fredag, februari 26, 2010

Vad för berättel(s)e vill ni förtälja?

Mona Sahlin har varit borta på konferens i Storbritannien med politiskt likasinnade. Diskussionen kom inte föga förvånande att handla den internationella finanskris som präglat världen. Dock har verkligheten sett annorlunda ut i olika länder. Vissa länder gick in i krisen i bättre skick än andra och kom ut i bättre skick än andra. Sverige var ett av de länder som bäst lyckades hantera finanskrisen utifrån budgetunderskott och statsskuld. Ändå valde Mona Sahlin att svartmåla den verklighet som har visat sig. Den politik som hon och resten av oppositionen förordade är den som ruinerat både Spanien och Grekland och lämnat Storbritannien med en gigantisk statsskuld (71% av dess totala BNP).

Nu är Socialdemokraternas nya giv att fortsätta samtalet med väljarna. En miljon väljare ska ta till av sossarnas samtal fram till valet. Min enkla fråga är, hur ska ni föra samtalet? Kommer det att handla om att prata om hur illa det är i Sverige som Mona tydligt har berättat när hon har varit runt i Europa, eller kommer det att handla om att ta ta sig till de önskemål som kommer från väljarna? Kommer ni berätta för väljarna vilka besked ni har gällande eventuella skattehöjningar som kommer att drabba speciellt dem med låga inkomster? Det är trevligt att prata, men pratet måste innehålla någon form av besked om hur ni vill ta Sverige in i framtiden när krisen vänder. Alliansens mål är tydligt, fler människor ska få jobb, vi ska föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Vad vill Socialdemokraterna göra främst?

Media: AB, DN.
Newsmilldebatten: 1, 2, 3, 4
Bloggar: Edvin

Veckans bloggdebatt: Makten först, sen tar vi bort allt

Det är dags för summering av veckans bloggdebatt. Det var en intressant söndagkväll när Miljöpartiet gick ut och sa att reformen gällande hushållsnära tjänster inte skulle avskaffas helt. Sen tog debatten fart och situationen blev än mer förvirrad, för vad ville egentligen Miljöpartiet? Jo de vill inte ta bort reformen nu, men senare. Pauspolitiken fick ett nytt ansikte. Sedan kom Mona Sahlin in i bilden och förvirrade eller tydliggjorde situationen om man nu vill tolka det på det viset. Mona gjorde det tydligt:

"– Den ena är om man bör göra det konjunkturanpassat. Den andra är att kan man rikta delar av det till exempelvis de äldre, sade Mona Sahlin."

Det innebär tydligt att barnfamiljer går miste om det från dag ett, och när väl konjunkturen vänder upp förlorar alla, till och med pensionärer. Härligt Mona, det är precis så här som socialdemokrati fungerar. Tron att staten bäst kan bestämma över människors livssituation och totalt skita om de sopar undan benen på många familjer. Vad gäller härvan kring oppositionens velande kring RUT-avdraget kan vi vara säkra på det, reformen kommer med all sannolikhet att försvinna. Om det sker direkt efter valet eller senare vet vi inte. Men vad vi vet finns det en Lars Ohly som är beredd att döda reformen så fort han får möjligheten.

Bloggar: Magnus Andersson, Seved Monke, Kent Persson, Dayana Jadarian, Per Altenberg, Jonas Pettersson, Kent Valdermarsson.

torsdag, februari 25, 2010

Skapa jobb mot jobbskapande politik



"Men det är en jävla skillnad på att skapa jobb och att bedriva en politik som leder till FLER jobb!"
- Erik Persson

TV4 Nyhetsmorgon har dragit igång en debattserie tillägnad de politiska ungdomsförbunden. Första ronden var mellan vår MUF:s egen Niklas Wykman mot Maria Ferm från Grön Ungdom om framtidens energi. Och de skillnader som har märkts mellan partierna märktes även här. Miljöpartiet driver en politik för att skapa jobb, det är förvisso jättebra, men det hela handlar om att säkra att jobb kommer till. Det Miljöpartiet talar om är att skapa gröna jobb, det blir säkert många jobb, men det är långt till en politik som leder till fler jobb. Där har Miljöpartiet lagt sig inför sina oppositionskollegor.

onsdag, februari 24, 2010

Det efterlängtade stafettguldet!

Ett klassiskt guld i en klassisk svensk gren. Stafettguldet är Sveriges igen efter 22 år. Det här är Sveriges bästa insats på längdskidor på länge.

Media: AB, DN, GP, SvD

Malmös judehat är Reepalus ansvar

"We want Malmo to be cosmopolitan and safe for everybody and we have taken action. I have started a dialogue forum. There haven't been any attacks on Jewish people, and if Jews from the city want to move to Israel that is not a matter for Malmo." -Ilmar Reepalu, Sunday Telegraph

När jag deltog i en stödmanifestation för Israel förra året föregicks den manifestationen av ett tämligen stort säkerhetspådrag. Ibland kändes det som det nästan var fler poliser än demonstranter på plats. Inte bara för att frågan var så pass laddad, Mellanösternkonflikten har engagerat många. Men just det hat som växt emot Israel ledde till att de som höjde rösten till Israels försvar sågs med ganska onda ögon. Trots pådraget inträffade inget allvarligt. Dock blev situationen så spänd att Israels ambassadör Benny Dagan valde att ställa in sitt deltagande.

Vad som dock inte kan accepteras är när människor helt oskyldigt utsätts för angrepp som ett svar på det som Israel utför. Judar har runtom i Europa utsatts för en rad trakasserier och attacker och det har blivit tydligare sen Israels intåg i Gaza. Sverige är inget undantag, där har en rad attacker skett mot den judiska befolkningen, bland annat mot butiksinnehavare och mot folk på väg till synagogan. I den konflikten har Malmö, med en stor andel av Sveriges judiska befolkning stått i centrum. Och allt har varit framför ögonen på kommunlrådet Ilmar Reepalu.

I slutet av januari gick polisen ut och att hatbrotten mot judar hade blivit ett ännu större problem sen Gazakonflikten, det gick såpass långt att folk kände att det var "legitimt" att ge sig på judar samt att judar med rädsla för repressalier, flyttade ifrån Malmö. Mitt i smeten står Malmös starke man Ilmar Reepalu och slår ifrån sig. Det gick såpass långt att till och med brittiska Telegraph gjorde ett specialreportage om judehatet i Malmö. Något som tidigare var känt i Frankrike och Israel blev nu känd för fler. Trots det har Reepalu i mångas mening, inklusive min inte gjort tillräckligt. Det är så pass talande att han i Telegraph uttryckte det så att det inte fanns några attacker mot Malmös judar.

Men varför liknar judiska dagis som rena kriminalvårdsanstalter? Varför är synagogorna förstärkta med fönster som ska klara raketattacker? Om Reepalu inte hade satt på sina skygglappar och lagt ansvar på Malmös judar för hur de ska uppfattas på rätt sätt. I mening har Malmös judiska befolkning inget med Israelkonflikten mer än att de har samma ursprung. Malmös judiska befolkning ska behandlas med respekt oavsett. Israels agerande i Mellanöstern är Israels ansvar, inte Malmös judiska befolkning.

Bloggar: Federley utmanar Reepalu. Anders Edwardsson skäms, likaså Tokmoderaten. Fredrik Malm om Reepalus cyniska spel, Gula Avci frågar sig om judar ingenting är värda för Socialdemokraterna. Peter Johansson väljer att kalla det för lokalpolitiskt och tar Reepalu till försvar.

Media: SkD, SvD

tisdag, februari 23, 2010

Veckans bloggdebatt: Följetongen om rödgrönas hållning till RUT-avdraget

I söndags valde att Miljöparitet att inte helt gå emot reformen om hushållsnära avdrag. Ett välkommet besked eftersom reformen är en av de mest lyckades som regeringen har genomfört. Sen visade det sig att de egentligen inte var för, utan principiellt emot riktade avdrag utan var för ett mer generellt tjänsteavdrag, lite av en helgardering så att säga. Idag valde Stockholms socialdemokrater Mikael Damberg vill nu inte heller skrota RUT-avdraget helt och hållet, utan utreda hur man kan förändra reformen. Motståndet mot reformen visar sig ha en del törnar i oppositionsleden. Jag undrar hur det utvecklar sig framåt valet.

Bloggar: Edvin, Politikerbloggen, Tokmoderaten, Tomas Tobé

måndag, februari 22, 2010

Politik är inte vilja utan att kunna genomföra

Olof Palme var den man som myntade begreppet "politik är att vilja". Jag kan förstå meningen med Palmes inställning, viljan av att få det samhälle som överensstämmer med ens egen ideologiska grund. På den tiden då uttrycket myntades var socialdemokratin i sin glansperiod. Det var ett 50-procentparti som gled på framgångarna av 50- och 60-talets industriella uppgång. Sen dess har det skett en ganska drastisk förändring. Idag är socialdemokratin fortfarande en sinnebild för vilja, men inte förmågan att genomföra.

SvD belyser idag det betydande problemet för dagens socialdemokrati, borta från den tid då väljarna trodde på deras idéer, att dessa idéer fungerade. I det skedet har Miljöpartiet blivit den främsta orsaken till oppositionens övertag. Men problemet med Miljöpartiet är att de har fastnat i den fålla som Palme myntade, om att "politik är att vilja". För vilja är inget problem hos Miljöpartiet, men ingen förmåga att kunna genomföra". Som Per Gudmundsson skriver:

"
Synen på MP som mer vilje- än sakinriktade delas även i andra partier. MP beskrivs som ”impulsiva”, med ”bristande verklighetsförankring” och ”osammanhängande, ologiska och inkonsekventa”. Även av ledamöterna i S. ”Medan bristen på konsekvens hos vänstern från socialdemokratiskt håll anses ha rationella motiv, så förbinds den i miljöpartiets fall med gruppens irrationella sätt att förhålla sig till sin politik.”"

Det är fascinerande hur väl Miljöpartiet har lockat många unga, speciellt bland kvinnor och i storstan som Gudmundsson skriver. Men som Gudmundsson tycker blir konsekvenserna inte bättre av det. Att gå från två partier som
"ville något" till ett parti som "vill mycket" ger ingen skillnad. Problemet är att det är en politik om att vilja, men inte att kunna genomföra. Och konsekvenserna med Miljöpartiets iver av att vilja mycket resulterar i att folk indirekt röstar på dem som man tidigare övergett.

Oppositionens åsikter är som Stryktipset

Foto: Twitter.com

På mindre än ett dygn har Miljöpartiet förmått att säga både ja och nej till hushållsnära avdrag, det sk RUT-avdraget. Det hela börjar likna en omgång av Stryktipset, en helgardering för att vara säker på att nå framgång. Mp som både är för och emot Vänsterpartiet som är emot och Socialdemokraterna som vill återkomma. Enligt en kommentar på Edvin Alams blogg står det i en kommentar att "Miljöpartiet är för ett generellt tjänsteavdrag". Då så, vad är egentligen problemet med en reform som visat sig lönsam?

Bloggar:
Edvin

söndag, februari 21, 2010

Även MP gillar RUT-avdraget

Miljöpartiet ställer sig mer positiv till regeringens RUT-avdrag. Man har nu kommit till insikt att ett avskaffande av reformen skulle leda till negativa effekter kring efterfrågan av arbetskraft. Det är bra. Reformen med hushållsnära tjänster är en reform som det senaste halvåret har växt med runt 50 % sen förenklingen av reformen, trots lågkonjukturen. Att ta bort en sån reform är självklart förödande i en tid då mer av olika servicetjänster efterfrågas. Jag hoppas att fler kommer till insikt att reformer som ökar efterfrågan samt skapar nya arbetstillfällen är bra. Därför hoppas jag att man kan bygga ut reformen än mer, till exempel i form av ett avdrag även för it-tjänster i hemmet, en reform som jag tror skulle kunna leda till många nya ungdomsjobb.

Bloggar: Kent, Per-Åke, Linnéa, Rasmus.

Vad har LO gemensamt med Arbetsmiljöverket?

Svaret är enkelt, de försvårar för ungdomar att arbeta. Vi i alliansens ungdomsförbund har många gånger påpekat hur man från fackligt håll inte har förmått att se lite mer nyanserat på ungdomar och arbete, utan har suttit kvar med samma tjurskalliga inställning som tidigare. Idag är det inte tillåtet att diskriminera människor utifrån kön, religion, etnicitet eller sexuell läggning. Men på något sätt är det tillåtet att diskriminera ungdomar genom lagstiftning.

Turordningsreglerna är en sak, och tillsammans med höjda ingångslöner blir avståndet till arbetsmarknaden allt större, då arbetsgivare drar sig för att anställa ungdomar med liten arbetslivserfarenhet då lönerna är i princip lika mycket som för en mer erfaren anställd. Det är inte att jag föreslår en lönedumpningprincip, men en princip om att det ska finnas en tydlig löneutveckling ju mer erfarenhet man får. Att anpassa ingångslönerna är något som har stort stöd i båda läger.

Nu har Arbetsmiljöverket gjort sitt för att försöka försvåra för ungdomar att ta ett eget arbete vid sidan av gymnasiestudierna. Enligt det senaste förslaget från AV ska skoltid och arbetstid läggas ihop, där principen om 40-timmars arbetsvecka ska gälla. Dessutom tillkommer principen om att ungdomar ska ha minst 48 timmars sammanhängande vila under helgen. Vad innebär då detta? Jo för en gymnasieelev som är i skolan mellan åtta och tre innebär detta att denne under en vecka har varit i skolan 7 timmar per dag, 35 timmat på en vecka. Det innebär att det bara finns fem timmar för arbete utöver skoltiden. Med principen om 48 timmars sammanhängande vila innebär det i praktiken att all form av extraarbete under helgen blir omöjligt. Det med att arbetsgivare åker på straffavgift om de bryter mot reglerna.

Jag hoppas att Arbetsmiljöverket tar till sig av Svenskt Näringslivs remissvar. Med de här reglerna innebär detta att många ungdomars extraknäck går om intet, många ungdomars chans att få in en fot på arbetsmarknaden och skaffa sig arbetslivserfarenhet blir offer för AV:s iver att reglera för ungdomar och göra svårare för dem att ta ett extraarbete vid sidan av studierna. Detta är ett ingrepp i ungdomars rätt att få kunna tjäna lite extra pengar vid sidan av studierna samt förmånen att få in en fot på arbetsmarknaden. Både ungdomar och företag som i stor mån anställer dem förlorar på detta ungdomsfientliga förslag. Det är dags att Arbetsmiljöverket fokuserar på att arbeta för trygga arbetsmiljöer och inte ingripa i ungdomars rätt att ha eget arbete.

Läs Svenskt Näringsliv: 1, 2.

lördag, februari 20, 2010

Gud bevare Konungen

Nästan 8 av 10 svenskar vill bevara kungahuset. Detta enligt den senaste SIFO-undersökningen. Detta var en värmande nyhet för oss rojalister i detta kylslagna land. Det är självklart att Sverige ska företrädas av en person utan politisk förankring som en person som kan förena hela Sverige. Det såg vi inte minst under tsunamikatastrofen. Gud bevare Konungen!

Media: AB

Bloggskatteupproret Pt. 2

Som del två i det bloggskatteupproret tar jag upp ett exempel på de som försöker få oss att tro att det är höga skatter som är den stora lösningen på samhällsproblemen. Nu är den bilden inte riktigt sann. Som vi brukar säga, om vi har världens högsta skatter vore det ganska rimligt om vi hade världens bästa sjukvård, världens bästa skolor osv. Nu är det inte direkt så, fortfarande finns det köer inom vården, det har rättats till en del tack vare regeringens extra satsningar på sjukvården, bland annat genom kömiljarden. Vidare är det fortfarande en dryg fjärdedel som går ut gymnasiet utan fullständiga betyg.

C G Karlsson, ledamot i Luleå kommunfullmäktige som har svårt för
borgerliga kommentarer, radar hängivet upp punkter som om de vore hämtade direkt från Sveavägen 68. All argumentation mot honom avfärdar han med orden:
"Som vanligt: Borgerligt bludder! Därför inget mera sådant!"

Hela retoriken är att skattepengar ska användas till att skapa jobb, framförallt i offentliga sektorn, inte att man förenklar för företag att anställa vilket i sig skapar goda effekter i de offentliga finanserna. Pengar måste komma ifrån någonstans C G om vi ska skapa tillväxt i den offentliga sektorn. Skattemedel är ingen kaka som ska fördelas, utan kakan kan alltid göras större. Men C G målar tydligt upp den bild av att skattesänkningar inte leder någonvart. Det är förvånansvärt att han inte har läst av vad varken Riksrevision eller Konjunkturinstitutet säger. Något intressant skriver han om, nämligen multiplikatoreffekten, dvs ett nytt arbetstillfälle ger upphov till ett annat och många fler. Det är intressant, här är ett exempel:

En person jobbar som städare, med effekten av regeringen hushållsnära avdrag att får fler råd med att köpa städtjänster. Detta gör att städaren har råd att starta sin egen städfirma, och med takt som uppdragen kommer kan denne anställa fler människor i sitt företag. Fler människor som får jobb ökar deras egen inkomst vilket gör att mer skattepengar kommer in som kan användas i den privata välfärden. Fler människor kan anställas inom den offentliga sektorn när mer resurser kommer dit från att fler betalar lite mindre än att få betalar lite mer som är i linje med C G Karlssons retorik.

Hela avslutningen är traditionellt socialdemokratiskt, mindre skatt ger sämre sjukvård och otillräcklig kollektivtrafik. I Stockholm har 30 nya vårdcentraler öppnats sen vårdvalsreformen, antalet fler resenärer i Storstockholms lokaltrafik ökade med nästan 50 000 per dag, kundnöjdheten har ökat och den skattefinansierade delen har minskat från runt 60 % till strax under 50 %. Det är tydligt, lägre skatt ökar inte bara personers ekonomiska utrymme. Det ökar incitamentet med att gå från bidragsberoende till eget arbete. Det blir billigare för företag att anställa. Fler människor i arbete, detta leder till högre skatteuttag. Om någon motsätter sig detta kan jag bara påminna om att 2006 var statens överskott 18,6 mdr kr, 2008 var den 135 mdr kr, trots att regeringen genomförde den största skattesänkningen någonsin. Det är att värna om skattebetalarnas pengar.

Skattebetalarna om Göran Persson senaste
utspel. samt om LO:s skatterapport.

Vad är ett gott hjärta utan en skarp hjärna?

Vad är ett gott hjärta utan en hjärna? Vad som har varit på tapeten som var en LO-rapport som heter "Kalla Sverige" och släpptes passande nog på Alla hjärtans dag. Det som senare blev en artikel i Svenskan retade upp en del socialdemokratiska bloggar. Ja det kanske smärtar när man slår in en kil i den verklighet som man försöker måla upp. Så här skriver Sanna Rayman i sin kolumn:

"En undersökning som gör stort nummer av att 43 procent svarar att de tycker att ”Sverige i lägre grad har blivit ett land som präglas av ett gott hjärta under senare år”, trots att det är 36 procent som inte ser någon skillnad och 9 procent som tycker att Sverige blivit mer hjärtligt.

36+9, det blir enligt mitt sätt att addera 45 procent. Och allt jag har lärt mig i skolan pekar på att dessa 45 procent är fler än de 43 som ser sämre hjärtan. Eller vad det nu är som LO far efter."

En annan mätning ser Socialdemokraterna som det parti med mest hjärta. Vad kan det bero på? Ja Socialdemokraterna har ju effektivt utnyttjat den debatt som varit kring sjukförsäkringsdebatten för att måla upp regeringen som "hjärtlös". Effektivt, många ha tyckts falla i den falska retorik som Socialdemokraterna har målat upp. För när politiken presenteras blir det problem, folk väljer inte bara med hjärta, utan också med hjärna. Men det faktum att 23 %,d en största stapeln svarar "Vet ej" lämnas ingen åt. Vad beror det på? Att som LO påstår att regeringen är "iskallt beräknande", att frågan är dum, eller att folk rentav inte bara ser till ett gott hjärta utan också en hjärna som kan utforma lösningar på samhällsproblem.

Peter Johansson som utmålar som Sanna Rayman till regeringsmegafon tycker att Rayman vägrar se de som faller igenom och tycks tro att Rayman "tydligen tycker" att det är fel att belysa de individer som faller mellan stolarna. Tydligen tycker, snacka om enkel retorik, och regeringsmegafon, det är ju inget emot den oppositionsmegafon som LO är. Det är ju tämligen intressant att Peter Johansson pratar om "individer" när hans ideologi grund ligger i att ställa människor i konflikt mot varandra, en mer kollektivistisk utgångspunk så att säga.

Ingemar E L Göransson angriper den efter den rapportering om att många av de omförsäkrade har fått lägre ersättning. Nu är det lite väl tidigt att dra slutsatser eftersom det hela handlar om preliminära utbetalningar.

fredag, februari 19, 2010

EU:s markandssocialism ökar

HAX, eller Henrik Alexandersson skriver betänkansvärt om EU:s iver att allt mer reglera den europeiska marknaden allt mer. Målet denna gång, nätbutiker. Vad är felet med detta? Jo, nätbutiker som inte bedriver handel i fysiska butiker besitter ekonomiska fördelar gentemot konkurrenter med fysiska butiker, och detta är orättvist enligt dem. Som HAX skriver det:
"Kommissionen tycks mena att det är orättvist att den som säljer varor på nätet kommer undan de kostnader som följer med att ha en verklig butik, på Storgatan. Och att det är ett problem att folk kan köpa prylar lite billigare på nätet."

Vad är fel med varor som går att köpa billigare än i en fysisk butik? Inget enligt mig, konsumenter efterfrågar varor på en marknad och de som möter upp till deras efterfrågan är de som klarar konkurrensen. Priset på marknaden styrs av utbud och efterfrågan, och de som har mindre kostnader för att sälja en vara vinner fördelar på. Men det är fel enligt EU. Därför tycker jag det är rätt av Ebay, ett av de företag som vunnit stora andelar på just näthandel att få EU-kommissionen att tänka om.

EU skapades som en förutsättning att skapa en gemensam marknad utan tullar och regleringar. Därför är det välkommet om de slutar upp med sin marknadssocialism snarast. Producenter måste själva få välja vilka som ska få distribuera deras varor, och konsumenter måste få ha friheten att köpa den till ett pris som de tycker är rimligt. Med EU:s regleringsambitioner hålls priser uppe, och detta är varken bra för producenter, distributörer eller konsumenter.

Är ungdomspolitker problem för skolor?

Alliansens ungdomsförbund har gått ut gemensamt inför valrörelsen. Målet är inte förvånande skolors behandling av politiska ungdomsförbund. Det har länge varit ett gissel för oss ungdomsförbund att komma in på skolor och kampanja. I debatten i morse i P1-morgon påtalade en rektor att mycket av ungdomsförbundens ambition var att värva nya medlemmar istället för att informera, vad som nu är problemet med det. Det är inte konstigt att tidningarna har skrivit om sjunkande medlemssiffror när rektorer har den inställning mot att ungdomsförbunden värvar nya medlemmar.

I Gävle där jag har varit ute på skolor märks det från och till den lite fientliga inställning som finns gentemot de politiska ungdomsförbunden. I synnerhet Polhemsskolan, ett av Gävles tre kommunala gymnasium har varit en skola som har gjort det svårt för oss ungdomsförbund att komma in. Nu är det valår igen, och det kommer märkas allt tydligare bland ungdomsförbunden. Därför är det vår ambition att få komma in på skolor, informera, argumentera och förhoppningsvis värva nya intresserade medlemmar.

Som MUF:s hedersordförande Gunnar Hökmark sa en gång "Om varje medlem värvar varsin ny medlem blir vi dubbelt så många". Väldigt simpelt, men ganska uppenbart. Därför hoppas jag att det blir tydligare för de skolor som inte släpper in ungdomsförbunden, vilket fel de egentligen gör. Röda Berget skriver att man ska släppa in de demokratiska partierna och stänga ute de rasistiska. Helt fel i min åsikt, elever måste få en chans att pröva sina åsikter mot deras. Det är enda chansen för elever att få upp ögonen för deras inställning.

Övriga bloggar: MUF Linköping, Magnus Andersson

Media: SvD, SvD, SvD,

torsdag, februari 18, 2010

Det är amtörer som arrangerar OS

Jag börjar minst sagt bli irriterad på OS-ledningen för vinter-OS. Den redan pinsamma inledningen har sedan fortsatt och nu har man beslutat sig att ha ett krismöte för att diskutera hur man undviker fler incidenter. På tiden, för det här är lite för mycket. Och dessutom, hur ska deltagarna kunna lita på att de ska klara livhanken när arrangörerna begår fel efter fel? Det här är några missar som har ställt mig tveksam till de som har hand om OS-arrangemanget.
  • Den georgiske rodelåkare Nodar Kumartasjvili omkommer när han slungas in i en betongpelare som byggts alldeles bredvid rodelbanan utan särskilda säkerhetsarrangemang för att hindra åkarna från att flyga in i dem. Dessutom lägger man en del av skulden på georgiern. Pinsamt, vurpa är en sak, men att krascha in i en oskyddad betongpelare är en annan.
  • En av de fyra pelare som ska tändas under invigningen reses inte och invigningen slutar i ett litet antiklimax.
  • En ismaskin förstör isen mitt under herrarna 500 m skridsko. Tävlingarna avbryts tillfälligt.
  • Australierna Craig Branch kolliderar nästan med en funktionär under herrarnas störtlopp. Tävlingslednignen skyller ifrån sig med att "Det var ingen stor sak". Nä, ingen kom ju till skada, idiot.
  • Anna-Carin "ACO" Olofsson-Zidek hindras från att starta damernas skidskyttejaktstart på utsatt tid. Åkare som ska starta efter henne släpps iväg före henne och ACO själv släpps iväg 14 sekunder för sent. Några få timmar senare händer samma sak med Bjrön Ferry i herrarnas jaktstart. Lyckligtvis slutar det bättre med att guld för Ferry.
  • En dåligt preparerad bana under längdskidsprinten leder till att favoriten Petra Majdic faller två meter ner i en ravin. Inga säkerhetsanordningar fanns för att hindra fallet. Fler åkare råkar ut för samma missöde. Majdic skadade några revben.
  • Charlotte Kallas guldlopp faller nästan helt ur produktionen. Mellan 1,3 och 7,3 kilometer får tittarna inte ens se en skymt av den person som ledde loppet från start till mål. Dessutom kommer grafiken på tal både hos tittare och kommentatorer, en helt ny grafik som inte har testats innan.
  • Sorgebarnet hittills förutom dödskraschen är damernas störtlopp. Utan att få åka ett enda helt träningsåk är det dags för störtloppstävlingar. Vad händer? Först kraschar Dominique Gisin in ett gupp vid målområdet som arrangörerna har missat att skotta bort. Hon får en smäll i huvudet och en extra flygtur.
  • Flera kraschar under damernas störtlopp. Bristen på träningsåk ses som en orsak till att så många inte kommer ner.
  • Anja Pärsson flyger 60 meter och kraschar precis innan målområdet. Det är ett hopp som fått kritik, eftersom hoppetligger så pass nära mål och är en fara då åkarna är relativt trötta, vilket gör hoppet än mer farligt.
Media: AB, AB, DN, Exp, Exp, SvD,

Jag antar bloggskatteupproret

Igår fick jag en inbjudan från Edvin Alam, häng med i bloggskatteupproret. Och ja Edvin, jag antar utmaningen. Jobbavdraget är enligt mig en av regeringens viktigaste reformer under denna mandatperiod. Dock har vetskapen om den varit tämligen dålig, det kan bero på Alliansens bristande förmåga att kommunicera ut information, vilket den gode Edvin tidigare har hängt upp sig på. Därför tar vi moderata bloggare upp kampen för att upplysa mer om vad jobbavdraget innebär. För visst borde folk ha känt att de har lite mer kvar i plånboken än tidigare.

Vad är bra med jobbavdraget, jag ska ge några bra punkter:
  • Det riktar in sig specifikt på de med lägst inkomster. En person med en månadslön på 18 000 kr får ett jobbskatteavdrag på 1 242 kr. En person som tjänar 180 000 kr i månaden har fått 1 754 i jobbskatteavdrag.
  • Det utökar det ekonomiska utrymmet för enskilda personer med låga inkomster
  • Det ökar drivkraften för fler att komma tillbaka till eget arbete för att
  • Det blir mer lönsamt att jobba för de med låga inkomster
  • De offentliga finanserna stärks tack vare att fler människor får jobb, vilket påverkar pensioner och gör det möjligt för fler välfärdssatsningar.
Nu hakar vi på tåget att göra folk mer medvetna om jobbskatteavdrag. Jag ska via min blogg och samtal med vänner och släkt påtala vikten om vilka fördelar jobbskatteavdraget innebär. Det ska löna sig att arbeta och det ska löna sig att också få tjäna pengar utan vidare straffbeskattning som värnskatt och förmögenhetsskatt. Det är människors pengar det handlar om, vi lånar aldrig till skattesänkningar, vi tar bara lite mindre från skattebetalarna varje månad. Det är en sundare syn på skattepengar.

Av de som Edvin uppmanade har hittills Eva hakat på. Nu kör vi!

onsdag, februari 17, 2010

En röd-röd, icke rödgrön utrikeshållning

"Den talande tystnaden är talande nog" - Carl Bildt

Utrikesminister Carl Bildt lade fram regeringens utrikespolitiska deklaration. Det var en underhållande debatt som följde i riksdagen, en debatt mellan regeringens ambition att spela en aktiv roll samt att utveckla det bilaterala samarbetet gentemot NATO, gentemot en politik i mitt tycke handlar om det som Fredrik Malm uttryckte det att "driva nån sorts diplomatiskt konfrontationspolitik mot andra västländer". Urban Ahlin ansåg att Carl Bildt "fjäskade för NATO". Nåväl, om det inte snarare var ett uttryck för Sveriges vilja att ta ansvar för allas vår säkerhet. Det var lite av den stöddiga attityden som Ahlin intog idag. Dessutom lyckades han snärja in på "Ursulagate" till råga på allt. Tämligen lågt att behöva göra sig lustig över HBT-personer.

Med tanke på dagens debatt, svängde Aftonbladet in på de rödgrönas oenighet i utrikesfrågor. En kort redogörelse om hur jag ser på deras olika ställningstaganden.
  • Socialdemokraterna vill utvärdera den svenska närvaron i Afghanistan, utvärdering är på många politiska områden den rödgröna melodin. Gällande EU är hållningen både svart och vit. Dels är de det enda partiet i oppositionen som kommit till underfund att EU i grunden är bra. Dock är frågan i hur de landar rent säkerhetspolitisk när de nu ska göra upp med sina vapenbröder.
  • Vänsterpartiet vill gärna prata om internationell solidaritet, men vill gå ur EU och lämna Afghanistan åt sitt öde. Det är fegheten som bedrar när solidarisk teori ska omsättas i praktik.
  • Miljöpartiet säger att de vill likt Socialdemokraterna utvärdera den svenska närvaron. Om EU är det fortfarande tveksamt, de vill framställa sig som mindre EU-fientliga men vi vet ännu inte var det landar. De är även frihandelsfientliga, hur tror de att detta skulle hjälpa folk ur fattigdom om man stängde dem utanför från den handel som de rikare länderna bedriver? Mycket med tanke på det som Emil Broberg skriver, "- Utarbeta en ny samstämmig Afrikapolitik, där ett ökat politisk och ekonomiskt självbestämmande, tillsammans med kampen mot fattigdom och för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, står i centrum för Sveriges utvecklingssamarbete."
Om man får tycka, är det lite oroande hur svensk utrikespolitik kommer te sig om de rödgröna kommer till makten. Det är en ny tid, en tid långt från den inställning som Göran Persson intog att Sverige skulle spela en aktiv roll inom utrikespolitiken. Tillsammans med Anna Lindh var Persson inne på ett bra spår, något som säkerligen gjorde att han lämnade både Miljöpartiet och Vänsterpartiet utanför. Men eftersom Mona Sahlin har tagit in dem i samarbetet ställs ju frågan, hur kommer svensk utrikespolitik se ut i praktiken? Hur blir Sveriges EU-politik med ett parti som vill gå ur EU? Hur blir Sveriges hållning gentemot WTO med ett parti som är emot frihandel? Vilka länder kommer spela stor roll i de rödgrönas ambitioner att söka bilaterala samarbeten?

Om det ökade stödet för Afghanistan: 1, 2, 3. Ohly anser att det ökade stödet hos hans medlemmar beror på att de har missförstått undersökningen. Är det rädsla för att medlemmar tycker någonting annat? De rödgrönas nya utspel om Palestina kan tänkas vara intressant. Självklart ska Palestina vara ett fritt och självständigt land, men det bygger på förpliktelser och ansvarstagande från både Palestina och Israel.

Mr Opinion skriver om rödgrön dikeskörning. En sista tanke tillägnar jag en tidigare utrikesdebatt i riksdagen där Carl Bildt på ett oerhört roligt sätt skickade en pik till den socialdemokratiska oppositionen.



Media: AB, AB, DN, DN, Exp, SvD, SvD,

Lunchrastbetraktelser om fuskhistorien

I kölvattnet av valfuskhistorien och den bloggdebatt som den skapat ställer sig Henrik Alexandersson frågan, vad är värst mellan provvalsfusk eller toppstyrning av listor? Tämligen intressant tankeställare. Dock ställer det sig frågan, vad har detta gemenensamt? Jo för om politiker inte kan respektera de interna demokratiska spelreglerna, hur påverkar det förtroende för väljare att verkligen påverka? Förmodligen negativt, det är inte bra för någon.

tisdag, februari 16, 2010

Guld till OS-truppens egen teaterapa

Bild: SvD

Nu har han tagit sitt efterlängtade OS-guld. Björn Ferry tar det guld som de svenska skidskytteherrarna har jobbat så hårt för. :)

måndag, februari 15, 2010

Därför vinner Alliansen valet

2010 är det OS-år, det är ett FotbollsVM-år. Men det är också valår. Det pågår en febril debatt bland bloggare i konsten att övertyga om vem som kommer att vinna väljarnas förtroende den 19:e september. Jag för min del kommer att skriva detta, Alliansen kommer att vinna valet för att:
  • De för en ansvarsfull ekonomi med fokus på att värna välfärdens kärna.
  • De gör det lönsamt att jobba för även den med låga inkomster.
  • Att jobba för att få folk i arbete för att trygga pensionssystemet.
  • De gör det enklare och billigare för företag att anställa.
  • De ökar valfriheten patientinflytandet inom vården
  • De har en stabil energipolitik som bygger på att säkra den nuvarande försörjningen och att möjliggöra utbyggnaden av förnyelsebar energi.
  • De står för att Sverige ska ha en aktiv roll i EU.
  • De arbetar för att Sverige ska spela stor roll i fredsbevarande insatser.
Jag skulle kunna förlänga den ännu mer om vad Alliansen gör för skolan, infrastrukturen, miljön osv. Men om man skulle sammanfatta på ett kort sätt, skulle det vara som statsminister Reinfeldt sa det: "Fler ska få jobb, vi ska föra ansvarsfull ekonomisk politik."

Fler som bloggar om att Alliansen kommer att vinna valet, Magnus, Johan, Peace, Love and Capitalism,

Ropen skalla guldet till Kalla!

Bild: Expressen.se

32 år sen sist en svenska tog ett individuellt OS-guld, nu har Kalla gjort det i sin OS-debut. Härligt! :)

Jag bävar inför falskanklagelser

Det är förstås besvärande att en av våra kandidater har stängts av av och tvingats ge upp sin kandidatur inför valet i höst. Det är dock självklart att de människor som begår fel ska få stå för konsvekvenserna. Dock tycker jag det är jobbigt när Expressen i synnerhet väljer att gå ett steg längre och publicera interna rykten och anklagelser, anklagelser som vi inte ens vet har någon grund. Många av de namn som figurerar är för mig högt respekterade person. Mats G Nilsson, riksdagsledamot, och Christer G Wennerholm, landstingsborgarråd. Den sistnämnde är för mig en mycket duktig politiker, skicklig och mycket proffessionell gällande att nå ut till allmänheten. Christer är en flitig användare av sociala medier, vilket jag uppskattar. Många människor rör sig ute på nätet, och att politiker också är där gör det hela mer spännande då man kan möta sina förtroendevalda på många olika sätt.

Det som är grunden till hela härvan är förstås den stora medlemsökningen i Tensta-Rinkeby. Jag är förstås mycket glad att vi når nya medlemmar i områden där vi tidigare inte har varit särskilt aktiva. Dock har det snarare blivit ett problem, om än tillfälligt att många av dessa medlemmar har lagt sin provvalsröst på just några personer. Att Mats Rudin betalade in medlemsavgifter åt andra personer ska han förstås ta konsekvenserna för, men att misstänkliggöra alla andra som har fått många röster i samma krets är bara tarvligt. Jag anser att det hela handlar om makt. Det finns exempel på när folk har åkt dit för valfusk. Valfunktionärer som plockat undan valsedlar, partiombudsmän som registrerat ett onormalt stort antal budröster osv.

Makt är något som korrumperar. Jag får hoppas att man till skillnad från några andra inte gör det här till någon partipolitik. För då bör man kolla vad ens eget parti har stått för.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, Svd, SvD

Bloggar: Edvin, Mary, Kent

söndag, februari 14, 2010

Tankar om SIFO

6,6 % i Demoskop, 6,9% i Sifo. Opinionssiffror är ett bra mysterium. I ena ändan tappar man tio procentenheter på en en-två månader, sen tar man nästintill igen dem på en månad. Förvirrande? Kanske för en del. Dock börjar läget ljusna allt mer. Den så kallade Superveckan satte spår i opinionen. Efter att den rödgröna oppositionen gled på opinionsvågorna i slutet av förra året och kunde gå in i valåret med vind i seglen har nu vinden vänt. Förklaring? Press på att presentera egen politik.

Till stor del grundade oppositionen sin uppgång på sjukförsäkringsdebatten, rädslan för att människor skulle tappa fotfästet genom förändrar ersättning efter årsskiftet utnyttjades väl av en opposition som byggde sin opinion på människors rädsla och framstod som en helig riddare mot en för dem elak Allians. Dock ställer bra opinionssiffror krav på en sak, att kunna visa på en politik som bättre möter samhällsproblemen än de som man försöker utmana. Detta är speciellt viktigt under ett valår då båda blocken gör anspråk på väljarnas förtroende.

Dock är det politiken som är de rödgrönas gissel. Människor märker att när deras vardag står på spel är det just detta som avgör vem som får deras förtroende. Det var så Alliansen byggde ett förtroende 2006, genom att ta plånboksfrågorna på störst allvar. Människor bryr sig om hur de ska klara inkomsten hela månaden fram tills nästa löneutbetalning. Därför har de en vilja att behålla så mycket av sin lön som möjligt. Det såg Alliansen till med den största skattesänkningen får låginkomsttagare som gjorts. Dessutom såg Alliansen till att sänka skatten för pensionärer två gånger, något som inte hände under 12 år av socialdemokratisk regerande. Dock tycker vissa att detta är orättvist, att löntagarna fått mer i skattesänkning, men Sverige är inte unikt och för att bygga upp ett trovärdigt pensionssystem är det av största vikt att så många som möjligt jobbar. Det tjänar även pensionärerna på.

Vad svängningarna i opinionen beror på är många. Jag tror på en sak, oppositionen tjänar mycket på allmän opinion, att försöka bygga på folks rädslor, skapa sympati genom att framstå som väljarnas bästa vän. Men när valet närmar sig kräver inte bara väljarna någon som kan stå upp och leverera vackra ord och givande budskap. Det måste bygga på pragmatism. Att kunna leverera beslut som gagnar gemene man, det är det som väljarna bygger sina beslut på. Där ska Alliansen fortfarande som möter dessa krav. Genom pragmatism bygger vi ett gott förtroende som förtjänar väljarnas fortsatta förtroende.

Peter Andersson tycker det är en för Sverige mörk Sifo, man kan ju undra om väljarna eller partiet som är viktigast för honom. Daniel Snällman är inne på samma spår som mig. Jerker Nilsson ställer sig förvånande till de nya siffrorna, Tokmoderaten låter mätningen förgylla hans morgon, Mary verkar inte ha vaknat än, få se vad hon säger idag. ;)

Media: AB, DN, Exp, GP, GP, SvD,

lördag, februari 13, 2010

S-taktiken förnekar sig inte

Jag är inte direkt förvånad över Rolf Blomquists sätt att debattera (13/2). Personligen har jag noterat det flertalet gånger och mer lär det bli framåt valet. Jag tycker att Alliansen har åstadkommit en rad bra saker sen 2006. A-kassan har gjorts om till en omställningsförsäkring, där ersättningen sänks ett första steg efter 200 dagar. Tämligen generöst då den genomsnittliga arbetslöshetstiden vid införande var runt 100 dagar. Dessutom har sjukförsäkringen gjorts om till att innehålla en tydlig rehabiliteringskedja för att återanpassa människor in i arbetslivet. Den hårdare bedömning från Försäkringskassan som det varnades om innan årsskiftet visade sig inte bli särskilt hårdare.

När det kommer till Centerns förslag om sänkta ingångslöner är det helt rätt väg att gå. Risken är att fler unga slås ut då ingångslön är snarlik för den med mer erfarenhet. Möjligheten att kunna göra lönekarriär är viktig, därför måste unga få möjligheten till en fot in på arbetsmarknaden istället för båda utanför. Om Rolf Blomquist hade visat empati för detta vore det välkommet. Dock låg det snarare i hans intresse att fortsätta sprida falsk information om Alliansens politik. Det är tråkigt, för det vore intressant om den opposition som gör anspråk på makten vill presentera en relevant politik. Kanske något Rolf Blomquist skulle tänka på.

fredag, februari 12, 2010

Vänsterpolitiken som klyver Sverige

Jag har tidigare påpekat om den inställning hos de rödgröna till inkomstskatterna som nu blir allt mer tydlig. Bakgrunden till det är oppositionens rapport "Högerpolitiken klyver Sverige" (OBS! pdf-fil). Föreningen Skattebetalarna granskade rapporten på ett bra sätt (pdf-fil). Igår släppte SCB sin statistik gällande hushållsnära avdrag, vilket Alliansfritt passade på att påpeka. Det passar ganska bra med tanke på vad som hände i TV4 Nyhetsmorgon tidigare i veckan när arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin debatterade med Vänsterpartiets Josefin Brink.

Där klämde Brink ur sig att "50 % av svenskarna höinkomsttagare och dem ska vi höja skatten för". Intressant, för kollar man till de rödgrönas rapport och granskar siffrorna som de hämtat från riksdagens utredningstjänst visar att den rikare halvan tjänar mer än 19 700 i månaden. Så ligger du på en månadslön runt 16 700 kr. För är det något som klyver Sverige, är det när de med lägst inkomster får en skattehöjning.

Edvin Alam
har bloggat om det

torsdag, februari 11, 2010

Synliggör fuskarna

Det är både en skandal och ett uppvaknande. Ingen som fuskar ska kunna känna sig säker, det bör vara den samlade inställningen hos alla, idrottare, funktionärer, åskådare på plats och framför tv. Nu har WADA, IOK:s egen antidopingorganisation avslöjat att närmare 30 utövare har stoppats från att delta i vinter-OS i Vancouver. Frågan är, finns det några fler? Jag hoppas inte det, det skadar idrotten och drar fokus allt mer från de som utför de fantastiska prestationer som vi tittare har sett fram emot.

Men om det finns, ska de hittas. Alla som får för sig att ta ett otillåtet medel för att vinna fördelar är och förblir en fuskare. Det finns ingen nåd att visa mot dem. Tittarna vill inte se dem, konkurrenterna vill inte tävla emot dem, idrotten vill inte ha dem tävlandes. Hårt men rättvist mot de som inte visar idrotten och sina konkurrenter någon som helst respekt.

Media: AB, DN, Exp, SvD

onsdag, februari 10, 2010

Ful men kul - Med blick mot valrörelsen

Valrörelsen är något som eggar en alldeles otroligt, jag minns min första valrörelse 2006 vilket adrenalin man hade i varje moment. Debatter, flygbladsutdelning, brevlådeattacker och småkampanjer, allt var otroligt roligt trots att man egentligen skulle vilja slippa göra vissa saker. En del i valrörelsen handlar inte bara om att förmedla en relevant politik. Valkampanj handlar om att ha kul, och ju mer kul man har än motståndaren ju bättre. Något som förekommer väldigt ofta inom politiken är trash talk. Frågan är vad som är tillåtet, vi i Alliansen möts av en del smutskastning, likväl som vi ger tillbaka. Frågan är ju hur långt man får gå, får man ljuga hursomhelst? Får man säga vadsomhelst?

Exempel på lögnaktig smutskastning

Socialdemokraternas regionpolitiske talesperson Peter Hultqvist valde att gå ut med en debattartikel i Aftonbladet där han fick tillfälle att kasta skit mot Centern. När SAS hamnade på löpet igår var det inte tillräckligt nog att publicera nästintill samma debattartikel en gång till. Det är ganska intressant att läsa vad han egentkligen skriver. Både Per och Andreas från Centerpartiet valde att bemöta skitkastningen på ett bra sätt.

Den här videon som SSU Arvidsjaur publicerade skapar också en del frågetecken. "Moderaternas mörka historia", jag undrar vad Vänsterpartiets historia ska betecknas vid om Moderaternas är mörk. Men man kan tycka att Moderaternas historia är mörk om:

1927 - Nej till folkskolan, om man tycker om att likrikta den svenska utbildningen och stöpa alla barn i samma form och det faktum att vart fjärde barn gick ur grundskolan utan fullständiga betyg. Bildtregeringen skapade friskolereformen, den nuvarande tar ytterligare steg att förändra den likriktade grundskolan som Socialdemokraterna skapade.

1947 - Nej till allmänna barnbidrag, om man tycker att det inte ska löna sig att leva på sin lön utan att alla ska få utbetald ett månatligt bidrag oavsett inkomst, även höginkomsttagare.

1959 - Nej till ATP, om man tycker om allt för kostsamma system som är svåra att finansiera. Vi vet ju hur det funkade.

1960-talet - Ja till apartheid, om man anser att motstånd till sanktioner mot Sydafrika var stöd för deras apartheidregim.

1983 - Nej till löntagarfonder , om man hatar ett fritt näringsliv.

1994 - Nej till partnerskap för homosexuella, om man ignorerar det faktum att Socialdemokraterna under tolv år misslyckades med att driva igenom en lag om könsneutrala äktenskap.

Jag undrar ibland hur långt man kan gå. För mig handlar om att göra det lite med glimten i ögat. Ta vara på blunders och felsägningar, håll ögonen öppna för vissa skandaler som motståndarna begår. Det går att trash talka utan att det behöver gå mot rena lögner och förtal. Med det ser jag fram emot en valrörelse som kommer bli som Sofia Arkelsten beskrev det, ful men kul. Jag hoppas på en spännande valrörelse tillsammans alla Alliansens bra förmågor, CUF, LUF, KDU, MUF, Wanja, Mona, Jytte, Östros, Baylan och Ulvskog som kommer att hjälpa Alliansen till ytterligare fyra år.

Att göra skillnad

"Som föräldrar till Johan vill vi tacka för allt stöd och värme som givits från er alla. Att så många människor från hela Sverige och världen har visat sitt stöd för Johan och Gunnar är helt överväldigande. Det gör skillnad och jag tror faktiskt att det gör skillnad för hela Sverige.

Det var också Johans skäl att åka till Afghanistan - Att göra skillnad. När Johan mötte barfota barn, springandes i kylan, stärktes hans vilja att göra skillnad. När by äldsten tog emot soldaterna och bjöd på te stärktes Johans tro på att deras närvaro är meningsfull och att den på sikt leder till en positiv förändring.

Innan insatsen påbörjades fick bara pojkar och i princip inga flickor gå i skolan. Nu är det många flickor som ges möjlighet till utbildning. Det gör skillnad. För att göra skillnad betalade Johan och Gunnar det högsta priset.Det mest smärtsamma en förälder kan uppleva är att förlora ett barn. Våra fyra söner har förlorat en älskad bror. Malin, Johans käresta, har förlorat en livskamrat. Kollegor och vänner har förlorat en kompis.

Att vara med om gårdagens spontana ljus ceremoni – gör skillnad för oss i familjen. Vi känner att vi inte är ensamma i vår stora sorg. Det för oss viktigaste är att imorgon få hem Johan och hans Malin.

Tack alla Ni tusentals härliga människor som gör skillnad!

Järfälla 2010-02-09
Michael och Eva Palmlöf"

tisdag, februari 09, 2010

Staten oduglig som företagsägare

Flygbranschen är en industri som sedan länge varit utsatt för hård konkurrens. Det är också en bransch som fått ge genom många prövningar. 11:e september var en händelse som satte spår i flygbranschen, miljödebatten har gett sina avtryck i branschen. Nu med konkurrensen från nya lågprisbolag som har gjort det möjligt att resa mycket billigare än tidigare hårdnar konkurrensen än mer. SAS är ett av de företag som inte har förmått riktigt att möta upp den konkurrens.

Jag tycker att SAS är ett speciellt företag, under tidigare år var det ett flaggskepp som bröt nya gränser. Nu är det ett företag som inte riktigt hänger med i konkurrensen och har svårt att hitta en riktigt bra målgrupp. Ytterligare sparkrav på SAS ställer sig frågan, hur ska SAS kunna ställa om sig för att möta efterfrågan än bättre? Personligen hade jag känt att företaget hade varit rätt dödsdömt, nu är fallet ett annat, SAS ägs av staten. Nu har staten valt att gå in för att stötta ytterligare en nyemission.

Jag har alltid tyckt att staten inte ska ha som huvudsyfte att driva en massa företag. Personligen är skälet det främsta, vi ska inte riskera skattebetalarnas pengar. Visserligen vore det dumt av staten i det här läget inte gå in med medel till SAS med vissa villkor. Men i grunden är det inte sunt att staten ägnar sig åt sådant som bättre skulle kunna skötas av någon annan. Det ligger inte i statens kärnverksamhet att äga och driva företag. Kanske en socialistisk dröm, men inte dröm för mig.

Media: AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD

måndag, februari 08, 2010

Om alla hade varit företagare?


I morse fick jag syn på den mätning som skulle vara något av en drömmätning om den handlade om allmänna opinionssiffror. Lite får man faktiskt fantisera. Det är ju klart den här mätningen ger Moderaterna mer råg i ryggen att ytterligare utforma en offensivare företagarpolitik. Inget är perfekt ännu, men självklart ska Moderaterna vara de som tar företagarna på störst allvar.

Media: DI, Exp

Vänsterpartiet använder tragedi som politiskt slagträ

Att två svenska soldater dör i strid påminner oss bara om hur viktigt det är att Sverige deltar som en av alla de länder som befinner sig i Afghanistan för att på bästa möjliga sätt skydda dess befolkning. Att leva i fred och frihet är inte alltid givet för alla, därför är det viktigt att vi alla kan stå upp för dem som önskar leva utan förtryck och hjälpa dem i den mån det går. Sverige har spelat en stor roll i många konflikter, både militärt och diplomatiskt. Det ska vi fortsätta med.

Dock var en av mina tankar när dödsbeskedet kom igår, säkerligen kommer detta användas som argument hos dem som helst av allt önskar att vi inte var där. Och det tog inte många timmar innan Vänsterpartiet kastade första stenen i sjön. Låt mig säga detta, jag har inget emot att folk tycker olika och därmed diskuterar jag gärna utifrån varför de tycker så. Men att använda två soldaters död, eller att använda vilken tragedi som helst för att försöka gynna sin egen åsikt är bara tarvligt.

Johan Palmlöv och Gunnar Andersson åkte dit på egen vilja. Det tog ett beslut att inte åka från någonting utan att åka till någonting. Det är syftet med varför Sverige sänder fredsbevarande trupper ut i världen. Det är en del i det solidariska ansvarstagandet att stå upp för att andra människor som vill leva efter de ideal som vi tar för givet. Att använda våld för att försvara civila är alltid nödvändigt då motståndet allt som oftast inte skyr att använda våld mot militär som civila. Johan Palmlöv och Gunnar Andersson dog för att de ville försvara andras rätt att leva. De ska hedras för det och inte användas som något politiskt slagträ.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, Svd, SvD, SvD

lördag, februari 06, 2010

Varför klättrade inte Sverige under 12 års högkonjuktur?

Sveriges välstånd har tyvärr inte lyckats särskilt bra under finanskrisen. Det slår OECD fast i sin rapport. Kanske inte särskilt överraskande. Sverige har dock under krisen lyckats på en rad områden, statsskuld, tillväxt och budgetunderskott. Men OECD:s mätning gör en inte glad, men det har den ändå inte gjort sen 1970. Då låg Sverige på 4:e plats i välståndsligan. Inte konstigt blev OECD:s senaste rapport tändvätska åt vänster-bloggarna. Det är ganska häpnadsväckande hur de svartmålar hur Sverige har utvecklats under finanskrisen. Att härleda att Sverige får underkänt för sin krishantering från OECD känns tämligen häpnadsväckade. Man får ju skilja på hushåll och företags välståndsutveckling och hur staten skötte sina finanser, det är en skillnad. Men om man skulle kolla lite på statistiken kanske Katarina Finn, Peter Högberg och Jerker Nilsson skulle ta och kolla in är den tabell som visar Sveriges utveckling i välståndsligan under 90-talet.


Det som märks är Sveriges tapp 89-92 i den förra krisen då Sverige var betydligt mer utsatt, dock är det något som jag noterar är att under 12 år av oavbruten högkonjuktur lyckades inte Sverige klättra någon placering totalt. 2006 låg Sverige 12:a, nu ligger vi 11:a. Det är ganska märkligt att Sverige trots sitt tapp, klättar under lågkonjuktur men inte under högkonjuktur.

Mer
fakta

Media:
AB, DN,

Lågstadielärare är tillbaka

Utbildningsminister Jan Björklund föreslår att lågstadieläraren ska återinföras i lärarsystemet. Systemet med lågstadielärare som togs bort på 80-talet och ersattes av grundskolelärare ska nu enligt regeringens proposition komma tillbaka. Jag tycker det är positivt. Mycket av fokuset på lärande måste ske under de första skolåren. Det är där som eleverna lägger en grund för sitt fortsatta lärande. Dock behövs inte bara ämneskunskaper, det är viktigt att veta hur dessa elever ska tas om hand.

Regeringen la ett tydligt fokus med den nya utbildningspolitiken att tidigt ta tillvara på barns förutsättningar. Det är viktigt att se hur barn utvecklar sig i tidig ålder för att kunna anpassa utbildningen efter deras behov. Fram tills nu har fokuset inte varit lika tydligt, speciellt för dem som hamnat efter från början. Det individuella programmet som var tänkt som ett steg för de som inte hade klarat av kraven från högstadiet blev till slut ett av de största programmen på den svenska gymnasieskolan.

Att istället fokusera tidigt på om barn hamnar efter i skolan är alltid ett mycket bättre sätt natt komma åt de som behöver mest hjälp och som inte klarar av sina studier. Fokus på lärande, kontinuerlig uppföljning av elevers utveckling för att kunna stämma av vilka åtgärder som behöver sättas in om så behövs.Därför är det bra att lågstadieläraryrket återinförs, för för de första åren i skolan är de som lägger grund för hur eleverna utvecklar sig i framtiden.

Andra bloggar: Mary
Media: AB, DN, Exp, Svd

fredag, februari 05, 2010

Lyssnar Wanja på sina medlemmar?

Jag har sedan länge ställt mig förundrande kring Wanja Lundby-Wedins ambitioner som LO-ledare. Frågan har alltid varit vilket hon prioriterar mest, medlemmarna eller partiet. Nu valde hon att gå ut i en debattartikel och påstå att LO-medlemmarnas skattesänkningar inte var bra för dem. Jasså, kan man undra. Är det inte bra att en vanlig LO-familj har fått 2 500 kr mer i månaden tack vare jobbskatteavdraget? Inte för Wanja, märkligt i mina ögon.

Personligen tycker jag också att det ska löna sig att arbeta. Att få människor i arbete är det viktigaste man kan göra för att minska både inkomstskillnader och klyftor. Vid sidan av det ska man ha ett omställningsstöd för de som tillfälligt är utan jobb. För här är skillnaden på synen på just arbetslöshetsförsäkringen. Därav var det regeringens viktigaste jobb att göra a-kassan till en omställningsförsäkring och inte till en permanent försörjning. De gradvisa sänkningarna vid 200 respektive 300 dagar är ju tämligen generöst tilltagna, då den genomsnittliga arbetslöshetstiden är runt 100 dagar.

Men detta lyssnar inte Wanja på. För hennes artikel gör det ganska tydligt, det ska vara mindre lönsammare att jobba. Det som är synnerligen märkligt är att hon är emot att det hon pratar om att 70 % av skattesänkningarna har gått till den halva av befolkningen som har högst inkomster. Men problemet är att den halvan av befolkningen som härrör från de rödgrönas rapport (OBS! pdf-fil) där den rikaste halvan är de som tjänar över 19 700 kr i månaden, dvs förskolelärare , grundskolelärare och metallarbetare är några av de som kvalar in i den halva av dem som tjänar mest.

Personligen har jag svårt att förstå Wanjas inställning. Är hon inte nöjd över att hennes medlemmar har fått mer i sin plånbok varje månad? Eller vill hon att folk ska vara arbetslösa och gå på a-kassa? Troligen inte, men problemet är ju detta, Wanja sitter på dubbla stolar, en i LO-borgen och en på Sveavägen 68.

För det parti som hon har stort inflytande i gör allt för att höja ersättningstak i olika ersättningssystem istället för att göra det mer lönsamt att jobba, blir säkert glada för att hon väljer att kritisera regeringens jobbskatteavdrag. Och där ligger problemet, de dubbla stolarna. För ska Wanja representera LO-medlemmarna eller Socialdemokratiska Arbetarpartiet? I sin artikel gav hon snarare stöd åt partiet, LO-medlemmarnas skattesänkningar föraktar hon.

Fler om debattartikel och om inkomstrapporten: Erixon, Skattebetalarna
Media: Ab, AB, AB,

torsdag, februari 04, 2010

Den moderata Milöpolitiken

Den moderata miljöpolitiken har verkligen fått ett uppsving sen Sofia Arkelsten tog sig an den som sin profilfråga. Nu när hon har utsetts till Moderaternas miljöpolitiske talesperson förstår jag vilken positiv effekt hennes engagemang. Det är verkligen kul att lyssna på Sofia när hon pratar om miljöpolitiken. Det är också tydligt vad som är hennes mål, nämligen att Miljöpartiet ska bli ett onödigt alternativ inom miljöpartiet. För är det något som hon belyser är ju det faktum att miljöpolitiken handlar mer än om att försöka vara den som lovar mest och som har det bästa partinamnet. Idag skriver Arkelsten i Göteborgs-Posten om miljöpolitik som inte bara är relevant utan också ger resultat.

"Moderat miljöpolitik ger mer miljö för pengarna

Till skillnad från Peter Eriksson och Miljöpartiet har Moderaterna en miljöpolitik som gör verklig skillnad, skriver Sofia Arkelsten (M) i en replik.

Det finns stunder då den miljöpolitiska debatten låter som en auktion. Den som vågar säga den högsta siffran vinner. Peter Eriksson och Mp visar återigen i sin artikel att de tror att retorik och det faktum att de heter Miljöpartiet räcker.
Men det handlar inte om yta och i att ta i mest. Det handlar om att leverera en miljöpolitik som gör verklig skillnad. Vad Miljöpartiet har för idéer för framtiden vet ingen. Det hoppar Peter Eriksson återigen över att berätta för väljarna. Han beskriver heller inte hur vänsterpartierna ska komma överens eller vad de har för gemensamma mål för Sveriges miljöutveckling eller hur de skulle ha agerat inför, under eller efter Köpenhamn.

Mer miljö för pengarna
Moderaterna och Alliansregeringen hade högre förhoppningar för klimatmötet än vad världens länder gemensamt kunde komma överens om. Men globala överenskommelser är svåra, åtagandena var oklara och olika siffror var i omlopp. Vem tror att Peter Eriksson och Mona Sahlin kunnat förhandla fram ett annat avtal? Nu är det viktigt att följa upp förhandlingarna och fortsätta vårt offensiva klimatarbete. Styrkorna i den moderata politiken är att vi ger mer miljö för pengarna, är heltäckande vad gäller energifrågorna och är starka när det gäller internationellt samarbete och använder effektiva styrmedel. Vi tar hänsyn till att Sverige står för 0,2 procent av världens utsläpp, därför satsar vi på att göra snabba och effektiva utsläppsminskningar i andra länder samtidigt som Sverige fortsätter gå före i klimatarbetet.

MP flyttade pengar
Miljöpartiet framhåller ofta sin gröna skatteväxling som de genomförde med Socialdemokraterna och marknadsförde det med buller och bång. En grön skatteväxling brukar betyda en sänkning av skatt på arbete och en höjning av skatt på energi. Men det MP åstadkom var bara att flytta pengar från en kolumn till en annan i en jättebudget. Det är ingen offensiv miljöpolitik.

Vänsterpartiernas budgetjustering är långt ifrån jämförbar med förändringen vi genomfört nu: stora skattesänkningar på arbete kombinerat med skattehöjningar på koldioxid. I dag lönar det sig verkligen mer att arbeta samtidigt som den som förorenar få betala. Fler i arbete har lett till stärkta finanser och utökat utrymme för satsningar på miljöområdet. Aldrig tidigare har Sverige haft starkare miljöbudgetar. Jag är stolt över vad vi lyckats med och vår fortsatta väg framåt. Politiken måste handla om vem som levererar mest och inte vem som lovar mest, och vi har levererat.

Sofia Arkelsten

miljöpolitisk talesperson (M)"

tisdag, februari 02, 2010

Om den nya EU-ministern

Jag noterade en växande rörelse inom Folkpartiet där viljan växte allt starkare om att utse Birgitta Olsson till ny EU-minister. Många intressanta namn har nämnts i diskussionen kring ny minister, men nu föll valet på en av de mer röststarka inom Folkpartiet och Alliansen. Birgitta Olsson är ett kontroversiellt val, mycket med tanke på hennes engagemang i frågor där hon gått på tvären mot regeringen och Folkpartiet. Dock är det viktigt att se att de av hennes ställningstaganden som går emot min åsiktsbild är på det inrikespolitiska planet, som uppdelningen av föräldraförsäkringen.

Dock hyser jag stor tilltro till hennes kompetens inom utrikes- och Europafrågor. Jag lyssnade på henne på en Israelmanifestation förra året och tyckte hon visade på ett stort engagemang kring bland annat Mellanösternfrågan. Till hennes övriga profilfrågor hör till exempel mänskliga rättigheter som hon säkert kommer att arbeta med på Europanivå. Övriga frågor som jag ser som viktiga är kring handel och mot protektionism samt kring arbetet kring Östersjöfrågan. Det blir intressant att se hur Birgitta Olsson kommer nyttja sin relativt korta ministerperiod framtill valet.

Media: AB, DN, Exp, SvD, SvT

Reinfeldt hade fel men rätt

Gårdagens småstorm som säkerligen fick många socialdemokrater att slå bakut var det så kallade räknefelet av statsminister Reinfeldt. Det nämndes om 100 000 fler sysselsatta nu än innan maktskiftet. Det blev en liten vända i pressen där både Reinfeldt och finansminister Anders Borg vars departement hade försett Reinfeldt med siffrorna. Dock kanske de inte var så fel ändå, nu när jag idag kollade in Dick Erixons inlägg. Nyfiken på resultatet tog jag fram siffror ur SCB:s databas och fick samma svara.

Sysselsatta 15-74 år (AKU), 1000-tal efter kön, ålder, anknytningsgrad till arbetsmarknaden
och tid

Totalt 1000-tal 2005K4 2009K4

Totalt 15-74 år 4351,5 4458,8

Totalt 16-64 år 4268,2 4338,0

Källa: SCB

Hur tolkar man det här? Jo, antalet sysselsatta i december 2009 var 4 458 100. För att få en rättvis bild behöver man ta sista kvartal fyrasiffran som var under socialdemokratiskt styre. Då var antalet sysselsatta 4 351 500. Lätt uträknat blir det en ökning på 107 400 personer. Vid månadsvis mätning blir ökningen 101 200 personer. Kontenta, statistik är en ett utmärkt sätt att härleda, men också vilseleda. Sålunda hade statsminister Fredrik Reinfeldt hade fel, men rätt.

Folk som har bloggat om det: Dick Erixon, Expressenns Opinionsblogg, Cornucopia och Super-Economy.

Media om statistikhändelsen: AB, Exp, DN, Newsmill, SvD