fredag, december 31, 2010

Gott nytt år!


I skrivande stund sitter jag redo för att dra iväg och fira nyår i London. Vill därför önska alla läsare och bloggkollegor, alliansbloggare som nätrötter ett gott nytt år. På måndag är jag tillbaka med en krönika om mitt år inom bloggosfären. Tills väl mött, Gott Nytt Bloggår 2011!

torsdag, december 30, 2010

De hatade vår yttrandefrihet

Gårdagens gripande visar förstås på att vi inte är en skyddad zon här uppe. De som levde i den naiva tron att saker av denna karaktär aldrig skulle inträffa fick sitt uppvaknande för några veckor sen. Att man nu lyckades stoppa en attack mot Jyllandsposten, visar förstås på den krassa tillvaron att de som har till uppgiften att skydda vårt civila samhälle, fortfarande måste vara på tårna vi tillfällen som dessa.

Nu fick detta en bättre upplösning, svenska SÄP och danska PET gjorde ett grundligt arbete i förväg och hade under lång tid koll på dessa människor. Att dessa tillslut inte skulle lyckas med sina planer stod klart igår, men ännu mer allvarligt är att de planerade utföra detta dåd. Hatet mot att Jyllandsposten som tydligt har stått upp för yttrande- och tryckfriheten, är det som ligger som grund för detta illdåd.

Dessa människor som var i färd att utföra detta dåd, var inget annat än extremt inriktade personer. Likt den man som sprängde sig på Bryggargatan, var detta ett dåd utfört av en galning. Att det finns fler galningar ute i samhället, redo att utföra dåd av denna karaktär, är inget förvånande. Nu var de dock inte särskilt diskreta, när det nu fanns möjlighet för säkerhetspolis att hålla dem under uppsikt. Därför gick det som det gick.

Det är förstås en intressant diskussion det här hur långt man får gå i yttrandefrihetens namn. Kurt Westergaard, Lars Wilks och Jyllandsposten har minst sagt tänjt på gränserna under de senaste åren. Frågan om hur man får framställa profeten Muhammed har blivit central i yttrande- och tryckfrihetsdebatten. Det finns säkert de som har vänt sig mot hur man har gjort karikatyrer på vår kristna Gud. Situationen kring Muhammed har varit mer komplex.


Hur vi än väljer hur långt vi tänjer på den gränsen, är det förstås detta som ligger till grund för denna planerade attack. Dessa människor hatade just detta, att vissa människor står upp för våra grundläggande demokratiska rättigheter i en grad att de gör allt för att tänja på de gränserna. Gränsen för dem gick innan de publikationer som Jyllandsposten genomförde. Jag följer alltjämt nyfiket den debatt gällande våra grundläggande demokratiska rättigheter, den planerade attacken var ett tecken på att vissa inte tyckte om att vissa gick för långt enligt dem. Men det var aldrig läge att att någon skulle ta ett steg tillbaka, på grund av dessa människor.

Bloggar: Bengt, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvT.

tisdag, december 28, 2010

Inte nöjd förrän Fredrik har 110%

Vitrysslands diktator fixar till ett ickelegitimt, men stabilt valresultat, Saddam lyckades med bedriften att få till matematiskt omöjliga valresultat, samtidigt kämpar Elfenbenskustens avgående president med att hålla sig kvar vid makten, trots att han inte har det uppenbara stödet som krävs. Fredrik Reinfeldts popularitetssiffror är inte direkt manipulerade, men de kommer upp i nivåer som gör en lite skraj. Folks nästintill orubbade förtroende för vår nye landsfader blir mer hållfast än tidigare. Men befinner man sig på toppen är man också som ensammast.

72 procent är ett betryggande stöd för statsminister Reinfeldt, men popularitet har aldrig varit något som har stigit honom över huvudet. Ju högre man står ju längre faller man, det vet säkert Reinfeldt om. Nu handlar det dock om att omsätta populariteten i verkligt handlande. Det finns ett kvitto på hans popularitet, men populariteten har en baksida, den är också ett kvitto på folks förväntan att man ska åstadkomma bra saker.

Hur bra Fredrik Reinfeldt är på att åstadkomma bra saker kanske inte är något oklart. Under det senaste året har Fredrik kunnat åka runt i Europa med vetskapen om att andra länder kollar åt Sverige när det gäller att hantera finansiella kriser. Nu kan de även kolla till Sverige om hur sittande regeringar klarar sig genom en stora kris och lyckas bli omvalda, och som lyckas stärka sitt förtroende drygt hundra dagar efter valet. Samma tidpunkt för fyra år sen var inte lika lyckad för statsminister Reinfeldt, nu sitter regeringskostymen bättre.

Jag tänkte på när åkte hem, om hur Göran Persson sade under sitt sista sommartal i Björkviks Park som statsminister. "Tills dess är vi obotliga reformister", regeringen Reinfeldt vann valet 2006 för att de vill reformera landet Sverige, och kanske även Europa. The middle level dog i en värld av big dogs om man ska använda amerikanskt udnerrättelsespråk, Reinfeldt och Sverige må finna sig på en annan nivå. Men goda omdömen stärker alltid ens anseende. När tidningar från Washintgon Post och New York Times till The Guardian skriver om den svenska regeringens ansvarstagande, eller när CNN intervjuar Reinfeldt prime time om Sveriges beslut att låna ut pengar till den krisande irländska ekonomin, blir fokus på just Fredrik Reinfeldt stort i omvärlden.

Nu är det dock ett nytt år i antågande, och ett nytt reformår både för svensk politik och för Moderaterna i sig. I gårdagens intervju påpekade Reinfeldt vikten om att fortsatt hålla kursen mot ett ännu lägre skattetryck. Det är bra, men andra reformer krävs också. Fokus måste vara brett för ett allmännintresseparti som Fredrik Reinfeldt vill göra Moderaterna till. Om Moderaterna ska bli det där defaultpartiet om man ska använda Wykmanspråk, krävs fortsatta reformer för att inte fastna i ett popularitetshjul. För när inget händer ökar tristessen och då är det tack och hej, men den resan gör förhoppningsvis inte vår nye landsfader.

Bloggar: Kent, Lars, Ola, Tokmoderaten, Pierre, Viktor.

måndag, december 27, 2010

På färd mot ännu lägre skatter.

"Detta är naturligtvis utmärkt, av flera skäl. Först som sist är det moraliskt rätt att vi som arbetar får behålla mer av vad som faktiskt är våra pengar. För det andra är det ekonomiskt rätt eftersom det tvingar fram effektiviseringar, och motverkar slöseri i offentlig sektor. För det tredje är det strategiskt rätt, eftersom samtliga oppositionspartier (minus det nu helt bortkopplade Vänsterpartiet) tvingas förhålla sig till den sjunkande skattenivån." - Johan Ingerö.

Vad som förväntas komma ifrån Moderaterna det kommande året lär bli något att se fram emot. Fokus på att arbete ska löna sig är en drivande aspekt som måste finnas kvar. Det är dock viktigt som Johan Ingerö påpekar, att detta inte bara handlar om att försörja någon annan, dvs staten, utan också sig själv.

Därav skulle det kännas sunt om man även fokuserade på vikten av självförsörjning. Samhället är inte skapat för att kunna ta hand om alla, men den kan ta hand om de som behöver det. Därför är det personliga försörjningsansvaret en viktig aspekt för de som står på god fot. Reinfeldts fokus på ytterligare sänkta jobbskatter får gärna skapa en press på de resurskrävande verksamheterna.

Vi har gått en bit ifrån tron att kombinationen hög skatt och är en förutsättning för god välfärd. Sanningen är ju att en sundare inställning till den offentliga verksamhetens resurser, att ansvaret för att fokusera samhällets resurser i de verksamheter som människor efterfrågar. Slöseri är aldrig bra, om det gäller privatkonsumtion på lånade pengar, eller slöseri med folks skattepengar. Folk har ändå gett politiker ett ansvar, att förvalta den del som skattebetalarna ger iväg varje månad.

Därför finns det också andra viktiga punkter att fundera på i den moderata förnyelsen. Det får aldrig bli grått och tråkigt. Att påpekandet om arbetslinjen inte döljer fokuset på mycket annat som är viktigt för svensk ekonomi. Företagsperspektivet är något som bör vara ett än mer tydligare fokus för inte bara Moderaterna, utan även för Alliansen. Moderaterna har vunnit löntagarna åt Alliansen, nu finns det andra grupper att befästa sin position hos.

Därför blir också fokuset på ekonomiskt ansvarstagande viktigt. Regeringen har visat det, kommuner och landsting måste också visa det. Höjda statsbidrag är ingen garant för att kunna leva vidare på samma spår. Att inte ta tillvara på sina goda förutsättningar nu, som i Sigtuna, är en taktik som till slut gör alla till förlorare.

Fredrik Reinfeldts fortsatta strövtåg för att erövra den mest tveksamme löntagaren att visa förtroende för den moderata linjen om lönsamhet för den som bidrar, fortsätter allt jämt. Men det bör också fokuseras på att pressa på i andra led. Om högskattestatens tid är förbi är det ett gott tecken, då är det bara att anpassa verkligheten efter det. Respekten för de som bidrar ska finnas tillsammans med respekten för en god offentlig service som fokuserar på effektivitet, tillgänglighet och kvalitet som finns till när man behöver den. Det är en ny tid som ska skapas.

Bloggar: Anders.

Vid politisk torka kan man...

....ju tolka en opinionsmätning. Således är jag tämligen trött på dem, inte minst med ett valresultatet är fortsatt färskt. Och sen, vad säger mätningarna egentligen. Trots de naturliga förändringarna ligger valresultatet ändå som en stark värdemätare för hur det politiska läget ser ut för tillfället. Valfokuset har släppts och de partier som vanligtvis faller tillbaka under mellanvalstiden, börjar tappa sina trogna stödröstare.

Sen är ju det här med stödröster. Alla de små partierna har de på ett sätt, Centern och Kristdemokraterna har sina i de moderata leden, Vänsterpartiet har de som övergett Socialdemokraterna för deras gir mot mitten. Vad som ska påpekas är att väljare är ett otroget folk. Valet landar snarare i det enskilda partiet än i vilket regeringsalternativ som är hetast. Det talar om man ser till Miljöpartiets ställning i svensk inrikespolitik. Trots allt är det väljarna som bestämmer och kan inte politikerna övertyga dem med sitt förutbestämda alternativ, är det bara att omformera sig för att finna en ny agenda.

M&M, Moderaterna och Miljöpartiet, de två partierna som dominerar den inrikespolitiska scenen just nu. Den moderata förnyelsen befinner sig ett gynnsamt men kritiskt läge, Miljöpartiet söker efter en ny ledartrojka att bära ansvaret och stödet vidare. Samtidigt finner sig de övriga partierna i något slags ingenmansland där färdvägen är lika lite utstakad som Vasaloppsspåren må vara för tillfället. Centern och Kristdemokraterna famlar fortfarande i sin förändringsprocess, Vänsterpartiet försöker hitta ett sätt att genomföra socialism 2.0, hur nu socialism kan tänkas vara modern och något för 2000-talet.

Vidare får vi finna oss i att detta är inget som förändrar läget nämnvärt. Partistrategerna bryr sig inte nämnvärt om dessa mätningar för tillfället, fokus ligger längre fram. Om man nu som en och annan socialdemokrat bekymrar sig över läget, eller finner en lätt överdriven skadeglädje gentemot sina politiska motståndare, 44½ månader kvar tills nästa val, blir läget som en gäspning i vintermörkret. Vi arbetar trots allt vidare.

Bloggar: Kent, Tokmoderaten.

En ung arg rörelse tappar sin förgrundsfigur

Ida Gabrielsson, som skapaad för en ung och arg rörelse. Foto: Politiskt inkorrekt.

Jag nås på morgonen av beskedet kring Ida Gabrielssons avgång som ordförande för Ung Vänster. Som ordförande blev hon sinnebilden för hela vänstern, en arg men kampvillig rörelse. Jag har haft tillfället att stöta på Ida ett flertal gånger under hennes tid som Ung Vänsters frontperson. Hon har verkligen personifierat det som jag ser som riktig vänster, det blir intressant att se vem som klarar av att axla hennes roll.

Att se den naturliga efterträdare i det här läget är svårt, men det finns ju inte brist på namn. Något som skulle vara intressant är en person som Felicia Ohly. Tänka sig vilken situation, far och dotter leder vart sin frontlinje på vänsterkanten. Den ena Vänsterpartiet, den andre Ung Vänster.

Tills dess blir Ida Gabrielssons avgång ganska förklarlig. Människor som känner att de inte vill stanna kvar på samma plats för länge, är rätt vanligt. Vad Idas nästa roll i den enda riktigt genuina vänsterrörelsen i Svensk inrikespolitik? Det finns så klart spekulationer, men det får stanna där. Tills dess får jag minnas de tillfällen som jag har sett Ida i farten. En ung och arg vänster är alltid intressant att följa, är det något bra som Ida Gabrielsson har gjort är det att hålla den fanan högt.

söndag, december 26, 2010

Paradigmskifte i den socialdemokratiska förnyelsen?

Nej, nej, nej och åter nej. Detta negativt klingande ord är något tämligen återkommande när det kommer till försöka att hitta en gammal rörelses nya härförare. Socialdemokratin har sedan Göran Persson intåg på ordförandeposten, skapat en ny tradition, att först enträget streta emot, men när väl avgörandets tid har närmat sig står personen likt vanligt, redo att ta över. Detta läge upprepades 2006-2007, och har återupprepat sig även denna gång då socialdemokratin fick leta efter en efterträdare efter en i socialdemokratisk synpunkt kort tidsperiod.

Nu verkar det dock som att detta förnyelsearbete som sker, får en ny vändning. Förnyelsearbetet i sig, det får framtiden avgöra hur mycket förnyelse det egentligen blir. Scenförändringen handlar inte om att nya unga förmågor villigt träder in och kandiderar. Den här gången kommer isbrytningen i form av en gammal förmåga. Men Ylva Johansson manöver kanske ger ett sken av vart socialdemokratin är på väg emot. Vissa tecken pekar inte på att förnyelsen handlar om att hitta en ung ledare som tar över. Nästa ledare kanske blir den som sedan länge har befunnit sig i de främre kulisserna.

Vad ska man tycka om Ylva Johanssons kursändring. Personligen känner jag att förändringen inte ligger i att återanvända gamla profiler från Perssontiden. Barack Obama gjorde det till en grej när han skapade sin administration 2009, många som plockades in hade tidigare jobbat inom Clintonadministrationen 1992-2000. Men likheterna finns inte här, människor tröttnade på Persson, därför ser jag bara Ylva Johanssons kandidatur som en scenförändring i socialdemokratins förnyelseprocess.

Thomas smällkarameller del 4: Om annandagen som sportinstitution

Annandag jul är i sig en riktig guldgruva när det kommer till idrott. Detta är något som inte ses som något svenskt, utan som är något traditionellt på många håll. I England är den traditionella boxing day ett fenomen sprunget sen 1800-talet då tjänstefolket fick sin traditionella ledighet. Julhelgen spelade också roll under första världskriget då de båda fronterna lade ner sina vapen och bjöd varandra till en fotbollsmatch i ingenmansland. Några dagar senare var vardagen som vanligt, striderna fortsatte alltjämt.

Idrotten som institution har alltid varit något som förenat människor oavsett åsikt, religion eller hemvist. Därför blir de sportsliga traditionerna något som folk värnar om. I England är just denna dag en ohotad tradition, fotbollens högsta liga Premier League bjuder på full omgång. Eftersom jag befinner mig på resande fot under senare delen av eftermiddagen, missar jag denna begivelse, att sitta på någon pub i Stockholm och avnjuta söndagens fotbollsfest.

I Sverige är annnandag jul en bandydag. När man är uppvuxen i en bandystad som Lidköping, vet man att annandag jul är en bandyinstitution. Ingen dag förutom finaldagen på Studenternas i Uppsala är så viktig som annandag jul för bandyn. Även om andra sporter nu försöker slå in sig på just denna dag är bandyn ohotad som tradition i Sverige. Egentligen finns inget hot i sig, men andra sporter bör hålla sig på avstånd. Annandagsbandyn är en av de få traditionerna i svensk idrott, den är väl värd att bevara.

Anders Bergwall, världens bäste bandymålvakt står upp för denna seglivade tradition. Det har han rätt i, bandyn äger annandagen, och det är värt att stå upp för denna tradition om man vet vad den egentligen betyder för många bandymetropoler. Därför lär inte annandagsbandyn som institution var hotad. Andra idrotter lär försöka, men de som håller vid traditionerna bryr sig inte. Bandyn äger annandag jul, likt fotbollen gör det i England.

Media: AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD.

2011 - En ny moderat berättelse?

I grunden har Olle Svenning rätt, men i sammanhanget fel. De ideologiska berättelserna må vara berättade för flertalet år sen. Men ideologier är inget man sätter bäst föredatum på, de sätter oftast sitt eget bäst föredatum. Socialismen är en ideologi som allt mer förpassas mer mot historiens bakgård. Passande, människor har idag inte krävt mindre omtanke till den andre, men de har krävt den i förhållande till att den personliga friheten inte äventyras.

När det kommer till Olle Svennings Marxvurmande blir jag lite förbryllad. Obrukbar i praktisk samhällspolitik, det har vi fått vårt kvitto, men en skarpsinnig analys? I grunden får vi göra en analys, vad är enligt Olle Svenning den söndersmulade kapitalismen? Sanningen ligger mycket i att kapitalismen som inte är söndersmulad som idé. Dock är förhållandet stat och kapitalism sedan länge förbrukat. Den finansiella krisen som är inne i sin andra fas beror inte på kapitalismen i sig. Den beror på att staten inte kan låta bli den. Först underlättar man för medborgare att skuldsätta sig upp över öronen. När de inte klarar av att betala, skuldsätter sig stater upp över öronen. I Sverige lyckades man stoppa fas 2, det blev Moderaternas och Alliansens räddning.

Nu fick Moderaterna den stämpeln under året, som det förvaltande och ansvarstagande partiet. Men här och från nu fortsätter en ny berättelse. I den beskrivning dör Olle Svennings tes om de döende berättelserna. Därför ska Moderaternas förnyelse varken byggas på ett trist men viktigt ansvarstagande eller gamla genomberättade ideologier. Den moderata förnyelsen finns långt bortom Rosenbad, det är medlemmarna men framför allt väljarna som ska skapa den nya samhällsberättelsen.

Med en viss nyfikenhet skådar jag Moderaternas senaste invit, "Vi vill ha din åsikt i julklapp". I grunden kan man undra, är de nymoderata idéerna slut? Inte alls, den nymoderata idén bygger inte på gamla profetior, den har alltid byggt på berättelser från samhället. Utan samhällets berättelser dör även den moderata förnyelsen.

Vad är mina förslag till den moderata förnyelsen? Självklart är det lyssnandet som ska var grundstommen. Jag har hört till flertalet berättelser om hur moderata och alliansföreträdare som har varit ute i samhällets verksamheter och har fått en god respons. Den goda responsen måste bygga på att man bjuder till, att låta dessa möten inte bara handla om att skapa sig en bild av vardags-Sverige.


Därför blir den moderata förnyelsen för 2011 den viktigaste fasen i det fortsatta moderata förnyelsarbetet. Låt oss ta avstamp i den idén, människor är inte mindre omhändertagande än förr, men de kräver allt mer inflytande över sin vardag. Kravet på inflytande finns överallt, i hemmet, på jobbet och på de övriga samhällsinstitutionerna. Den moderata idén ska präglas av människors inflytande på den. I grunden har Moderaterna alltid stått mot statens inskränkande på den personliga vardagen och inflytandet. En moderat förnyelse ska förstås bygga på denna grund, men den bygger även på att lyssna till omgivningen. De nya berättelserna skapas, men de berättas av folket.

lördag, december 25, 2010

Thomas smällkarameller del 3: Om kommunister och stolligheter i jultider

Efter lite julaftonsuppehåll och krånglande bredbandsuppkoppling, reflekterar jag lite över den allmänna diskussion som brukar pågå under jul kring den där krullhårige killen som figurerar i tv-rutan på julaftonskvällen. Diskussionen fick sin spets för två år sen, när Blondinbella gick ut på sin blogg och sade rakt på sak, "Karl-Bertil Jonsson är dåtidens AFA".

Sedermera har Karl-Bertil blivit föremål för diskussion om hans dolda politiska agenda. Tage Danielsson är ju en fantastiskt berättare i all ära. Men historien om Karl-Bertils bravader får en ibland att undra. Kommunist i all ära, dock får man säga att det luktar en liten unken form av socialism. Tron att temporära gåvor ska skänka utsatta människor evig lycka. Vad hemlösa människor ska med servettringar eller finporslin, när Karl-Bertil i sin strävan att hjälpa utsatta människor kanske skulle fokusera på något annat som är bättre.

I min reflektion kommer jag att tänka på hur riksdagsledamot Monica Greens (S) förslag tidigare i höst om att det var viktigt att överbygga den digitala klyftan och ge varje hemlös tillgång till iPhone och 3G. Som om det inte fanns viktigare saker för hemlösa, som mat och husrum, chansen att kunna komma tillbaka i samhället igen. Det blir lite som ett Karl-Bertil Jonsson på riktigt, folk känner temporär lycka och uppskattning, men vad det gör det för deras egentliga situation? Egentligen inget, vi får leva med Karl-Bertil Jonssons civila olydnad i tv-rutan en gång per år, vare sig vi vill eller inte.

Apropå stolligheter faller jag över ett inlägg från våra kära vänner i Alliansfritt. Någon på redaktionen har fått för sig att recensera en Timbrorapport om julhandeln och den ökande konsumtionen under julen, och gör sig stollig över artikeln. Utan att läsa artikeln blir jag undrande kring inläggsskribentens strävan att verka seriös. Sen när är det liberalt trams att kritisera resursslöseriet i välfärden? Snacket om liberalt trams för att avfärda en rapport, gör bara skribenten till rent tramsig, dessvärre.

torsdag, december 23, 2010

Thomas smällkarameller del 2: Om att hålla kylan utanför

Det väder som råder under julhelgen har alltid spelat stor roll. Ingen vill ju undgå en vit jul med ett stort lager snö utanför husets värmande väggar. Att hålla sig varm är också en utmaning i sig, inte minst då julvädret också bjuder på temperaturer långt under nollgradersstrecket. Problemet är ibland att folk klär sig som om de skulle på polarexpedition upptill och nästintill inget på benen.

Kylan är något som påverkar jultrafiken i allra högsta grad. Att ge sig ut kräver att man är förberedd rent klädesmässigt. Att införskaffa sig bra grejer är ingen dyr affär. Ett par värmande vantar, mössa, robusta skor och inte minst ett bra underställ, då är man inte helt ute. Kanske en päls i jultider, på Fioruccis i Göteborg finns läge att införskaffa sig ett sånt plagg.

Dessvärre är den butikens ägare likt många pälsaffärer i Göteborg utsatta för djurrättsaktivisters maffiametoder. Att flera djurrättsorganisationer inte har viljat ställa upp och förklara sin ståndpunkt i media är förstås talande. Att kämpa för en god sak, att främja en god djurhållning eller bra arbetsvillkor för anställda är en sak. Att använda maffialiknande metoder som tycks vara mer regel än undantag för djurrätts- och vissa arbetstagarorganisationer. Oavsett om det gäller en pälsaffär i Göteborg eller anställdas villkor på Berns Salonger förtjänar man inget gehör om man hotar och trakasserar annan personal eller kunder.

I del 3 tänker jag reflektera kring den så kallade "kommunisten" som figurerar i tv-apparaterna i jultider.

När grobianerna tog över Globen

Foto: SvD.se

Det var lite tråkigt i förväg när jag insåg att jag skulle missa del 3 i säsongens Stockholmsderbyn i elitseriehockeyn. Festen har på de senare säsongerna förflyttat sig från Råsunda och Stadions gröna plan, in på hockeyrinken där Djurgårdens och AIK:s fans har bjudit upp till skön stämning. En klack som Järnkaminerna som byggt upp en stark stämning tillsammans med Blue Brigade, supportergrupperna på de sittande sektionerna, har skapat en hög stämning i med- som motgång.

Gårdagens match blev äntligen en revansch för Djurgården som torskat de två första matcherna. En seger är alltid bra, speciellt om det är en derbyseger. Dock var jag inte där igår pga mitt resande, men tur var väl det. En tvåtimmars tågförsening är att föredra framför det som tydligen pågick på läktarna. För om resultatet var en begivelse, var allt annat en bedrövelse.

Det tråkiga är förstås det som stör när supporterföreningarna försöker eftersträva en god stämning, en inramning utan dess like som man har all möjlighet att skapa. Gårdagens match dödade många förväntningar på en gedigen hockeyfest i Stockholm. Sport är en familjehögtid, alla människor oavsett ålder ska kunna tycka att en match, i synnerhet ett derby ska vara en upplevelse, i detta fall är det många som tvekar att i överhuvudtaget ta med sina barn på hockey igen.

Vad nu klubbarna gör åt detta är det intressanta. Vi kan inte sitta och vänta på all sköns lagstiftning, agera kan man göra här och nu. Därför har jag en förmaning. Alla de företrädare i både Djurgården och AIK, samt dess supporterföreningar borde ha ganska klart för sig vilka idioter det är som medvetet förstör matcherna, för sina egna fans och för de andra åskådarna. Alla dessa parter har ett ansvar att se till att dessa avarter inte kommer in igen. Det handlar inte om avstängningar i någon match hit och dit. Den här gången ska det kännas.

I den bemärkelsen bör man nog kolla en hel del på hur England har hanterat sina fotbollshuliganer. man är säkerligen väldigt insatta i vilka dessa personer är, och dess personer är inte längre välkomna. Detta är något som man borde se på även här i Sverige. För så länge som lagstiftning inte fanns kan klubbar och supporterföreningar ta sitt ansvar. Det är inget läge att dalta, det är dags att agera för idrottens bästa. För mig som Djurgårdssupporter, eller mina vänner som hejar på AIK, har vi en sak gemensamt, vi orkar inte vänta längre.

Media: AB, AB, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

Thomas smällkarameller del 1: Om julens frestande ting

Julafton imorgon, men i många fall inte det första tillfället då julens godsaker har hunnit slinka ner i var mans kroppar. Julens extravaganser liknar inte förr, nu ska julmaten förtäras i olika sammanhang långt innan julaftons absoluta crescendo. Julfester på jobbet, besök på någon fin herrgård som har dukat upp till en matfest av sällan skådat slag. Själv har jag varit en del av det då min svåger i skrivande stund vilar ut sig efter en julbordsorgie som pågår på hans och min systers konferenshotell utanför Nyköping. Sörmlands bästa julbord i all ära, min svåger David säger sig aldrig ha fått så mycket beröm som i år.

Dock är det en sak med julmaten.
Edward Blom bjuder på en riktigt intressant läsning om dagens hushåll och att försöka återgå till det naturliga, att främja de naturliga råvarorna och inte låta sig påverkas av all sköns hets om fettfria måltider. Julbordet är en fettbomb, men en ärofull fettbomb. Vare sig man eftersträvar en smal och slank kropp eller en ståtlig rondör som min gode vän Tokmoderaten, är julbordet inget man ska bäva över. Det är trots allt årets alla andra dagar som man bör ha i åtanke för att främja sin goda hälsa, inte kring julbordet. Sen det där med grädde och smör. I mitt tycke är det inte boven i fettdramat, all mat blir bättre av dessa råvaror. Och bra naturlig mat är bättre än all sköns halvfabrikat och substitut. Bra fett är trots allt fett bra.

Sen är det förstås det där momentet
alkohol. För många, speciellt barn är julafton en utsatt tid där många föräldrars drickande ibland går överstyr. Min bloggvän Kent Persson tar den frågan på allvar, han är ambassadör för En vit jul. Personligen försöker jag hålla mig till måttfullhetens tecken. Det är ganska lätt i sig, man dricker helt enkelt bara en snaps till sillen, tar kanske bara en grogg till senare på kvällen, och sen att intaget av de ädla dryckerna också varvas med annan vätska och mat. Till det kan man också se till att inte ställa dessa saker allt för synligt, speciellt för barnen. Det får avsluta del 1, med min hållning, drick i måttliga mängder om du nu inte fick lotten att köra. Men strunta i fetthetsen, det är hur du lever årets 364 andra dagar som spelar större roll för din hälsa än vad julbordets dignande fat har att erbjuda.

Att kapa sjuka grenar

Aftonbladets korståg mot utomstående PR-firmors agenda att forma Socialdemokraternas nya agenda går vidare. Uppenbart är det att detta retar upp mången socialdemokrat, inte minst på vänsterkanten. Med ledare som Göran Persson och Mona Sahlin som har haft en uppenbar högerhållning i sin politik, finner säkert många vänstersossar nu en möjlighet att försöka dra partiet åt vänster.

Många av dessa var ju inte särskilt glada under förra mandatperioden när Mona bryskt stängde ute Vänsterpartiet från det rödgröna samarbetet. Både trycket utifrån men även inifrån partiets vänsterfalang fick Mona att ika sig från en bana som i mitt tycke hade varit bättre för socialdemokratin och samarbetet på vänsterkanten.

PR-byråerna i all ära, Niklas Nordström och de andra pr-strategerna i Slussplans S-förening är trots allt inte det största hotet mot socialdemokratin i sig. Det är trots allt en falang vänstersossar som skyr att partiet i sig influeras av krafter utifrån, i synnerhet starka lobbyorganisationer som Svenskt Näringsliv och Prime PR.


Vad som dock är bäst för socialdemokratin är dock svår att svara på. Jag tänkte på Henry Kissingers berömda citat "Vem ska jag ringa till när jag vill prata med Europa?" Frågan är, vem ska man ringa om man vill prata med Socialdemokraterna? Sanningen är att detta är vad som blir av en i praktiken ledarlös organisation som Socialdemokraterna. Att Niklas Nordström och de andra socialdemokraterna kring Slussplan nu hotas med uteslutning, liknar mer vid en giljotinprocess, där de människor som vissa ser som obekväma, nu kapas av socialdemokratins allt sjukare grenar.

Bloggar:
Johan.
Media:
AB.

onsdag, december 22, 2010

Shekarabis smällkaramell två dagar före jul

Ardalan Shekarabi gör en passande liknelse:

"Vi socialdemokrater måste göra en egen samhällsanalys, och inte bara förhålla oss till borgerliga problemformuleringar"

Och passar sedan på att lansera ett förslag om kraftig sänkta skatterna i tjänstesektorn. I en och samma artikel försöker han distansera sig från borgerliga idéer, men när det kommer till förslagen är han tillbaka i samma ekorrhjul igen. Jobben var det som avgjorde valet, och som delvis avgjorde valet 2010. Därför är det alltid intressant att se den socialdemokratiska färdriktningen á la Shekarabi.

Det som faller i intresse är den skatteväxling som ska ske när man sänker arbetsgivaravgifterna, den osynliga skatten inom jobbsektorn. Innebär det här kanske att man går tillbaka till den gröna skatteväxlingen, måttliga höjningar på miljöskatter till förmån för större jobbrelaterade skattesänkningar?

Shekarabis smällkaramell är en i raden av förslag som osar lite Svenskt Näringsliv, man får väl säga att SN har lyckats påverka den politiska förnyelsen i Socialdemokraterna trots allt. En flört genom att vilja sänka arbetsgivaravgifterna torde ses som välkommet inom näringslivet.

måndag, december 20, 2010

En politikens julvärd

Fyra dagar kvar till jul och Sveriges nya landsfader som han gör anspråk på, lägger sin lugnande hand på den julstämning som trots den törn den fick förra lördagen fortfarande fyller var mans vardagsrum. Förflyttat från Rosenbads stela kontorslokaler, till ett vinterklätt Skansen, som en symbol för hela Sverige ska detta tal framstå som ett tal som inte direkt andas reformiver utan snarare än mysig stämning som ska skapas när det lackar mot jul.

Allt omkring är förstås väl planerat. Inget stelt inrett fikarum, ingen ekande entrelobby i Rosenbad. Hela kringarrangemanget är så där glatt och mysfacistiskt som man bara önskar det. Öppen spis, inredd gran, snön ligger vit runt fur och gran, snön ligger vit bakom knuten etc. Mysfaktorn är något som präglar också ett tal som detta.

Den som gapar högt om att ett tunt tal bör nog tänka om, detta har aldrig varit läge för ett tal fyllt med reformyttringar, snarare är det ett förmanande och samlande tal så här i jultider. Hela andemeningen med ett jultal är att vilja framstå som en samlande gestalt som kan förena det folk som man företräder. Fredrik tar den rollen på största allvar, han företräder också det parti som är bäst på många frågor men som inte är tillräckligt bra. Kaxigt men ödmjukt i en och samma mening.

Något jag förstås gillar som den trogna mufare jag är, det är Fredriks hyllande av sitt eget ungdomsförbund. Framgången har smittat av sig i partiet och Fredrik vill ta ungdomarna på största allvar. Det är inte för att ungdomar är rebelliska och vill vara emot etablisemanget, utan snarare bristen på lyhördhet inför de krav och förväntningar som ungdomar har i en period när de ännu inte har etablerat sig fullt ut i samhället.

Maningen om att värna frihetsidealet är genomgripande i talet. Fredrik framstår inte som den som likt en ung människa skyr allt det där med stat och byråkrati som man i ungmoderata år skyr lika mycket som pesten. Nej, snarare är det de negativa friheten som kommer på tal. Om man ska sammanfatta det, positiv frihet, frihet till som står emot negativ frihet, frihet ifrån olika ting. Den radikala självmordsbombaren hatade det öppna och fria samhället. Det är det som är det största hotet mot friheten, radikala gruppers hat mot de ideal som vi tar som förväntat.

Därför blir Fredrik Reinfeldts jultal inget som man plockar fram när det kommer till att analysera innehållet av reformpolitiska ambitioner. Det är likt alla andra jultal, att ge sin syn på samhället i sig, den tid som råder och vara en samlande kraft. Fredrik Reinfeldt vill framstå som att han tar rollen på största allvar, det är trots allt han som leder regeringen och svarar inför det svenska folket.

Bloggar: Tokmoderaten.
Media: AB, DN, Exp, SvD, SvD, SvT.

söndag, december 19, 2010

Demokrati handlar mer än om att hålla val

På något sätt är alltid ett parlamentariskt val något som man tar till för att försöka legitimera sin egen ställning. Det är egentligen inte tänkt att valet ska falla till ens nackdel, därför gör man allt vad man kan för att förneka och dölja eventuella motgångar. Burmas regim är ett exempel, Mugabe i Zimbabwe är ett annat exempel. I Venezuela använder Hugo Chaves folkliga omröstningar för att kunna legitimera sina inskränkningar i fri- och rättigheter. I ett land som detta garanteras det alltid bra förmåner för dem som håller sig på rätt sida med regimen.

Fallet i Vitryssland är en parodi i sig. Jag har själv många vänner som har varit över i Vitryssland och bevittnat vardagen för oppositionella, en del av dem har till och med fängslats. Det kan tänkas osannolikt, men Vitryssland befinner sig bara en tidszon från Sverige, så nära men ändå inte. Därför ter sig dagens presidentval liksom de många tidigare valen som en ren parodi, snarare än en demokratisk högtid.

Sanningen ligger snarare i det som jag försöker beskriva. Val används som en fasad för att legitimera sitt förtryck av oppositionella krafter i landet. Att hålla så kallade pseudoval innebär inte till att det demokratiska underskottet löses. Demokrati handlar om mycket mer än val, den enkla förutsättningarna, att få sprida sitt ord, på gator och torg, på internet eller i övrig traditionell media. Förmågan att kunna yttra sitt missnöje är en aspekt som är viktigt för att legitimera det demokratiska begreppet.

På det viset är Vitryssland bara ett exempel på hur man använder val som en fasad för att legitimera sitt eget styre, fortsätta på samma bana och göra allt för att strypa åt de krafter som hotar ens ställning. Kampen för frihet och demokrati tar aldrig semester, kampen för frihet och demokrati pågår på största allvar en liten bit från vår gräns. Vi lever alltjämt med föreställningen att trots att det finns de som uttrycker åsikter som vi inte tycker om, har vi det att acceptera, då det fria ordet besegras just med det fria ordet. Vitrysslands val får sig sitt mediala fokus, verkligheten känns avlägsen även om den är så pass nära oss.

Läs mer på Belarusbloggen.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Svd, SvD, SvD, SvD, SvT.

Rödgrönas trotsbarn till attack

Söndag morgon, och sömnbristen efter en lördagskvälls trevligheter. Tröttheten och den biristande ambitionen är något som självklart reflekteras utav det politiska landskapet. Det rödgröna revirpinkandet, tunga profilers försök att försöka sko sig själva från ansvar kring det rödgrna nederlaget ekar alltjämt högt, även i jultider. Kamrat Ohly är den senaste i raden, och jag tycker att han i stora delar skjuter sig själv i foten. Själv tror jag att Ohly i fråga skulle ta sig en stor dos av självkritik kring hanterandet av den rödgröna alliansen. I min syn är han den stora orsaken till den rödgröna kollapsen.

Att Socialdemokraterna tappar i opinionen är tydligt, därför känns det ganska självklart att Ohly går till storms mot dem. Men det är inte bara Socialdemokraterna som går trögt. Även Vänsterpartiet bedriver sin allmänna kräftgång, och framtidskommissionens försök till trots börjar man undra hur Vänsterpartiet ska profilera sig då den den inrikespolitiska kartan målas om och Vp blir ett enträget parti på vänsterflanken. Endast Moderater, Miljöpartister och Sverigedemokrater kan vara nöjda så här till jul.

Problemet är ju inte att vinster görs i offentlig verksamhet, problemet är ju om vinster görs på bekostnad av kvalitativ verksamhet. På något sätt missar Ohly ett begrepp som man faktiskt får ge Socialdemokraterna rätt på. Det var Socialdemokraterna som vann slaget om välfärdsstaten, inget parti pratar idag om att montera den och ersätta den med endast grundläggande rättigheter, om man får citera en statsministers tidigare litterära alster, ett alster som han tagit avstånd ifrån sen länge.

Ohlys miss i mitt tycke var att han gick till storms för mycket mot de vinster som gjordes inom den offentliga verksamheten. Vinster på offentliga medel görs i många fall, av företag som deltar i offentligt drivna infrastrukturprojekt, av företag som underhåller offentliga lokaler etc. I slutändan var det inte just detta som var det viktigaste, utan värdet av varje skattekrona är just det som intresserar gemene väljare. Att saker som förmögenhetsskatt, fastighetsskatt är saker som skrämmer många väljare blir ganska tydligt. Det är ju inte politikerföraktet som stärks på grund av att man tar avstånd från en misslyckad politisk agenda. I min syn är det intressant att både socialdemokrater och miljöpartister anpassar sig efter vad väljare efterfrågar. I det avseendet ter sig Ohlys agenda mer att de rödgröna skulle presentera ett alternativ som stod i skarp kontrast mot Alliansens, snarare än att det skulle attrahera väljare. Fastighets-, förmögenhetsskatt och RUT-avdrag är just såna moment.

Om man ska få se till de rödgrönas stora misslyckande var det inte missen att få till ett tydlig ideologiskt alternativ. Misslyckandet låg i att inte forma en politik som inte stod i skarp kontrast mot Alliansen och som kunde attrahera väljare. I den biten kan jag hålla med kamrat Ohly. Men Ohly gjorde mycket för att stjälpa det rödgröna samarbetet. Insmusslandet med smygkommunistiska drag, en dold antiamerikansk agenda till utrikespolitik var en sådan. Trots att det finns en stark opinion mot den svenska insatsen i Afghanistan, var det inget som gjorde avtryck i de rödgrönas politik.

Grunden till misslyckandet var att de rödgröna ställdes till ansvar, snarare än Alliansen som hade styrt landet under fyra år och som borde vara de som man fokuserade på kring ansvarstagande. Sanningen bör ligga i att Alliansen lyckades med den biten innan valrörelsen, därför blev just Alliansen de som kunde beskriva samhällsproblemen och presentera sin agenda som gav trovärdighet. Medan rödgröna fick ställas till ansvar för en politik och agenda som skapade intrycket av att det var de som hade suttit vid makten. En opposition vill ju ställa regeringen till ansvar, inte bli krävda på ansvar själva. Där vann Alliansen matchen, och kamrat Ohlys trotsiga inställning skrämde bort det sista hoppet för att de rödgröna skulle vinna makten.

Bloggar. Kent, Mats, Tokmoderaten, Zac.

lördag, december 18, 2010

Kan du inte svara? Ring en vän

Tänka sig, Ilija Batljan är ingen dåligt politiker, men att han har fällt missnöje över den politik somm hans parti har bedrivit, har inte undgått gemene politisk tyckare under både valrörelse och eftervalrörelse. Svenskt Näringsliv ser säkert vissa lokala S-profiler som potentiella guldgruvor, Sven-Erik Bucht som blev en profil för hela Haparanda när han fick självaste Ingvar Kamprad att etablera sitt IKEA-imperium i staden, förde Haparanda från en position som en kommun på dekis till en kommun på stark tillväxt. Ilija är också en sån profil, en person som fokuserat mer på sin kommuns än sitt eget partis bästa. Men han har förstås en agenda han vill föra fram i sitt parti. Hos vem han söker stöd är förstås en intressant följetong.

Att Socialdemokraterna skulle vara oförmögna att skapa sig en egen näringspolitik får ses som tämligen osannolikt. Men oförmågan att skapa en politik som attraherar och inte avskrämmer är den stora utmaningen för ett parti, på väg till att bli vilket dussinparti som helst. Därför blir hela historien intressant när en organisation som Svenskt Näringsliv, en organisation sedd som Moderaternas främsta hantlangare av mången konspiratorisk vänstersympatisör. Svenskt Näringsliv är en handlingskraftig och tonsättande organisation.

Att Svenskt Näringsliv försöker hitta kanaler för att få ut sin agenda är i sig inget förvånande. Organisationer som LO har tidigare varit framgångsrika i att omsätta sin politiska agenda i rena politiska reformer. Att SN gör likadant får inte ses som förvånande. Det får heller inte ses som kontroversiellt, då tillgången till röststarka lobbyorganisationer måste ses som en resurstillgång till de styrande politikerna. En källa till kunskapsinhämtande där politiker kan bygga sig en rimlig uppfattning utifrån. Vem vill ha en politiker som bara tar beslut bara på vad de tycker är bra för samhället?

Aftonbladets granskning av hur Svenskt Näringsliv och PR-organisationen Prime har lyckats lobba in SN:s agenda om en mer dynamisk och näringslivsvänlig politik som skulle riskera föra Socialdemokraterna ännu mer mot höger, är ju bara en ren beskrivning av den politiska vardagen. Kampen är hård, lobbyorganisationerna är många och villiga att föra fram sin agenda. Att Prime i synnerhet är slipade PR-människor är inget förvånande, Feffe och Co som har förmåga att lobba in allt från nya Alladinpraliner i juletider, till att hjälpa politiska lobbyorganisationer att få igenom sin agenda i partier sökandes efter en ny färdväg som attraherar gemene väljare.

Ilija Batljan har förstås en agenda att föra fram i sitt eget parti. Att Svenskt Näringsliv försöker sätta sin agenda är förstås förklarlig. SN bryr sig inte om simpel blockpolitik, utan har som förmåga att skapa en bred parlamentarisk konsensus kring sin agenda och sina förslag. Hur Socialdemokraterna formar en mer näringslivsattraktiv poltiik återstår att se. Hur väl Svenskt Näringsliv lyckas återstår att se. Socialdemokraternas försöka att forma en mer attraktiv näringslivspolitik kanske formas med hjälp av krafter utifrån, för har du inte själv svar kan du ju alltid ringa en vän.

Bloggar: Laakso, Peter A, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, AB, AB, AB, Dagens Media.

fredag, december 17, 2010

Olika tolkningar av ett tröttsamt ting

Fredag morgon, den sista energin som finns kvar efter en intensiv men fortgående arbetsvecka är vad som behövs för att klara sista dagen på arbetsveckan. Personligen märker jag ett ännu större jullugn i den svenska inrikespolitiken. Hade det inte berott på en mans oförlåtliga gärning senaste fredag i Stockholm, hade mycket kretsat kring det sedvanliga, väderkaos, kollektivtrafikförseninar och massavåkningar.

Det som dock får en att hålla upp den politiska gnistan denna morgon är ett moment som har blivit ganska tröttsamt så här efter valrörelsen. Novusmätningen som kom morgonen tas med en stor gäspning, ingen vill egentligen relatera till dem, när vi har ett färskt valresultat. Novus senaste mätning är egentligen bara en fingervisning på hur opinionsvindarna blåser mellan valen.

Tolkningar går förstås att göra. För Socialdemokraterna är detta inte särskilt upplivande att läsa, men heller inget nytt. Därför känns Expressens vinkling om Socialdemokraternas "rekordlåga" stöd rätt harmlös. Vi vet ju redan om kräftgången, därför blir den vinklingen inget nytt i spåret av den så kallade förändringsprocess som partiet bedriver.

Kristdemokraterna får stora släggan i Tv4. Det har tystnat rejält sen den senaste mediakarusellen kring både partiledare och partisekreterare. Sannerligen har det funnits andra inslag som skänkt större intresse för allmänheten. Men inget har egentligen förändrats, det är dock mer intressant kring hur partiet har förmått att fokusera mer på sin politik än på en partiledare som är för bra för sitt eget parti.

Kristdemokraterna är till skillnad från Socialdemokraterna ett parti med några få tydliga fokusfrågor. Som ett systerparti till Sveriges nya allmänparti, Moderaterna, harvar sig Kristdemokraterna vidare i svaret på vad som ska frälsa just dem. För Alliansen har det alltid varit en vinst där de enskilda partierna har fått släppa fram sina speciella fokusfrågor. Kristdemokraterna har att fundera på vad som ska bli en vinnande taktik för dem, både som enskilt parti men som en part i Alliansen.

Novusmätning i alla ära, vad gemene partistrateg kommer att lägga vikt till den, är svår att avgöra. Tron kring att det finns andra saker att fokusera på när det gäller de krisande partiernas framtid är större än att dagens mätning tas på allvar. Hanterandet av valresultatet fortsätter alltjämt för många av de svenska etablerade partierna. Det är bara Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Moderaterna som kan känna välbehag av den politiska situation som nu råder, ingen som ropar efter kris där.

Media: DN.

torsdag, december 16, 2010

Ung rebells steg till tronen

Gustaf Fridolins klargörande att han ställer upp som kandidat till nytt språkrör är egentligen lika lite överraskande som att en rödklädd gubbe kommer besöka flertalet hem nästa fredag. Det var bara en tidsfråga tills personen i fråga skulle avge sin accept till en kandidatur som ses som den mest självklara i alla de processer som sker i olika partier. Nu står han där redo, den unge rebellen, 27 år gammal redo att leda ett den de av det rödgröna samarbetet som kom ut som segrare.

När två desorienterade rödingar befinner sig på en oklar kurs mot framtiden, ett parti med en partiledare som trots att hans förmåga att bringa framtid till ett förgånget parti, fortfarande vill vara kvar, samt ett parti utan färdplan eller någon som riktigt vill ta över rollen som partiledare, framstår Miljöpartiets process om mer upplivad än de andra tvås eftervalsprocesser. Miljöpartiet är ett intressant parti i många aspekter, deras process som kommer leda till vilka som blir det två nya språkrören gör den processen till den mest spännande. Det blir som om att Kvalserien i hockey blir mer spännande än självaste SM-slutspelet.

Fridolin i all ära, det blir trots allt ett intressant avstamp som Miljöpartiet skulle ta med honom som språkrör. Grabben är egentligen det som alla andra partier skulle behöva. En ung handlingskraftig person, med en vilja och agenda. Trots att han kan framstå hos vissa ganska purung och fortfarande lite politisk opubertal, är Gustaf Friodolin det esset som Mijlöpartiet sitter på.

Jag kan bara se fram emot de första partiledardebatterna i både riksdagskammare och tv-studior. Gustaf Fridolin kommer säkert bli lika självklar som den främste av de två språkrören som Maria Wetterstrand blev för Miljöpartiet idag. En inomparlamentarisk regel bäddar för Marias sorti, men för Gustafs kröning.

Vad ska Gustaf då hitta på med ett parti med tydlig växtvärk? Förhoppningen är att de trots allt har en del relevant att komma med i en rad frågor. Det är trots allt den flummiga delen som nu städas bort, och flanellskjortorna har slängts av när Miljöpartiet har tagit steget in i politikens finrum. Om de kommer hålla sig kvar vid sin hederskodex som de bröt i detta val, ett blockrytande parti som ger upphov till en ny politiskt spelplan blir Fridolin och hans språkrörskollegas val. Fortfarande är valet av kvinnligt språkrör ovisst, sanningen är väl den att folk bara väntade på vem som ska regera tillsammans med Fridolin, han framstår som synnerligen självklar till skillnad från annat håll.

Bloggar: Johan, Kent.

tisdag, december 14, 2010

Värdet på socialdemokratiska löften - Lika med noll

Det gick inte vänta längre. Nu har inte Socialdemokraterna bara gjort sig beroende av Sverigedemokraterna, vare sig direkt eller indirekt, vilket de tydligt deklarerade innan valet att de inte skulle göra. Nu har de gått ett steg längre och gjort något som borde ses som en likvärdig synd som om en hindu skulle slakta en ko, man har gett Sd direkt inflytande genom att stödja ett av deras förslag.

Frågan i sig är relevant, man bör kunna ställa rimliga krav inom demensvården. Men jag vänder mig emot att dessa beslut tas i riksdagens kammare. Detta är av anledning av att oavsett om det gäller nationella riktlinjer, kommer kostnaderna inte att hamna på staten för att kunna uppleva dessa minimikrav. En pålaga genomdriven av staten, borde som Den hälsosamme Ekonomisten skriver, kompenseras av staten.

Men nu var det inte detta som saken handlade om. Nu har Socialdemokraterna deklarerat värdet på sina löften, vilket är lika med noll. Pajkastning i all ära, men principer är principer, men inte lika viktiga för dem som nu förlorade valet. Den ryggradslösa inställning som man tidigare har ingivit, att inte stå upp för sin politik och sina löften får sitt tydliga ansikte. Det är egentligen inget nytt, men det lär ta ett tag innan man kan ta löften från Socialdemokratin på allvar.

Bloggar: Broman, Lake, Magnus.

Är det läge att sälja ut allt från det rödgröna samarbetet?

En ensam mans misslyckade terrorgärning, det var allt för att Socialdemokraterna nu går ut och vänder ståndpunkt totalt i en av de mest laddade frågorna under förra mandatperioden. FRA-frågan är högst relevant i detta avseende, det finns en anledning till att det bedrivs signalspaning, Sverige är trots allt som justitieminister Beatrice Ask beskrev det, som en del av världen och inte immuna mot oproportioneligt våld.

Frågan kring SÄPO:s tillgång till signalspaning är under utredning, det är bra. Frågan om signalspaning blev en känslig sak, och är känslig i all rätt. Signalspaning ska få drivas, men under starka premisser att dessa förållningsregler inte förbigås, att vanligt folk kan lita till att spaningen används på rätt sätt och inte tummar på den personliga integriteten. SÄPO:s tillgång till signalspaning är en viktig aspekt.

Det är trots allt inget jag har emot att Socialdemokraterna ändrar ståndpunkt i denna fråga och gör en total kovändning. Det som förvånar mig är två saker. Dels att man nu tre månader efter valet fortsätter att sälja ut den politik som man gick till val på, dels att man nu sviker sina tidigare rödgröna kamrater, men också att insikten av en verklig händelse skulle få dem att ändra ståndpunkt.

Det är trots allt denna totala kovändning utan att ta grund i socialdemokratins ideologiska grund. Partiet har igen valt att sälja ut sin politik för att försöka skapa sig en bra situation i ett tragiskt läge. Tragiskt är det på många sätt, att Sverige har drabbats av ett terroristbrott, att en man har fått gå så långt i sin radikala övertygelse att han tog till en aktiv gärning.

Men lika tragiskt är socialdemokratins amöbaliknande hållning i dagspolitiska frågor i nuläget. Det är trots allt en fråga värd att diskutera, hur undvika att socialdemokratin blir en rörelse som formar sin politik efter det blöta fingrets metod, eller som bygger det på djup ideologisk grund.

Det är trots allt detta som inte ger särskilt stor trovärdighet till Socialdemokraterna i denna fråga längre. Morgan Johansson är en politiker som ger ett tveksamt intryck just nu. Det är ganska märkligt, en man en god möjlighet att överta ordförandeklubban efter mars månads partikongress. Vad Morgan Johanssons linje framöver nu blir, återstår att se. Att sälja ut politiska ståndpunkt efter ståndpunkt skänker inte trovärdighet. Inte helller att man gör det i en kontroversiell fråga i kölvattnet av det som har hänt.

Uppdatering: Morgan Johansson fick nu en knäpp på näsan av S-gruppen. Tämligen förväntat, men det skadar förstås hela partiet, när en en person som finns högt uppe i spekulationerna är ute och skapar rubriker är det förstås ett försök att försöka ta ett initiativ till en ny eventuell linje som Johansson kanske vill driva i en roll som eventuell partiledare. Det blev inte särskilt lyckat denna gång, motståndet mot utspelet och stödet för det egna kongressbeslutet vilar fortsatt tungt. Vi får respektera dem för det.

Bloggar: Björn, Johan, Tokmoderaten.

måndag, december 13, 2010

Är yttrandefrihet inte viktigt för Twitter?


Så var Carl Bildt Twittersida avstängd. Vår utrikesminister som skapade rubriker genom sitt flitiga twittrande tämligen direkt efter attentatet. Det är trots allt statsministern som representerar regeringen, men Bildt är en utåtagerande man, och som den gode Thatcher sa det "This lady is not for turning". Carl Bildt is not for turning. Tydligen fanns det en anledning för Twitter att stänga av Sveriges utrikesminister från sitt konto. Var hans frispråkighet för mycket för Twitter? Man kan ju undra.

Uppdatering. Den riktige Carl Bildt är nu tillbaka på Twitter. Allt var bara ett misstag, förlåt Twitter. ;)

När vissa skuldbelägger andra än gärningsmannen

Avlägsenhet har präglat min tillvaro under den gångna helgen. Att befinna sig ute på landet är ibland att befinna sig en bit från det som händer, där mobilsignalen inte är densamma som inne i stan. Dock ekar signalerna utöver landet, om den dramatik som har utspelat sig på Stockholms gator och som turligt nog inte fick värre påföljder. En mans horribla verk fick inte den verkan som han hade hoppats på. Tur för oss, men vetskapen om att vi är som alla andra, att även vi kan drabbas av terroristattentat är nu besannad.

Den man som genomfört denna gärning är förstås den man som bör skulden till det, fullt ut, ingen annan ska befläckas med det som gärningsmannen har gjort. Problemet är bara att debatten spårar ur och vissa försöker leda debatten till något helt annat, till och med skuldbelägga andra än den man som utfört gärningen. Jag hade gärna viljat undvika politiskt käbbel gällande denna fråga, men eftersom Sverigedemokraterna saknar all form av hämningar eller respekt till andra, blir det inte svårt att plocka upp den kastade stenen.

Skuldbeläggandet av Sveriges muslimer är inget annat än ett oansvarigt, fegt angrepp på en grupp människor i Sverige som förtjänar all respekt och tolerans. Vad som kommer utav skuldbeläggandet av muslimer blir bara en spiraleffekt. Tyvärr är inte Sverigedemokraterna smarta nog att inse att deras argumentation bara spinner på den radikalism som finns hos vissa extrema avarter som utnyttjar Allahs namn för sina illgärningar. Sverigedemokraterna tänker ibland lika kortsiktigt som en självmordsbombare. Förnärmad är bara förnamnet till Björn Söders Facebookkommentar:

"Det var bara en tidsfråga innan det som hänt i Sthlm skulle hända. Vi i SD har varnat för detta under flera år. Ytterst ansvarig för det som hänt är de sju andra riksdagsparterna, som rullat ut röda mattan för islams och muslimska fundamentalisters framväxt i Sverige. Islam är en pol. ideologi förklädd i religiösa kläder. Det är nu dags att bekämpa Islam på samma sätt som vi bekämpat nazismen och kommunismen."

Tack Björn för att du gör världens extremt radikala en tjänst. Har inte Sverigdemokraterna mer insikt än att inse att detta bör gör saken värre? Nej, trodde inte det. I samma läge som terrorn drabbar Sverige, spinner Sverigedemokraterna på den radikaliseringsvåg, för de är minst lika radikala som sina antagonister. Det är bara vi som förstår vikten, av frihet och öppenhet, tolerans och respekt för allas lika värde som gemensamt kan kämpa för de ideal som vi tror på. Då kan vi lämna de radikala människorna bakom oss, oavsett om det är terrorister eller Sverigedemokrater.

Bloggar: Soilander, Tokmoderaten.
Media: AB,
AB, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, GP, GP, SvD, SvD, SvD, SvT, SvT.

torsdag, december 09, 2010

Bilden av ett indirekt samarbete

Så var dagen kommen, dagen för regeringens första nederlag. Inget konstigt i sig, men nu var det ju det här med indirekt beroende. Som Alliansen har gjort klart, de kommer aldrig göra sig direkt beroende av Sverigedemokraterna, men de kommer aldrig vika sig bara för att Sd skulle tycka likadant, så kallat indirekt beroende. Problemet är för hela den rödgröna trojkan är det som Mona Sahlin yttrade på S-kongressen, att aldrig göra sig beroende av Sd, direkt eller indirekt. Därmed diskvalificerades hon från alla möjligheter att få igenom förslag om hon inte söker stöd över hos Alliansen eller hos broder Åkesson.

”Vi socialdemokrater kommer aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång att göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!”

Detta är det stora problemet för Socialdemokraterna. Därför ses deras slag idag som en ren jävlighetsmanöver. Det känns ganska konstigt ibland att se en socialdemokrati argumentera för minskade offentliga utgifter, särskilt med tanke på att deras brittiska vänner gör och gjorde tvärtom.

Nu gör oppositionen ett val, ett direkt kostnadsneddragande, man kan undra om det är i syfte att minska på regeringskansliets kostnader, eller att rentav jävlas med regeringen och försvåra dess möjligheter att bedriva sin politik, så lär det säkert bli med en Alliansenregering i minoritet. Men det är inte bara regeringen som drabbas, UD med ambassadpersonal och all annan ickepolitisk personal, projekt som ligger i dess lindan riskerar att drabbas.

Men det är klart, oppositionens hyckleri är talande. Alliansen har ju inte talat om att inte göra sig indirekt beroende av Sd, men det har de rödgröna nu gjort, eller rentav aktivt spelat in Sverigedemokraterna. Tack för det Mona Sahlin och Co, 300 varslade lagom till jul, men eftersom många anställda på sossarnas partikansli får lida för deras neddragningar innebär det att regeringskansliets drygt 300 tjänstemän som nu riskerar uppsägning, inte heller slipper undan. Trevligt i jultider, återstår dock att se om Sahlin, Ohly Eriksson och Åkesson skickar en gemensam julhälsning till regeringskansliet.

Bloggar: Broman.
Media: AB, AB, DN, Exp, Exp, Exp, GP, GP, SvD, SvD, SvT.

tisdag, december 07, 2010

Må han finnas oskyldig tills motsatsen bevisats

Då sitter han infångad, internetpiraternas största idol, underrättelsetjänens största hatobjekt. nu återstår det dock att se ifall den grånande mannen, Julian Assange befinns skyldig till de anklagelser som ställs emot honom. Det är förstås väldigt graverande, att världens mest jagade man gör det här misstaget, inte bara om han verkligen är skyldig, utan att han även har satt sig i den här situationen som ledde fram till det rättsfall som drivs emot honom.

Sen kommer förstås konspirationsteorierna. En perfekt komplott, det finns ju grund för sådana teorier, mannen som slinker undan med att släppa hundratusentals hemligstämplade dokument, blir ditsatt misstänkt för ett brott som inte härrör sig till Wikileaks verksamhet. Men anklagelsen är förstås inte läglig för Assange personligen, han hade förstås behövt undgå dessa anklagelser, för att hans och Wikileaks avslöjanden inte skulle hamna i skymundan.

Många är förstås lättade, synnerligen från underrättelsehåll. Mannen som hela världen jagar, sitter bakom lås och bom. Nu återstår bog den mest intressanta process som någonsin har inträffat i Sverige. En synnerligen allvarlig anklagelse i sig, men den står inte i proportion til vem som står anklagad, världens mest jagade man.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD.

söndag, december 05, 2010

Vad för värde av informellt utbyte?

Sverige har informellt utbyte med USA, det enda som jag har som reaktion till detta är so what? Jag finner det inte särskilt överraskande, inte av att döma av det utbud av dokument som media försöker förstå sig på. Jag ska heller inte gröta in mig i detta träsk för mycket heller, pga av min mycket begränsade kunskap om just detta område.

För vissa är dessa samtal av högt värde.Det är mycket enligt min mening som dessa samtal bedrivs informellt. Vad som egentligen är nytt med dessa samtal går att fråga, om dessa samtal inte har bedrivits förut, när det har kommit till att kretsa kring eventuella terroristers förehavande, och vilken inverkan det skulle ha på Sverige.
Det är självklart att mer långtgående officiella överenskommelser mellan Sverige och USA skulle vara känsligare, det är ju det som går att peka på som orsaken till varför man inte har viljat dra det längre än nödvändigt, möjligtvis för att undvika en till känslig debatt i samma anda som FRA.

Det är en relevant fråga om vi via medier i överhuvudtaget kommer få tillgång till en relevant slutsats än de gripande av halmstrån som görs från olika redaktioner, vad för informellt utbyte som bedrivs, och om det är av intresse. Det är förstås av intresse om mer officiella utbyten skulle ske, ifall det skulle påverka svenskars möjligheter att röra sig över gränser, i det här fallet till USA. Den frågan är förstås känslig. Ett sånt samarbete skulle då självklart inte kunna hållas informellt, därför har man rätt förklarligen inte viljat gå vidare i de diskussionerna.

Rekommenderad läsning från Johan Westerholm, Norah och Mark.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvT.

lördag, december 04, 2010

En ängslig Ahlin hjälper inte ett ängsligt parti

Under morgonens dos av nyhetsflöde och kommentarer fastnade jag vid den alltid självsäkre och lillgamla politiska kommentatorn Ulf Kristoffersson. Ibland gillar jag hur han har förmåga att ställa politiker till svars, i många skeenden är han en perfekt politisk reporter, orädd och med förmåga att skapa sig en god överblick över det inrikespolitiska landskapet. Morgonens kommentar var minst lika självklar som talande, "Socialdemokraterna är som en trögvänd atlantångare,,,,, Moderaterna är mer som en torpedbåt".

Piken slog som en välriktad torped mot det sargade s-skeppet som idag samlas till vad man borde se som en ödesstund. Idag går startskottet för den process som ska leda fram till en personförnyelse av stort eller litet format. Sanningen är att den processen kommer bli uppslitande. Mycket beror förstås på att de vindar som blåser, inte säger mycket om att det kommer bli några större personförändringar än vad som är önskat av vissa.

Ängslighet är ett ord i sin rätta tid, och det har präglat socialdemokratin ända sedan 2006. Att Urban Ahlin är en uppriktigt och ärlig person är förstås inte bra för honom i det här läget. Personligen tycker jag synd om en person som befinner sig i ett parti som är mer ängsligt än han själv. Det är frustrerande för honom att befinna sig i ett parti som räds varje politisk förnyelse, har fastnat i ett veritabelt ekorrhjul, fullt med grånande ABF-gubbar, gråsossar som blint sätter käppar i hjulet för varje förändring.

Ängsligheten är inget som passar sig för socialdemokratin, inte i det här läget. I det läget får jag se personer som Jytte Guteland och Morgan Johansson finna sig en situation där deras förhoppningar om självrannsakning från flera ledande socialdemokraterna verkar utebli. Råttorna brukar lämna skeppet, men här verkar de vilja stanna kvar. Ingen ser ljust på den situation som nu råder, men ingen vill riktigt se sitt ansvar i det hela, ingen vill heller stega åt sidan. Många av de förändringsvilliga socialdemokratiska företrädarna befinner sig fortfarande i en ängslig situation, det är ett ängsligt parti som inte har funnit sitt vägval, och det vägval återstår att se när de finner det.

Bloggar: Jerker, Kent, Peter, Zac.
Media: AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT.

En nolla att se upp till

Foto: Stanleycupplayoffs2008.com

Ytterligare en nolla inatt, den fjärde för säsongen. Henrik Lundqvist visar varför han är den mest nödvändige spelaren för New York Rangers, en klubb som under de senaste säsongerna har fått kämpa för att klara sig till Stanley Cupslutspelet.

För övrigt är denna säsongen en begivelse när det kommer till svenska målvaktsinsatser i NHL. Johan Hedberg, Jonas Gustavsson och Johan Backlund har spelat avgörande roller för sina lag. Bredden när det kommer till svenska målvakter finner jag mycket tillfredställande, inte minst till vår historia svenska målvakter som rönt framgångar på andra sidan Atlanten.

fredag, december 03, 2010

Norge, Norge ett ruttet land?

Foto: Aftonbladet.se
Aftonbladet späker verkligen ut på sin web om det nya avslöjandet kring den misslyckade JAS-affären med grannlandet Norge. Artikelförfattarna får till en uppseendeväckande inblick inblick i ett högt politiskt spel om hur Sverige blåstes i en en affär som till synes verkar ha varit riggad, både med vetskap och avsikt från norskt och amerikanskt håll. JAS har en konkurrensnackdel i sig, möjligheten att sälja sitt vapensystem till andra NATO-länder är liten. Många vill inte hamna på kant med USA, därför finner sig även Sverige där i underläge.

Dock är det faktum att Sverige redan nu spelar en stor roll i NATO:S operativa insatser, ända sedan PFF - Parnterskap För Fred har Sverige haft starka kopplingar till NATO. Det har i stora delar skapat det stora hyckleriet i svensk försvarspolitik, snacket om att vi är alliansfria, när vi i praktiken inte är det.

Dock är det intressant ifall denna flod av Wikileaksdokument avslöjar en militär skandal som får vår granne i väst att framstå som en nation med korrupta metoder i en vapenaffär med starkt svenskt intresse.

Att Sverige framstår som en underlägsen nation i dessa sammanhang är tämligen klart. Sanningen är att vi trots vår dos av korruptionsincidenter, framstår som så pass naiva att vi förlitar oss för mycket till vår ärlighet.

Det var kanske därför som jänkarna såg ett öppet mål när försvarsministern öppnade för att NATO-anpassa JAS-planen med nya radarsystem. Tämligen slugt kunde man förhala den processen och framställa JAS-offerten som ofullständig och dyrare än beräknat.

Sverige faller förstås på sin ärlighet i detta fall. Att vapenindustrin inte är vilken kind of business som helst är rätt tydlig. För USA handlar detta om mångmiljardbelopp i omsättning. Norge har till synes spelat med. Tills vidare kommer Sverige, trots sina många högteknologiska innovationer på vapenområdet, framstå som en amatör på den globala vapenhandelsarenan. Att Norge har spelat med är inget nytt i sig, att USA sätter spelreglerna är inget nytt i sig heller.

Bloggar: Tokmoderaten.
Media: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, VG.