onsdag, juni 30, 2010

3,7 mdr skattehöjning blev 70, 18 mdr blir?



De tänkte höja skatten med 3,7 miljarder efter valet, det blev 70 miljarder. I årets val vill de rödgröna höja skatten med 18 miljarder. Proportionerligt med 1994, hur skulle då Sverige drabbas. En skattehöjning på över 340 miljarder kanske inte känns realistisk, men det är viktigt att syna vad som egentligen är på gång. Gunnar Hökmark som gick ut 1994 och varnade för Socialdemokraternas skattehöjning blev anklagad för att ljuga. Svaret var ganska direkt från Mona Sahlin, det var lögn. Nu visade sig inte Hökmarks intentioner vara fel, skattehöjningarna nådde nästintill upp till de nivåer som han pekade på.

Det började med en liten tuva och slutade med ett stort berg. Skattebetalarnas fokusering på hur trovärdiga Socialdemokraterna och de rödgröna är i skattefrågan är väl värd att belysa. Jag finner denna fråga viktigt, då jag likt Skattebetalarna har en önskan om ett mer sunt skatteklimat. Skattebetalarna gör inte detta för att de hatar skatter, de ser likt jag ett osunt skatteklimat som slår mot tillväxt och företagande. Den har tidigare jagat ut investerare i landet och den har också tvingat folk från sina hem. Den moderata kampanjorganisation som Skattebetalarna beskrivs som av vänsteranhängare, är en organisation lever helt på privata medel. De är ett obunden intresseorganisation med ett viktigt uppdrag. Därför belyser de denna mycket viktiga fråga.

EU räddas inte av mer överstatlighet

Det märks en ny ton i den vänsterinriktade EU-rörelsen. Förra veckan utspel från de rödgröna bjöd inte särskilt mycket på konkreta åsikter, men en ny viljeinriktning kunde man urskönja. Idag går en skara vänsterdebattörer ut och föreslår en rad åtgärder som en metkrok till vänsterkartellen. Det är dock förslag influerade av en hel del överstatlighet. Mycket av de gemensamma problemen måste lösas på internationell nivå. Men internationella regleringar är inget som skapar ro, det är inget som skapar sunda offentliga finanser.

Förslaget om ett europeiskt skattegolv är ett förslag. Vänsterdebattörerna menar här att detta kan hålla uppe de offentliga utgifterna, men det är inte vad som löser problemet. Vi måste snarare komma till faktum att onödigt högt offentligt spenderande tenderar att elda på underskottet. Det som ofta glöms bort i debatten är den egentliga orsaken till krisen. En starkt bidragande orsak är förstås den amerikanska bolånemarknaden, den andra är rena statsmakter. Sverige har framstått i krisen som ett land som fokuserar på att stävja sitt budgetunderskott och hålla onödiga utgifter nere. Många andra länder har dock valt en annan väg. Budgetunderskott mött med fortsatta upplåningar har varit en tillfällig lindring men som nu har orsakat många länders kollaps. Att förespråka gemensamma regleringar i skattenivån är inget som löser det.

Ett av de förslag som ofta lyfts fram är Tobinskatten, den globala skatten på valutahandeln. Men vad jag anser är inte större skatteuttag för att motivera för höga offentliga utgifter. Gunnar Hökmark som har varit särskilt engagerad i frågan har tidigare pekat på andra väsentliga punkter. Stabilitetspakten som det tidigare har varnats om kring dess uppluckring spelar en stor roll. Här ligger mycket av lösningen kring varför budgetunderskotten i EU:s medlemsländer måste tas på allvar.

Om man ska se till en bidragande lösning kring de finansiella problemen i EU:s medlemsländer är det viktigt att se till de förebyggande åtgärderna som ställer krav på EU-länderna. Därför måste stabilitetspakten återfå sin betydande roll i det europeiska samarbetet. Diskussionen kring att värna om sina offentliga finanser måste stå i centrum, inte diskussion hur EU kan reglera ytterligare för att legitimera enskilda staters ansvarslösa ekonomiska politik. Jag ser positivt till en utökad EU-debatt från vänsterhåll, men jag ser hellre en debatt som fokuserar på gemensamma ansvarstaganden än strävanden efter ytterligare överstatliga regleringar.

tisdag, juni 29, 2010

Sahlin får gärna sänka S-skeppet

Det känns egentligen lite granna tjatigt nu. Mona Sahlins förehavanden inom inrikespolitiken är något som engagerat, glatt en del och upprört en del. Den senare delen har länge varit stor, Sahlins bristande popularitet är ett gissel i sig. Särskilt stort är det när Sahlin nu gör anspråk på posten att leda regeringen och företräda Sverige. Det är klart att det upprör en hel del. En person som borde ha varit ute ur den politiska hetluften för längesen, sätter nu sin politiska karriär i pant när hon har tagit till sina sista verktyg för att nå den position som hon rycktes ifrån på 90-talet då hennes agerande ifrågasattes.

Nu valde dock
Svt Aktuellt att belysa detta faktum ännu en gång. Reinfeldt är dragloket, Sahlin sänket, en inte ovanligt förekommande benämning på dessa två personer. Men Reinfeldts attraktion kring sin person smittar av sig, Moderaterna befinner sig nu i en situation där de både kan nå över 30-strecket, Socialdemokraterna i ett läge att hamna under just nämnda streck och mista tronen som Sveriges största parti. Impopulära Mona är ju inte hela förklaringen till raset med stort S, en politisk förnyelse som uteblivit till förmån för att med alla möjliga medel återta makten över Svea Rike.

Om SvT Aktuellts reportage inte är något nytt är det iallafall graverande. Viktigt är att påpeka att trots Maria Wetterstrands popularitet är det inte hon som ska få nyckeln till hörnrummet på Rosenbad. Mona axlar ledarmanteln, men det är en ledarmantel som tynger och som har varit svår för Mona att bära upp.
Lars Beckman är inne på spåret om brist på politik, håller helt med honom. Men brist på politik leder till brist på ledarskap. Fredrik Reinfeldt har vågat utmana gamla värderingar. Några frågor har tyvärr bortprioriterats, men Reinfeldt har lyckats förvandla ett parti från ett sedvanligt oppositionsparti till ett parti med förmåga att bli statsbärande. Det speglar ett helt annat ledarskap.

Sundbyberg och det demokratiska underskottet

Inlägget om Sundbyberg och kommunens demokratiska underskott blev en liten sak som satte spinn på några håll. Det är kul att saker sätter en fnurra på tråden. När det demokratiska underskottet i en kommun ifrågasätts är det en allvarlig fråga, men väl värd att diskutera. Det blev synnerligen reaktioner kring mitt inlägg gällande ett av Socialdemokraternas starkaste fästen i Stockholm, den kommun som gjorde sig till ett skamligt föredöme när det gäller de styrandes respekt för folks demokratiska vilja. Mycket av ansvaret faller på de som valde att lämna Moderaterna för att söka stöd på annat håll. Socialdemokraterna var inte sena, det handlade ju förstås om makt. Vad är det som har skrivits.

Martin Moberg som var ute tidigt, påminner mig om ett välkänt Youtubeklipp, Storstad är en annan blogg som reagerar på just en väl passande rubrik. Jag ser några grejer som känns tunga, vem vill minnas 30- och 40-talet? Dock är det några påståenden som jag finner lite märkliga. Varför skulle Moderaterna vara för apartheid om de motsatte sig sanktioner? Vad är det för fel att motsätta sig saker som borde lösas av arbetsmarknadens parter? Varför klagas det på att Moderaterna motsatte sig en lag om partnerskap för homosexuella när de själva genomförde en könsneutral äktenskapsbalk den senaste mandatperioden (Socialdemokraterna hade ju tolv år på sig)? Och varför skulle det vara fel att motsätta sig löntagarfonder, "detta satans pack"?

Nathalie Sundesten Landin var en i raden som fick intresse för min artikel. Nej Nathalie, jag är inte emot barns rätt till bra frtidsmöjligheter, men jag kom på att jag inte nämnde allt. Basebollarena, sämst äldrevård i hela Sverige, indraget stöd till frivilligorganisation som jobbar med hemlösa, och en dråplig kommentar om att "det finns inga hemlösa i Sundbyberg". Det är klart att en kommun ska få leva, men när resurserna är knappa får de prioriteras. Tyvärr är det de äldre och de hemlösa som sätts på undantag i Sundbyberg, det är tråkigt.

Till sist vill jag lyfta fram
Peter Andersson, jag väntar på det där inlägget om Moderaternas historia, jag fick som sagt ett litet filmklipp. Men det är som sagt, ger man dem lillfingret, tar de hela armen. Jag hoppas att detta leder till en intressant diskussion kring förhållandena i Sundbyberg. Demokratin har satts på undantag den senaste mandatperioden. Väljarnas beslut har inte respekterats, det är där hållhaken sitter. Men om nu väljarna nu fattar beslutet om ett fortsatt Socialdemokratiskt styre efter den 19 september får det respekteras. Men det är då ett beslut som väljarna har fått ta, inte det makthungriga S-klienteet som satte demokratin på undantag.

Bloggar:
Stefan, Tokmoderaten.

måndag, juni 28, 2010

När blev socialister trovärdiga i demokratifrågor?

Debatten har gått het kring en demokratisatsning i Sundbybergs Kommun. Carl Grufman, en av mina personliga favoriter inom Moderaterna har gått till storms mot en kommunal satsning som har fokuserats i området Hallonbergen, ett område med stort vänsterövertag (Över 66 procent i valet 2006). Samtidigt har ingen satsning skett i Rissne, med ungefär lika högt valdeltagande som Hallonbergen. Alliansfritt, vänsterns virtuelle pitbull gör en särdeles väntad twist på den här frågan som förmedlades i morgonens lokalsändingar i TV4.

Det är ju klartatt detta är lite förvånande. Om man bryr sig om valdeltagandet i Hallonbergen blir det klart förvånande om man inte bryr sig om densamma i Rissne. Vid en snabb titt bland de olika valkretsarna via Valmyndighetens
hemsida, går det att utskönja lite fakta. I distrikt 14-16, Hallonbergen har Socialdemokraterna 46,52 till 50,50 procents väljarstöd i kommunalvalet, valdeltagande i snitt 65,21. I valdistrikt 19 och 22, Rissne, var valdeltagandet 2006 i snitt 69,89 procent. Där är Socialdemokraternas stöd i snitt 35,92 procent.

Det är säkert lite konspiratoriskt att utmåla detta som beräknande av den kommunala S-ledningen. Men med det demokratiska förnekande som de har stått för den senaste mandatperioden, då Alliansen säkrade en majoritet, men på grund av två moderata partisvikare fick en S-majoritet är det inte förvånande om de hade just detta i baktanken. Det demokratiska underskottet i Sundbybergs Kommun är tidigare känt. Resurser har använts mer till kommunala fallosymobler som konserthus och uppvärmda konstgräsplaner. Samtidigt står den kommunala äldrevården ut som bland den sämsta i hela Sverige.

Att man nu försöker höja valdeltagandet är gott i sig. Det är bara rent skrattretande att läsa till vänsterns hycklande om att Alliansen inte skulle bry sig om valdeltagandet. Det är inte särskilt trovärdigt att just socialisterna skulle vara de som skulle veta bäst om demokratiska fri- och rättigheter. Det pekar ju historien på, om inget annat. Sundbybergs S-ledning är inga demokratiska föregångare då de struntat i väljarnas vilja om att låta en Alliansmajoritet styra. Detta var kallt beräknande från dem när två moderater svek, och jag skulle inte vara förvånande om detta politiska spel hade en viss baktanke.

Rekommenderar Mattias Lönnqvist tidigare
redogörelser kring ämnet. Både Krassman och Moberg har ägnat sig åt det där fenomenet "Potemkinkuliss" som Mattias beskriver det. Synd att de missar den del av Sundbyberg som var särskilt prioriterad, inte då krets 23 som de refererar till enbart i riksdagsvalet. Nu har satsningen utvidgats till åtta kretsar, varav sju är starkt vänsterdominerade, fortsättning lär följa.

Bloggar:
Ingerö.

Fortfarande någon annan som får betala, del ?

När jag läser Sahlin-Östros artikel på DN Debatt får jag en känsla av upprepande. Hela artikeln i sig verkar vara uppbyggt kring en mall där regeringen först ska kritiseras för sina skattesänkningar, oviljan att förbättra den offentliga sektorn. Sen kommer matandet av de rödgröna vallöftena inför valet 2010. Det känns dock som de kommer i lite i skymundan. Men inget är nytt, detta är redan känt att detta är en del i de rödgrönas offensiv att lova allt till alla, men vilka som får betala är de mer ovilliga att berätta om. Samtidigt fylls jag av en känsla av att för mycket diskussionen nu handlar om resurser.

Problemet som
Norah också speglar är inte resurserna i sig. Den offentliga sektorn har i år fått upp emot 38 mdr kronor mer i tillskott. Den offentliga sektorn har till skillnad från 90-talets krispolitik prioriterats. Enbart regeringens kömiljard var tillräcklig för att göra något åt vårdköerna i landets landsting, bara ett landsting (Västernorrland) levde inte upp till kraven. Inställningen i vården måste komma från tydligare direktiv från politiskt håll. Arbetet med att främja valfrihet och öppenhet inom vården är viktig för att stärka både kvalitén och tillgängligheten i vården. Vårdvalet i Stockholm har lett till uppemot 38 nya vårdcentraler.

Sahlin-Östros gör som sig brukar med en opposition, fel ska hittas och felen ska lösas med resurser. En miljard till att få fler heltidstjänster inom den offentliga sektorn, totalt tolv miljarder mer till välfärden. Men det är fortfarande ingen som berättar hur det ska betalas. Vi vet vilka som får betala. Vanliga löntagare får betala, ungdomar får betala i och med att de blir dubbelt så dyra att anställa. En bättre välfärd kommer inte av direkta resurstillskott, det kommer av en aktiv jobbpolitik där det lönar sig att jobba, det ger mer resurser till välfärden. För bara om man sänker skatten med 100 mdr innebär det att
utgifterna sänks med lika mycket, det är ingen kaka som ska fördelas om man ska besvara megafonkören. Att attackera med falska siffror lönar sig inte, vi har hört den retoriken förr.

Bloggar:
Johan.

söndag, juni 27, 2010

Vad är vänster om?

De rödgröna ska driva en EU-politik till vänster om Alliansen och Carl Bildt. Det var ju ganska väntat. De rödgrönas samarbete kring utrikesfrågorna har gett ett starkt sken av att gå skarpt till vänster. Vänsterpartiet har i och med det rödgröna samarbetet fått mycket inflytande i utrikesfrågorna, vilket märktes av den gemensamma överenskommelsen i februari. Vad som tills nu har kommit utifrån deras hållning kring EU har varit mer intetsägande. Nu säger man en sak, deras EU-politik ska vara mer till vänster om Carl Bildt, vad är då mer till vänster?

En snabb titt till DN:s rapportering kring vänsterkartellens EU-politiska överenskommelse är att det förstås är en överenskommelse full av en rad kompromisser, ganska väntat i och med det koalitionsbildande som de rödgröna har ståt för. Det är ju gott att Vänsterpartiet och Miljöpartiet accepterar vissa överstatliga samarbeten i enlighet med det europeiska samarbetet. Det är förstås intressant hur man då ställer sig till den agenda som EU vill bedriva, inte bara till att man accepterar EU:s ambitioner gällande en gemensam hållning kring utrikes- och säkerhetspolitik.

En fråga som dock utelämnas med svar är förstås Afghanistan. Hos
G8-länderna kommer nu en vilja om en tidsplan om den internationella insatsen i landet. Det är förstås positivt, men inget som får överskugga arbetet med att garantera säkerhet och stabilitet. Vad vänstersamarbetet vill säga om Afghanistan inom EU-samarbetet återstår att se. Dessutom vore det intressant att se till några andra intressant frågor. Vänsterns hållning till stabilitetspakten då de vill lyfta budgettaket på hemmaplan, Miljöpartiets hållning i miljöfrågor då de tidigare har haft svårt att jämka sig till en gemensam hållning kring klimatfrågan. Dessutom, har Mp och V övergivit sin linje om utträde ur och upplösande av EU?

Vill man driva en gemensam EU-politik räcker det förstås inte med att vara mer till
vänster om Carl Bildt, det måste komma rena åsikter också från det samarbetet, inte bara tomt prat om att man är överens.

Bloggar:
Göran, Mark, Norah, Peter, Tokmoderaten.

fredag, juni 25, 2010

Den alliansblomstertid nu kommer

En midsommarkrönika

Den blomster, eh Allianstid nu kommer. Sommaren börjar nu komma på allvar och idag är väl kulmen för oss svenskar när det kommer till vad som är en gedigen sommar, midsommarafton med dess tillhörande element. Själv beger jag mig snart till Arboga för att förgylla min helg med trevligt umgänge och god mat. Säkerligen kommer ett och annat flytande slinka ner, inte särskilt förvånande. UNF - Ungdomens Nykterhetsförbund hoppas att många håller sig nyktra under midsommar. Dock tycker jag att hela debatten blir lite svartvit, antingen dricka mycket eller inget alls. Det skulle behövas mer av informationen om hur man kan dricka måttligt och ansvarsfullt. Jag litar mycket till människors eget ansvar, men intresseorganisationer spelar en stor roll, även Systembolaget som har ett statligt uppdrag att förmedla alkohol, spelar en roll i det hela.

Mycket av den blomstertid som nu kommer är säkerligen en blomstertid som kommer för de som håller sig till Alliansen. Annorlunda är det för det röda laget, både för Danmark som igår åkte ur fotbolls-VM och den röda vänsterkoalitionen som gått från att ha mycket gynnsamma förhållande till att få se sitt försprång uppätet. Nu är det många funderingar inför sommaruppehållet där mycket av det politiska engagemanget kommer att ebba ur. Sommaren är trots allt kort och politiker måste också få tid att koppla av och njuta av sommaren. Höstens val är en pärs för många redan nu, vi har alla insett hur jämt det kommer att bli och vilka insatser det kommer att krävas av oss som är politiskt aktiva.

Alliansen har har den senaste tiden gynnats av den politiska opinionen, trots SCB och senaste Novus. Senaste SKOP-undersökningen som kom nu på midsommarmorgonen visar på det förtroende som Alliansen uppbär hos det svenska folket. Det är ganska självklart att det är på det viset. Den vänsterkoalition som nu gör anspråk på makten har aldrig tidigare regerat ihop i en konstellation där alla tre partier sitter runt regeringsbordet. Vi vet inte riktigt hur det kommer att fungera, men dess politiska innehåll är det många som vill undvika att just den ska drabba Sverige och den svenska befolkningen. Folk har börjat inse både att de reformer som Alliansen har genomfört har spelat roll, samt vilka reformer som vänsteralternativet vill genomföra som kommer att påverka framtiden.

Mer slantar i plånboken spelar roll i plånboken. Idag har många nästan 1 500 kronor mer i plånboken att fira midsommar och köpa sina godsaker för. Särskilt många med låga inkomster har fått en bättre ekonomisk situation. För en kvinnor inom vårdyrket har det varit en förändring med råge, en kvinnlig undersköterska har fått mer än en månadslön per år i skattesänkning. Många kvinnor som jobbar inom städyrket har tidigare jobbat svart.

RUT-reformen innebar att många nu går in i en vit jobbsektor, med avtalsenliga löner, arbetslivsförsäkringar, pensionspoäng och en större trygghet nu än tidigare. Det blir tryggare för Sverige om Sverige jobbar, det blir tryggare för kvinnor som jobbar i städbranschen om de får göra det vitt. Claes Borgström är en person som inte tycker om det här, han tycker att Alliansen är rent kvinnofientlig. Han tycker således att det är fel att kvinnliga undersköterskor har mer än en månadslön i skattesänkning per år och att kvinnliga städerskor nu jobbar vitt.

Vad är det som nu behöver blomstra allt mer. Just företagen är de som nu måste blomstra. Sverige har gått framåt som det land i väst som bäst har klarat den finansiella krisen. De siffror som är en huvudvärk för många länder pekar mot ett annat håll i Sverige. Arbetslöshetssiffror pekar nedåt, statsskulden minskar, budgetunderskottet minskar och BNP pekar uppåt igen. Sverige med västvärldens starkaste ekonomi kan möta en framtid med reformer för att skapa ett mer öppet och rättvist samhälle där fler tillåts växa efter egna förutsättningar.

"Den blomstertid nu kommer" kommer säkerligen sjungas likt många andra sånger idag. Själv som Alliansanhängare skulle jag vilja sjunga "Den Allianstid nu kommer". Det är dags att ta lite sommar, men som bloggare tar vi inte ledigt. "Kampen för frihet och demokrati tar aldrig ledigt" som den gode Gunnar Hökmark skulle ha sagt det. Men det kommer vara en sommar där två allianser kommer få fundera på var sin sak, "hur ska vi förvalta väljarnas förtroende?"eller "hur ska vi få få människors förtroende?". Glad midsommar!

Midsommartankar: Högberg, Röda Berget, Tokmoderaten,
Övriga bloggar: Ekonomisten, Fredrik, Johan,

torsdag, juni 24, 2010

Det går upp det går det går hit det går dit

Då leder Alliansen igen, det är faktumet av att opinionsinstitutet Synovate nu kommer med sin mätning. Men jag känner ingen direkt tillförsikt med resultatet, gårdagens Noouvsmätning visar på varför valet är en rysare, och Peter Högberg behöver nog inte jubla sig hes av lycka. Det här är säkerligen något som vi kommer att uthärda många gånger inför valet. Därför känns det ganska skönt att då och då ventilera ut sina tankar om det som Tokmoderaten kallade för "opinionsonani". Vi befinner oss i en situation som Sören Holmberg säkert hade svårt att förutse 2007, nu är det han som är rökt, det är mer tillförlitligt att lyssna på Arne Modig.

Det skadeskjutna S-skeppet seglar alltjämt vidare. Jag undrar hur det mottages av deras andra två vänsterkamrater, speciellt Miljöpartiet som nu bär upp de rödgröna. Sanningen är den att Socialdemokraterna har uteblivit i sitt förändringsarbete. Socialdemokraterna är numera inte ett intressant parti, även hos ungdomar. Här har Miljöpartiet och Moderaterna lyckats bättre, men jag anser att Alliansens och Moderaternas viktigaste uppgift är att slå hål på Miljöpartiet. Socialdemokraternas bristande trovärdighet. Per Ankersjö skrev om hur han ansåg att det finns många sossar som lider vid Centerns förnyelse. Det är ju här som Centern har vågat, att ompröva sina tidigare ställningstaganden. Socialdemokraterna befinner sig alltjämt i en status quo-stiuation, det är bara råttorna som inte längre finns kvar på skeppet.

Vad ska man nu säga om situationen? Moderaterna kan ta sommaruppehåll med gott mod, och sedan starta upp en valrörelse med tillförsikten och insikten av att väljaropinionen är med dem, Socialdemokraterna får kämpa med sin trovärdighet och varför de är ett nytt framtidsinriktat parti. De övriga partierna har hamnat i ett oförändrat läge och får fundera på hur de ska påverka opinionen och väljarförtroende i sin riktning. Detta var en snabb reflektion kring en opinionshysteri. Det var lite förvirrande med tre mätningar på tre dagar, men Moderaterna är nu störst. Vi får se hur de tar tillvara på den situationen, de har nu chansen att bli det nya statsbärande partiet. Inte för att de strävar efter makt, utan för att de klarar av att ha makten att förändra.

onsdag, juni 23, 2010

Östros har startat sin valrörelse

Det är ingen tvekan om vilken underhållande kamp det kommer att bli mellan Thomas Östros och Anders Borg. Dagens sista debatt i riksdagen innan valet i september vittnades om en Östros som försökte sätta sin ton gentemot Borg. Mycket talar för och emot Socialdemokraterna Det finns klart mycket siffror att spela på, men statistiken som det lutar sig emot har hela tiden en orsak, en orsak som gjort att Alliansen fortfarande är med i gemet och framstår som de som vet hur man tar ansvar. Faktum är att Alliansregeringen har satt tonen för en hållfast ansvarsfull ekonomisk politik som mött beröm i många internationella forum. Men vad är det egentligen som Östros vill framställa Anders Borg som?

Innehållet i kritiken är genomgående detsamma som Thomas Östros har använt sig utav under den senaste mandatperioden. Mycket fokus läggs på den tidigare socialdemokratiska regeringens budgetsanering. Andra slagpåsar är regeringens reformer kring a-kassan och sjukförsäkringen, Alliansens tuffaste reformer att genomföra. Men om man ska vara kritisk är det ju det här som Östros är kritisk emot.
  • Att Alliansen har minskat statsskulden trots den finansiella krisen.
  • Att budgetunderskottet kommer vändas mot ett överskott redan 2011-2012.
  • Att antalet sysselsatta har ökat marginellt under den senaste mandatperioden.
  • Att antalet arbetslösa ungdomar är nästintill lika många som det var när Alliansen tog över.
  • Att en sjuksköterska som tjänar 18 000 i månaden har fått en hel månadslön extra varje år efter skatt.
  • Att Alliansen har sänkt inkomstskatten med runt 70-80 miljarder kronor trots att de rödgröna har accepterat nästintill 95 % av dem.
  • Att Alliansregeringen inte har tvingats till vare sig skattehöjningar eller budgetnedskärningar utan kan diskutera vilka reformer som ska prioriteras.
  • Att Alliansen har sänkt skatten för pensionärer två gånger under mandatperioden vilket Socialdemokraterna inte lyckades med under tolv år.
  • Att Alliansen kommit fram med en gemensam energiöverenskommelse som fått stöd av en rad fackföreningar samt S-kommunalråd.
Kort och gott kan man fortsätta på det här viset. Sanningen är att just verkligheten talar emot Östros. Folk har förtroende för finansminister Anders Borg och hans ekonomiska politik. Vanliga svenskar har fått mer i plånboken efter skatt, reallönerna har ökat mellan 2 och 3,5 procent enligt SCB från 2006 till 2009. Sveige befinner sig nu i ett mycket kritiskt läge, men i ett läge där reformer snarare än sanering kan diskuteras. Det är erfarenheten som Moderaterna och Alliansen har tagit. Det återstår att se om vänsterkartellen kan erfara samma. Sverige har inte råd med en röd Greklandsekonomi.

Media: DN, DN.

tisdag, juni 22, 2010

Kan vi bara konstatera att Moderaterna är störst?

Moderaterna är större än Socialdemokraterna. Bara SCB har slagit fel i sin undersökning gällande väljarnas sympatier inför sommaren. Det är bara att konstatera att Moderaterna nu har ett enormt ansvar att förtjäna väljarnas förtroende i och med det stöd som de nu också får i United Minds undersökning. Och allas ansvar är att se till att Sverigedemokraterna inte förtjänar en plats i riksdagens kammare.

Det är företagandet som byggt Sverige

Det är i många drag en berättigad kritik som kommer från Patrik Engellau och Thomas Gür i DN Debatt, riktat mot både nuvarande och tidigare regeringar. Jag måste få ge dem rätt, villkoren för företag är något som måste ligga i fokus nu när ekonomin vänder, dessvärre har dess villkor bortsetts lite för mycket de senaste åren. Enligt dem har antalet sysselsatta i den privata sektorn legat runt tre miljoner människor, trots att befolkningen har ökat stadigt. Utanförskapet som det börjades talas om i förra valrörelsen är enligt dem en tredje sektor som har växt fram under den senaste tiden. Viljan att underlätta för privat företagande är något som måste prioriteras, och jag ger dem helt rätt att mer borde ha gjorts.

Mycket av det som byggt upp Sveriges välstånd, gett upphov till arbetstillfällen och och stark välfärd har varit de företag som växte fram i industriålderns uppväxtdagar. Dessvärre har deras förutsättningar inte satts i främsta rummet. Många avd e företag som växte upp till storföretag i Sverige är idag baserade utanför Sverige. Något om det borde tala för det företagsklimat som existerar i Sverige. Det är här som jag tycker att nästkommande regeringen har ett stort ansvar att jobba för att stärka det svenska företagsklimatet.

Bloggar: Peter.

måndag, juni 21, 2010

Vi kan väl ändå respektera rättsprocessen

Carl Bildt är föremål, vi måste acceptera detta faktum men även respektera rättsprocessen som grunden i vår demokrati. Därför är det viktigt att slå fast om rättssystemets särart, att den bygger på opartiskhet, att man inte döms på förhand. Jag hade egentligen inte viljat lägga tid på att kommentera en utredning som nu bedrivs. Men ibland blir det nödvändigt, då jag noterar i mångas ton att Carl Bildts huvud redan borde huggas. Men Carl är även han en individ i en demokratisk rättsstat, därför ska han inte behandlas på ett annat sätt än vad rättssystemet får tillåta. När jag läser ECOS sammanfattning är det tydligt att de vill länka samman Lundin Oil med de människorättsbrott som begicks i Sudan. Frågan har kring Lundins agerande i Sudan har tidigare varit på tal. Jag undrar om de kommer till något nytt i den nu uppkomna rättsprocess.

Jag tänker inte springa ut på arenan och försvara Bildt bara för att jag har stor repsekt för honom och hans meritlista. Däremot kommer jag alltid försvara varje människas rätt till en fair rättsprocess oavsett vilken person man än är. Det är ju skillnad på chokladbitar och människorättsbrott, men en rättsprocess ska kunna drivas utefter opartiskhet och objektivitet Folkrättsbrott är en ganska grov anklagelse som den släppta rapporten pekar på, därför är det om än viktigare att rättsprocessen får sin gång och att även Bildt får en rättvis behandling som alla misstänkta förtjänar. Rättsprincipen bygger på att varje människa är oskyldig tills motsatsen har bevisats, även i Bildts fall.

Vad gäller vänsterkartellens kommenterade blir det en fars i sig. Peter Eriksson vill att Reinfeldt ska lägga sig rättsprocessen, Bodström vill se en politisk time out, kartellens nye utrikespolitiska ansikte Hans Linde går längst och vill se en avgång redan innan varken åtal har väckts eller dom har fallit. Respekt för demokratiska rättsprocesser är ju kanske inget familjärt hos Linde, den som drivit på mest gällande vänsterkartellens hållning i utrikespolitiska hållning som ger mer sken av ett 1968 retro än en seriös hållning som stärker Sveriges position på den utrikespolitiska arenan.

Hos bloggarna har det redan sen rapporten kommit varit en följetong i sig. Mina bloggkollegor Peter och Johan har på sitt håll skrivit en kedja av inlägg kring Bildts eventuella förehavanden kring Lundin Oil och Sudan. Jag har följt lite av deras reflektioner, särskilt hos andra bloggkollegor i Netrootsrörelsen blåses det nu i trumpeterna, Carl Bildt är synnerligen en person som engagerar och upprör. Jag undrar om den nu inledda utredningen kommer till något nytt. Jag tycker dock att det är respektabelt att man respekterar den, att ropa om avgång i detta läge kommer bara vara något som slår tillbaka om nu Bildt klarar sig från ansvar.

Bloggar: Bildt, Ekonomisten, Peter.
Media: AB, AB, AB, DN, Exp, Exp, SvD, SvT, SvT, SvT, SvT.

Det kommer bli fult men kul

Jag har noterat en vilja från våra två främsta politiska bloggare, Kent Persson och Johan Westerholm om hur de manar till en respektabel valrörelse där sakfrågorna och den ideologiska debatten kan få det mesta utav utrymmet. Det är alltid fint med vilja, vilja kan om något försätta berg. Det är därför min vilja som politisk bloggare att vara aktiv på ett sätt där jag hoppas kunna återkomma med mina reflektioner till svensk inrikes- och utrikespolitik. När jag tog tag i mitt bloggande i början av året var det med en vilja om att mitt skrivande skulle lyfta fram både min och andras bloggar för en intressant bloggdebatt. Mitt inflytande och bloggskrivande har blivit bättre tack vare att jag ägnar min tid åt reflektioner och lyftande av andras åsikter.

Jag har gett mig in i den valrörelsen för att visa på vilken linje som jag vill att Sverige ska styra in på inte bara de närmaste fyra åren, utan även för en längre framtid. Min inriktning för den här bloggen är att försöka skriva objektivt om de båda blockens politik. Men jag förnekar inte min politiska tillhörighet, min medlemskap i Moderaterna och Moderata Ungdomsförbundet som varit min inkörsport till den politiska hetluften. Min vilja kommer alltid vara att Moderaterna och Alliansen ska förtjäna väljarnas förtroende. Men ju mer jag kan använda min blogg att skriva på utan direktiv från annan ort blir mitt skrivande mer trovärdigt. Därför undviker jag med stora ord att skrika ut att Alliansen är bäst. Bloggande blir mindre intressant när det främsta syftet är att kampanja för sitt parti istället för att reflektera kring dagspolitiska frågor.

Om valrörelsen kommer bli kul kommer den även bli ful. Johan och Kent skriver om en vilja där vi i de sociala medierna kör med en ton som kan respekteras av alla. Den linjen är alltid hårtunn, det har vi tidigare erfarit. Det är därför viktigt att ständigt diskutera var den här linjen går någonstans. Strävande efter politiskt korrekt språk får inte inskränka på förmåga till satiriska och småbitska grepp, vi behöver fler tokmoderater som kan vara på det sättet. Med glimten i ögat kan vi bemöta våra motståndare med inlägg som reflekterar och utmanar, därför valrörelsen kommer vara laddad och de skulle bli ointressant om vi inte tilläts balansera på den tunna linje mellan kärlek och hat. Därför ska vi skriva utefter repsekten om varandras skilda åsikter, men inte vara rädda för att konfrontera, det blir bara tråkigt annars.

Bloggar: Anybodys Place, Holmqvist, Mary.

De rödgrönas utrikespolitik är fortfarande farlig

Professor Ulf Bjereld pekar på en undersökning från SOM-institutet som enligt honom stärker de rödgröna samarbetet. Många av de frågor som tas upp i undersökningen pekar enligt honom på en situation som enligt honom skulle stärka det rödgröna samarbetet. För mig är det helt och hållet illavarslande. Med den rödgröna utrikeshållningen står Sveriges position på spel då de rödgrönas viljeinriktning är mer konfrontation amerikanska aktörer i omvärlden. En position som skulle skada den transatlantiska länken som dåvarande statsminister Göran Persson prioriterade.

Den rödgröna utrikespolitiken har visat på en vilja i vänstersamarbetet att gå mer vänster än vad de egentligen befinner sig. Svensk utträde ur Afghanistan eller motstånd mot svenskt inträde i NATO är några aspekter, men det nya utrikespolitiska programmet som vänsterkartellen har tagit fram pekar mycket på farligheten i de rödgrönas utrikeshållning, en hållning som skulle skada Sveriges diplomatiska position i världssamfundet. Varför är den farlig?

Det mest oroande men löjeväckande är de rödgrönas krav på att USA ska lämna alla sina militära baser runtom i världen. Jag förstår inte riktigt hur de rödgröna skulle bli en seriös aktör när det kommer till den frågan. USA agerande i många länder, i synnerhet i östra Asien har spelat en stabiliserande roll gällande situationen kring Koreahalvön. Ett amerikanskt amerikanskt tillbakadragande på den här fronten skulle spela stor roll för stabiliteten då den amerikanska närvaron har spelat roll för att minska spridningen av kärnvapen.

Men sammanfattat är det vänsterinriktade kravet på amerikanskt tillbakadragande från sina militärbaser något rent löjeväckande. Det liknar mer en gammal relik från den vänsterinriktade anti-amerikanska rörelsen a la 1968. Det är en tydlig bild på att Vänsterpartiet har fått diktera utrikespolitiken hos de rödgröna allt för mycket. Personligen känner jag mig förlöjligad när jag bara tänker tanken att vänsterkartellens utrikespolitiska hållningen skulle få utrymme i svensk utrikespolitik. Vänsterpartiet är en aktör som vi bör vara försiktiga med, inte minst med sina täta band med diktaturstater som Kuba. Frågan är vilka länder som kommer att spela roll i den rödgröna utrikespolitiska hållningen.

Om det enligt Ulf Bjereld stärker det rödgröna samarbetet att den senaste SOM-undersökningen visar stärker det dock inte bilden av den vänsterinriktade utrikeshållningen som något att eftersträvande. Det är rentav ett utrikespolitiskt program som bara skulle förlöjliga Sverige som utrikespolitisk aktör. Den skulle spela roll för Sveriges position i världssamfundet. Även om det rödgröna samarbetet skulle stärkas på grund av SOM-undersökningens resultat kring väljarnas hållning till vissa utrikespolitiska frågor stärker det inte de rödgrönas utrikespolitiska hållningen som något trovärdigt. Där ligger de långt efter i trovärdighet.

Bloggar: Ekonomisten.

söndag, juni 20, 2010

Vad som är bäst för de äldre

Det är fyra gamla rävar som ger sig ut idag på DN:s Debattsida. Äldrefrågorna är ett område som kommer få stort utrymme i den politiska debatten. Det är väl värt, just den svenska befolkningen blir allt äldre. Kravet på oss yngre kommer att vara högre i framtiden då allt färre människor ska tillgodose att Sveriges äldre får en bra vardag. Idag går det ungefär 3,3 personer i yrkesför ålder per person över 65 år, den siffran kommer på sikt att gå ner till 2,2. Att just bördan ökar på oss yngre gör äldrefrågorna till en viktig fråga, vilken politik är bäst för de äldre idag och i framtiden? Där försöker Adelsohn, Svensson Friggebo och Fälldin att leverera sin syn på saken.

Just debatten kring de äldre måste kretsa kring mer än kring pensionerna och skatten på pensionen. Just pensionärsgruppen är ingen homogen grupp, därför måste debatten kring pensionärerna få ett vidare perspektiv. Det finns många aspekter som spelar in för att Sveriges pensionärer ska få en trygg vardag. En kvalitativ vård och äldreomsorg spelar in, valfrihet för att pensionärer ska få makten över sin egen vardag är enormt viktig för att de ska känna att de kan påverka sin egen livssituation. Därmed delar jag de åsikter som drivs i artikeln hos de tidigare borgerliga företrädarna

För att trygga de äldres vardag idag och i framtiden finns det bara en aspekt, jobben. Just jobben kommer spela roll för att klara välfärden, skolan och de äldre. Sverige befinner sig i en situation där vi inte behöver diskutera hur mycket skatten måste höjas för att klara skola välfärd och äldreomsorg. Diskussionen kretsar mer kring vilka reformer som ska prioriteras. Därför befinner sig Sverige i en situation där man ytterligare kan stärka drivkrafterna för jobb. Jobb är inget som kommer av sig själv, därför har Alliansen genomdrivit reformer för fler i arbete, och de kan nu diskutera vilka jobbskapande reformer som ska prioriteras i detta läge.

Klart är det att jobben kommer att spela roll. När färre ska försörja fler krävs det att jobben sätts i fokus. Fler måste jobba mer, drivkrafterna för att jobb ska löna sig måste stärkas ytterligare. Endast det är nog för att klara de instrument som håller upp samhället. Just de äldres situation påverkas utav hur många som arbetar. Alliansen har stärkt krafterna för arbete, de har stärkt pensionärernas situation genom två genomförda skattesänkningar på fyra år där den förra regeringen inte åstadkom en enda på tolv.

Hyckleriet är inte högre någonstans än där. En opposition som anklagar regeringen för att diskriminera Sveriges äldre är de som står för hyckleriet. De införde skatt för pensionärer, de har inte sänkt den någon gång. Alliansregeringen har mött upp den situation som Sveriges pensionärer befinner sig i. Drivkrafterna för jobb har stärkts, det är det vitala för att öka pensionerna, stärka skola vård och äldreomsorg. De fyra tidigare borgerliga företrädarnas debattinvit är ett välkommet inslag i en debatt som kommer att spela roll, den om de som gör att en fungerande jobblinje är det enda som gäller för att klara framtiden.

Bloggar: Krassman, Raymond.

torsdag, juni 17, 2010

Ett beslut för framtiden

Det är ett beslut för Sveriges framtid, den om vad som ska trygga den svenska energiförsörjningen. För första gången har en gemensam energilösning tagits fram, en reform som bygger på hur Sverige ska klara sin energianvändning. Frågan är förstås laddat, eftersom det innehåller ett moment som under lång tid varit under het debatt. Ända sedan omröstningen 1980 har kärnkraften varit en het politisk fråga, och en fråga som intresserat många. Tongångarna under omröstningen 1980 var tydlig, kärnkraften skulle bort. Med tiden och med den kunskap som människor har tagit till sig har kärnkraften vunnit mer stöd och har idag ett stort stöd bland väljarna. Därför trygghet är viktigt för den svenska elförsörjningen.

Det rådande läget motiverar mycket till varför det är viktigt att låta kärnkraften vara kvar. När många kärnkraftsreaktorer stod still under den senaste vintern, fick vi en föraning om hur känslig den svenska elmarknaden var. Ett läge där den svenska elförsörjningen uppehölls av kärnkraft blev rätt allvarlig då dessa reaktorer inte kunde leverera. Den rödgröna vänsterexperimentet har gjort en sak tydligt i frågan om svensk energiförsörjning, kärnkraften ska bort. Numer säger sig Socialdemokraterna ställa sig bakom att inga reaktorer ska avvecklas kommande mandatperiod. Man kan ju undra hur de två vänsterkamraterna reagerar på det.

Just oljan och övriga fossila källor spelar roll. Det miljöpartistiska kravet om direktavveckling av de svenska kärnkraftverken ställer mycket på spel. Den elintensiva industrisektorn är särskilt utsatt för ökade elkostnader. I den takt som Miljöpartiet vill avveckla de svenska kärnkraftverken, ju mer ökar efterfrågan på alternativa källor. Den kortsiktiga lösningen blir allt som oftast kol och olja utomlands. I takt med Rysslands intåg på den europeiska energimarknaden i synnerhet med den tyskryska gasledningen ställer riskerar den få en roll i svensk energiförsörjning. Sverige är ett land med fantastisk förmåga att producera klimatvänlig el, uppbyggt med kärnkraft som är nästintill klimatren. Det känns ju djupt oansvarigt av Miljöpartiet att vilja tillåta en sådan utveckling rent kortsiktigt.

Beslutet om att riva upp kärnkraftsförbudet tas med viljan om att trygga den svenska elmarknanden, men också att ta ytterligare steg för att utveckla mer förnyelsebar energi. Den gemensamma Allianspropositionen bygger på tre principer, att trygga, att förnya och att göra den svenska elmarkanden oberoende av fossila källor som kol och olja. Det är med den bakgrunden som även Centerpartiet har tagit. Det är Centerpartiet som har tagit det modiga steget att ställa sig bakom denna proposition. Det har självklart inneburit kritik både inifrån och utifrån. För min del är jag glad att Centern inser vikten av en svensk energimarknad som utvecklar sig mot ett totalt fossilt oberoende. Det har inneburit att man kortsiktigt fått gå med på att låta kärnkraften vara en del av den svenska elförsörjningen.

Just Socialdemokraterna är det parti med de största problemet. Likt andra frågor delar kärnkraftsfrågan partiet rakt igenom. Det är en situation som är känslig för dem, därför blir det märkligt att man lägger mycket fokus på Centern istället för att ta itu med sina egna problem. Kritik har kommit från egna led, i synnerhet från fackföreningsrörelsen med IF Metall som tung opinionsbildare. Det är självklart att IF Metall är rädda för jobben i sin sektor, en sektor extremt elberoende. Det skapar förstås en svår situation där Socialdemokraterna tar fajten både inom sitt eget parti som med sina rödgröna kamrater.

Nu tas ett beslut för Sveriges framtid. Kärnkraften kommer att finnas kvar för att den helt enkelt behövs. Den svenska elmarkanden tål inte snabba bortfall i elförsörjningen, det med de mål som byggs upp om att den svenska energimarknaden ska gå före gällande sitt fossila oberoende. Riksdagen har tagit ett historiskt viktigt beslut om en historisk överenskommelse. Det är ett beslut som tas för framtiden, och med det här beslutet kan svensk energimarknad fortsatt utveckla sig till att bli ett föredöme när det gäller sitt oberoende av fossila källor. Svensk elmarknad klarar inte av hög osäkerhet, det är därför som denna reform och detta beslut ska trygga den svenska elmarknaden för framtiden.

Bloggar: Albin, Anders, Gustav, Johan, Per.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, GP, GP, SvD, SvD, SvT, SvT, SvT, SvT.

onsdag, juni 16, 2010

5-0 inför dagens partidebatt

Idag är det den sista partiledardebatten i riksdagen inför valet. Det kommer säkerligen spegla en del nerver inför vad som komma skall. Det politiska landskapet ligger nu mer öppet, inte ens Sören Holmberg som för tre år sen utmålade Alliansens chanser som "rökta" vågar säga något nu. Detta är en kommande valrörelse där varje insats krävs för att vinna. Den insikten har många kommit till. Opinionsinstituten har visat på den osäkerhet som finns i valutgången. Trenden har pekat mot ett mer jämt läge den senaste tiden då Alliansen har tagit igen det försprång som har gynnat vänsterexperimentet. Är det då en match som Alliansen vinner är det matchen om bäst företrädare, Fredrik Reinfeldt är nummer ett fem gånger om. Och nu börjar Reinfeldt även hämta hos kvinnor, en grupp som tidigare har varit en ackilleshäl.

För väljare är det väl tämligen uppenbart att Reinfeldt är överlägsen sin motkombattant Mona Sahlin, 5-0 blev det i Synovates mätning. "Bäst på att företräda Sverige utomlands", "bäst på att leda regeringen arbete", men även bäst på att inge hopp om en bättre framtid. Mona Sahlin har länge haft förmågan att övertyga i konsten att vara en person vars parti inger hopp för framtiden. Nu tar Reinfeldt ledningen i den matchen med. Totalt handlar det om ett övertag på 29-50 procentenheter i fyra av fem grenar. Reinfeldt har återigen vunnit en förtroendematch. Det som blev uppenbart är redan uppenbar, Fredrik Reinfeldt leder förtroendeligan överlägset. Det är Alliansens främsta kort i valrörelsen, då de har en företrädare som har förmåga att leda landet och sin regering.

tisdag, juni 15, 2010

Blir det några (s)(v)ar?

100 frågor som kräver svar, Jag undrar hur många svar vi får. Alliansen gör en offensiv och kräver besked av vänsterexperimentet. Utspelet skapade dock en direkt reaktion, jag tycker självklart att Alliansen har att svara på vad de vill i nästa mandatperioden. Därför görs deras valmanifest i augusti oerhört viktigt för att de ska kunna förvalta sitt förtroende. Men låt oss stanna vid de hundra frågorna. Hundra frågor som avgör framtidens Sverige är det som Alliansen nu ställer till vänsterexperimentet. Och vad än Ibrahim Baylan tycker, är det frågor om de vänsterexperimentets politik, och bara de vänsterexperimentet kan svara på dessa. För hur skulle Alliansen svara på om de tänker höja skatten för vanliga inkomsttagare? Självklart blir det ett nej, därför blir svaren nödvändiga för ett alternativ som visar på en politik rent skadlig för Sverige.

Jag tycker det är kaxigt av Alliansen att gå ut med detta utspel, viktigt är dock att förmedla sin egen politik och jag hoppas på en rad utspel den närmaste tiden, likt den den gemensamma rapporten om framtidens företagande som min nära partivän Tomas Tobé var med och tog fram. Alliansen har tidigare visat på förmågan att komma med gemensamma överenskommelser, förra valet bjöd på sexton större överenskommelser om hur de vill ta ansvar för Sverige. Det nya vänsterexperimentet har sent om sider presenterat en skuggbudget, men det är en skuggbudget till en tilläggsbudget, var fanns skuggbudgeten till den riktiga budgeten som presenterades hösten 2009?

Om nu det socialistiska vänsterexperimentet väljer att svara på frågorna direkt får vi se. Imorgon är det den sista partiledardebatten i riksdagen inför det kommande valet. Det kommer nog märkas att det drar ihop sig nu. Två alternativ står mot varandra, ett är det alternativ som tagit Sverige genom den allvarligaste ekonomiska krisen på 80 år. Det andra är ett alternativ eller rentav ett experiment som mycket vill återgå till det som var innan valet 2006, en politik som av kritiker är ofullständig för att den inte går ihop. Om nu Sahlin, Baylan och de andra väljer att svara återstår att se, vi får kanske höra något imorgon.

De 100 frågorna (OBS! Pdf-fil)

Bloggar: Jenny, Kent, Mark

Ett vänsterexperiment för jobbens värsta

Det är som om inget låg bakom den utvecklingen som skett de senaste åren än att det skulle vara regeringen som hade orsakat den. Vänsterexperimentet går idag ut på DN Debatt och basunerar ut hur de vill göra med valets viktigaste fråga, den om jobben. Sanningen är ju för oss som vet att det saker och ting mörkas i debattartikeln. Kontenta i de rödgrönas jobblinje är inte det som kommuniceras i artikeln. Sanningen ligger i att det är bidragslinjen är den mest centrala biten i vänsterexperimentets jobbprogram. Höjda skatter ska gå till höjda bidrag för de som har mer. En artikeln som kommunicerar en god vilja men mörkar mycket av den politik som de genomför.

Vad är då hyckleriet i hela vänsterexperimentets jobblinje? För det första, aktivitetsförbudet var en socialdemokratisk innovation. Den infördes av en förre detta arbetsmarknadsminister vid namn Mona Sahlin. Den nuvarande regeringen har rätt till jobbcoach från dag ett, efter tre månader infaller jobbgarantin. Där ligger det förbud som de rödgröna menar, men de borde veta att det var Socialdemokraterna som införde det som de nu vill ta bort.

Slopad arbetsgivaravgift är ett förslag som är bra, men det finns redan i form av nystartsjobb. Det är väldigt underhållande att vänsterexperimentet vill kommunicera ut det här som något nytt då det uppenbart existerar. Men det viktigaste gällande ungdomsjobben, de vill göra det dubbelt så dyrt att ha unga anställda. Det går inte att komma undan. Det är just detta som gör vänsterexperimentets jobbpolitik ungdomsfientlig.

Om man summerar vänsterexperimentets linje för jobb och välfärd är det en giftinjektion i hela det svenska samhället. Det som inte kommuniceras ut vilket Edvin också har synat är just den bidrags- och lånepolitik som de rödgröna vill driva. Höjda skatter genom att göra det dubbelt så dyrt att ha unga anställda, höjda skatter för vanligt folk för att ge mer i bidrag för de som redan har. Statliga satsningar på infrastruktur ska lånefinansieras för att de ska ha råd med sina bidragshöjningar. Om vänsterexperimentet väl väl är det någon annan som får betala. Det är unga och vanligt folk som får betala för vänsterexperimentets farliga jobbpolitik.

Läs även Carl B Hamiltons inlägg om den svenska ekonomin och oppositionens svartmålning.

Sossar får gärna kryssa Reinfeldt

Att Mona Sahlin har svagt stöd bland sina egna har inte varit något, än dock är det intressant att stödet för hennes motkombattant Fredrik Reinfeldt är populär, även i socialdemokratiska led. Sahlins låga stöd bland Socialdemokraternas väljare är något som öppnar dörren för Reinfeldt då hans stöd bland dem är högt. 42 procent vill enligt SIFO se honom som statsminister, fler människor är även tveksamma än de som verkligen vill se Mona som statsminister. Det här är förstås inte bra. Socialdemokraterna tappar stöd till följd av deras ledares egen oförmåga att skapa förtroende, både för sin egen person och för sin egen politik. Det är Maria Wetterstrand och Miljöpartiet som håller uppe vänsterexperimentet i de siffror som de har.

Jag har inget emot att socialdemokratiska väljare föredrar Reinfeldt före Sahlin och Wetterstrand. Personligen tror jag att många tycket att det var fel väg för Socialdemokraterna att gå. Men eftersom det var viktigt att just en kvinna skulle efterträda, föll lotten på just Mona när alla andra hade tackat nej. En person som inte hade nominerats av ett enda partidistrikts, som ogillas av facket för sin genomförda "högerpolitik" på 90-talet, och att hon inte ens var med i facket fram tills det kom på tal att hon kunde bli näste partiledare för Socialdemokraterna.

Reinfeldt är en person med högt förtroende hos både sina egna och motståndarens väljare. Det är förstås positivt och något som ska utnyttjas. Detta val kommer säkerligen fokuseras till de lättrörliga väljarna. Med ett vänsterexperiment med en politik som nu får många av tjänstemän, TCO-medlemmar att lämna dem. Det är ett förtroende som Alliansen måste utnyttja, tillgången till ett gott förtroende är något som är värt att spela på när det kommer till att övertyga folk om vem som är bäst på att ta ansvar för Sverige.

Bloggar: Medborgarperspektiv.

måndag, juni 14, 2010

Det är Miljöpartiet och inte Wetterstrand som är fokus

Aftonbladet är förstås oroliga över att några nu försöker göra det som de kan för att misskreditera en av vänsterexperimentets stora kelgrisar och dragloket nummer ett för Miljöpartiet, Maria Wetterstrand. Maria är en person som har dragit upp Miljöpartiets förtroende i synnerhet, likt statsminister Reinfeldt står Wetterstrand fram som en företrädare med ett stort förtroendekapital. Där är dock inte här som hon behöver belysas. Det är inte läge att skita i något blå skåp och försöka svärta ner ett karismatiskt yttre. Det är vad som finns innanför vattenmelonen Miljöpartiet. Det är trots allt ett parti som är som en vattenmelon, Miljöpartiet är ett rött parti, och det gröna yttre känns allt mer avskalat.

Kontentan i det hela bör ligga på att syna en politik, skadlig för utvecklingen i Sverige i en tid då vi hämtar oss från den mest omfattande lågkonjunkturen sen 1930-talet. Jag har inga problem med att framställa Maria Wetterstrand som opålitlig, men väljare kan inte bara vara helt blåögda och välja efter person, det är politiken som måste lysa igenom. I jämförelse med Wetterstrand står Fredrik Reinfeldt fram som en mycket populär företrädare, men det ligger en politik bakom plus ett ansvarstagande som har gett statsminister Reinfeldt den skjutsen och det förtroendet bland väljarna som han har idag.

Hur tidningsredaktioner och ledarsidor i synnerhet ska bete sig är upp till dem. Viktigt att peka på att deras främsta vapen är att syna partier på ett förhoppningsvist kritiskt sätt. Jag försöker för min del göra det jobbet också. Miljöpartiet är inget fräscht, grönt och liberalt parti. Det är ett rött parti med allt mer röda förslag, influerat av sina två vänsterkamrater. Där måste kritiken ligga, hur skadligt det är för Sveriges framtida utveckling, att man kan föreslå att svenskar ska jobba mindre när vi behöver jobba mer för att försörja en allt äldre befolkning. Miljöpartiet är utmaningen inför valet, och det är inte Maria Wetterstrand som behöver bemötas, det är hela den politik som hon står för som måste synas.

Vad Alliansen ska göra i första hand är det att framhäva sin politik som den bästa, men också ställa Miljöpartiet till svars för sin politik. Ignorera Mona är något som man bara behöver rynka åt. Är det något som är ett bekymmer för vänsterexperimentet är det just det Socialdemokratiska Arbetarpartiet, sänket som hålls uppe av ett parti, ett tredjedel så stort parti i opinionen som sin storebror/storasyster. det är självklart på det viset att Alliansen har den arsenalen att framställa Miljöpartiets politik som oseriös och ansvarslös. Det är egentligen ingen taktik för att krossa Maria, snarare en politik för att krossa det som hon står för. Och vad ledarredaktionen skriver om är helt upp till dem, inget som något parti ska styra över.

Bloggar: Peter är inte förtjust över politiska ledarskribenter, Alliansfritt framhäver sitt hyckleri gällande sin kritik om smutskastningskampanj. Ja Camilla, Alliansen har stake nog att komma med saklig kritik, har hon själv det? Mary skriver om tidigare händelser och det scenario att Socialdemokraterna inte skulle köra med denna taktik är svår att tro på.

Vänsterpartiet klipper till

Ramlade över en ganska underhållande artikel om skånska Sjöbo. Inte föga förvånande är det Vänsterpartiet som är i antågande och föreslår en översikt av branscher i Sjöbo som saknar offentliga alternativ. Det är inte valfrihet om det bara finns ett alternativ enligt en vissa Lucas Lennartsson. Låt mig säga detta, om det bara finns ett alternativ i Sjöbo kanske man bör fundera på varför andra konkurrenter inte har lyckats.

Särskilt idiotiskt är förslaget då detta inte hör ihop med vad som ingår i en kommuns kärnuppgifter. Dessutom innebär det en risk för osund konkurrens i kommunen. Skulle kommunen gå in med skattemedel skulle det skapa den osunda konkurrens som risken med kommunala företag innebär. Lucas Lennartsson har rätt att det inte är valfrihet om det är monopol. Men det bör finnas en anledning till ett monopolförhållande i Sjöbo, och det marknadsekonomiska kunnande ser Lucas Lennartsson inte ut att ha.

Bloggar: Ekonomisten.
Media: DN, Skn.

Ett scenario att undvika

Miljöpartiet är Moderaternas främsta alternativ vid en osäker majoritet i Riksdagen. Scenariot byggs upp av att Sverigedemokraterna får plats där efter valet. Dock är den diskussionen något som valet behöver slippa. Valet främst måste handla om de olika politiska alternativen. Den kan inte handla främst om hur de två alternativen ska förhålla sig till en situation efter valet, valet måste avgöras av deras egen politik. Om man dock analyserar det tänkta scenariot är det ett scenario som skulle skapa en mandatperiod fylld av stor politisk instabilitet, det är därför viktigt att inse att detta scenario bör undvikas.

Det förstås ett scenario som behöver undvikas. Att Sverigedemokraterna ska få spela roll i maktspelet är en roll som de etablerade partierna helst av allt vill undvika. Det är en sak att se Sd komma in i riksdagen, att de ska påverka majoriteten är en annan. Trots allt befinner vi oss i ett läge där möjligheten till egen majoritet finns väl som möjligheten att Sd:s roll i det hela leder till att nya allianser bildas för att undslippa Sd:s inflytande. Det scenario där samtliga partier har sagt samma sak är ett speciellt scenario. Sverigedemokraterna ska inte få inflytande på något håll, där öppnas dörren för samrbeten som inte har varit planerade. Det är trots allt två alternativ mot varandra, Alliansen mot vänsterexperimentet.

Läget efter SIFO pekar på en majoritet för Alliansen över de rödgröna, men majoriteten är bräcklig, hela tiden spelar Sd en roll. Frågan är hur de rödgröna gör. Har man en inställning om att inte söka samarbete med de Sd, kan man då i överhuvdtaget lyfta ett misstroendevotum? Där ligger konsekvensen, vill man inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna i en regeringsallians, kan man heller inte göra sig beroende av dem i ett misstroendevotum. Riksdagen befinner sig ett mycket intressant läge.

Att Moderaterna väljer att söka stöd hos Miljöpartiet är ett nödvändigt ont om det politiska läget efter valet skulle öppna för det. Arbetet nu ligger dock på att säkra en egen majoritet. Den stora risken ligger inte i att Sd kommer in i riksdagen, den stora risken ligger i att just Sverigedemokraterna får spela en vågmästarroll. Det blir en situation där de andra partierna inte vill samarbeta för att säkra majoritet, men heller inte kan skapa stöd för ett misstroendevotum. Det är ett scenario som skulle skapa en mandatperiod fylld av inrikespolitisk instabilitet. Det är bäst att vi undviker det. Valet måste handla om de två alternativens förmåga att skapa förtroende för sin politik, inte om hur de ska hantera valets efterspel om läget för egen majoritet inte tillåter det.

söndag, juni 13, 2010

M störst i Sifo, SCB att lita på?

Passar på lördagskvällen under MUF Stockholm Summer Camp att göra en reflektion till Sifos junimätning. Moderaterna gör som i tidigare mätningar och går om Socialdemokraterna. Utan närmare analys går det dock att relatera till nyligen presenterade mätningar som visat på samma sak. SCB:s mätning som inte var en glädjande mätning står i skarp kontrast till övriga mätningar då den var en mätning som inte speglade omsvängningar som har gått att notera i andra mätningar. Valrörelsen pekar mot en spännande uppgörelse där Moderaterna och Alliansen kan gå in i en valrörelse med gott mod.

MUF Stockholm Summer Camp har visat på att det finns många av goda viljor att göra ett hårt jobb att förvandla dessa positiva mätningar till ett verkligt resultat. Nu går vi in en sommar med vind i seglen. En positiv stämning spred sig bland Summer Campdeltagarna när mätningen blev känd. Det är detta som behövs för att många ska känna att framgång är inom räckhåll. Nu vinner vi val!

- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag, juni 12, 2010

Arkelsten på MUF Sthlm Summer Camp




Sofia Arkelsten föreläser om valrörelsens små och goda ting. Vad är egentligen bättre än en valrörelse? ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tomas Tobé på MUF Sthlm Summer Camp




Tomas Tobé föreläser om företagar- och arbetsfrågor, saker som gör att vi kommer att vinna valet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kristoffer Tamsons på Summer Camp

Kristoffer Tamsons föreläser om moderat valstrategi och friheten som bärande kraft.


- Posted using BlogPress from my iPhone



Location:Vingåker,Sverige

Summer Camp veterangrupp startar

Anna Kinberg Batra inleder med moderat energipolitik. Nu vinner vi val! ;)


- Posted using BlogPress from my iPhone



Location:Vingåker,Sverige

torsdag, juni 10, 2010

Grattis rödgröna, ni har mycket att bevisa nu

Grattis rödgröna, det får jag säga. SCB:s stora undersökning är ingen riktigt glädjande för de rödgröna som under många mätningar har tappat opinionen. Nu får de i allafall en lättnad, men en lättnad i form av att pressen nu ligger på dem att bevisa vad de vill. Jag tänker inte ägna mycket bortförklaringar. Men vi får se till undersökningen i sig. Många av intervjuerna gjordes innan den 15 maj, närmare 70 procent. Med tanke på att de senaste undersökningarna har gjorts nära inpå juni har de visat på en större omsvängning än den som SCB:s mätning visar. Jag får hoppas att om man bryter ner undersökningen till de sista veckorna i maj, visar SCB på något annat.

SCB:s junimätning är inte bara vägledande för att den är mer omfattande, den ger en bra bild av utvecklingen till valet. Med drygt tre månader kvar till valet blir SCB:s partisympatiundersökning en måttstock för de politiska partierna. Dess resultat är glädjande för de som gynnas av den. Det är dock viktigt att visa på vikten av hårt arbete under valrörelsen. Antalet rörliga väljare är idag större än vad de har varit tidigare, blocksvikarmentaliteten är vanligare. Dock kommer valet handla mycket om vilket block man stöder. Det är två allianser i valet, två statsministerkandidater. Mycket av valet kommer att ligga där på vem som man vill se som statsminister efter 19 september. Nu gäller det att kämpa intill valet, men de rödgröna måste bevisa varför de förtjänar det opinionsstöd som SCB ger dem.

Media: AB, DN, Exp, SvD, SvT.

onsdag, juni 09, 2010

Det finns en anledning till att jobben kommer

Jag ser Kent Persson använda en rubrik som gör att man nästan får lite Göran Perssonvibbar. "Jobben kommer", ett väl använt retoriskt grepp, men när den användes 2006 klingade det fel, mycket pga av att den som yttrade det mest inte tyckte att jobben var en viktig fråga i den valrörelsen. Men likt Kent och jag vet vi att om jobben kommer gör de inte av sig själv. Det finns en anledning och det är glädjande att se att Sverige nu är i en position där vi kan fokusera mer på tillväxt och reformer än besparingar och skattehöjningar. Den ljusning som nu ses är bra för Sverige och till följd av regeringens förda krispolitik ger det nu utrymme för fler reformer. Alliansarbetsgruppen för näringslivsfrågor presenterade idag några intressanta förslag, jag hoppas kunna reflektera mer kring det förslaget.

Något som rimmar bra tycker jag är satsningen på tjänsteföretag. Restaurang- och frisörföretag föreslås en sänkning av momsen för att stimulera fler arbetstillfällen. Just restaurangsektorn är sektor med många unga anställda. Jag har länge sett att fler lättnader just för dessa företag är viktig, inte minst med tanke på grund av de olika momsnivåer som finns. Det bästa vore om dessa skillnader försvinner i längden. Miljöpartiet har varit drivande om momslättnader för tjänsteföretag, förutsättningarna för dem är dock avsevärt svårare i mitt tycke, dock är det en god inställning gällande de förslagen.

Dagen har präglats mycket av den fråga som kommer att avgöra valet, den om jobben. De rödgröna har gjort allt vad de kan för att lysa problemet och förmedla sitt budskap, men jag känner inget direkt hopp till deras vilja. Genom ett kontrakt vill de tydligare förmedla sin vilja kring jobbfrågan. Det gläder förstås vissa, vilket skapar förhoppningen om att de rödgröna nu ska gynnas av detta. Det brukar dock heta att ju mer tydliga som de rödgröna blir ju mer faller stödet. Kontraktet innehåller en rad ambitiösa förslag, problemet är bara tydligheten om finansieringen inte är densamma. Förslaget om sänkt arbetsgivaravgift för arbetslösa ungdomar är dock bra, därför finns nystartsjobben. Men det största sveket mot de unga finns inte med i kontraktet, det om att göra ungdomar dubbelt så dyra att anställa. De har även lovat att riva upp den reform som de själva genomförde i mitten av 90-talet, den om aktivitetsförbudet.

Det mesta pekar på att svensk ekonomi befinner sig i en vändpunkt, det ser inte ut att bli värre än vad det är. Den här krisen har tacklats väl, så väl att jag till och med såg förre statsminister Göran Persson berömma regeringen för sina insatser. Mona Sahlin skräder dock inte på orden och kallar situationen för "massarbetslöshet". Det är förstås inte värre här än i de länder vars krishantering som Sahlin och de rödgröna föredrog. När jobben kommer görs det med insatser som gör att jobb skapas, inte att politiken är där och skapar jobben.

Tack vare en god krishantering finns nu utrymme för fler jobbreformer som momslättnader för tjänsteföretag. Dessutom har Sverige inte behövt genomgå den sanering som vissa andra länder nu tvingas genomlida, därför har Sverige inte tvingats till skattehöjningar. Det är en ljusning som nu kommer och den måste mötas med en politik som sätter låga skatter före ofinasierade investeringar. Det går inte att skrämma om jobben och eventuell massarbetslöshet om det nu vänder. Och jag hoppas att de reformer som har genomförts den senaste mandatperioden ytterligare kommer att stärka tillväxten likt den gjorde innan krisen slog till.

Bloggar: André, Edvin, Per.
Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.

Sociala medier, vårt sätt att nå ut.

58 procent av lokalpolitikerna använder sociala medier för att nå ut. Det är en enligt mig en talande siffra för hur utvecklingen har sett ut den senaste mandatperioden då epitetet sociala medier har blommat ut. Förra valet växte bloggarna fram som ett verktyg i valrörelsen. Jag tycker dock att detta inte fick riktigt inflytande i valrörelsen 2006, det var fortfarande i sin linda. Men nu finns Youtube där, Facebook har växt till ett globalt kommunikationsnätverk och bloggosfären har utvecklats till ett bredare forum av människor med olika åsikter. Tidigare har vi borgerliga bloggare diskuterat rollen för politiska bloggar. Vad är då fördelen med att blogga och vad kan en politiker nå ut med sin blogg?

Genom mitt bloggande försöker jag ge mina reflektioner och min syn på dagsaktuella ämnen. Genom att integrerar med andra bloggar, både meningsmotståndare och de som tillhör det epitet som vi kan kalla för alliansbloggare. Det märks att det finns ett intresse att blogga om politiska ämnen. I synnerhet inför valet kommer bloggosfären vara full med olika bloggares strävan att synas med sina åsikter och reflektioner kring det som diskuteras. Jag får dock ett snabbt intryck av att det finns vissa ämnen som intresserar mer än andra. Israelfrågan är populär, likaså detta gissel kring opinionsundersökningar är populärt bland politiska bloggare. Imorgon kommer SCB:s junimätning, en mätning som nog kommer att bevakas med högt intresse. Hoppas att intresset för andra politiska frågor får en betydande roll i bloggosfären inför valet.

Dock är de sociala medierna inte något som riktigt har snappats upp av de politiska partierna. Alliansen inledde något av en litens atsning på alliansbloggar i och med lanseringen av sin nya hemsida. "Bloggande vänner" heter den satsningen. Dock känner jag att responsen från Alliansen och mitt eget parti är ett moment som skulle kunna förbättras avsevärt. Där finns det exempel på i mitt tycke på partier som har bättre och tydligare lösningar för att framhäva sina bloggare, s-bloggar.se är ett exempel. Vad kan Alliansen och Moderaterna göra? Framför allt tycker jag att de ännu mer kan lyfta fram oss politiska bloggare. Fördelen med oss bloggare är att vi kan på vårt sätt nå ut till väljare och förhoppningsvist skapa intresse och diskussion kring dagspolitska frågor.

På ett sätt tror jag att de sociala medierna kommer att spela en liten roll i valrörelsen. Tomas Tobé, riksdagsledamot för Moderaterna hade ett tydligt mål när han blev invald, kontakten med sina väljare var viktig. Kent Persson, en av de stora profilerna inom den moderata bloggkretsen och kommunalrådskandidat i Örebro har blivit en tydlig profil inom sociala medier och vikten av att använda sin blogg för att nå ut. Det visar på att bloggen som verktyg har växt fram till att spela en roll när det gäller valrörelse, men framför allt politikers förmåga att nå ut till sina väljare. Jag tror att om man inte ser sociala medier som ett krav för att känna sig "inne" kan de sociala medierna och framför allt bloggen vara ett forum för bredare kontakt med väljarna. Det är inte det enda verktygen men ett mer viktigare verktyg än tidigare.