lördag, december 25, 2010

Thomas smällkarameller del 3: Om kommunister och stolligheter i jultider

Efter lite julaftonsuppehåll och krånglande bredbandsuppkoppling, reflekterar jag lite över den allmänna diskussion som brukar pågå under jul kring den där krullhårige killen som figurerar i tv-rutan på julaftonskvällen. Diskussionen fick sin spets för två år sen, när Blondinbella gick ut på sin blogg och sade rakt på sak, "Karl-Bertil Jonsson är dåtidens AFA".

Sedermera har Karl-Bertil blivit föremål för diskussion om hans dolda politiska agenda. Tage Danielsson är ju en fantastiskt berättare i all ära. Men historien om Karl-Bertils bravader får en ibland att undra. Kommunist i all ära, dock får man säga att det luktar en liten unken form av socialism. Tron att temporära gåvor ska skänka utsatta människor evig lycka. Vad hemlösa människor ska med servettringar eller finporslin, när Karl-Bertil i sin strävan att hjälpa utsatta människor kanske skulle fokusera på något annat som är bättre.

I min reflektion kommer jag att tänka på hur riksdagsledamot Monica Greens (S) förslag tidigare i höst om att det var viktigt att överbygga den digitala klyftan och ge varje hemlös tillgång till iPhone och 3G. Som om det inte fanns viktigare saker för hemlösa, som mat och husrum, chansen att kunna komma tillbaka i samhället igen. Det blir lite som ett Karl-Bertil Jonsson på riktigt, folk känner temporär lycka och uppskattning, men vad det gör det för deras egentliga situation? Egentligen inget, vi får leva med Karl-Bertil Jonssons civila olydnad i tv-rutan en gång per år, vare sig vi vill eller inte.

Apropå stolligheter faller jag över ett inlägg från våra kära vänner i Alliansfritt. Någon på redaktionen har fått för sig att recensera en Timbrorapport om julhandeln och den ökande konsumtionen under julen, och gör sig stollig över artikeln. Utan att läsa artikeln blir jag undrande kring inläggsskribentens strävan att verka seriös. Sen när är det liberalt trams att kritisera resursslöseriet i välfärden? Snacket om liberalt trams för att avfärda en rapport, gör bara skribenten till rent tramsig, dessvärre.