torsdag, december 02, 2010

Den stora fel(s)ökningen

Den kommer till slut. En valanalys är i många fall rimlig när den tar itu med de bra sakerna, men även belyser de som var dåliga. Moderaternas resultat i valet var inte enbart goda resultat, på flera håll gick man också tillbaka. På kommunnivå tappade man sitt tidigare stora stöd, idag är det mindre kommuner med Alliansstyre än vad det var 2006, trots att Alliansen gick framåt i riket. Det blir en intressant genomgång när den analysen kommer. Men faktum är att Moderaternas valanalys förhoppningsvis kommer vara en positiv men självkritisk analys, står den i skarp kontrast till en valanalys som borde ses som en ända stor felsökning.

Det kan kännas på det sättet att man är subjektiv. Men det är ganska klart att när man inte inser faktum av sitt nederlag från 2006, kör på som om de inte regnar och räknar med att väljarna återvänder, mycket med grund av det stora missnöjet som byggdes upp mot Alliansen under mellanvalsperioden. Vad Ardalan Shekarabi och hans gäng har kokat ihop för illasmakande soppa blir inte en fröjd för de som bör stå ansvariga för socialdemokratins stora förfall.

Låt mig gå igenom många av de punkter som bör anses som fel. Enligt de uppgifter som läcker ut i sann Wikileaksanda, finns många punkter där man har slagit huvudet på spiken.

Den ekonomiska politiken
Hade inte de rödgröna presenterat ett moras till illa uppbyggd ekonomisk politik hade kanske läget varit annorlunda. Den enkla analysen av denna anhopning av opinionsundersökningar, är att trendbrottet märktes dagarna efter det rödgröna utspelet om sin ekonomiska politik.

Den orättvisa fastighetsskatten, en skatt fyllt med en rad undantag för att den skulle framstå som inriktad mot främst de med de allra dyraste fastigheterna. Problemet var inte bara skatten i sig, utan även alla de undantagen som man tvingades lägga till. Om en skatt inte fungerar utan en massa rad undantag bör man fundera om återinförande verkligen var lämpligt.

Förmögenhetsskatten skulle inbringa runt 6 miljarder redan från 2012. Problemet var att man inte kunde förklara för hur den skulle generera intäkter så snabbt, vilka som skulle få betala den i realiteten. En enkel fråga om fastighetens taxeringsvärde skulle ligga som grund för förmögenhetsberäkningen, kunde heller besvaras innan valet.

Ekonomiskt ansvarstagande blev synonymt med Alliansen och Anders Borg. Socialdemokraterna och de rödgröna lyckades aldrig övertyga väljarna om sitt ekonomiska ansvarstagande. Hela resan genom den finansiella krisen blev ett skådespel med allehanda utspel om de miljardlöften som Socialdemokraterna slängde omkring. Kontentan av deras förslag i praktiken går att skåda i andra europeiska länder.

Det rödgröna samarbetet och Vänsterpartiet
En kopia blir aldrig bättre än ett original. Alliansen blev unikt när man lyckades radera ett av sina sämsta rykten, förmågan att hålla ihop. Utmaningen för Alliansen är dock fortfarande att forma samarbetet där framgången beror på alla fyra partier, inte ett.

Det rödgröna samarbetet blev en fars redan från början. Men framför allt var det oförmågan att stå emot kraven på ett Vänsterpartistiskt deltagande i samarbetet. Under förra mandatperioden hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans ett större stöd än Alliansen. Vänsterpartiets vilja att inte respektera de grundläggande ekonomiska ramverken som riksdagen fastställde under Göran Perssons tid, är mycket av det som jag vänder mig mot.

Den rödgröna utrikeshållningen blev ett moras i sig. Inte minst med tanke på att de två partierna som nu nådde en överenskommelse med Alliansen om Afghanistan verkade till synes obekväma med den rödgröna överenskommelsen. Den USA-fientliga hållningen som Vänsterpartiet lyckades smussla in i det gemensamma programmet var en parodi i sig. Det som gör det underhållande är också det som tyder på att Mona Sahlin och hennes utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin, tycks ha försökt ta hjälp från amerikanskt håll för att öka stödet för den svenska Afghanistaninsatsen på hemmaplan.

Slutsatsen
Den rödgröna kollapsen blev även den socialdemokratiska kollapsen. Är man störst faller man även tyngst. Även Miljöpartiet borde känna sig som stora förlorare på det rödgröna samarbetet, även om de med Moderaterna blev de stora vinnarna i valet 2010. Felsökningen är klar, imorgon ska den interna analysen presenteras. Ingen kommer köpa förklaringar som brist på tydlighet inför väljarna och inga fel på politiken. Jag hoppas att man har en hög dos av självkritik, det är det enda som skulle kunna rannsaka socialdemokratin för sitt stora nederlag.

Media: AB, SvD.