måndag, september 13, 2010

Inte konstigt att kulturvänstern ryter ifrån

En rad vänsterkändisar går ut i en gemensam apell. Det ska förstås ses som en del i vänsterns taktik, när politiken inte attraherar, när sakdebatten inte går hem, då hoppar kändisarna in eller kallas in av en desperat partiledning. Men vad ska detta egentligen leda till? Dess människor som skrivit under artikeln, förklarar inte ordagrant att en röst på vänsterkartellen är deras motiv, men man kan urtolka det budskapet ganska lätt.

Det är inte förvånande att kulturvänstern försöker ryta ifrån mot den politik som Alliansen bedriver. De har en särdeles bra förmåga att styra kulturdebatten och få massmedialt genomslag. Men jag förstår förstås att detta är ett desperat utspel. Det kan inte tolkas på annat sätt när man tar till kändisar för att övertyga väljarna om sin sak. Fråga varför de tar in gåsleverproletären Stellan Skarsgård, eller höjdhopparikonen Stefan Holm. Den siste lanserad som en ministerkandidat utan att ha blivit tillfrågad. Mona Sahlin är rolig hon, samma dag som hon går till attack mot Fredrik Reinfeldt och anklagar honom för att bedriva struntfrågor, ägnar hon samma dag åt just det, struntfrågor.

Bloggar: Attila,
Hagwall, Ingerö, Magnus, Svansbo.