torsdag, september 02, 2010

Godmorgon, dags att rätta in sig i leden

"Det är dags att sluta sura och rätta in sig i leden." Jytte Gutelands dräpande kommentar i gårdagens P1-debatt om Socialdemokraternas opinionskris vara ganska talande för hur desperationen sprider sig i arbetarrörelsen. Det har förstås funnits missnöje mot Socialdemokraternas hanterande av valrörelsen och bildandet av ett gemensamt regeringsalternativ. Under den senaste tiden har flera tunga S-profiler kritiserat partiet och dess valrörelsearbete. Det kanske inte var särskilt smickrande för Mona och gänget att till exempel förre statsministern och partiledare Göran Persson bad gänget att "skärpa till sig".

Nu visar det sig att deras egna väljare börjar tveka om en valseger för vänsterkartellen. 43 mot 38, fler rödgröna väljare tror på en Alliansseger än på en rödgrön seger. Det är väl något som borde ge huvudbry, hur ska de hantera detta? Att Jytte surar över att vissa s-aktiva öppet uttrycker missnöje över partiets hanterande av valrörelsen och det rödgröna samarbetet är en sak, men hon kan ju inte rimligen skälla ut sina egna väljare och be dem rätta in sig i leden. Eller kan hon det? Spännande.

En annat utspel kring en fråga som jag har varit skeptisk till har varit frågan om partibidrag och dess redovisning. Peter Eriksson går ut och kritiserar Moderaterna och Kristdemokraterna för att de inte öppet vill redovisa sina stora bidragsgivare, och kräver att man borde offentliggöra de som ger bidrag på över 20 000 kronor till de politiska partierna. Det är intressant, den största bidragsgivare gör det öppet och offentligt, det går ju inte att ta miste på, men att tvinga partierna till att redovisa sina bidragsgivare?

Jag har länge varit emot förslagen om att partierna skulle vara tvungna att redovisa sina bidragsgivare, inte för att mörka för utomstående, utan för att skydda de som har intressen i politiska partier. Att ge ett bidrag till ett politiskt parti blir en form av åsiktsregistrering, att partiernas medlemsuppgifter är skyddade är en anledning till just detta, för att det har skydd i grundlagen. Samma princip borde gälla stora bidrag till partierna, att offentliggöra dessa bidragsgivare vore samma som att offentliggöra vilka som är medlemmar i partiet, vilket skulle vara helt lagvidrigt. Därför blir vänsterns krav om offentliggörande av bidragsgivande helt och hållet oacceptabelt.

Hyckleriet är förstås talande i och med i och med Peter Erikssons utläggning. Faktum är ju att hans regeringsalternativs sida får stora summor från en organisation som kör över de medlemmar som inte vill se sina medlemsavgifter finansiera ett annat politiskt parti än vad de själva röstar på. Vad säger egentligen Peter Eriksson om att LO stjäl pengar från sina medlemmar för att bedriva politisk valrörelse, även om det finns många medlemmar som hade viljat se dessa pengar gå till att främja deras sak istället för ett parti som de inte röstar på.

Det är lite vad som pekar på lite av den tomhänthet som finns inom de rödgröna. Peter Eriksson går in i en valrörelse och ägnar sig åt valrörelsetekniska detaljer istället för att prata sakpolitik. Denna debatt har tidigare varit uppe på agendan, jag börjar undra varför Peter Eriksson vill ha denna debatten nu. Men jag står fortfarande på mig, jag tycker fortfarande inte om detta förslaget. Nu går valrörelsen in i en spännande fas, Jytte surar för att S-profiler kritiserar det rödgröna samarbetet, Peter Eriksson surar över att Moderaterna och Kristdemokraterna inte öppet redovisar sina stora bidragsgivare. Jytte talade om att nu är dags att rätta in sig i leden och arbeta för valseger. Kanske borde Jytte, Peter Eriksson och deras väljare rätta in sig och hoppas på rödgröna framgångar, desperationen är ju något som inte får greppa tag i dem.

Bloggar: Erik.
Media: AB, DN, DN, Exp, SvD, SvT.