torsdag, april 29, 2010

De kä(mp)ar för en åter(s)tällare

Det är återställarens politik som ljuder från de rödgröna inför valet presenterar sina satsningar. Det är med en av deras paradgrenar från tidigare val som ska få stort utrymme, de höjda ersättningarna för folk som inte. Incitamenten att jobba för folk med låga inkomster minskas onekligen med en sådan höjning. Dessutom den stora orättvisan de inte talar om, den om att de högavlönade, Sahlin Reinfeldt, Borg och resten som ska få åtskilliga tusenlappar mer i månaden om de inte jobbar. Den andra frågan om höjd skatt för de som tjänar över 40 00 kr i månaden är något som också sätter dit de som satsat på en kvalificerad karriär. Man kan undra varför de rödgröna ogillar vissa människor, de är många som ogillar deras förslag.

En av de stora valfrågorna i valet 2006 var den kring varför en högavlönad direktör skulle få flera tusen kronor mer i månaden när denne inte arbetade och att de skulle kompenseras av att lågavlönade skulle få mer i skatt för att de jobbade. Det var då en högst orättvis politik, det är fortfarande en orättvis politik. grunden i samhället är att människor jobbar. Att öka taken i a-kassan samtidigt som man höjer skatterna minskar skillnaderna mellan att jobba och vara arbetslös. Nu har vi förvisso inte sett några drastiska skattehöjningar för låginkomsttagare. Men kan man tro Ohly och co är varje skattekrona som går att komma åt väl värt att ta in, oavsett vem det drabbar.

Finanspolitiska rådet slog fast 2008 hur effekterna skulle bli av en utfasning av jobbskatteavdraget. Resultat är ganska tydligt, lägre självfinansieringsgrad, upp till 53 gånger högre kostnad för varje extra arbetad timme, mindre av totalt arbetade timmar samt en högre inkomstspridning jämfört med jobbskatteavdragets fjärde steg. Karl Malmqvist beskriver det bra på sin blogg. Dessutom oroas både studenter och nationalekonomer vid utfasningen, incitamenten sänks för de som lagt ner år av studier för karriärer inom högkvalificerade yrken. "Varför ska man straffas för att man har lagt ner år av studier och dragit på sig studieskulder och sen straffas för det?" frågar sig en elev på Stockholms Universitet. Jag förstår henne till fullo.

Kollar man till opinionen är läget ljusare för de rödgröna, dock när det gäller sakfrågorna går det tvärtemot dem. Stort motstånd har mött dem i bensinskattefrågan, även från fackliga led. Klarar svensken av en kostnadsökning på 49 kronor i månaden? De flesta gör det säkert, men klarar de av av höjd inflation, höjda räntor och höjda konsumentpriser av att företag får höjda transportkostnader? I den frågan har Miljöpartiet en säregen cynisk inställning.

Nu går de rödgröna till val på en återställare, det blir en säregen återställare med ett tydligt mål. Det ska löna sig mindre att arbeta, det ska löna sig mer att vara arbetslös, särskilt för den med högre inkomster. Bilister ska beskattas hårdare, transportföretag ska beskattas hårdare. Det är en återställare med ett skimmer av att bringa rättvisa, men den rättvisan är bara ett cyniskt spel för att de rödgröna ska plocka åt sig våra surt förvärvade pengar så gott det går. Det tidigare gröna Miljöpartiet har de senaste dagarna visat sitt röda skimmer. De har nu övergett sina rödgröna skatteväxling, nu återstår bara en rödgrön skattechock. Håll hårt i era pengar!
Media: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

onsdag, april 28, 2010

Gordon Brown tappar greppet om sina väljare

Jag blev inte förvånad över Gordon Browns klavertramp. Det handlar om en premiärminister som är i ett förtroendeförfall. En vecka kvar till valet där Browns öde ska påverkas om han ska bli en person som ska gå till historien som premiärministern som aldrig blev val av folket, gör han det som man helst av allt önskade att man inte hade gjort. Vanliga väljare ska man respektera, speciellt i ett land där press är i hälarna på en från morgon till kväll. Valrörelsen i Storbritannien har blivit ett val som fått en ny krydda som få hade räknats med. Liberaldemokraterna gör framsteg i opinionen vilket gör situationen mer komplicerat för Tories och Labour. Men Gordon Brown är den som hamnar efter, och med den konkurrens som nu uppstår kan läget säkert bli desperat.

Gordon Brown är en person som onekligen har tappat greppet, både om Storbritanniens ekonomi och nu sina väljare. Jag var förstås inte förvånad, Gordon Brown är en politiker som lämnar ett intryck av en poletruck snarare än en representativ politiker. Det finns inget direkt spännande hos honom som en företrädare för Storbritannien. Tony Blair lämnade som person ett oerhört tomrum i brittisk politik, ett tomrum eller en kostym i bästa mått som Gordon Brown har haft svårt att fylla. Hans fadäs som på bästa politiska maner ursäktades är ett tecken på en premiärminister som inte bara tappar stödet för sin politik, han tappar greppet om valet, ett val som nu ser ut att föra honom till historien som en premiärminister som aldrig blev vald, en mindre smickrande historieskrivning.

Människors plånbok gröps ur

Miljöpartiet fick igenom 25 % av sin politik, 2 kr blev 49 öre när rödgröna blev överens om bensinskatten. Ytterligare ett grepp att gröpa pengar ur folks plånböcker togs i och med det här beslutet. 11 miljarder ska det ge, jag är intresserad av att se var de övriga miljarderna ska komma ifrån, de två senaste dagarna har gett ytterligare 132 miljarder i löften. Största risken är att det är de vanliga skattebetalarna som får stå för investeringsfesten.

Det som Alliansen har haft som fokus, att satsa på klimatinvesteringar i tredje världen är inte en prioriterad fråga. Det har märkts ganska tydligt hur de rödgröna har som fokus att göra stora insatser i Sverige, insatser som har klent resultat i det stora hela. En höjning av skatten på bensin är inte något som ger en direkt positiv i det hela. Den stora förloraren är den vanlige medborgaren, förloraren är även de företag, inom åkeri- eller inom skogsnäringen som är beroende av långa transporter.

tisdag, april 27, 2010

Mp dörrmattan när de rika ska straffas

Jag ger nu tummen upp för Socialdemokraterna, nu verkar de äntligen ha fått igenom sin vilja, Miljöpartiets motstånd för förmögenhetsskatt har fått ge vika. Nu ska de rika straffas igen, för att de är rika. Jag kan inte ses någon annan orättvisa än en skatt som påförs människor som en avundsjukeskatt som de rödgröna vill återinföra. Det fanns en anledning till att Alliansen tog bort den, kapital ska inte riskera fly ur Sverige, folk med hus med höga taxeringsvärden ska inte tvingas till omotiverade skatter för något de inte har i pengar. De rödgrönas vurmande för något som de påstår är rättvisa är bara en skev socialistisk bild av en fördelningspolitik som endast har till syfte att göra den rike mindre rikare, "the poor poorer providing the rich were less richer" som Thatcher uttryckte det.

Media: AB, DN, Exp, SvD

S-kritiken riskerar slå tillbaka

Mats Odell ger sin syn på de rödgrönas satsning på kommun och landstingssektorn, och han gör det på ett sätt som får många att roas, de andra att fasas. Vittnesuppgifter som talar om en fradgatuggande Tomas Östros i Riksdagens korridorer, med ett humör som kunde ha varit bättre om det nu inte hade varit för minister Odell. Är det humor eller inte? Det ger i mitt tycke ett sken av att svensk politik behöver komma ur sin snuttefiering, politik är allvarligt, människors framtid står på spel. Det är klart det behövs lite edge i svensk politik, annars skulle den bli för grå och ointressant för de förutom oss som har ett brinnande intresse för svensk inrikespolitik.

Personligen tycker jag inte synd om Socialdemokraterna i detta fall, kanske inte förvånande. Men man kan väl anse att brist på omdöme är något vanligt förekommande inom arbetarrörelsen, inte minst med tanke på den hårda retorik de har kring sjukförsäkringsdebatten. Att det är känsligt att motståndare påminner dem om ett förflutet hos en partiföreträdare som om några månader kanske får blicka ut från ett nytt kontorsfönster på Rosenbad. Ett förflutet som som säkerligen många kring henne vill sopa undan. Bäst före-datum är inget som existerar, felfria politiker finns dock inte. Men en person som ger öppet sken av att inte kunna hantera sin egen ekonomi, gör nu anspråk på att ta högsta ansvar över svensk ekonomi.

Vissa får ju nu för sig att ställa olika människor till svars för Odells hanterande. Om hans uttalande är förenligt med den som Kristdemokratin säger sig stå för om etik, moral etc. Reinfeldt ska uttala sig om hur han ställer sig till att en minister uttalar sig, Göran Hägglund ska förstås uttala sig om sin partikollegas yttrande, om vilka åtgärder de tänker vidta. Nog sagt, ingen tar ju någon order från de rödgröna. Odell tar knappast någon order från varken Reinfeldt eller Hägglund om vad han säger och inte säger, Reinfeldt ar knappast några instruktioner från Östros. Jag tror att den sistnämnde får gå och skruva på sig av vrede för en ursäkt som inte lär komma från någon.

Om nu vad Odells utspel får för konsekvenser. Vad är det egentligen som slår mot en man som använt historiska fakta för att ge sin syn på ett vardagspolitiskt utspel från sina politiska motståndare? Det är ju inte direkt att han ljuger om det han säger. Det var ett kort som de rödgröna hade sluppit att syna, det kanske är det som är skrämmande, att någon berättar sanningen istället för den förljugande bild som de rödgröna målar upp, den om stupstocken i sjukförsäkring. Människor avrättas knappast i något statligt utslussningssystem. Rödgrön politik är dock det som gör skillnad på folk och folk. Om stenen nu kastades i glashuset var det ett helt stenbrott som flög genom de rödgrönas glasfasad.

Bloggar: Röda Berget förmedlar Östros vilja om en ren valrörelse, ja den viljan kom ju från "rätt" håll. Mary om den vanliga förekomsten av grodor i svensk politik och valrörelse. Jerker kommer med något tafatt påstående om Odell som en person med en "satanismpolitik", snacka om att svära i kyrkan. ;)

Media: AB, DN, Exp, Exp, Exp, SvD

Julklappsutdelningen fortsätter

De rödgrönas vilja om allt till alla fortsätter. Det är intressant att de nu börjar presentera de stora, så kallade miljardförslagen. Nu får i en inblick i deras stora satsningar. Sanningen är densamma, höjda skatter på arbete ska ge fler miljarder i bidrag till Sveriges kommuner och landsting. . Regeringen har valt till tillföra ytterligare 22 miljarder. Det har gjorts trots skattesänkningar för vanliga inkomsttagare, för att stabilitet i offentliga finanser har varit väsentligt. De rödgrönas förslag är ännu en julklapp i deras ambition om mer till alla, där för vill de hela tiden tillföra mer än regeringen.

Sveriges kommuner och landsting är kärnan i svensk välfärd. Därför satsar regeringen 22 miljarder mer än förra regeringen. Satsningen finns för att det har förts en konsekvent arbetslinje samtidigt som de offentliga finanserna har värnats. Jag är ingen motståndare till fler resurser till kommuner och landsting, "men någon måste betala". Och med de rödgrönas prioritering, nåväl hur kan man kalla det prioriteringar när man lovar allt till alla. De rödgröna får faktiskt visa vad de prioriterar. Alliansen prioriterar välfärden och goda offentliga finanser. Vad prioriterar de rödgröna?

Bloggar: Johan, Peter

måndag, april 26, 2010

Pennan är vassare än svärdet tangenten är hetare

Förra veckan gav sig Mona Sahlin ut på en förvalsturné i Gävle och Falun. Med på resan fanns några av de som onekligen har hamnat i fokus och vars existens diskuteras allt mer. Bloggarna har blivit en central aktör i partiers kommunikation, de aktiva politikerna använder idag allt mer sin blogg för att nå ut till sina väljare snabbare. Veronica Palm, Tomas Tobé, Sofia Arkelsten och Fredrik Federley är några av de folkvalda som idag använder sin blogg flitigt för att nå ut till sina väljare. Tomas Tobé som jag själv kampanjade för i valet 2006 var tydlig med att han ville ha en god kontakt med sina väljare. Bloggen som verktyg har gett honom och många andra politiker bredare möjligheter att nå ut än genom det vanliga samtalet.

Bloggen som verktyg har också på senaste tid ifrågasatts. Är bloggosfären ett forum för djup politisk diskussion eller har den blivit en plats för partier att nå ut med sina politik. Mycket diskussion blev det förra veckan kring ett inlägg från den socialdemokratiske bloggare Erik Laakso. Upprinnelsen var enligt honom en undran kring Socialdemokratins stora bloggportal Netroots, var den ett politiskt bloggforum eller hade den blivit en pingportal i syfte att höja likasinnade bloggar i olika bloggtopplistor för att nå ut mer? Per Pettersson skriver om hur han själv noterat fall där bloggare inom Netroots mer verka ha haft syftet att ge andra likasinnade bloggar högre poäng på olika topplistor trots att länkarna inte var relevanta med bloggarens inlägg.

Sanna Rayman skrev igår om att bloggosfären har blivit för slätstruken. Jag kan delvis hålla med om, i valet handlar det mesta om att synas. Mediabruset idag är enormt jämfört med tidigare. Sedan valet 2006 har fått bloggar fått en självklar roll i många partiers taktik att nå ut. Youtube, Faceboook, Myspace och Twitter är internetverktyg som utvecklat sätten att kommunicera ut till väljarna. Gammaldags metoder som torgmöten och valstugor har i månt och mycket förlorat sin roll som informationsplats för etablerade partier, samtalet med väljarna sker nu mer direkt, på arbetsplatser, i hemmet, per telefon och som sagt över internet. Om man får lyfta fram några sätt hur bloggar trots allt kan spela en stor roll vill jag nämna två exempel.

Johan Ingerö blev känd när han i sin blogg beskrev de rykten som cirkulerade kring förre statssekreteraren Lars Danielsson om en hemlig kärleksrelation med det förra departementsrådet Helen Eduards. Branden på Restaurang Kungsholmen var något som låg ute på bloggar långt innan traditionell media hade hunnit publicera. Förmågan att vara mer radikal och enkel gör att bloggar i snabbare grad kan nå ut till allmänheten än vanlig media. Där finns det förstås en större fördel, vanliga individuella bloggar har ingen redaktion som ser över och korrigerar det som skrivs. Inget är för radikalt att skrivas om, beslutet ligger hos skribenten själv.

Det jag vill påpeka är att bloggen som verktyg är här att stanna. Den sanna bilden är att bloggen har blivit en plats som skapat människor ett verktyg att ge sina reflektioner om aktuella händelser, men också initiera debatt, samt förmåga att skapa uppmärksamhet genom att på ett snabbare och mer ocensurerat sätt få ut information till läsare. Jag tycker veckans bloggdebatt är intressant, den skapar en diskussion kring vår roll i mediabruset och oss politiska bloggare som ett verktyg i den politiska debatten både kring valet och under mandatperioden. Tacka bloggarna för FRA-debatten, det var bloggen som blev det vassaste verktygen för att styra den politiska debatten kring FRA-frågan. Bloggen har blivit ett verktyg, inte bara för att förändra mediabruset utan också en plats där man kan styra den dagliga politiska agendan.

Det är urspårat och oansvarigt

Mer pengar till järnvägar och kollektivtrafik, oppositionen går till val med en infrastruktursatsning som säger mycket om järnvägar kollektivtrafik, men talar lite om vägarna. Dessutom det som borde kännas tungt för lastbilsnäringen, en kilometerskatt på 1,40 kr, det kommer svida till i åkeriföretagens ekonomi. Det är ju tämligen tydligt att de rödgröna gör sig impopulära hos dem.

"Vi inser att bilen, inte minst i kombination med andra transportslag, under överskådlig tid kommer att vara en förutsättning för att människors vardag ska gå ihop. Detta gäller särskilt i mer glest befolkade delar av landet." (rödgrön.se)

"Trots järnvägssatsningen minskar vi inte den ram för investeringar i vägar som regeringen föreslagit. Bilen kommer under överskådlig tid att behövas för att människors vardag ska gå ihop." -DN Debatt

Inte minska den ram för investeringar i vägar? Hur går det ihop med den ovilja som finns kring exempelvis förbifarten? Det tillhörande Miljöpartiets främsta prioritering, en höjd bensinskatt på 2 kr, vilket skulle innebära ökade kostnader på hundratusentals kr för åkeriföretagen samt försvåra för många av de boende ute på landsbygden. Jag finner därtill också en extra trängselskatt för Essingeleden i Stockholm, ytterligare ett tecken på det bilmotstånd som finns inom de rödgröna leden.

De rödgrönas satsning är ett ambitiöst förslag. Så pass ambitiöst att man börjar undra om de verkligen kan genomföra det. 120 mdr till nya järnvägsprojekt, en stor del av det ska lånefinansieras, det är inte ansvarsfullt, inte med tanke på de löftessatsningar som man tidigare har kommit med. Jag känner lite att det är lite av ett oppositionstrick, något som de rödgröna har varit bra på, allt till alla är melodin. Problemet är att någon ska betala för allt, i hög grad vi skattebetalare. 1 500 mer i skatt varje månad för en undersköterska är inte rätt taktik för att motivera exempel ambitiösa järnvägsprojekt när man föreslår mycket därtill. Socialister talar mycket om en kaka, men det är allt för mycket småsmulor som ska delas ut också.

Men det är skillnad på vad som man lovar och egentligen satsar på. Till exempel är regeringens miljösatsningar uppe i 20 mdr kr, 5 mdr mer än vad de rödgröna presterade fram till förra valet. En tydlig arbetslinje i kombination med ansvarsfull ekonomisk hantering har gett regeringen ett reformutrymme som gör att Sverige befinner sig i en bra mycket bättre situation än många andra EU-länder. I fråga om satsningen på snabbjärnväg är det ett satsning som är väl värt att kolla vidare på. Dock ska det finansieras, och det är någon annan som ska skjuta till pengarna.

Bloggar: Peter Andersson om förnyade insikter, Tokmoderaten vill se mer utav hur regeringen vill knyta ihop storstadsregioner, Martin om ett klimatsmartare samhälle, Mats om mer riktade än övergripande satsningar, Kent och Per om valfläsk occh extra julafton.

Media: AB, AB, DN, Exp, SvD

lördag, april 24, 2010

Det har börjat (s)påra ur

De rödgröna har ställt in planerade pressträffar gällande deras infrastruktursatsning. Flera planerade träffar blev till inga, förvånande? Kanske är det inte det. Veckans tidigare utspel kring förbifarten blev ju ett besked om att skjuta ett politiskt problem åt sidan, ingen överenskommelse om hur de rödgröna ser på framtida infrastruktursatsningar. Nu är infrastrukturen en het politisk fråga. Regeringens satsning som sträcker sig över satsningar på vägar och kollektivtrafik sätter press på de rödgröna att presentera sin linje. Vad är viktigt att satsa på?

Personligen har jag svårt att ro att mycket kan bli gjort i en rörelse som den rödgröna, ett samarbete som grundades med viljan att regera tillsammans. Dock överskuggas viljan att regera av oförmågan att komma överens. Det är faktiskt lite pinsamt att man ger det här skenet av att inte vara klara när man väl har tillkallat sig Sveriges presskår, vad ger detta för sken av den pressträff den 3 maj, den stora dagen då alla stora frågor ska få sina svar? Pressen på de rödgröna att presentera något hållfast ökar ju minst sagt när de enligt sig själva behöver mer tid att fokusera på det som är det mest väsentliga, att komma överens.

Bloggar: Magnus, Tokmoderaten
Media:
DN

torsdag, april 22, 2010

Blir EU nästa förbifart Sahlin?

Anna Kinberg Batra har lyft fram hur Socialdemokraterna agerar jämfört med Alliansen och sina sina rödgröna kamrater i EU-nämnden. Det är märkbart att i 9 av 10 fall röstar Socialdemokraterna i enighet med Alliansen, Vänsterpartiet avviker i 4 beslut av 10, Miljöpartiet nästa i lika många. Det är förstås glädjande att se Socialdemokraternas positiva inställning till EU-samarbetet, därav deras medhåll till många av de beslut som Alliansen står bakom. Dock borde det bekymra Socialdemokraterna med deras hållning till sina rödgröna kamrater. Det är mycket av den anledningen som Göran Persson vägrade släppa in dessa partier i en regering, deras motstånd mot EU var något som han inte ville skulle hindra ett starkt svenskt deltagande i EU-samarbetet.

Nu lyfts förstås frågan, hur mycket är egentligen Socialdemokraterna beredda att släppa i EU-frågan, hur mycket är Mona Sahlin beredd att ge efter sina oppositionskollegor. Per Gudmundsson skriver i kölvattnet av de rödgrönas icke-besked om Förbifart Stockholm, om detta kan bli ännu en dörrmatta för Ohly och Eriksson. Frågan är ganska legitim, förbifarten blev till ett besked om en folkomröstning, Afghanistan blev till en utredning om fortsatt svensk närvaro. Socialdemokraternas positiva hållning till de dessa två frågor har snabbt förändrats till något av ett tveksamt ställningstagande där vi knappast vet om de nu är för eller emot.

Dock är det klart att Ohlys medverkan spelade roll kring Afghanistanfrågan, Miljöpartiets framfart har gett dem ett framsteg i frågan om förbifarten. EU-frågan är ännu inte löst, den 3:e maj ska de stora svaren på de stora frågorna komma från de rödgröna. Hur det blir med EU-frågan är ännu höljt i dunkel, ska detta bli Sahlins nästa förbifart kring Socialdemokraternas positiva hållning för att hålla ihop de rödgröna eller ska hon stå upp för sin och sina partivänners åsikt?

Bloggar:
Moderata Perspektiv
Media: DN, Exp

onsdag, april 21, 2010

Får kranslänen rösta om förbifarten?


De rödgrönas utspel om att hålla folkomröstning var ju ett tämligen fegt utspel, förmågan att komma överens övergavs till förmånen att sopa politiska skiljaktigheter under mattan. Nu kan hela förslaget visa sig vara olagligt, det kommunala självstyret är väsentligt och att tvinga på dem en folkomröstning skulle vara grundlagsvidrig. Mona Sahlin slår förstås ifrån sig och hävdar att förslaget har stötts tillsammans med grundlagskunniga personer. Vilka de nu är kan man undra, vilken Monas avsikt är kan man också fundera kring, finns det något undantag som förväntas röstas igenom för att Stockholms ska tvingas hålla en omröstning. För mig är det oerhört märkligt att hålla en omröstning initierat av de rödgröna med tron att biltrafik står emot kollektivtrafik. I den takt som Stockholm ökar kommer behovet av både och, därför har kommunerna i Stockholmsområdet arbetat hårt med att komma till hållfasta infrastrukturlösningar.

Men den självklara funderingen är ju, hur påverkar detta kringboende utanför Stockholmsområdet. Tomas Tobé ställer en relevant fråga till Mona Sahlin, varför får Gävleborg inte vara med och folkomrösta om förbifarten? Ja varför får inte Gävleborg, Västmanland, Uppland, Södermanland och de län som påverkas av byggandet av förbifarten? De breda infrastruktursatsningarna som nu sker (Förbifarten Stockholm och Citybanan) är projekt avsett mycket för att utveckla infrastrukturen, lösa upp knutar, göra den mer tillgänglig. Satsningar på både väg- och spårtrafik är för att lösa upp de knutar som finns, inget kan lämnas åt sidan. Spårproblemen kring Stockholms Central, trafikeländet på Essingeleden är problem som sprider sig långt utanför Stockholm. Fler än bara stockholmarna påverkas av satsningen på förbifarten, det är då märkligt att bara Stockholms tycks få rösta om den.

Bloggar: Andreas, Kent.

Inte läge att hindra MUF längre

Anmäl alla skolor till Skolinspektionen om de tar beslut om att utestänga politiska ungdomsförbund, polisanmäl alla de lärare rektorer eller övrig personal som försöker hindra dem från att kampanja på skolor och prata med eleverna. Det är det tydliga budskapet från moderata Ungdomsförbundet. Det är intressant att MUF nu tar ett steg längre, det har tidigare varit allt för mjäkigt med inställningen. Folk har säkert surat för att man har blivit hindrade från att kampanja på någon skola, nu närmar sig valrörelsen och med takt som fler skolor väljer att utesluta politiska ungdomsförbund i annat fall än när de är inbjudna dit blir läget mer allvarligt. Därför måste politiska ungdomsförbunds demokratiska rättigheter tas på allvar.

Många skolor tar besluten för att de enligt egen utsago inte vill ha extrema politiska ungdomsförbund, Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Därför finner de en anledning att utestänga samtliga ungdomsförbund. Vem vinner? Jo de extrema vinner på skolornas beslut. Detta är inte demokratiskt försvarbart. Tryck- och yttrandefrihet är några av våra demokratiska grundpelare, något som bara inte ska läras ut till unga utan den ska också praktiseras på våra skolor. Moderata Ungdomsförbundet är en en av de mest aktiva aktörerna ute på svenska skolor. Deras verksamhet bygger på många medlemmars frivilliga uppoffrande att locka andra ungdomar att engagera sig politiskt. Därför är kampanjen ett viktigt instrument då många kommer in den vägen.

Moderata Ungdomsförbundet har idag valt en väg, jag hoppas att de andra tar till sig vilken handlingsplan MUF har presenterat idag. Detta gör inte MUF för sin egen skull, detta görs för att de värnar om att få komma ut och diskutera med unga, locka nya medlemmar till politiken. Det är viktigt att peka på många av de centrala gestalterna inom MUF och de unga Moderata riksdagsledamöterna har blivit engagerade i MUF tack vare skolkampanjer. 12 av 14 unga moderata riksdagsledamöter, 11 av 12 förbundsstyrelseledamöter i MUF, alla har de att tack skolkampanjen som instrument att locka nya unga engagerade. Därför är det välkommet att Moderata Ungdomsförbundet släpper mjäkigheten och utmanar skolornas stelbenta hållning till de demokratiska rättigheterna som vi värnar.

Bloggar: Jenny

Blir s-bloggare mobbade?

Erik Laakso har valt att få sin blogg bortplockad från det socialistiska bloggnätverket Netroots. Anledningen är att han inte finner Netroots som en progressiv bloggrörelse, dessutom det som berör att är den historia som han berättar vid att han inte heller sett sig som en del i gemenskapen, mailutskick har enligt honom slutas sändas ut, inbjudningar till sammankomster har heller inte kommit honom tillhanda. Enligt det som Laakso skriver har ambitionen på senare tid vuxit till att bli en kampanjrörelse snarare än att vara en progressiv rörelse, inte helt förvånande i min åsyn. Den socialistiska bloggvärlden har länge varit en rörelse som haft som avsikt att kampanja för de rödgröna, förekomsten av kritik i de egna leden är också något som det har varit brist på. Skälen har efter att Netroots startade egentligen varit några helt andra, något som Erik laakso skriver.

"Det viktigaste blev att vara det största nätverket med de högst rankade bloggarna på olika listor. Det fokuset blev jag aldrig bekväm med, framförallt inte när vägen att nå de olika listornas toppar gick genom ett gödslande med länkar i avsaknad av relevans i allt för många fall."

"När sedan det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots öppnade för alla som vill ha en ny regering i höst och som vill “vara en motkraft mot den borgerliga regeringen”, som det står på webbplatsen, så insåg jag till sist att netroots inte är ett nätverk utan en kampanjorganisation i valrörelsen för valet 2010. Om vänsterkoalitionen vinner valet i höst saknar netroots målsättningar. Självklart kommer då målen skrivas om men om till och med progressiva nätverk bedriver kampanjtänkande så blir det futtigt och lite av kvartalstänk. Tyvärr."

Det är förstås glädjande att se att folk kan säga ifrån. Är det här den verklighet som har vuxit fram är det förstås förfärligt. Min ambition kring bloggande har ju varit att kunna ge mina reflektioner kring den politiska vardagen, risa eller rosa. Förmågan att vara självkritisk är också något jag arbetar med hela tiden. Det är förstås så att jag kan bli bättre på det, men jag hoppas att den rörelse som jag befinner mig i är mer progressiv än den som Netroots har blivit enligt Laaksos uttalande.

Jag bloggar numera också på Moderata Perspektiv, en samling moderata bloggare som har till syfte att ge gemensamma reflektioner, lyfta fram moderata bloggare som skrivit tänkvärt. Det är viktigt att se vi gör ett jobb för att lyfta fram intresanta reflektioner, jag har inte sett mitt bloggskrivande som en avsikt att kampanja för Alliansen. Jag skriver för att jag likt säkerligen många andra vill kunna ge sin reflektion på de reformer som Alliansen genomdriver och de reformer som de rödgröna vill genomföra. Kritiken mot förslagen måste vara den främsta ambitionen.

tisdag, april 20, 2010

Vem kan säga emot Timell?

Några av underhållningsteves mest kända hemmafixare ställer sig bakom den ROT-reform som vi i Alliansen kommer stå bakom för att den ska finnas kvar, likt RUT-avdraget. Det är glädjande att se kända företrädare stå upp för en reform som skapar jobb, gör en svart bransch vit, förbättrar arbetsvillkoren inom byggbranschen och gör det lättare för köpare att få ett bra jobb utfört.

”Låt rot-avdraget vara kvar”

"Att renovera och se till sitt hem är på god väg att bli en svensk folkrörelse. Det är inte längre bara de med mycket pengar som har råd att göra det snyggt hemma. Men för många är rot-avdraget helt avgörande för att ha råd att bygga verandan, dela av barnrummet så att barnen får ett eget rum, eller fräscha upp våtutrymmet. Dessutom hjälper rot-avdraget till att städa upp i en bransch som dras med svartarbete och kvalitetsproblem.

Rot-avdraget har funnits i flera omgångar, men resultaten av när det senast infördes 2008 har inte låtit vänta på sig. Rot-avdraget ger en skattereduktion med upp till 50.000 kronor per år och person. Avdraget har använts av hundratusentals hushåll runt om i landet. Rot har varit en förutsättning för många att kunna dra igång en nödvändig renovering trots att den privata ekonomin har fått sig en törn av lågkonjunkturen.

Det finns fler än 300 hus-bloggare som skriver om sitt husbygge och inspirerar andra att starta sitt drömprojekt att bygga ett eget hus eller ett nytt kök. En facebookgrupp som samlar de renoveringsivriga har skapats. Folkrörelsen är igång och för alla de familjer som just nu förverkligar sina drömmar har rot-avdraget en bra mycket större betydelse än att bara vara en åtgärd i dåliga tider.

Även om byggbranschen har sina kvalitetsproblem är det också ett problem när hemmafixandet går för långt. Ibland behöver alla professionell hjälp för att renoveringen skall bli säker, hålla länge och följa de regler som finns. Rot-avdraget är ett sätt att rensa upp i byggbranschen från svartbygge och oseriösa byggherrar.

En majoritet av byggföretagarna skriver under på att rot-avdraget minskar konkurrensen från svartarbete. När färre personer lockas att betala hantverkaren svart är det också lättare att ställa krav på det arbete som utförs. Efter ett dåligt utfört svartarbete är det svårt för husägaren att ställa krav. Men med kvitton och kontrakt på bordet blir diskussionen lättare och fel och brister kan klaras ut.

När fler jobb tvättas av och blir vita ökar också tryggheten för alla anställda. De som arbetar vitt får pensionspoäng, de bidrar till och får tillgång till välfärdssystemet och inte minst omfattas de av försäkringar på arbetsplatsen. Under de tre perioder som rot-avdraget tidigare funnits, har svarta arbeten för omkring 2 miljarder kronor per år omvandlats till vita, enligt Sveriges Byggindustrier. Eftersom avdraget då var betydligt mindre än det är nu kan ännu bättre effekter förväntas denna gång.

För den som tidigare gått på a-kassa ökar nettolönen med nästan 10.000 när han eller hon får ett jobb. Det finns många beräkningar på hur många nya jobb som skapats av rot. Regeringen säger att det är runt 20.000 nya jobb på lång sikt. För oss är det viktigt att konstatera att varje nytt lakansvitt jobb är en vinst för såväl familjen vars hus eller lägenhet renoveras som för arbetaren som utför jobbet.

Det pågår en strid om rot-avdraget. Argument står mot argument och alla räknar på sitt sätt. För oss handlar rot-avdraget om mycket enklare saker än komplicerade tabeller och ekonomiska effekter. Rot ger vanligt folk med vanliga inkomster möjligheten att förverkliga sina drömmar och rot ger oss chansen att på riktigt och mer beständigt städa upp i en bransch som verkligen behöver det.

Rot-avdraget är nödvändigt för att fortsätta den positiva utvecklingen vi ser i hemmafixarbranschen. Därför måste rot vara kvar.

Martin Timell
programledare ”Äntligen Hemma” och ”Fuskbyggarna” TV 4
Matte Carlsson
”Bygglov” TV 4
Anders Öfvergård
”Arga snickaren” Kanal 5
Jonnie Krigström
”Room Service” Kanal 5"

Bloggar:
Andre, Daniel, Kent, Nils.

Är det här din valrörelse Ylva Johansson

Så här skriver Ylva Johansson, Socialdemokraternas välfärdspolitiske talesperson på sin blogg:

"Med tanke på hur vanligt det tycks vara att fuska och fiffla med rösterna i provvalet inom stockholmsmoderaterna, nya uppgifter framkommer hela tiden, finns det anledning att allvarligt ifrågasätta de fuskmisstänktas demokratisyn. Kanske dags för valsedlar i grälla färger för de moderater som är misstänkta för röstfiffel? Vad säger stockholmsmoderaten Beatrice Ask?"

Frågan är Ylva Johansson om det är mer demokratisk med en process där medlemmarna inte får chansen att rösta fram sina kandidater som i Ylvas eget parti. Min undran är varför det är så viktigt för en eventuell ministerkandidat för de rödgröna att bete sig så barnsligt. Varför är det så viktigt för Ylva att raljera om misstänkta fuskanklagelser i ett motståndarparti? Hennes partiordförande Mona Sahlin har gjort det det bästa av situationen och hållt sig undan från att kommentera, kanske något att tänka på. Ylva Johansson, ett av Socialdemokraternas vallokomotiv har visat lite på var hennes fokus verkar ligga på. Kan vi förvänta oss något likadant från de andra vallokomotiven?

Rödgörna fuskar om förbifarten

Vad är det vanligaste med det rödgröna samarbetet? Är det oförmågan att komma överens eller är det Socialdemokraternas vana att vika sig inför sina rödgröna kamrater? Idag fick vi erfara både och. De rödgröna har lämnat besked kring Förbifart Stockholm, men beskedet ska väljarna ta genom folkomröstning. Men vad är det egentligen som folk ska välja mellan? Förslaget om Förbifart Stockholm grundar sig i en bred överenskommelse om att bygga ut Stockholms infrastruktur. Det är en överenskommelse om att satsa på både vägar och kollektivtrafik. De rödgrönas utspel får en att tro att det handlar om att välja antingen eller, kollektivtrafik eller nya vägar. Det är inte ärligt, det är snarare unket, att man nu när den 3 maj närmar sig, dagen då de "stora" frågorna ska rätas ut och de rödgröna ska ge besked om sin politik, landar deras överenskommelse om ett av de största infrastrukturmässiga projekten i att det inte blir något direkt besked från de rödgröna.

När de riktigt stora frågorna ska beslutas i den rödgröna församlingen visar det sig att det fortfarande finns stora oenigheter. Min undran är egentligen, hur kommer det se ut den 3 maj? Vilka är egentligen de stora, sk miljardfrågorna som ska presenteras av de rödgröna? Kommer de att presentera några i överhuvudtaget? Det är underligt att de inte har lyckats komma överens om förbifarten. Eller rättare sagt när jag tänker till, det slår mig att det enda de har enats om är att regera tillsammans, problemet är bara att åsiktsskillnaderna är så pass stora att de inte kan komma överens.

Det mest anmärkningsvärda i den här soppan är att Socialdemokraterna ännu en gång valt att släppa sin position och lägga sig inför sina rödgröna kollegor. Vad är det för feghet som personifierar dagens socialdemokrati. Sahlin och Co valde en gång att bryta sitt löfte och lägga sig platt inför Miljöpartiets krav om trängselskatter, idag bröt man sitt löfte om förbifarten. Ett ledande parti, tre gånger så stort som de näst största har inte ens förmåga att driva sin egen politik utan hela tiden anpassar sig för att göra sina rödgröna kamrater glada. Det här är ingen överenskommelse, detta är rent fusk, det är fegt och fult och det visar på de rödgrönas oförmåga på att inte kunna enas i de riktigt stora frågorna. Jag är mycket nyfiken inför vad som kommer att ske den 3:e maj. Rödgrönas besked till väljarna den här gången var, antingen Förbifarten eller utbyggd kollektivtrafik, med Alliansen får väljarna både och.

Bloggar: Ankersjö, Edvin, Ewa, Kent,Tokmoderaten
Media: AB, DN, DN, DN, DN, Exp,
SvD

måndag, april 19, 2010

Individen måste gå före kollektivet i integrationsdebatten

Martin Luther King sa en gång att hans största önskan var att hans barn en dag inte skulle bli dämda efter sin hudfärg utan för sin handlingar. Dessvärre sker det fortfarande idag att man dömer folk efter vad de är inte vad de har gjort. I förra veckans Svt Debatt debatterades kring tryggheten i storstadsområden. Det var invånare som uttalar sig en rädsla för att gå ut på kvällen, till och med folk som inte ens hade sett något var rädda för att gå ut. Nu är det oftast att fokus ofta riktas kring områden med många invånare med invandrarbakgrund. Områdena ses som problemområden och målas ut som det i media, men hur upplever invånarna det? Hur upplever invånarna i Tensta, Bergsjö och Rosengård sin vardag? Jag har själv varit i Bergsjön, åkt igenom Tensta och jag vill på långa håll intehålla med den bild som målas upp. Personligen tror jag att folk i dessa områden är oerhört trötta på att deras områden beskrivs som problemområden.

Lösningen här är att tackla problemen efter hur det verkligen är, det är vissa individer som ser till att media kan måla upp sin bild av en kaotisk situation i vissa storstadsområden. Det är individer som gör livet surt för polisen och boende i området. Man måste se dessa personer som individer och inte döma efter var de kommer ifrån. Hela debatten kring integration måste kretsa kring invididtänkande. Alla lika alla olika var en devis som ljöd under 90-talet, Margret Thatcher talade kring att alla hade rätt att vara olika men alla var lika mycket värda. Så länge som dessa personer döms vid vad de är och inte efter vad de har gjort har integrationsdebatten fastnat. Jag startar tänkandet kring veckans bloggdebatt kring synen på individ kontra kollektiv. Det är där det måste starta.

Bloggar om veckans bloggdebatt:
Eva

lördag, april 17, 2010

Krönika: Det är med samtalet som Moderaterna vinner

Nu drar även jag med i vågen av helgkrönikor. Detta gör jag i kölvattnet av Moderaternas kommunala rikskonferens, en konferens som jag ännu inte har fått tillfälle att besöka. Det är vanligtvis en konferens där Moderaterna diskuterar olika utmaningar i samhället och om hur vi som parti ska kunna möta samhället med nya och effektivare lösningar. Dock kändes det som att denna konferens präglades av en större grad av allvarlighet, det är sista kriks innan valet, ödesvalet där Moderaterna tar sig an väljarna med budskapet om föregångslandet, ett föregångsland som Sverige har visat sig vara i många fall.

Kampen kring väljarnas förtroende för fyra år till ligger i hur vi samtalar med väljarna. Det är budskapet från partiledningen. Inget annat är egentligen möjligt, väljarna måste få veta vilken framtid och vilket val som de står inför. Kommunala rikskonferensen, en konferens som samlade omkring 2 500 moderater i Göteborg under fredag och lördag är ett avstamp och ett tecken kring att nu börjar det riktiga arbetet för att söka väljarnas förtroende ännu en gång. Just samtalet kommer bli det väsentliga i Moderaternas valkampanj. Det är ett sunt tecken, väljarna väljer vi att samtala med, långt ifrån den dåtid då vi talade till väljarna via gammaldags torgmöten. En annan tid är här och då krävs nya tag för att söka väljarnas förtroende. Det är där som vi aktiva inom Moderaterna och alliansen

Fredrik Reinfeldt talade mycket om den valrörelse som står framför oss där vi mer och mer märker att vår egen insats avgör mycket av den utgång som valet tar den 19 september. Tydligt var också det faktum som Fredrik drog fram ofta, Sverige har blivit ett föregångsland när det kommer att ta ansvar. Sverige har visat att det går att ta ansvar genom en kris, hålla ordning på offentliga finanser för att slippa tvånget kring skattehöjningar och nedskärningar, en vardag som kommer inträffa i länder som Grekland, Spanien och Storbritannien där man har valt en hel annan väg genom krisen. Tack vare regeringens finansiella hållning finns det nu ett utrymme för reformer snarare än för nedskärningar. Det är det ansvaret som Alliansregeringen har förvaltat och som vi nu söker väljarnas förtroende att få fortsätta med, inget annat alternativ är möjligt.

Moderaterna ska gå till val på att samtala med folk om vilken framtid som de nu står inför. Valet 2010 har kommit att bli det viktigaste för säkerligen den här generationen. Det handlar om vi ska fortsätta förändringen mot ett samhälle präglat av lägre skatter, mer öppenhet, större valfrihet och mer av medborgarrättigheter framför politikers inflytande över människors vardagsliv. Vi inom partiet och inom Alliansen har ett stort arbete att utföra för att vi inte ska riskera gå tillbaka till den skattehöjningsiver som präglade den svenska vänstern under 80-talet. Det handlar om en utvecklings som vi ser att vi går tillbaka mot ökad tillväxt, ökad statliga överskott och minskad statsskuld. Det är mot en framtid då Moderaterna och Alliansen kan ta ytterligare steg för att öka individers ekonomiska friheter och valfriheter.

Bloggar: Kent
Media: AB, DN, Exp, SvD

Om det nu inte skedde något val?

Egentligen blir man lite bedrövad när det kommer fram uppgifter om att det förekommit oegentligheter i tidigare provval i Stockholmsmoderaternas regi. TV4 hade verkligen försökt göra ett scoop utav detta igår genom att intervjua en de som deltog i detta påstådda fuskande och som nu ville lägga sina koret på bordet. Det som också skulle framkomma var att tidigare ordföranden i Stockholms län HG Wessberg kände till allt och till och med godkänt detta, vilket han förnekar. Detta ett provval som skulle ha skett under hösten 2001.

Dock blir man lite förvånad när presskommentaren från Stockholmsmoderaterna är att det i överhuvudtaget inte skedde något provval till landstinget under hösten 2001, det skedde under våren 2002. Inte ens att de utpekade inte ens deltog i provvalet till riksdagen 2002. Så här skriver Förbundsjuristen Håkan Wallensten på Stockholmsmoderaternas hemsida:

"Kommentar med anledning av påstått valfusk

Presskommentar av Moderaterna i Stockholm stads förbundsjurist tillika organisationschef Håkan Wallensten med anledning av i media förekommande påståenden om fusk i provval till landstinget hösten 2001.

I media har det framkommit påståenden från en före detta moderat medlem Ibrahim Adan som gör gällande att det i provvalet till landstinget hösten 2001 skulle ha förekommit fusk. Låt mig då först redogöra för att det under hösten 2001 inte har förekommit något sådan provval till landstinget.

Provvalen för Moderaterna i Stockholms stad till kommun och landsting inför ordinarie val 2002 genomfördes under våren 2002. Sista inlämningsdag i provvalet till kommun och landsting var 15 mars.
Hösten 2001 genomfördes ett provval, men detta var till riksdagen. Sista inlämningsdag i detta provval var 25 september.

De personer som Ibrahim Adan påstår ha deltagit i det som han kallar provvalsfusk under hösten 2001 kandiderade över huvudtaget inte till riksdagen.

Med anledning av de påståenden, om händelser för nio år sedan, som i går framkom att Förbundsstyrelsen 2001 skulle fått ta del av ett brev med misstankar om valfusk gjorde att jag i går kväll, på uppdrag av förbundsordförande Sten Nordin, gick igenom samtliga protokoll från förbundsstyrelsens sammanträden under den aktuella tidsperioden. Min genomgång visar att ingen sådan anmälan har protokollförts.

Efter denna genomgång och utifrån de felaktiga påståendena om ett provval till landstinget hösten 2001 – ett provval som inte ens ägt rum vid den aktuella tidpunkten – gör jag bedömningen att det inte nu finns någon grund för vidare utredning.

Håkan Wallensten

Förbundsjurist och Organisationschef för Moderaterna i Stockholms stad"

Nu kan man undra lite vad som ska komma fram egentligen, ingen utredning ska göras, för hur ska man då kunna utreda eventuella röstfusk i ett val som inte ens har förekommit? Och hur ska man utreda eventuella personers röstfusk kring sina egna kandidaturer om det inte ens deltog i provvalet till riksdagen? TV4 och media får ju förklara sig, har Ibrahim Adan blivit felciterad? Eller är han inte trovärdig i sitt yttrande? Han har ju redan på egen utsago fuskat i ett påstått provval, fuskar han även med uppgifterna till media?

Bloggar: Kent, Lotta, Mary,Tokmoderaten
Media:
AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD

torsdag, april 15, 2010

Ty(s)tnad (v)i förhandlar, Mp envisas

Det verkar som att Miljöpartiet har gett sig den på att kravet om en kraftig höjning av bensinskatten måste igenom för att de rödgröna ska komma till ett gemensamt skatteutspel. Alliansen presenterade ett gemensamt utspel ett år innan förra valet, de rödgröna förhandlar fortfarande. Frågan är snarare eller rent retorisk, hur mycket ska vi egentligen få veta om vad de rödgröna vill inför valet? Sanningen är nog den, att valmanifestets största budskap blir, vi går till val på att förhandla med varandra. Skit i vad vi vill nu, bara ni ger oss makten att kunna förhandla fram beslut. Det är just den grisen i säcken som Alliansen gav sig den på att väljarna inte skulle behöva välja 2006.

Dagens budgetdebatt visade på en tydlig sak, Miljöpartiets politik är inget annat än landsbygdsfientlig, att vara företagare på landsbygden blir än jävligare med Mp:s politik. Det hela bekräftas i deras iver av att höja bensinskatten med två kronor, men inte kompensera det med lägre skatt på annat område. Den tidigare Miljöpartistiska paradgrenen grön skatteväxling togs över av Moderaterna och Alliansen, de höjde vissa skatter på miljöskadande verksamhet men sänkte skatten avsevärt på arbete. Därmed blev den gröna skatteväxlingen något som Alliansen kunde göra än bättre. Idag existerar ingen grön skatteväxling för Miljöpartiet, den har blivit röd, skattehöjningar kompenseras med höjda bidrag, sänkta avgifter för vissa företag kompenseras med avgiftshöjningar för andra. Miljöpartiet skatteväxlar numera rött och med sig själva.

Media: DN, Exp, Exp, Exp

Våp med Keynesinslag tar Sverige ur krisen

"I sann keynesians anda" beskrev Anders Borg några av reformerna i finansdepartementets vårproposition. Regeringen väljer att försöka styra utvecklingen tillbaka mot tillväxt med riktade insatser, kanske något som är nödvändigt med den ekonomi vi har. Grunden i en liberal/konservativ inriktning handlar mycket om att låta marknadens spelregler få så stort utrymme som möjligt, att statens ansvar att gå in och investera folk skattepengar för att få fart på ekonomin är ju egentligen inte det mest önskvärd. Nu kan ju oppositionen tycka att skattesänkningar är en form av keynesiansk politik, de har ju alltid tyckt att regeringen har satsat mycket skattepengar på skattesänkningar, de har ju den tron att det är staten som äger folks pengar och inte tvärtom.

Vad jag dock finner glädjande är att svensk ekonomi befinner sig i ett helt annat tillstånd än tidigare. BNP:n ökar, sysselsättning och antalet arbetslösa minskar, det finansiella sparandet ökar på sikt och statsskulden minskar även den. Trots regeringens skattesänkningar på runt 100 mdr kr, har det funnits utrymme att säkra svenska finanser inför en annalkande kris, det har varit möjligt att komma igenom krisen på ett sätt, att vi nu slipper massiva skattehöjningar och offentliga nedskärningar. Kärnan i den offentliga sektorn har prioriterats genom krisen, värt att notera att det är kommuner och landsting som bär det huvudsakliga ansvaret för hur välfärdens resurser ska fördelas. Reformutrymmet har funnits just på grund av detta.

Ett kort drag ur regeringens proposition (Källa Regeringen)

Åtgärder för att stabilisera ekonomin

Arbetslösheten har stigit i krisens spår och det är centralt att hindra att den biter sig fast på en hög nivå. Det handlar särskilt om att fånga upp personer som står långt från arbetsmarknaden. Därför föreslår regeringen bland annat:

  • Tillfälligt kortare kvalificeringstid för nystartsjobb för att underlätta för äldre på arbetsmarknaden
  • Tillfällig satsning på sommarjobb för skolungdomar
  • Tidigareläggning av vissa infrastrukturprojekt
  • Förstärkta insatser till Västra Götalandsregionen

Åtgärder för att lindra krisens effekter för vissa grupper

Krisen har slagit hårt, framförallt mot vissa grupper, som pensionärer och barnfamiljer. Det är viktigt att se till att dessa grupper inte halkar efter, därför föreslår regeringen:

  • Sänkt skatt för pensionärer
  • Höjt flerbarnstillägg

Åtgärder för att stärka företagandet och öka produktiviteten

För skapa ett bättre företagsklimat och därmed öka produktiviteten föreslår regeringen bland annat:

  • Slopad revisionsplikt för mindre företag
  • Förenklade momsregler
  • Ny nationell plan för infrastruktur

Regeringens prognos för den svenska ekonomin

Återhämtningen i den svenska ekonomin ser ut att komma tidigare och bli starkare än vad regeringen bedömde i prognosen i budgetpropositionen för 2010.

  • BNP-tillväxten väntas bli 2,5 procent i år och 3,9 procent 2011
  • Arbetslösheten väntas minska och sysselsättningen öka redan i år.
  • Inhemsk efterfrågan bedöms utvecklas starkt de kommande åren till följd av ökad disponibel inkomst, fortsatt låga räntor och sunda offentliga finanser.
  • Det djupa fallet i BNP och den relativt höga arbetslösheten innebär att resursutnyttjandet är mycket lågt i dagsläget. Trots en god återhämtning medför detta att resursutnyttjandet inte är tillbaka i ett normalt läge förrän 2015.

Regeringens prognos för statens och den offentliga sektorns finanser

Det förbättrade läget för den svenska ekonomin medför att utvecklingen för den offentliga sektorns finanser blir starkare jämfört med regeringens förra prognos.

  • Underskottet i statens finansiella sparande väntas vända till ett överskott 2012.
  • Även underskottet i hela den offentliga sektorns finansiella sparande väntas vända till ett överskott 2012 och ligga väl över målet i slutet av prognosperioden.
  • För 2011 bedöms skatteunderlaget öka med över 3 procent vilket tillsammans med den permanenta höjningen på 5 miljarder kronor av det generella statsbidraget väger upp bortfallet av de tillfälligt höjda statsbidragen.
  • Det finansiella sparandet inom ålderpensionssystemet går mot ett underskott 2014. Det beror bland annat på att utgifterna ökar när ålderspensionärerna blir fler.

Jag skulle vara naiv om jag såg detta som en valbudget. Det är en budget som visar på att Sverige är på väg ut ur en de mest allvarliga kriserna sen 1930-talet. Sverige går ur krisen bättre än många andra länder, reformutrymme finns, statsskulden har minskat trots krisen, människor har fått mer i plånboken. Sverige befinner sig till skillnad från 2006 i ett läge där vi har genomlevt den mest allvarliga kris på nästan ett utmärkt sätt. Det är skillnaden, andra länder får sanera för sina utsvävningar, Sverige har tagit sig ur krisen utan att äventyra de offentliga finanserna. Alarmklockorna på Finansdepartementet ljöd inte för krisen skullen, den ljöd för att det finns de som vill göra på ett annat sätt och som nu gör anspråk att genomföra den.

Bloggar:
Andre, Kent, Magnus, Moderata Perspektiv, Tokmoderaten,
Media: AB, AB, AB, AB, AB,
DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Ingerö, Svd, Svd, Svd, Svd

tisdag, april 13, 2010

Det blir inte nytt bara för att det står "nytt"

Det är veteranerna som ska bringa Socialdemokraterna tillbaka till Rosenbad. Mona Sahlin väljer att ta in regeringserfaren trupp som front i valet, men erfarenheten de har är inte det jag hänger upp mig på. För samtidigt som Mona Sahlin går ut i DN Debatt och påstår att "vi har omprövat vår politik", kan man undra varför väljer man då gammalt att fronta något de påstår vara nytt? Och nytt, vad är det som är nytt i deras politik. Genom att skumma igenom vad Sahlin egentligen skriver är min syn en annan, Socialdemokraterna går till val som om att inget har förändrats. Socialdemokraterna som en gång framstod ur en växande arbetarrörelse är idag bara en maktelit som gör allt för att återta den verkliga makten, makten över riksdagen, makten över statsförvaltning och regeringen.

Till skillnad mot Moderaterna som vågar framställa en ny generation skickliga politiker i form av Sofia Arkelsten, Henrik von Sydow, Anna König Jerlmyr, Tomas Tobé, Anna Kinberg med flera, framstår Socialdemokraternas front som en återgång till de förflutna 90-talet. Det är gänget som vi känner igen från förr som kommer igen. Salhin, Östros, Pagrotsky, Jämtin, Johansson, namn som tidigare mist sitt förtroende hos väljarna är de som nu ska stå längst fram och ta tillbaka väljarnas förtroende. Inte för att jag har särskilt mycket för dessa, men personer so Astudillo, Palm, Damberg, Batjan är väl exempel på namn som på något sätt skulle föryngra socialdemokraternas grånade fasad.

Omprövning av politik var det, återanvändning var nog det rätta ordet. Socialdemokraterna går till val på att återanvända förslag som tidigare gick bet, varför tror de att det skulle lyckas denna gång? Varför är höjda bidrag för att det ska löna sig mindre att jobb bra? Varför är det bra med höjd fastighetsskatt, återinförd förmögenhetsskatt och höjda inkomstskatter för vanligt folk? Ärligt talat, vad är det som är bra med en politik som tidigare miste sitt fotfäste att ytterligare få en förankring hos väljarna. Jag kan inte finna några andra ord att detta är en återgång, att ta ta dåtiden tillbaka i framtiden, inte vända nytt blad för att verkligen ompröva sin politik, inte att ompröva politiken hos väljarna.

Bloggar: Andre, Kent, Magnus, Mats, Tokmoderaten

Media: AB, DN, Exp, Exp, SvD, Svd, Svt

An invitation to join the government of Britain

måndag, april 12, 2010

Rättvisa att få växa efter egna förutsättningar

I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför. Veckans bloggdebatt tar sig an den förvalskampanj som Moderaterna har startat. För mig som politiskt aktiv har det alltid varit viktig med en politik som är rättvis för alla. Att den som jobbar känner att det lönar sig, att den som hamnat utanför ska få ta del av de verktyg som behövs för att komma in i arbetslivet igen. Arbete är det som kommer vara den främsta rättvisefrågan i höstens val. Låt mig även lägga till rätten till sin egen inkomst som en till rättvisefråga.

När Alliansen gick till val 2006 var det med budskapet om att det skulle löna sig för alla att jobba. För den med en låg inkomst, som tvekade inför inför om ett eget jobb skulle vara lönsamt var det viktigt att ändra för att visa att alla insatser är värdefulla. Idag märks en tydligare skillnad, 1 500 kr för en som tjänar 18 000 kr i månaden är en betydligt större frihet än tidigare. En större ekonomisk frihet är en viktig rättvisefråga. Nu måste regeringen även arbeta för att visa att det lönar sig att göra karriär. Ett av Alliansens löften om slopad statlig värnskatt som har prioriterats ner måste vara en av de viktigaste reformera i nästa mandatperiod. Att alla arbetsinkomster beskattas lika är också en rättvisefråga som måste vara en prioriterad fråga.

Jobbpolitiken handlar om vad som bygger ett rättvist samhälle. Varje människa måste ha friheten att kunna växa efter sina egna förutsättningar. Grunden läggs redan i skolan, varje elevs utveckling måste anpassas efter dennes förutsättningar. Orättvisan i den svenska skolan har legat i att den har varit allt för likriktad, mer måste göras för att utveckla elever i den takt som de finner sig bäst i. Den med goda förutsättningar ska ha rätten till en bättre anpassad utbildning för att ta del av sina talanger, den som riskerar att hamna efter ska få sin utbildning anpassad för att denne i bästa möjliga mån ska kunna hänga med.

Nu lägga grunden för att skapa ett mer rättvisare Sverige. Tack vare en konsekvent finansiell politik har Sverige klarat sig bättre än andra länder i exempelvis EU. Det har gett förutsättningar för insatser för att säkra arbetslinjen ytterligare, fokus på att värna välfärdens kärna har lett till att den inte är lika eftersatt som efter 90-talskrisen. Tack vare en återhållsam politik kan man arbeta ytterligare stärka arbetslinjen. Till skillnad från många andra länder där regeringar tvingas till skattehöjningar, kan Sverige ta en annan väg in i framtiden, med fokus på att ytterligare göra det lönsammare att jobba. I rättvist Sverige lämnas ingen utanför, i ett rättvist Sverige tillåts alla att växa efter sina egna förutsättningar.

Media:AB, Exp, SvD
Bloggar: Edvin, Högberg, Magnus

Miljöpartiet sviker företagen

Tomas Tobé, näringspolitisk talesperson för Moderaterna skriver idag i Göteborgs-posten om Miljöpartiets svek mot företagen. Grön skatteväxling har bytts mot röd skatteväxling, inte längre är satsningar skattelättnader på jobb och företagande mot skattehöjningar på miljöförstörande verksamhet som tidigare varit ett miljöpartistiskt ledord. Alliansen visade att Miljöpartiets vilja om en grön skatteväxling kunde ske. Alliansen förmådde att höja skatt på koldioxid och sänka skatt på arbete drastiskt. Det blev den gröna skatteväxling som Miljöpartiet pratade om. Numera skatteväxlar Miljöpartiet mer med sig själva och anpassar sig mer till sina oppositionskamrater. Det har lett till sveket mot företagarna är det som Tomas Tobé skriver om:

Miljöpartiet
sviker företagen

Förr talade Miljöpartiet mycket om en grön skatteväxling där lägre skatt på arbete och företagande lyftes fram. Men verkligheten visar att i dag gäller det motsatta, skriver Tomas Tobé (M).

Relaterat

Många ser Miljöpartiet som en garant i det rödgröna samarbetet för att de mest näringsfientliga reformerna uteblir. Förr talade de mycket om en grön skatteväxling där lägre skatt på arbete och företagande lyftes fram men verkligheten visar att i dag gäller det motsatta. Faktum är att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson under mandatperioden lagt sig platt för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna inom näringspolitiken.

Alliansen har under mandatperioden genomfört hela 172 åtgärder och reformer för att göra det enklare och mer lönsamt att driva företag. Vi har bland annat sänkt bolagsskatten, infört jobbskatteavdrag på näringsinkomster, avskaffat förmögenhetsskatten och sänkt de sociala avgifterna. I grunden handlar det om att det är viktigt för Sverige med ett företagsvänligt klimat för att fler ska våga ta steget att bli entreprenör.

Alliansen vill även gå vidare med hur arbetslinje kan utvecklas. Vi är överens om att företagandets villkor är centralt för hur jobb skapas. Inom det rödgröna alternativet är läget det motsatta. I omröstning efter omröstning har de avslagit regeringens förbättringar för företagen. Störst har motståndet varit från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet men även Miljöpartiet har bekänt färg. Deras historiska förståelse för småföretagens villkor är som bortblåst.

Vill straffbeskatta företag

Det nya Miljöpartiet vill i stället kraftigt höja skatten på näringsinkomster som särskilt skulle drabba soloföretagarna hårt. De vill straffbeskatta företag med anställda under 26 år och äldre än 65 år samt avskaffa både rut- och rot-avdragen. Till detta ska läggas att Miljöpartiet vill höja energiskatterna med två miljarder kronor, bensinpriset med två kronor per liter samt förbjuda allt inrikesflyg söder om Sundsvall. Vidare vill Miljöpartiet införa rätt till heltid, återinföra friåret samtidigt som de är skeptiska till tidsbegränsade anställningar. En politik som konsekvent handlar om att göra det dyrare och svårare att bedriva företag.

Samtidigt finns frågor Miljöpartiet fortfarande har en mer positiv inställning till, som mindre företags tillgång till kapital. Förmögenhetsskattens avskaffande fick snabbt brett stöd av Miljöpartiet eftersom de också insåg att den skapade stora problem för kapitalbildningen i företagen och att den dessutom drev kapital ur landet.

Miljöpartiet behöver nu ge besked om varför de sviker småföretagen och om de är beredda att återinföra förmögenhetsskatten? Från S och V har vi redan fått klara besked medan Miljöpartiet blivit allt tystare. För alliansen är det glasklart att förmögenhetsskatten var skadlig för företagande och att det snarare behövs fler åtgärder för att öka tillgången till privat riskkapital. Att efter en djup kris, där jobben behöver bli fler, försvåra företagens möjlighet att växa vore inte bara skadligt utan direkt oansvarigt. Miljöpartiet blir därför svaret skyldig.

Tomas Tobé (M)

riksdagsledamot och näringspolitisk talesperson


Bloggar: André