de som ställde frågorna. Vilken ambition har SvT med sin valrörelsesatsning? Det började med ett riktigt magplask i en festival som snarare än att göra politik roligare, förlöjligade den och framställde den som svårbegriplig och ointressant. En ekonomisk debatt är ett viktigt inslag, det finns många områden som behöver få utrymme för en bred debatt, men då krävs det ett professionellt upplägg. Där missar tyvärr SvT lite grann.

Debatten visade dock på den skillnad som finns mellan de två alternativen. Anders Borg är den person som vill framstå som sansad och pedagogisk. Ekonomi ska inte vara något svårbegripligt och för en nationalekonomisk nörd som Anders Borg är det viktigt att visa på hur regeringens ekonomiska reformer påverkar den enskilda människans vardag. Särskilt imponerad blev jag över Stefan Attefall som gjorde det bästa intrycket bland Alliansens företrädare, Carl B Hamilton som hade sitt sedvanliga avslappnade inställning till debatten, mannen är rätt skön i sin argumentation. Tiefensee var dock en aningen osäker i sin argumentation, det är tråkigt, för det han säger är rimliga ståndpunkter som Alliansen också vill leverera. Tiefensse är en person som behöver växa in i rollen lite mer, jag hoppas att han får den uppbackningen.

Thomas Östros är de rödgrönas ekonomiska talesperson, det hade varit svårare att tro något annat. Östros är den som bäst framstår som ett alternativ hos de rödgröna, även om han egentligen inte är det. Det hela landar oftast i ett gnällande kring Alliansens förehavanden. Det är förstås inget fel att peka på motståndarens förslag och reformer, men det blir väldigt enkelt att det landar i rent gnäll. Där faller både Östros och hans kollega Ulla Andersson lätt när deras allt mer högljudda kritik mot Alliansen tar lite fokus från vad de egentligen vill.

Summa summarum blev det att Alliansens företrädare vill framstå som överens i den politik som de vill genomföra. Fortfarande kvarstår det faktum att de rödgröna har en ambition att försöka ta jobben på allvar, men glider hela tiden undan de svåra frågorna. Hur kan det komma sig att borttagandet av halveringen av arbetsgivaravgiften för unga inte leder negativa effekter för företagare? Varför det är viktigt att tre miljoner företagare ska få höjd skatt, enligt Anders Borg en dryg femhundralapp i månaden. Valet står klart, en linje för jobb och ökat ekonomiskt utrymme med stabila offentliga finanser som fokus. Till det kommer en linje med ökade bidrag, ökade utgifter på mycket annat än det som handlar om välfärdens kärna, vård skola och omsorg. Ett gemensamt alternativ mot ett osäkert alternativ. Ja, nu är jag partisk, men det var min slutsats. Där ligger alternativen.

Bloggar:
Grängzell, Kent.
Media:
AB, AB, AB, AB, DN, Exp, GP, SvD.