Ett perfekt avslut på "Supertisdagen"

Supertisdagen blev en mardrömstisdag för Mona Sahlin. Först morgonhuvudvärken med Skop och United Minds, sedan fortsatte det med presentationen av valmanifestet som bjöd på fler frågor än svar. Nu går socialdemokratin till en natt av vånda med Novus senaste mätning. Med bara några timmar kvar tills förtidsröstningen startar noteras en ledning på nästan fem procent, ett avstånd som blir mer och mer cementerat. Med de rödgrönas valmanifest som utgångspunkt blir det intressant att se hur väl opinionen utvecklar sig framåt nästa vecka, läget nu är något helt annat än önskvärt för vänsterkartellen. För Alliansen blir det ytterligare en anledning till varför det är värt att kämpa ytterligare en dag.

Vad ska nu ske för förändring för att de rödgröna ska ta igen avståndet? Mycket beror på valmanifestet och hur väl det tas emot av väljarna. Den syn som jag har mötts har inte varit den mest lovade. Dagen i sig var inte den bästa dagen för att presentera sitt manifest. Två dråpslag till mätningar på morgonen, rykten om interna bråk inom Socialdemokraterna, det är ingen situation som någon partipolitiskt aktiv vill stå inför. Hela farsen tar fokus från de viktiga valfrågorna, inställningen blir lite missmodig vilket även visar sig på företrädarna

Det märktes rätt tydligt att det var lite spänt hos de rödgröna företrädarna idag när valmanifestet presenterades På något sätt börjar de inse allvaret, att detta manifestet kommer spela en avgörande roll för om de ska kunna ta igen det opinionsglapp som nu mer och mer cementeras. Imorgon börjar förtidsröstningen, från och med då börjar den väljaropinion som finns cementeras till ett verkligt valresultat. Nu börjar den viktigaste fasen i valspurten.

Eftersom fler MUF:are nu befinner sig utanför hundratalet vallokaler visar det på vikten av varje liten insats. De har fått ytterligare an anledning till en rolig natt. Själv tänker jag ansluta mig till dem tidigt imorgon bitti. Tills dess tänker jag njuta av ytterligare en positiv mätning och få lite mer tillförsikt av att valutgången ligger helt och hållet i våra händer. Genom de insatser som vi gör kan vi göra valknatten till en ren njutning. Med vind i ryggen går Alliansen in i förtidsröstningsveckorna. Det är en situation som många gläds åt men också våndas över. Om nitton dagar kan läget vara ett helt annat.

Inte tillräckligt för att regera Sverige

"Sverige behöver fler jobb. Vi vill snabbt sätta igång och skapa 100 000 fler jobb,

praktikmöjligheter och utbildningsplatser. Vi vill investera i det som bygger Sverige starkt

inför framtiden. Vi vill investera i nya företag, i ökad konkurrenskraft, i nya bostäder, i

hållbar infrastruktur, i klimatomställning och välfärd. Vi vill ge unga chansen att bidra till

Sveriges framtid."

I ett tjugoettsidigt valmanifest ägnas de jobbskapande åtgärderna i dessa fyra rader. Det är beskedet från vänsterexperimentet som åsidosatt arbetslinjen och går till val med en bidragslinje. Dagens presskonferens blev en ganska märklig företeelse, här följer min subjektiva bedömning. Det märktes tydligt att de inte kändes vare sig samspelta eniga eller bekväma när de stod där för att presentera ett valmanifest som är deras sista chans att vända den dystra opinionen. Det blev inte mycket bättre, det var ett framträdande som blev ett kvitto på hur ofärdigt detta alternativ egentligen är. Mycket av deras gemensamma förslag är höljt i dunkel, men mycket märkligare är att det finns exempel på frågor som enar dem men som inte togs med.

Deras största mörker ligger över de 4,4 miljoner löntagare so ska få högre inkomstskatt. Att en sådan förändring slår mot arbete vore ganska rimligt att de talade öppet om, men eftersom de tycks skämmas över detta är detta något de inte vill prata om. Det har ju varit tämligen vanligt under valrörelsen. Etableringsfriheten inom vården avskaffas, dock inget klart inget besked om förmögenhetsskatten. Mycket av det som Alliansen har gjort för att förenkla för företagande på nya områden, som i vården tas bort helt.

En sak som ur min synvinkel känns det ganska märkligt att man inte kan svara rakt och öppet på en fråga som föräldraförsäkringen, en fråga som binder dessa partier samman. Man har en genomgående vilja att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna, att man inte ens tar upp den i valmanifestet känns som ett fatalt misstag. Det blottlägger en del av vilsenhet som finns inom vänsterexperimentet. Gudrun Schyman kritiserade tidigare i somras på hur båda regeringsalternativen hade åsidosatt denna fråga som hon tyckte var viktig. Hon lär inte vara särskilt nöjd över att de partier som delar hennes åsikt har åsidosatt den agendan. Tänk att en fråga borde vara enkel för dem att svara på, kan ge ett sånt förvirrat intryck.

Rätts- och utrikespolitik saknas i manifestet, men hur ska man få ihop ett hållfast manifest för rättsfrågor när förgrundspersonen himself Thomas Bodström sticker till USA, långt från väljarna och förhandlingsbordet med de övriga vänsterkamraterna. Att man inte väljer att ta upp sitt moras i utrikes- och försvarsfrågor i sitt gemensamma manifest kan ju ses som ganska bra för dem själva, men vi vet redan var de står i de frågorna och tyvärr är dessa områden för deras del deras stora nackdel.

Det här var inte bra, det här var inget regeringsmanifest. Det var heller inget jobbmanifest, det blev ett bidragsmanifest. Det är som det brukar vara med vänsterexperimentets vilja med Sverige. Det hela landar i en kolossal utgiftsfest, men inget nämndes om hur det skulle finansieras. Att regeringen har satt upp ett reform- och ett ambitionsutrymme är något som man spelar på, men det utrymmet räcker inte lång väg. Problemet med vänsterexperimentet är inte att de har en finansiell rådgivare i Thomas Östros, problemet är att de inte verkar lyssna på honom.

Bloggar: Altenberg, Edvin, Kent, Lars, Mats, Pär, Rasmus.
Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT, SvT.

Med fem procent att ta igen

Idag är en intressant dag i valrörelsen, för första gången ska den rödgröna kartellen lägga fram sitt gemensamma valmanifest. Detta måste ses som deras sista chans att övertyga väljarna, en allt för tam framtoning gentemot Alliansen som har spelat på sin enighet för att framstå som ett trovärdigt alternativ. Problemet har ju varit just detta, en borgerlighet som står eniga, hur gick det egentligen till? Tidigare har detta varit en socialdemokratisk kil in i borgerligheten, nu är kilen omvänd, Socialdemokraterna har kommit till insikten att samarbete är vitalt för att klara regeringsmakten. Och det är just samarbetet som ser ut att stjälpa dem.

Mindre än tre veckor kvar till valet ligger oppositionen efter med fem procent efter Alliansen, en situation som även om det handlar om opinionssiffror spelar en stor roll för utvecklingen av valrörelsen. Därför blir valmanifestet ett avgörande moment för vänsterexperimentet för att kunna hitta en väg att ta igen det opinionsglapp som har varit stort i jämförelse med de förväntningar om ett mycket jämnt valdeltagande. Nu är läget gynnsamt för Alliansen, 49,58 procent mot 44,8 procent för de rödgröna, även Sd hamnar utanför riksdagsspärren. Ett perfekt valresultat om det hade realiserats.

Just detta gap speglar den kräftgång som oppositionen går igenom. De senaste dagarna har speglat på just detta missnöje mot Socialdemokraterna, tidigare företrädare som Feldt och Rosengren som tydligt gått ut och kritiserat Mona Sahlins hanterande av samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Att Mona skrämmer bort många väljare har märkts under valrörelsen. Flera väljare pekar på att de inte tänker rösta på de rödgröna ju på grund av Mona. Nu hade i för sig Socialdemokraterna inget val när de valde henne till partiordförande.

Att just detta skulle påverka Socialdemokratin, en koloss att nu göra en tvärvändning i elfte timmen är svår att urskönja. Jag finner det ganska svårt att tro att atlantångaren Socialdemokraterna skulle gå att få runt lagom till valdagen, särskilt när farvattnet blir allt smalare. Hur det gemensamma valmanifestet skulle ge den framåtspark för oppositionen blir dagens stora fråga, för den blir viktig. Att samspelet med de Vänsterpartiet är en avgörande faktor är också ett scenario som avskräcker. Via min idol Tokmoderaten läste jag på morgonen en tidig kommentar från en missnöjd S-väljare: För mig som (f.d.?) sosse så är det Mona och hennes svek i form av samarbete med kommunisten Ohly som gör att de blå får min röst på valdagen. Jag kan aldrig, ALDRIG, acceptera vare sig Mona eller Ohly som representanter för en styrande koalition."

Just hela senfärdigheten är det stora problemet med vänsterexperimentet. Alliansen kom med en gemensam budgetmotion ett år innan valet, oppositionen kom med sitt lagom till vårbudgeten. Nu, mindre än tre veckor kvar till valet presenteras valmanifestet, ett valmanifest som borde kommit långt innan. Nu befinner man sig i ett läge där samtliga partier backar, missnöjet sprider sig bland valarbetare och fler väljer att öppet visa sitt missnöje. Att Alliansen var rökt för två år sen är ingen som vill påstå, inte minst Sören Holmberg. Men oppositionen spelar de största rollen till varför det gynnsamma övertaget nu är ett jobbigt underläge i slutspurten.

Hur mycket manifestet kommer att kosta skattebetalarna är den stora frågan. En snabb sammanställning visar på ökade kostnader på runt 136 miljarder kronor. Vilken siffra det hamnar på idag återstår att se, men föraningen är att det utrymme som finns kommer att användas till reformer, och mer därtill. Dagens utspel kommer spela en avgörande roll för om de rödgröna i överhuvudtaget kommer att ta igen de opinionsgap som de står inför. Att läget skulle urarta sig på det här viset var det säkert många som förvånades över. Men i takt som ljusningen i ekonomin har kommit, ju mer eniga Alliansen framställs som samtidigt som den rödgröna framtoningen ser aningen förvirrad ut blir läget kritiskt för de rödgröna. Det gemensamma valmanifestet som presenterades idag är inte bara deras första, det är också det mest avgörande.

Bloggar: Mikael, Morgan, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

En partiledare som vill framstå som pedagogisk

Utfrågning nummer två av Folkpartiets Jan Björklund, första utfrågningen av Björklund i hans roll som partiledare. Första gången är speciell och Björklund kände nog en del press, men förväntning. En utfrågning är ett moment då bara partiets frågor diskuteras, därav blir detta en möjlighet för partiledarna att lyfta fram de förslag som deras parti driver utan mothugg från motståndare. Det märks på Jan Björklund att han lägger mycket energi på att framstå som pedagogisk i sitt resonemang, det är en ambition på att vilja framstå som tydlig och okomplicerad i sina svar och Jan Björklund passar bra i den rollen.

Utfrågningen blev en tämligen bra genomgång av Folkpartiets huvudfrågor. Skolan, kärnkraften, integrationen blev centrala områden, men även skattefrågan fick en stor roll i utfrågningen. Jan Björklund pekar mycket på utmaningen att behålla hög kompetens inom Sverige, därav är den höga marginalbeskattningen ett bekymmer för att kunna hålla kvalificerad arbetskraft i Sverige. Passningen till Lars Ohly om att inte bra fotbollsspelare, utan även akademiker borde bli belönade för sin kompetens.

Frågorna kring skolan kom att handla mycket om situationerna på fritids, lärlingsutbildningen och den uppblåsta burkadebatten. Just den senaste frågan pekade Björklund på hur uppblåst debatten kring frågan hade blivit, inte för att partiet aktivt driver frågan. Just frågan om lärlingsutbildningen bjöd på en bra ordväxling. Det missförstånd som finns kring att den nya lärlingsutbildningen skulle stänga ute elever från att kunna läsa in högskolebehörighet finns fortfarande kvar. Det är en myt som är viktig att slå hål på, vilket Jan Björklund förklarade bra.

Summering av debatten blir det att utfrågningarna blir väldigt anpassade till partiets profilfrågor. Det vore intressant att se hur man kunde gå utanför den debatten och inte bara spela på partiernas hemmaplan. Där är en passning som jag skulle vilja ge till Svt. Jan Björklund klarade av att försvara sin hemmaplan, inte med samma retoriska förmåga som andra partiledare. Men det är en partieldare med ambition att framstå som tydlig och pedagogisk, det är Björklunds begåving.

Bloggar: Högberg, Rasmus.
Media: AB, Exp, Exp, Exp, Svd.

Ooops, detta var ju inte bra

Det etiska arbetet är något som tas på största allvar nu för tiden. Det är viktigt att påpeka i den tid då de mediala kanalerna är fler än vad de har varit tidigare. Det är viktigt att arbeta med den saken eftersom den tunna linjen mellan trovärdighet och ingen trovärdighet blir tunnare ju mer mediala kanaler det finns. Varför är det så? Därför att politikers strävande efter att nå ut ställer kraven att de måste synas i stort sett överallt för att kunna få något genomslag. Därför blir det också lättare att göra fel, som miljöpartisten Jimmy Svensson från Kalmar.

Man kan ju verkligen säga ooops, inget bra drag av Jimmy att lägga ut de där bilderna med de tröjorna. Att vänstermänniskor kommer undan med att bära tröjor föreställande Che Guevara, en av världshistoriens värsta mördare är skamligt i sig. Lika skamligt blir det för Jimmy Svensson att bära tröjor med stark koppling till vit maktrörelsen. Jag tror inte att detta stärkte Jimmys position, han kommer säkerligen få svara på en hel del frågor om det här i valrörelsen, istället för de frågor som han brinner för mest.

En annan ooops är ju Thomas Bodström, mannen som flyr fältet och bedriver valrörelse abroad and online. Pratet om hans USA-resa var ju känd sedan länge, för min del behöver han inte känna någon brådska över att komma tillbaka. Vad han egentligen tillför Socialdemokraterna är en fråga i sig. Trots det unnar han sig friheten att okritiskt hylla sin partiledare för hennes framträdande i SvT:s partiledarutfrågning. Jag har inte sett programmet och tänker inte kommentera det närmare. Men Bodström hade heller inte sett utfrågningen, men hissar ändå obemärkt Mona Sahlin till skyarna. Det här lite av det som kan hända under en valrörelse, det gäller att vara på sin vakt, vilket jag hoppas att Alliansens företrädare är.

Bloggar: Lars.

Media: Barometern, Exp, Exp,

Marie Linder får ändå bära hykleriets ansikte

Det har varit många turer sen LO:s kampanj om Alliansen upp-och-nervända politik kom ut den 16 augusti. Problemet för LO, som står under valet bidrar med insatser värd upp emot 630 miljoner kronor för Socialdemokraterna är en kampanj som går tvärs emot många av deras egna medlemmars vilja. Att en betydande del av medlemmarna röstar på det alternativ som LO attackerar, att mer än hälften av medlemmarna inte tycker att man skulle ha bedrivit denna kampanj, är något som förbises av LO. Problemet ligger inte bara där utan hos några av de som är ansvariga för denna ful-kampanj, inte minst Marie Linder, kommunikationschef för LO.

Problemet för Marie Linder är hennes ställning, inte bara inom LO, utan också inom det socialdemokratiska arbetarpartiet. Genom Per Ankersjös gedigna inlägg bjuds man på insikten om en person som visserligen gör detta i en roll som kommunikationschef för LO, men som ändå spelar en stor roll inom Socialdemokraterna. Ärligt talat Marie Linder, jag bryr mig inte om era fakta skulle stämma i en mediegranskning, det är ditt och LO:s konstanta hyckleri som äcklar mig. Ingen har spelat en så stor roll i att smutskasta regeringen som LO har gjort, och även om det har skett i LO:s regi tar det inte skenet av att detta handlar om en socialdemokratisk anti-Alliansenkampanj. Det är ändå i deras ledband som LO går.

För LO bryr sig inte om sitt eget ansvar för sin organisation och sina medlemmar. Marie Linder kan inte lägga över allt ansvar på regeringen för att hennes (LO:s) medlemmar har de lägsta lönerna, de tyngsta jobben, de flesta arbetsskadorna och lättast att förlora sitt jobb. Det är här som LO:s ansvar som arbetstagarnas organisation kommer in i handlingen. I det läget kan inte Marie Linder komma ifrån sitt flagranta hyckleri Hon är ansvarig för en socialdemokratisk smutskastningskampanj, under LO-flagg bekostat med LO-medel. Partiet tackar dig för din insats brukar det heta, Marie Lindgrens problem är hennes engagemang för Socialdemokraterna. För den kampanj hon ansvarar för är tänkt att gagna det parti som hon själv sitter i.

Bloggar: Ekonomisten, Germund, Jonas, Norah, Ohly with friends.

Media: SvD.

Lördagstankar om enighetens pris

Förmågan att vara eniga handlar om förmågan om att komma överens. Politikens många svåra knäckfrågor ställer stora krav på de som har ambitionen att skapa samarbeten och presentera trovärdiga alternativ för väljarna. För Alliansen har den insikten funnits sedan samarbetet startades efter valet 2002. Just det samarbetet har visat på att just Alliansens partier har haft förmågan att komma överens i många övergripande frågor. Därför har de framstått som ett enat alternativ som skapar trovärdighet.

Inför valet 2010 står väljarna snarare inför två alternativ än sju olika partier. Den insikten som Socialdemokraterna att det längre inte går att regera själva har tvingat dem till ett bredare samarbete med de partier som tidigare har befunnit sig som någon form av stödtrupper till dem. Helt plötsligt blir deras roll mer central i samarbetet och inflytandet det med. Vilka konsekvenser får det på det gemensamma regeringsalternativ som de nu skapar? Problemen är många, men dessa måste lösas för att ett alternativ till väljarna ska kännas attraktivt. Risken att att försöka framstå som eniga får konsekvensen av att de riskerar att inte bli trovärdiga. Ett scenario som orsakas av att de saknar förmågan att komma överens i tunga politiska frågor.

Svårigheten för just de rödgröna är förmågan att komma överens. Det är klart att väljarna förtjänar svar på de viktiga frågorna, och som ett trovärdigt alternativ bör man kunna svara väljarna i god tid före valdagen. Men för en socialdemokrati som har regerat Sverige nästintill oavbrutet sedan 1930-talet finns en överhängande ambition, att återta makten. Makten framför allt spelar förstås en stor roll i det socialdemokratiska regeringsbyggandet, därför tvingas man nu på område efter område att backa på sina positioner för sina samarbetspartners.

De områden som inte går att klaras av har blivit förpassade till utredningar efter valet. Hur ska väljarna tolka det när de inte riktigt får svar på de frågor som de ställer? Alliansen var tydliga inför sitt regeringsbildande, det krävdes en rad gemensamma överenskommelser för att samarbetet skulle verka trovärdigt och attraktivt för väljarna. Inför valet 2006 hade Alliansen presenterat sexton gemensamma handlingsprogram i gemensamma politiska frågor. Det skapade grunden för det samarbete skapade en valframgång och som nu står fortsatt enade inför detta val.

Problemet med det rödgröna samarbetet är att det brast redan från första början. Därför har utformningen av ett gemensamt alternativ handlat om att brygga över den oenighet som finns i många frågor. "Ingenting får stoppa deras enighet" skriver Aftonbladet, men det är en enighetsfasad som byggs för att de inte kan enas i viktiga frågor inför valet. Att väljarna kräver svar på sina frågor är en utmaning som inte får förbises. Det är det stora problemet för det rödgröna samarbetet. Det viktiga handlar om att övertyga väljarna om att deras alternativ är det bästa, därför överbyggs den oenighet som finns, och den konsekvensen får väljarna ta.

Bloggar: Tokmoderaten.

Nu sviker även Mona afghanerna

Att inte kunna ha en bestämd tidsplan för det svenska tillbakadragandet har varit en anledning till mitt stöd till Sveriges engagemang i Afghanistan. Långvarig fred byggs som sagt inte på en förmiddag som Carl Bildt uttryckte det tidigare idag med anspelning på vänsterns svek mot Afghanistan. Det förväntade utspelet kom med det förväntade ställningstagandet. Det är nu officiellt vilken linje som gäller i vänsterns utrikespolitik. Ohly skrattar säkert gott hela helgen. Nu är det han som har fått sätta agendan för Socialdemokraternas utrikesagenda. Allt det engagemang som Socialdemokraterna tidigare har visat är nu bortblåst. Mona har nu vikt sig mot kamrat Ohlys vilja och det är hon som kommer få betala det största politiska priset för det.

Vänsterpartiet är inget trovärdigt alternativ i utrikesfrågor precis som Kent Persson skriver. Att Sverige inte ska bry sig om internationella frågor i den omfattning som har varit hos tidigare regeringar står nu tydligt. Svenskt engagemang ska nu dra tillbaka, bara för att de går enligt Lars Ohlys och resten av Vänsterpartiets inställning till allt som rör amerikanskt deltagande är fel. Det var USA som drog igång kriget och har det största ansvaret för att avsluta det. Sverige har deltagit i en fredsbevarande roll inom ISAF, under amerikans flagg.

Sverige har under många decennier spelat en central roll i många olika konflikter, Libanon, Cypern, Balkan, Kongo, Liberia och Afghanistan. Nu sätter Mona spiken i kistan för Afghanistan men också spiken i kistan för Socialdemokraternas förtroende i utrikesfrågor.

Att vänsterns alternativ i utrikesfrågor inte är trovärdig står klart. Vänstern vill hellre att Sveriges roll i fredsbevarande insatser ska tystna. Det läge som är idag kanske inte är detsamma som imorgon. Att ta ett beslut i förhållande till den överenskommelse som kom från Kabulkonferensen om ett afghanskt övertagande 2014 får inte påverka Sveriges roll i internationella insatser. Vänstern svek inte bara Afghanistan, de gjorde klart att tona ner det svenska inflytandet för skyddandet av det demokratiska uppbyggandet av ett land under decennier plågat av olika konflikter. Det här är ett svek, inte bara mot det engagemang som Sverige har visat, utan också ett svek mot Afghanistan. Det är tydligt att det finns två alternativ, ett som tar ansvar för demokratisk utveckling i länder utsatta för krig och konflikter, ett alternativ som inte vill att vi ska bry oss. Att Ohly inte bryr sig visste vi redan. Nu viker även Mona andra kinden till, bara för att blidka kamrat Ohly.

Media: AB, DN, Exp, SvD, SvD, SvD.
Bloggar: Gulan, Niels, Åsikter om allt.

En anledning att kämpa in i det sista

Det är egentligen inte det övertag som får en att lägga i ytterligare en växel för att övertyga nya väljare. Fortfarande är många väljare osäkra, en femtedel drygt säger sig fortfarande vara osäkra om vilket alternativ som de tänker välja, därför är osäkerheten fortfarande stor i de mätningar som kommer. En stor gruppen osäkra väljare kan helt plötsligt kasta om förutsättningarna och det försprång som man nu för tillfället har, kan försvinna helt och hållet i nästa skede. DN/Synovate pekar inte bara på den genomgående trend med ett Alliansövertag, det visar på den osäkerhet som finns.

48,7 procent mot 45 procent är de nuvarande förutsättningarna, samtliga partier är ovanför fyraprocentsspärren och inga andra partier tar sig över den. Därmed ökar min förhoppning om ett valresultat där läget inte öppnar för en situation där andra partier kommer in och skapar osäkerhet i maktbildandet. Ambitionen för de båda alternativen är att skapa majoritet för sitt eget alternativ, en politisk osäker situation i det läget som Sverige befinner sig i, är för många icke önskvärd.

Ska man dra en analys kring den senaste opinionsundersökningen är det ett sorgebarn som befinner sig i en pinsamt dålig situation. Jag hörde via människor i min närhet igår att vissa socialdemokratiska funktionärer känner sig ganska uppgivna. Det är förstås oroande för dem, men ganska förklarligt. Socialdemokraterna brukar inte lyckas i slutspurten, att de nu ligger under trettio procent igen stärker säkerligen många funktionärers uppgivenhet. De mätningar som har kommit under sommaren fram tills nu visar på den kräftgång som Socialdemokraterna har. Att ligga över fem procent under sitt sämsta valresultat från 2006 med erfarenhet att valspurten inte brukar löna sig är den situation som de måste befinna sig i.

Nu är det 23 dagar kvar till valdagen, det innebär 24 dagar av ofrenetiskt valarbetande. Är det folk som känner sig uppgivna, är det något som de som befinner sig i medvind inte känner. Det är många människor därute, dygnet runt för att övertyga väljarna, med en förhoppning om att de mätningar som ska bekräftas i ett valresultat. En mätning som lite kommer att försvinna i alla de mätningar som kommer, för den säger egentligen inget nytt. För väljarkampen fortsätter allt jämt.

Bloggar: Gustav, Mikael, Per, Peter.

Ett jobbmanifest för framtiden

Alliansen har under mandatperioden visat på att de har kunnat leva upp till den största delen av sina vallöften. Nu påbörjas en ny period, där ansvar tas för Sverige för att möta framtidens utmaningar. Dagens presentation av valmanifestet visar på de ambitioner som Alliansen har för den kommande mandatperioden. Grunden för manifestet är ett fokus på att hålla ihop landet och ekonomin. Att se till varje individs unika förmåga att utvecklas efter egna förutsättningar.

Dagens jobbmanifest tar sin grund i den valrörelse där Alliansen söker förnyat förtroende för de kommande fyra åren. Det är viktigt att spegla de förutsättningar som är nu jämför med 2006. De ekonomiska förutsättningarna nu efter den finansiella krisen sämre än var de var 2006. Då är det självklart att det utrymme som finns ska komma det som bör prioriteras högst till del. Det som prioriteras tydligt är att stärka kärnan i välfärden, samt en riktad satsning till ålderspensionärer.

I manifestet och de utspel som har gjort ryms en hel del ambitioner med som vad Alliansen vill göra nästa mandatperiod. Det är ambitionen för det speglar den vilja som finns hos Alliansen, att använda det ekonomiska utrymme som skapas till de reformer som de vill genomföra. Att betona det som ambitioner snarare än som löften speglar Alliansens vilja att ta ansvar för de offentliga finanser. Att lova och inte genomföra är lika illa som att genomföra men inte respektera de ekonomiska förutsättningarna, en respekt som ställt Sverige i undantag jämför med hur många andra länder har hanterat sin egen ekonomi.

I korta ordalag ser Alliansens program ut enligt följande, detta är hämtat från DN.

- Telia Sonera, Nordea och SBAB ska säljas ut. Övriga delägare kan övervägas att släppas in i Vattenfall. LKAB ska fortsätta vara ett av staten helägt bolag. Inga förändringar ska ske av statens ägande i Apotek AB.

- Skatten på tobak och alkohol höjs. Punktskatten på bland annat cigaretter höjs med åtta procent, vilket ger statskassan en inkomst på 700 miljoner kronor. Skatten på alkohol höjs med 13 procent på bland annat öl och vin vilket inbringar 1,1 miljard kronor.

- En utredning ska pröva möjligheten att tillåta gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker inom den svenska alkoholpolitiken.

- En statlig fond för investeringar i Norrlands inland – Inlandsinnovation – kommer
att inrättas.

- Sverige ska vara världsledande på miljö- och klimatfrågor. Klimatmålen ska klaras, däribland en 40-procentig reduktion av koldioxidutsläppen. Dock utan några höjningar av koldioxidskatten.

- Miljöbilsdefinitionen ska skärpas. En premie för miljöbilar ska delas ut.

- Rätten att kvarstå i anställning ska gälla till 69 år i stället för 67 år, vilket är dagens gräns.

- 30.000 nya lärlingsplaster på gymnasieskolan. Lärlingsprovsystem enligt europeisk modell. En tillfällig satsning på yrkesvux (komvux).

- Betyg från årskurs sex. Också nationella prov ska finnas från årskurs sex.

- Kommunaliseringen av skolan ska utvärderas. Men en återförstatling är inte aktuell.

- Folkhögskolesatsningen till stöd för dem som behöver mer av grundläggande
utbildning för att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden förlängs med
ett år och utvidgas till samtliga arbetslösa ungdomar under 25 år.

- Plikten att anmäla vård av sjukt barn samma dag som barnet insjuknar tas bort. Föräldrar ska kunna vara föräldralediga samtidigt i 30 dagar under barnets första levnadsår.

- Jämställdhetsbonusen förenklas och vårdnadsbidraget görs mer flexibelt genom att karenstiden förkortas.

- Satsningen på kvinnors företagande ska fortsätta.

Några av de reformer som alliansen kommer att genomföra om utrymmer finns i budgeten:

- Ytterligare sänkningar av inkomstskatterna i form av ett femte steg i jobbskatteavdraget.

- Ytterligare höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt.

- Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta bör sänkas.

Källa: DN

Skarpa förslag på 12,8 miljarder, främst på välfärden samt sänkning för ålderspentionärer, samt reformambitioner för den kommande mandatperioden på 32 miljarder. Det är enligt de förutsättningar som har satts upp för den kommande mandatperioden. Alliansen har tagit ansvar under de senaste fyra åren med att leva upp till runt 9-9,5 av 10 vallöften från 2006. I år är förutsättningarna annorlunda. Därmed skapas ambitioner för att förbättra och förenkla, ambitioner som förutsätter att människor kan växa och utvecklas efter egna förutsättningar. Arbetet med det påbörjades 2006, nu skapas förutsättningar för att förnya sitt förtroende hos väljarna. Det är den ambition som Alliansen har för framtiden.

Bloggar: Högberg, Kent, Per, Peter, Stefan.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, GP, SvD, SvD, SvD, SvT.

När man inte har siffrorna på sin sida

Socialdemokratin har enträget försökt att påvisa sin bild av Alliansens politik och de förslag som de föreslår. Genom interna utredningar och rapporter har de försökt påvisa väljarna den orättvisa som enligt dem uppkommer genom Alliansens politik. Trots det har Sahlin, Östros och Baylan som har gått i täten för att svartmåla Alliansens politik som icke trovärdighet, har själv tappat i trovärdighet. I och med att man går i batalj med Alliansen med siffror och fakta som är förvrängda för att de ska passa deras påstående tröttnar folk och media till slut. Det handlar om ambitioner för framtiden. Vad vill man åstadkomma. Och när man som Socialdemokraterna befinner sig i en situation där man har svårt att komma tillrätta med sitt låga förtroende i opinionen.

Man kan ju tänka sig att Aftonbladet, en av socialdemokratins hjälpryttare skulle vara den sista utposten när andra medier har tröttnat på deras svartmålning och förvrängning av genomförda reformer, siffror och löften till väljarna. Att nu Aftonbladet tar sin roll att framstå som objektiva leder till att inte ens Socialdemokraterna kan lita på tidningen obotliga stöd från ledarsidorna. Inte ens när de tar sig an en av de mest löjeväckande rapporterna från de socialdemokratiska partistrategerna, att Alliansen skulle ha skattesänkningsförslag på närmare 100 miljarder. Visst är ambitionerna att arbete ska löna sig, att det ska bli billigare att vara företagare för att konsumenter kan få tillgång till billiga och effektiva tjänster. Men att det skulle finnas en gemensam hållning om att sänka skatterna med närmare 100 miljarder är inget annat än en ren lögn.

Det som de säkerligen hänger upp sig på är de olika förslag som kommer från de enskilda partierna inom Alliansen. Sänkt inkomstskatt, slopad värnskatt, sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt kapitalskatt med mera. I och med de enskilda förslag som kommer från Allianspartierna, handlar det om skattesänkningar på drygt 92 miljarder, det vill säga hela åtta miljarder från deras påstående. Sanningen ligger också att detta handlar om just enskilda förslag. Eftersom det ännu inte finns ett gemensamt förslag går det inte att påstå något alls. Det blir lite pinsamt när Sahlin/Östros och co går ut enträget och försöker påvisa en teori som inte stämmer.

Om inte ens deras fakta stämmer eller man rent ut sagt går ut och förtäljer rena lögner känns det kanske inte särskilt kul när till och med opinionssiffrorna går dem tillmötes. I morse var det morgonhumöret som fick sig en törn, nu på kvälsskvisten förstörs sömnen av ytterligare en motgång. Sentio som var ute tidigt med den trend där Moderaterna uppbär det största opinionsstödet, levererar ytterligare en rapport som visar på att inte ens Socialdemokraternas egna siffror går hem, inte ens de som de har hittat på. Den ledning på 7,6 procent

Det är lite på det sätter som man kan spegla den situation som existerar inom socialdemokratin. Det är en valrörelse som inte riktigt fungerar som den ska. Hur kunde det gå så snett? För två och ett halvt år sen var övertaget över tjugo procent i opinionen. Med lite tillförlit och och en ambition att forma ett gemensamt alternativ hade man haft ett försprång som skulle gjort Sören Holmberg ännu mer säker i sina prognoser att detta skulle Alliansen inte kunna ta igen. Men allt gick ju fel, startformationen sket sig, politiken sket sig, och när utspelen inte går hem tar man till ett desperat grepp att försöka påvisa hur orättvisorna slår i Alliansens Sverige. Men inte ens det fungerar och då blir det på det sättet att de förslag som kanske inte skulle få störst utrymme, dvs om butlers och clowner är det som får personifiera vänsterexperimentets oförmåga att övertyga med de tunga politiska sakfrågorna. Siffrorna går inte de rödgrönas väg för tillfället.

Media: Exp.

Miljöcharlatanerna slår till igen

SNF - Svenska Naturskyddsföreningen går ut i ytterligare en debattartikel där de ställer sig kritiska till den miljöpolitik som har bedrivits den senaste mandatperioden. Samtliga partier får anmärkningar, speciellt Moderaterna får kritik för hur de enligt SNF har kört över sina samarbetspartier. Man vad handlar det om egentligen? Denna kritik beror mycket på att Moderaterna och Socialdemokraterna som får dåligt betyg i denna undersökning, inte har agerat efter SNF:s egna åsikter utan har andra mål för sin miljöpolitik.

Regeringen har under mandatperioden arbetat aktivt för en bättre och effektivare miljöpolitik. ÖStersjösamarbetet har stärkts, en havsmiljölag har instiftats, en havsmiljard, samt att regeringen skickade en minster för att förhandla om fiskekvoter inom EU. Till det kommer en gemensam energipolitisk överenskommelse inom Alliansen, den första i sitt slag. Det är en överenskommelse som bygger på att säkra energitillförsel, omställning till förnyelsebara källor samt minska Sveriges beroende av fossila energikällor. Michael Arthursson beskriver med några punkter på vad Alliansregeringen har åstadkommit utanför SNF:s skygglappar:

• "Antalet miljöbilar har mångdubblats tack vare Alliansens miljöbilspremie och befrielse från fordonsskatt

• Ambitionerna i klimatpolitiken har höjts dramatiskt med tydliga, höga mål för minskning av växthusgaserna kombinerat med konkreta åtgärder.

• Den gröna, förnybara energin växer snabbt och gör Sverige mer oberoende av fossila bränslen och kärnkraft.

• En helt ny politik för att skydda havsmiljön framför allt i Östersjön och Västerhavet har utformats. En miljard har satsats på detta under mandatperioden. Resultaten har redan börjat visa sig.

• Sammantaget har Alliansregeringen med Andreas Carlgren i spetsen satsat fem miljarder kronor mer på att skydda miljön än vad den förra (s)-regeringen med stöd av MP gjorde de senaste fyra åren."

Dock biter detta inte på SNF. De har sitt uttalade mål i miljöpolitiken, inte minst med sitt motstånd mot kärnkraften. I den här granskningen radar de återigen upp sin kritik, men det vore intressant på vilka områden som de anser det har gjorts bra åtgärder. SNF tjänar allt som oftast ett politiskt syfte, snarare än att verka för vad som är en effektiv miljöpolitik. Att Moderaterna enligt SNF har brustit i sitt miljöarbete har de tidigare försökt påvisa, inte minst genom att visa på hur de agerar på europeisk nivå.

Europaparlamenterikern Gunnar Hökmark har tidigare beskrivit dem som politiska charlataner, mycket beroende att de ofta hänvisar till hur politikerna står gentemot SNF:s egna åsikter snarare än vad som är en bra miljöpolitik. Deras granskning av de svenska europaparlamentarikerna förra året var ett exempel på en undersökning där SNF visade på denna inställning i miljöfrågor. Det är bättre att tycka som SNF än att arbeta för en bra miljöpolitik för då får du bättre betyg hos dem.

Bloggar: Michael, Peter.
Media: AB, DN, Exp, SvD.

Inte ont om vitamininjektioner

Den garanterade överdosen av opinionsmätningar inför valdagen fortsätter att fortsätter allt jämt. Novus pekar på den den trend som de andra mätningar har gjort den senaste tiden. Det är snarare på det viset att Alliansen stärker sitt grepp om opinionen, det visade sig i SIFO och det visar sig även nu i Novus Opinion. Behållningen med att vakna med ytterligare en positiv mätning ger en ny vitamininjektion till Alliansens valarbetare. Detta visar på att det finns stöd i opinionen vilket gör att ansvaret för att förvandla stödet till verkligt resultat ökar.

Om man analyserar den senaste mätningen märks det att de mindre partierna stärker sin position, en ganska vanlig företeelse i valrörelsen. Kräftgången för Socialdemokraterna fortsätter sin kräftgång, vad man nu ska hitta på återstår att se, läget blir ju inte bättre av att man har en partisekreterare som ägnar sig åt negative campaigning snarare än att försöka stärka sitt eget partis position. Moderaterna är fortsatt över trettioprocentgränsen. Den marginella minskningen tenderar säkerligen att bero på väljarströmningar inom Alliansen än mellan blocken. Att Alliansen stärker sitt grepp, nu med 4,3 procents övertag ger en ny vitamininjektion. Det är alltid roligare att arbeta i medvind.

Bloggar: Fredrik, Kent.
Media: AB, DN, GP, SvD.

Nu glider man på sanningen som man oftast gör.

Alliansfritt går till attack mot regerings bostadspolitik för studenter. Det är viktigt att påpeka att båda blocken har brustit i förmågan att forma en bra bostadspolitik. Regeringen borde ha gjort mer för att förenkla regelverket och göra det lönsammare att bygga, de rödgröna har fokuserat för mycket på byggsubventioner, en satsning som har lett till att den största delen av de pengarna har hamnat i byggherrarnas fickor. Alliansfritt går till attack mot regeringens bostadspolitik för studenter, dock undanhåller man som oftast en del av sanningen kring situationen, speciellt i Stockholm. Här är lite information vad som har gjorts under den senaste mandatperioden.

"Sedan 2006 har vi initierat flera intressanta projekt för att få fram fler studentbostäder i Stockholms stad. Totalt har över 1400 nya studentbostäder byggts under mandatperioden. I våras gjorde vi ett handslag med Stockholms Studenters Centralorganisation, SSCO, om att ta fram 4 100 studentbostäder i Stockholms stad. Det är alltså väsentligt fler än vad S lovar när de säger 3 000 i hela länet, säger Joakim Larsson (M) ytterstads- och bostadsbolagsborgarråd." - Sten Nordin och Joakim Larsson.

Dessutom har man nu antagit en satsning på 700 nya studentbostäder på Lappkärrsberget. Ibland kan sanningen var lite svår att hantera, därför blir det ibland roligare att glida på den. Att falla i ordalag som "Men aldrig någonsin faktiskt bygga nytt" känns lite tafatt.

Tunn debatt men givet utfall

Kvällens SvT-debatt blev ett nytt försök att reparera sitt misslyckande kring demokratifesten i Göteborg som randade i ett rent magplask, en afton där varken programledare, programdeltagare, artister eller publik verkade trivas att vara på plats. En ekonomisk debatt var på schemat, och det blev en debatt om det fast ändå lite tunn. Ekonomi är en tung politisk fråga, där har SvT fortfarande en del att jobba med. Det hade förstås krävts en hel del mer intensitet för att göra debatten mer intressant, inte minst för en politikernörd som jag.

Svt skulle tjäna mycket på att ha programledare som var duktiga på att pressa de politiska företrädarna lite mer än vad de gjorde ikväll. Det är gott att det finns en ambition att kräva raka svar från politiker, men en debatt av hög kvalitet kräver debattledare med bra kompetens och förmåga att ställa skarpa frågor. Tyvärr förvandlades kvällens debattledarpar lite till statister i den debatt som blev av.Det märktes inte minst i det inslag där man lät partiföreträdarna ta över programledaransvaret och vara de som ställde frågorna. Vilken ambition har SvT med sin valrörelsesatsning? Det började med ett riktigt magplask i en festival som snarare än att göra politik roligare, förlöjligade den och framställde den som svårbegriplig och ointressant. En ekonomisk debatt är ett viktigt inslag, det finns många områden som behöver få utrymme för en bred debatt, men då krävs det ett professionellt upplägg. Där missar tyvärr SvT lite grann.

Debatten visade dock på den skillnad som finns mellan de två alternativen. Anders Borg är den person som vill framstå som sansad och pedagogisk. Ekonomi ska inte vara något svårbegripligt och för en nationalekonomisk nörd som Anders Borg är det viktigt att visa på hur regeringens ekonomiska reformer påverkar den enskilda människans vardag. Särskilt imponerad blev jag över Stefan Attefall som gjorde det bästa intrycket bland Alliansens företrädare, Carl B Hamilton som hade sitt sedvanliga avslappnade inställning till debatten, mannen är rätt skön i sin argumentation. Tiefensee var dock en aningen osäker i sin argumentation, det är tråkigt, för det han säger är rimliga ståndpunkter som Alliansen också vill leverera. Tiefensse är en person som behöver växa in i rollen lite mer, jag hoppas att han får den uppbackningen.

Thomas Östros är de rödgrönas ekonomiska talesperson, det hade varit svårare att tro något annat. Östros är den som bäst framstår som ett alternativ hos de rödgröna, även om han egentligen inte är det. Det hela landar oftast i ett gnällande kring Alliansens förehavanden. Det är förstås inget fel att peka på motståndarens förslag och reformer, men det blir väldigt enkelt att det landar i rent gnäll. Där faller både Östros och hans kollega Ulla Andersson lätt när deras allt mer högljudda kritik mot Alliansen tar lite fokus från vad de egentligen vill.

Summa summarum blev det att Alliansens företrädare vill framstå som överens i den politik som de vill genomföra. Fortfarande kvarstår det faktum att de rödgröna har en ambition att försöka ta jobben på allvar, men glider hela tiden undan de svåra frågorna. Hur kan det komma sig att borttagandet av halveringen av arbetsgivaravgiften för unga inte leder negativa effekter för företagare? Varför det är viktigt att tre miljoner företagare ska få höjd skatt, enligt Anders Borg en dryg femhundralapp i månaden. Valet står klart, en linje för jobb och ökat ekonomiskt utrymme med stabila offentliga finanser som fokus. Till det kommer en linje med ökade bidrag, ökade utgifter på mycket annat än det som handlar om välfärdens kärna, vård skola och omsorg. Ett gemensamt alternativ mot ett osäkert alternativ. Ja, nu är jag partisk, men det var min slutsats. Där ligger alternativen.

Bloggar: Grängzell, Kent.
Media: AB, AB, AB, AB, DN, Exp, GP, SvD.

Att unna vissa men inte andra

Jag har uppriktig börja undra vad som egentligen går igenom Ibrahim Baylans tankebanor. Ingenting verkar fungera, LO-fackens politiska utspel har mött hård kritik, granskningsrapporterna var så fulla av felaktigheter och förvrängningar att till och med media till slut tröttnade. Ingenting tycks fungera, men Bagdad-Baylan tar till det sista grepp som verkar finnas kvar, Aftonbladets debattsida. Där går han till ett desperat angrepp mot statsministern och hans ekonomiska förehavanden. Visst, att vara högt uppsatt politiker har sina förmåner, inte minst för Baylan själv. Det hela leder till ett ganska. Men hur desperat är karln när han skriver i ordalag att Fredrik Reinfeldt i "praktiken" sätter likhetstecken mellan sin privatekonomi och allmänintresset?

Regeringen har sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare i en omfattning som allt som oftast stör många socialdemokrater. Det förvånadsväckande är att de nu nästintill accepterar de skattesänkningar som har genomförts. Att skatten även har sänkts för Reinfeldt och övriga högt uppsatta politiker är inget som går att förneka. Ibrahim Baylan själv har säkerligen fått en ganska stor kakbit tillbaka. Men han tycks skämmas lite över det faktumet, likadant som Lars Ohly gjorde när han gjorde ett klipp på sin bostadsrätt på Södermalm.

Vad ligger det egentligen för hyckleri i Baylans desperata utspel? Jo, ett faktum är att Baylan under sin tid i regeringen, sänktes skatten för Sveriges "allra rikaste" människor. En av dem var H&M-mannen Stefan Persson. genom den socialdemokratiska regeringens rädsla för att allt för mycket kapital skulle försvinna,gav de landets allra rikaste människor ett visst uppskov. Stefan Persson slapp beskatta för sina H&M-aktier, en skattelättnad på närmare 1,5 miljarder kronor. Fördelen för Stefan Persson är att han kan fly utomlands om han inte gillar de orättvisa skattevillkoren, en låg- eller medelinkomsttagare har säkerligen inte samma möjlighet. Därför blir det lättare att beskatta vanligt folk i första hand, förr man som Johan Ingerö beskriver i sin kolumn, vill säkra statskassan.

Om Baylan sitter i sin sandlåda känns det nu som att han är ganska ensam. Det är ingen som egentligen vill kasta tillbaka. Därför sitter han där och slår enträget med sin retoriska plastspade och undrar varför ingen annan vill leka smutskastning á la Baylan. Han har inte mycket för sig, och en man som är högst ansvarig för att den socialdemokratiska valkampanjen har tyckts tappa grepp om en valutgång där hans metoder för att säkra en rödgrön valseger, att gnälla och skälla på regeringen, och på det gnälla lite till ska vara receptet för valframgång. Men både media och väljare tröttnar på dessa metoder. Det blir inte intressant när man inte kan göra det med lite finess. Moderata Ungdomsförbundet har på sitt sätt lyckats belysa några av de flummiga förslag som har kommit från Vänsterexperimentet den senaste tiden. Om det är finess som MUF Stockholm har, kanske Baylan ska lära sig lite utav dem. Då kanske det blir lite roligare och inte bara så gnälligt.

Bloggar: Jonas Morian, Lars, Mary.

Satsningar för framtida företagande

Alliansen gör idag ett välkommet utspel om svenskt företagande. Satsningar på förenklade momsregler för restaurangföretagare. Nya satsningar för att stärka kvinnligt företagande med 400 miljoner, förenkling av regler med drygt 180 miljoner och förstärkning av innovationsinsatser med 600 miljoner under nästa mandatperioden. Mycket av det tycker jag är bra inslag för det som de fokuserar på, företagande, innovation och entreprenörskap. Det är bra att företagande i Sverige nu får spela en central roll i Alliansens valprogram.

Ett bra förslag i mina ögon är ambitionen om att sänka restaurangmomsen till samma nivå som livsmedelsbranschen, dvs tolv procent. Just de olika momssatserna skapar mycket problem för restaurangföretagare, jag har själv hotell- och restaurangföretagare i min släkt som dagligen brottas med problematiken kring de olika momssatserna. Att nu få en gemensam momssats blir ett välkommet förslag som säkerligen kommer underlätta för många företagare inom restaurangbranschen.

RUT och ROT kommer också att bestå, inget nytt med det. Alliansen har värnat om dessa reformer vilket fastställs nu i deras gemensamma utspel. Det är bra att det blir tydligt hur alternativen står, för eller emot RUT och ROT, sanningen är ju att ROT kommer att försvinna med en rödgrön valseger, när konjunkturen tillåter. Det är ibland så att de inte riktigt vill prata om det.

Med ett gemensamt utspel kring framtidens företagande klarläggs en ambition från Alliansens sida att förenkla företagarnas vardag samt stärka möjligheterna för entreprenörskap och nya innovationer. Att stärka företagande genom regelförenklingar och att göra företagande mer lönsamt är förslag som stärker förutsättningarna för företagen. Dagens utspel är ett bra inslag i Alliansens gemensamma satsning på företagande inför nästa mandatperiod. Om företagandet får en fortsatt central roll skulle det stärka Sverige som ett land med starka ambitioner för företagande och innovationer.

Media: AB, DN, Exp, GP, SvD, SvT.

Det är skillnad på att prata och att leverera

Det är skillnad på att prata miljö och att göra miljöbra saker. Regeringens arbete för att stärka sin miljöpolitik är ett område som tas på största allvar. Under senaste mandatperioden blev miljöbilspremien ett omtyckt inslag, vilket fick till stånd en markant ökning för miljöbilar. Nu föreslås en ny premie för de allra bästa miljöbilarna, en satsning på drygt 200 miljarder.

En satsning på miljöbilar är en långsiktig process. Som Maud Olofsson pekade på i gårdagens SvT Aktuellt, tar det tid att omställa den svenska bilparken, inte minst på grund av inkomstläget. Det är viktigt att de skapas nya former av morötter för att folk ska kunna ställa om sig till nya miljöbra sätt att leva på. Nu satsas det på de främsta miljöbilarna, en premie som kan ge upp till 40 000 kronor. Samtidigt gynnas miljöbilar med slopad fordonsskatt i fem år, en satsning. I frågan om Alliansen mörkar i miljöfrågan, nej jag tror inte det. Det är trots allt skillnad på att prata miljö och leverera miljöbra reformer.

Att Alliansen skulle ha problem på miljöområdet håller jag inte med om. Under den senaste mandatperioden har Alliansen stärkt sitt miljöarbete. Fokus har legat på att genomföra miljöbra reformer och ge konsumenter incitament att göra miljöbra saker. Att bara prata miljö räcker inte, det måste genomföras också, där här det visat sig att Alliansen har levererat på många områden. Havsmiljard, en halvsmiljölag, förstärkt Östersjösamarbete och arbetande för en gemensam klimatstrategi för EU. Något av det som har åstadkommits. Jag tror att Alliansen varken mörkar eller räds debatt inom miljöfrågorna, om nu de rödgröna ställer upp på debatt.

Bloggar: Mats.
Media: AB, DN, Exp, Exp, GP, SvD, SvT.

Loppet ännu inte vunnet, nu fortsätter väljarkampen

Det läge som utvecklar sig visar på ett kontinuerligt övertag för Alliansen i samtliga mätingar. Ju närmare valdagen vi kommer blir det försprång som Alliansen har allt viktigare, men också en börda. Arbetet är inte klart förrän efter att sista vallokalen har stängts, läget är fortfarande osäkert, och Skops senaste mätning visar på att mycket behöver göras innan valet är vunnet. Mycket är beroende på att ingen egen majoritet är vunnen. Men hur de två alternativen skulle agera ifall det blir en vågmästarsituation är en diskussion som ska tas efter valet. Nu måste det fokuseras på att skapa majoritet för sitt alternativ.

I Stockholm situationen på ett intressant läge. Just Stockholm är en stor anledning till Miljöpartiets framgång, och här ser det ut som att de blir näst största partiet i kommunfullmäktige. Det är ytterligare en uppförsbacke för Socialdemokratin, inte minst i Stockholm. Skulle de tappa andraplatsen skulle det säkerligen leda till en eftervalssituation som inte var särskilt kul för dem. Att tappa stödet i storstäderna är taktiskt sett dåligt, storstäderna spelar en avgörande faktor, att gå kräftgång där spelar stor roll för ett dåligt valresultat.

Gapet nu i Skop ligger nu på 3,4 procent. Det är en knapp ledning, men ändå en ledning. Det visar på att läget fortfarande är öppet, men det visar på att mycket måste göras från båda sidor innan valet är vunnet. Dock ger varje ny mätning en ny vitamininjektion för Alliansens valarbetar om den pekar på en fortsatt ledning för Alliansen. Ett öppet läge kräver många personers insatser för att ta hem valet. Men läget ligger i Alliansens händer, ett läge som de själva avgör för hur det utvecklar sig.

Bloggar: Peter.
Media: AB, DN, DN, Exp, GP, SvD.

Mona vill glömma kommunismen för att hon samarbetar med kommunister

23 augusti är en minnesdag för offren för nazistiska, kommunistiska och andra totalitära regimer. Att fira folk frigörelse från förtryck och förföljelse kan aldrig förringas. Vi som lever i ett land där de demokratiska rättigheterna har tagits för givet bör alltid upplysas om de illdåd som dessa ideologier har åstadkommit. Att nazismen föll innan det var för sent var förstås välkommet. Att kommunismen fortfarande lever vidare är en gåta i sig. Alla har de gjort klart för sig, Erlander, Per Albin Hansson, Ingvar Carlsson, Olof Palme och Göran Persson. Tidigt 1900-tal tog den svenska socialdemokratin avstånd från kommunismen. Idag drygt hundra år senare gör Mona Sahlin allvar att ta med i kommunister i ett regeringsbildande. Något liknande har inte hänt tidigare. Att Mona bortser från det val som hon faktiskt gör kanske det är förklarligt varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu inte närvarade vid dagens ceremoni.

Vänsterpartiet var av förklarliga skäl inte bjudna till denna ceremoni. Nu kallar de sig förvisso inte för kommunister, men är fortfarande ett parti för dem. Vad skulle hända om de fick för sig att kasta ut dem och bara ägna sig åt sedvanlig socialism? Det är ju förstås förklarligt att det kommer granskningar om ett parti som inte har gjort upp med sitt förflutna.

Att Mona gör ett val är enkelt. Hon skulle inte klara sig utan kommunister i sitt regeringsbildande för att klara en eventuell majoritet. Och ja, jag tänker kalla dem för kommunister. Jag lyssnar till Ohlys tal, jag läser till Ung Vänsters basunerande om att hämta hem kapitalister och sätta dem bakom lås och bom. Ida ger ju inget trovärdig yttre till den yta som Ohly försöker måla på Vänsterpartiet. Klassförakt, fientlighet till företag som gör vinst inom vården. Fientlighet till att tjäna sina egna pengar. Att inte kalla sig för kommunist tar inte från det faktum att man fortfarande är det.

"Vi ska hämta dom från Rivieran och ge dom en ståplats på flyget hem. Vi ska tömma aktieportföljerna och syna skattedeklarationen. Dom ska sättas bakom lås och bom. " -Ida Gabrielsson, Gnesta 2010-08-08.

Det är ganska häpnadsväckande att en företrädande ung politiker står idag 2010 och framför dessa åsikter som om dessa vore moderna och framtidsenliga. Det är förstås lovande att Ida Gabrielsson framför dessa åsikter. Därmed stärks folks teser om ett parti som inte vill kalla sig för kommunister, men som fortfarande står kvar vid sina grundideal. Det är just dessa personer med dessa idéer som idag på ett nytt årtusende ska få tillträde till regeringskansliet om nu de rödgröna, gud förbjude skulle vinna valet.

När politiska partier och organisationer idag hedrar minnet av kommunismens och andra totalitära ideologiers illdåd, beger sig vänsterexperimentet ut på sitt valtåg, bort från den högtid som hedrar de som kämpat och givit sina liv i kampen för demokratiska fri- och rättigheter. Det är idag 2010 och Socialdemokraterna och Mona Sahlins giv till väljarna är att ge makten och inflytandet till de som aldrig borde få något mer inflytande någonstans. Mona gjorde ett val, ett parti med historieförnekare, anhängare till idéer som har miljontals liv på sitt samvete ska få spela en avgörande roll i svensk politik. Jag förstår att Mona och co är tysta i sina kommunistkamraters närvaro.

Bloggar: Moderatprat, Verklighetens folk.
Media: DN, SvD.

Det skulle bli en kul valrörelse

Ful men kul valrörelse är vad Sofia Arkelsten, min av mina politiska favoriter brukar uttrycka om denna valrörelse. Det är sant, för minst sagt har det varit kul än så länge. Att CUF anser att arbetsmarknaden är ett j*la skämt är en sak. Nu framstår många av de rödgrönas förslag som rena skämt. I förra veckan var det Socialdemokraternas tur att presentera ett förslag om hur stressiga Stockholmare skulle få mer tid över i vardagslivet genom kunna ta med smutsltvätten till tunnelbanan där en personlig butler skulle kunna bistå dem med alla vardagliga bestyr. Allt för att komma undan debatten om varför de tycker så illa om RUT.

Idag drar Miljöpartiet sitt strå till stacken genom att förklara sitt grepp mot bristerna i äldrevården. Det ska anställas clowner i äldrevården. Jag skrattar högt av förtjusning, inget kan väl vara sämre än att liva upp äldre människors vardag. Tusentals nya kulturarbetare skulle enligt Ezabelle Dingizian kunna få en sysselsättning inom äldrevården. Som om det vore det viktigaste för äldre nu. Det hela blir lite flummigt igen, och när butlerdebatten håller på att ebba ut kommer clowndebatten upp i ljuset. Inget prat om att öka äldres valfrihet i vården, inget prat om att underlätta vardagen och ge större inflytande för alla de hjältar som sliter för att hjälpa de äldre.

Det är roligt med stolliga förslag, det har vi fått gått om. Socialdemokraterna bjöd på sig själva förra veckan, Miljöpartiet denna vecka. Nu står Vänsterpartiet på tur. Ska man vara vaksam nästa måndag inför nästa roliga utspel? Sanningen är den när man brister i konkreta förslag leder det till att man gör tafatta försök till att göra sig trovärdiga. Idag gjorde Miljöpartiet denna veckas luftpastej, vi som finner politik underhållande har fått vår dos, det är vi djupt tacksamma för. Samtidigt arbetar Alliansen för att skapa mer valfrihet, högre kvalitet och högre kompetens hos personalen. Äldrevården är ju som sagt inget skämt.

Media: Jenny, Moderatprat, Tobleronepolitik.

En dåres försvarstal

Ett enkelt urinprov så hade allt varit över. Det är trots allt frågan om ett frivilligt prov, vilket gör att man kan neka att testas. Men allt har ett pris, särskilt när man vägrar. Det är då misstänkliggörandet kommer på tal. Människor kommer inte diskutera kring varför Bodström valde att avstå ett test, utan varför. Som Laakso skriver, blir det en chimär i och med att omgivningen börjar ifrågasätta. Nu hade Bodström ett val, han tackade först ja, men backade tillbaka då sköterskan informerade om vilka substanser det skulle testas emot.

Tomas Bodström har förstås förmågan att försvara sig både i media, sin egen blogg och på debattsidor. Man kan ju undra vad som händer när en helt vanlig tonårskille nekar ett test. Hur reagerar omgivningen? Vad var orsaken till nekandet. Självklart handlar det en hel del om integritet. Det är klart att det känns beklämmande att stå och kissa i en burk inför en vitt främmande person. Fast att hävda sin integritet i det här fallet kan ha sitt pris. Därför kan det ibland vara bättre att göra testet. Ibland kan valet mellan att göra det rätta, skydda sin integritet, eller göra det lätta, det vill säga ta testet vara svårt. Men idet här fallet skulle den lätta vägen vara det rätta. jag har själv lämnat urinprov på mitt jobb. Jag gjorde det för jag kände ingen anledning att dölja eller bli misstänkliggjord.

I Bodströms fall gör han det som han ansåg var rätt, men det blir så fel. "Förresten, vi skippar det. Det blir för personligt och jag är svettig." Vem blir inte nervös om man inser att man har tagit illegala substanser och nu står inför ett test. Det är klart det är nervigt att göra ett test inför en främmande person. Men Bodström gör ett val, men som blir så fel. Att han nu försöker komma ur det här via sin blogg fråntar inte det faktum hur han agerar i denna situation.

Det här är i sig en ren bagatell, men den kan inte vara särskilt bra för Socialdemokraterna. Ett parti som är på väg att göra sitt historiskt sämsta valresultat i modern tid, skulle behöva något helt annat än dessa negativa rubriker. Vi vet alla att media har som syfte att skapa rubriker, när dessa skapas hamnar sakpolitiken i skuggan. Bodströms agerande gör ju säkerligen inte nytta för hans förmåga att nå ut i den här valrörelsen. Vad tror han att media ska fråga om? Att Bodström har försatt sig själv och sitt parti i en tråkig situation. Det är en höna, men jag tror att media kommer suga på den här karamellen ett bra tag.

Vad kan komma från Bodström i fortsättningen? En man som hade ett enkelt val, och gjorde allt så fel. Vi är nog många som kommer undra varför man kan vara så klantig att först säga ja och sen avstå med en synnerligen konstig motivering. att säga att man är svettig kanske inte är det bästa sättet att motivera ett avståndstagande. Hade han bara gjort det hade allt varit glömt. Men nu herr Bodström, nu kommer vi inte glömma något.

Bloggar: Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, Exp, Exp, SvD.

Reinfeldt stärker sitt grepp om väljarna

Fredrik Reinfeldt leder förtroendemätningen och har det största övertaget sen mätningar av denna karaktär startades 2007. Det står förstås i kontrast till de förtroendemätnignar som har varit för Alliansen under den tid då Fredrik Reinfeldt har haft stort förtroende hos väljarna. Folk har stort förtroende till personer, men bryr sig mindre om blockpolitiken. Folkets drömregering som SVT tog fram under Almedalsveckan bjöd på en uppsjö av politiker från höger till vänster. Från Reinfeldt och Borg till Bodström och Schyman. Dock saknades en viss Mona Sahlin i denna undersökning, vilket skapade en till fradgetuggande hos en viss SSU-ordförande.

SIFO som har bjudit på glädjande mätningar ger nu ytterligare en vitamininjektion i form av denna mätning. Reinfeldt stärker sitt förtroende något samtidigt som Sahlin tappar. Därmed blir gapet 45procent. Mätningar är mätningar, men det ger en mer energi att arbeta för valseger. Alla ansträngningar som nu görs är värdefulla för valutgången, och tänk vilka ansträngningar som nu görs, inte minst av Moderata Ungdomsförbundet som skördar taktiska segrar.

Valet kommer att handla mycket om person än om block om väljarna får säga sitt. Därför är det viktig att de mätningar som sker visar på ett övertag för Alliansen, men också för den statsministerkandidat som de har. För Reinfeldt inger ett förtroende hos väljarna. Kan man använda detta som tungan på vågen skulle detta vara en fördel för Alliansen i dess valkampanj. Att Mona har ett lågt förtroende är en börda, inte minst då den som inte kommer att bli statsminister har det största förtroende bland de rödgröna. Alliansen har nu en fördel både i partisympatimätningar och förtroende för sin statsministerkandidat, det är den fördel som de nu har när valrörelsen går in i en ny vecka av hårda ansträngningar.

Bloggar: Hagwall.
Media: AB, AB, GP, SvD.