söndag, december 26, 2010

Paradigmskifte i den socialdemokratiska förnyelsen?

Nej, nej, nej och åter nej. Detta negativt klingande ord är något tämligen återkommande när det kommer till försöka att hitta en gammal rörelses nya härförare. Socialdemokratin har sedan Göran Persson intåg på ordförandeposten, skapat en ny tradition, att först enträget streta emot, men när väl avgörandets tid har närmat sig står personen likt vanligt, redo att ta över. Detta läge upprepades 2006-2007, och har återupprepat sig även denna gång då socialdemokratin fick leta efter en efterträdare efter en i socialdemokratisk synpunkt kort tidsperiod.

Nu verkar det dock som att detta förnyelsearbete som sker, får en ny vändning. Förnyelsearbetet i sig, det får framtiden avgöra hur mycket förnyelse det egentligen blir. Scenförändringen handlar inte om att nya unga förmågor villigt träder in och kandiderar. Den här gången kommer isbrytningen i form av en gammal förmåga. Men Ylva Johansson manöver kanske ger ett sken av vart socialdemokratin är på väg emot. Vissa tecken pekar inte på att förnyelsen handlar om att hitta en ung ledare som tar över. Nästa ledare kanske blir den som sedan länge har befunnit sig i de främre kulisserna.

Vad ska man tycka om Ylva Johanssons kursändring. Personligen känner jag att förändringen inte ligger i att återanvända gamla profiler från Perssontiden. Barack Obama gjorde det till en grej när han skapade sin administration 2009, många som plockades in hade tidigare jobbat inom Clintonadministrationen 1992-2000. Men likheterna finns inte här, människor tröttnade på Persson, därför ser jag bara Ylva Johanssons kandidatur som en scenförändring i socialdemokratins förnyelseprocess.