onsdag, september 15, 2010

Snarare en rödgrön myskväll än grillning

I en kanal som de inte ville ha, stod de nu ikväll och gjorde sitt att övertyga de många väljarna som fortfarande inte har bestämt sig. Det blev en utfrågning som till skillnad från gårdagens utfrågning blev ganska tam. Mycket av det måste belastas utfrågarna som föll tillbaka lite för mycket ikväll. Det var inga problem att ställa frågor som skapade motsättningar. Dock blev det inte den edge i frågeställningen som jag hade hoppats på. Men utspelen från vänsterkartellen förtjänar en analys. Under kvällen har jag analyserat de utspel som kom.

Skolan
Skola kom att handla mycket om missnöjdheten mot Jan Björklund politik. Ju skolan är ett problem för de rödgröna, de är ju medskyldiga till den kraftiga försämringen av skolväsendet under sitt långa maktinnehav. Att som Mona försöka beskriva begreppet flumskola faller ju lite när hennes vilja när hon 2007 deklarerade att flumskolan skulle bort i och med Socialdemokraternas omformning av skolpolitiken. Hela argumentationen talar emot deras politik. Det är ett faktum att de vill göra alla gymnasieelever behöriga till gymnasiet. Det är ingen idé att stå och mörka om det, så är fallet. Det är en politik som riskerar fortsatt utslagning. Det intressanta i det här inslaget är Lars Ohlys tycke att skolan ska informera om kommunismens förtryck. Det under sådana lektioner som han själv missade eller sov igenom.

Integration
Tyvärr blev inte integrationsdebatten den förväntade. Det hela blev en debatt kring just burkaförbud och just det, det där partiet som kan komma in i riksdagen
, Mona Sahlin körde med den nya taktiken att utmåla dem som etthögerparti. Men båda vill ju tillbaka till 50-talets folkhem och väljarströmningarna från S till Sd är minst sagtbekymrande för Mona Sahlin. Integration handlar om mycket mer än det. Det handlar om att skapa möjligheter för folk att kunna etablera sig i ett nytt samhälle. Där var Maud Olofsson tydlig igår med att man nu samordnar ansvaret till en myndighet.

Arbetskraftsinvandring är en ny möjlighet för invandrare att komma till Sverige. Där blir problemet med Vänsterns vilja till ett fackligt veto gällande arbetskraftsinvandring, ett veto som bara skulle förskjuta makten och inflytandet till facken och riskera att minska rörligheten in till Sverige. Diskussionen kring det är partiet får för stort utrymme, där var det bra av Mona att säga att det är väljarna som bestämmer på söndag. Därför ska vi låta dem få göra det också.
Jobben/Skatterna

Jobben och skatterna blev en tragikomiskt företeelse. Det är talande att vänsterkartellen är så fattiga med bra förslag att främja arbetslinjen. Att köra med ett förslag om slopade arbetsgivaravgifter för företag som anställer unga, en reform som redan finns, står mot det förslag om att kraftigt höja arbetsgivaravgiften för unga. Det blir inte att anställa om de drygt tio miljarder som man drar in på ungdomsskatten kompenseras med drygt tre och en halv miljarder kronor.

Problemet för de rödgröna är att de till största delen accepterar Alliansens jobbskatteavdrag. De ska dock höja skatterna, med drygt 18 miljarder. Det intressanta är att de 1994 lovade att "bara" lovade att höja skatterna med 3,6 miljarder, det blev 70. Vad blir det av 18 miljarder? Förmögenhetsskatten är ett gissel. Eftersom de inte kan svara på innan valet hur den skatten ska inbringa fyra miljarder till staten redan 2012, blir man lite förbryllad. Lars Ohly har tydligt deklarerat att fastighetsskatter ska ingå som underlag förförmögenhetsskatten. Oron är inte att de vill återinföra förmögenhets- och fastighetsskatten, oron ligger över hur den ska slå, för vi får inget besked innan valet.
Jämställdhet
Det första ämnet var en fråga som förvånar mig hos de rödgröna. Det intressanta kring föräldraförsäkringen är att de i stora delar är överens men kunde inte ge ett besked om det till väljarna innan valet. Att man inte kan komma överens om en sån fråga där de har mycket gemensamt är konstigt.

Som på beställning kom frågan om RUT in i jämställdhetsdebatten. RUT ingen jämställdhetsreform enligt Eriksson. Men det är det, för manliga byggjobbare ska få kunna sätta in ett klimatsmart treglasfönster och få ROT-avdrag för det. Med en kvinnlig städerska ska inte få putsa det och få RUT-avdrag för det. Dessutom är det en reform som lönar sig. Varför ska man då som de rödgröna vill att avskaffa RUT? En reform som inte kostar staten någonting, som gett tusentals människor som oftast stått långt från arbetsmarknaden, kvinnor som invandrare, ett meningsfullt jobb med lön, a-kassegrund anställningstrygghet och pensionspoäng är inte viktig för vänsterkartellen. Det är ytterst märkligt.

Kärnkraft

När man nämner ordet kärnkraft inför en miljöpartist går de i spinn. Det märks på Peter Eriksson, det känns som att han försöker ta allt utrymme. Mp vill avveckla kärnkraften, det går inte utan att äventyraelöverskottet. Det prat som de har om överskott håller inte eftersom kärnkraften bygger upp det överskottet.
Mona säger nästan ingenting, skäms hon inför medlemmarna i Byggnads och Metall som opponerat sig mot derödgrönas energipolitik? Från studion hördes det i pausen att Mona Sahlin inte ville hålla med Peter Eriksson om avveckling av de gamla kärnkraftverken.
Gemensamt mot privat ägande
Det privata mot det offentliga är en av de rödgrönas största konfliktytor. Jag kan förstå att Peter Eriksson och Miljöpartiet inte riktigt kan trivas med att ha en som Lars Ohly som hyser stort motstånd mot privata alternativ som plockar ut vinter inom välfärdsverksamheten. Ett stort dilemma för Lars Ohly är att offentlig verksamhet kan dras med stora kostnader, samtidigt som privat verksamhet kan plocka ut vinst utan att tumma på kvalitén.
Helhetsintryck
Det känns från början att de inte är särskilt samspelta. Peter Eriksson är som vanligt stegrande i sin retorik. Man behöver inte hetsa upp sig bara för minsta lilla sak. Tyvärr är det så för de rödgröna att Peter Eriksson skrämmer iväg väljare. Att man tog honom istället för Maria Wetterstrand får stå för de rödgröna, men det är ett märkligt val.

Skillnaderna mellan de rödgröna och Alliansen är att Alliansen är mer samspelta än de rödgröna och framstår som mer enig. Intrycket på Mona är att hon talar för de tre vänsterpartierna.
Peter Eriksson kastar hellre skit på Alliansen än svarar på det faktum att han måste avgå som språkrör nästa år. Men en sak märks, Mona Sahlin är den som företräder vänsterexperimentet. Mycket av den teamkänsla som man kunde ha förväntat sig försvinner när de allt för ofta pratar i munnen.

Det stämmer att Alliansen inte har kommit fram till gemensamma ståndpunkter gemensamma frågor. Men de rödgröna fallerar i många viktiga frågor, som föräldraförsäkringen, brottsfrågorna och synen på privata vinstdrivande alternativ inom offentlig verksamet. Det stora problemet för de rödgröna är att de kämpar rätt frenetiskt för att försöka framstå som eniga, men det rödgröna bygget är inte lika starkt underbyggt som Alliansen. Därför blir den sammanhållningen som de försöker framställa, rätt konstlad.

Bloggar:
Högberg.
Media:
AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD.