tisdag, september 21, 2010

När S säger en sak och agerar på ett annat

Förra veckans sjukdebatt blev en debatt där även jag fick mothugg. Upprördheten över hur människor faller mellan stolarna är förstås stor. Men det är faktum att dessa fall sker oavsett system, och vi ska vara ödmjuka över de förändringar som har skett på sjukförsäkringsområdet. Det som förbryllar mig i debatten är inte att det finns kritik gentemot sjukförsäkringsreformen, det som förbryllar mig är ibland den stora avsaknaden av självkritik. Det var därför jag fick mothugg i debatten genom att jag hoppades på att väljarna synade vänsterns cyniska hållning.

Sanningen är ju den att 140 människor varje dag blev utförsäkrade med det förra systemet. Man kunde ju ha hoppats att de som förde den mest högljudda kritiken mot den nya sjukreglerna också hade insett faktum med det gamla, inhumana systemet. 140 människor som varje dag glömdes bort, 140 människor som man inte brydde sig om huruvida hur arbetsföra eller icke arbetsföra de var. Förändringarna var nödvändiga, dock behövs en mer ödmjuk och empatisk hållning från styrande håll och det hoppas jag att man tar fasta på.

Det som också är intressant är hur det går till där de högljudda kritikerna verkligen får styra. Socialdemokraterna har verkligen gått i bräschen i sin kritik mot sjukförsäkringsreformen. Då är det intressant att se hur det går till på de ställen där de själva styr. Som Gävleborgs landsting till exempel. Vill de lyfta fram dåliga exempel på hur sjukförsäkringsreformen slår, kan även jag peka på vissa fall är en konsekvens av deras eget agerande, ibland får man se längre än vad näsan räcker. För mycket politiskt inflytande och för lite patient- och anhöriginflytande, där är en utmaning som måste tas itu med.