söndag, oktober 17, 2010

Söndagskrönika: Om opinion, Afghanistan och sensationsjournalistik

Det nybryggda kaffet börjar verka. Ännu en söndag är ett faktum, en dag då man bara kan andas ut och koppla av inför ytterligare en vecka av bestyr på jobbet. Sakta sänker sig vardagslunken och jag känner efter alla helger av valstress och flyttbestyr, är det här min första riktiga lediga helg på länge. Intressant är också hur den vanliga vardagslunken nu sänker sig över det politiska landskapet. Nu börjar trots allt den intressanta fasen i det politiska arbetet, tiden då löften ska omsättas i ren politik. Veckans höstbudget var ett faktum, en budget som inte blev någon kioskvältare utan en bekräftelse på det valmanifest som Alliansen lade fram under valrörelsen. Nu stundar även den allmänna motionsperioden, tiden då våra riksdagsledamöter går in i en högproduktiv fas av idéer och tankar.

Den valstress som fann sig i många politikers vardag under valrörelsen var de otal opinionsundersökningar som sköljde över en. Som opinionsmissbrukare var det som att bli serverad på silverfat var dag, men det har varit rätt skönt att få slippa bli uttjatad av alla mätningar som kom, oftast då de beskrev samma sak. Att
nu Kd som befinner sig i en intressant fas skulle finna sig i ett kritiskt läge är ju förvisso en grov överdrift, det med tanke på att det fortfarande är 47 månader kvar till nästa val. Kristdemokraterna befinner sig i en vardag där regeringsarbete och deras eget partis förnyelse har högsta prioritet, att som många beskriver ännu en opinionsundersökning i kölvattnet av ett riktigt valresultat inte spelar särskilt stor roll.

Lördagkvällen var också en påminnelse som många svenskar befinner sig i för tillfället. Den svenska närvaron i Afghanistan kommer alltid på tal när någon förolyckas, i alla fall från en cynisk vänster som sedan länge övergett all form av internationell solidaritet, om än rent praktiskt. Det är ändå här som man hör de skarpaste ropen på reträtt. Vänstern har en särdeles stor förmåga att utnyttja personliga och nationella tragedier för att plocka billiga politiska poäng.
Jerker som är en av de mest aktiva vänsterbloggarna, som inte behagade att bemöta något annat än en ren skrivmiss i mitt inlägg. Jag får förmoda att resten av mitt inlägg var upprörande att det föranledde detta tämligen stöddiga angrepp på min temporära okunskap.

Annars är detta en intressant vardag i mitt bloggande. Det är ju ändå detta som är bränslet i mitt bloggande att kunna engagera och uppröra. Vi lär ju få fortsatt debatt i frågan kring Afghanistan, mycket med tanke på den kommande voteringen i riksdagen om den svenska närvaron. Och eftersom vänstern nu uppenbart har lämnat från sig den internationella solidariteten till oss på högerkanten, är det bara att tacka och ta emot. Den svenska närvaron bygger på något helt annat än en bricka i något som skulle kallas för amerikansk imperialism. Men eftersom många vänstermänniskor har svårt att släppa sina anti-amerikanska känslor, kommer detta förstås att prägla deras syn på situationen i Afghanistan.

Ett annat intressant infall är de fortsatta spekulationerna kring Anna Lindhs tragiska bortgång. Jag tycker det känns rätt smaklöst att man fortsatt ska bygga sensationsjournalistik på spekulationer som funnits ända sen Anna Lindhs bortgång. Jag rekommenderar
Tokmoderatens inlägg om det som nu åter ska upp till ytan. Vad som egentligen kunde ha hänt är ju ändå rena spekulationer, den journalistik som bedrivs är ännu en påminnelse om den tragik som Anna Lindhs anhöriga fick genomlida och som de nu fortsatt ska få lida för. Men eftersom nu söndagen bjuder på ett särdeles bra väderlek blir det nu att försöka släppa sitt skrivande i några timmar och bege sig ut i höstluften. Det tillsammans med de fortsatta diskussionerna kring den svenska närvaron i Afghanistan som med all säkerhet kommer vara dominerande idag.

Bloggar:
Kent.
Media:
AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD.