tisdag, januari 04, 2011

Bara om de fyra är överens

Efter ett litet blogguppehåll under nyårshelgen och pågående bokslutsarbete på jobbet fingrar jag återigen på tangenterna. Diskussionen jag väljer att analysera är som den tidigare har figurerat i inrikespolitiken. Fast det blir inte mer trovärdigt och nyanserat trots det som lyfts fram idag. Min undran är vilken typ av energi som Socialdemokraterna egentligen vill lägga på sin tid och riksdagens resurser.

Dagens undersökning som Riksdagens Utredningstjänst - RUT har tagit fram, är en kortsiktig analys över hur voteringarna har gått tillväga under det halvår som har gått sedan valet. Jag frågar mig, var det inget man kunde ha gjort själva? En utredning om hur partier har röstat i relation gentemot varandra?

Självklart handlar det om Sd-oket som ska försökas viftas bort. Det är vad denna RUT-utredning. För vad man har som avsikt med hela undersökningen är att visa på hur många gånger som Sverigedemokraterna röstar med regeringen. På det sättet försöker man svartmåla Sverigedemokraterna som riksdagslakejer och röstboskap. Man börjar faktiskt tröttna lite på att vissa inte har uppfattat galoppen riktigt.

Alliansregeringen må vara i minoritet, men de är fortfarande störst. Därför vinner de varje votering oavsett vad Sverigedemokraterna röstar på, förutsett att Sd inte röstar likadant som de rödgröna. Sen försöker man sig på, eller rättare sagt Sven-Erik Österberg försöker sig på en billig argumentation när han anklagar regeringen för ha haft överläggningar med Sd.

Vad som då är värt att nämna är det löfte som man gav, låt oss rekapitulera:

"Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande!" - Mona Sahlin i sitt inledningsanförande på jobbkongressen 28 oktober.

Detta upprepades även under hennes första majtal:

Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker vi samarbeta med, eller göra oss aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna.

Sanningen är den att Alliansen har aldrig sagt nej till indirekt stöd från Sverigedemokraterna. Varför detta? För att de inte skulle kunna påverka en sån sak, varför skulle Alliansen överge sin egen övertygelse? Det här är den bittra sanningen för Socialdemokraterna. Det är tråkigt att de, och i synnerhet Sven-Erik Österberg inte inser detta. Hans avledningsmanöver blir ett bevis på den tragiska verklighet som hans parti genomgår. De skulle aldrig ge Sd indirekt inflytande, därmed lade de krokben på sig själva. Nu har de till och med röstat med Sverigëdemokraterna. Bara Socialdemokraterna och deras rödgröna kamrater kunde inse sin egen vardag.