torsdag, januari 13, 2011

En början på V-revolutionen

Bild: Allehanda.
En efter en väljer de att träda tillbaka, Maria och Peter gjorde det på grund av stadgeskäl, Mona av ett ökande inre tryck och Wanja av pensionsskäl. Trots att alla på den röda kanten nu lämnar in, finns det trots allt en som enträget försöker streta emot. Lasse Ohly sitter alltjämt, tjurskalligt och påvisar att han tänker sitta kvar, oavsett motgång, oavsett inre tryck om han avgång. Det är som det han sa på valnatten, nu börjar kampen. Men kampen kanske inte blir ledd av Ohly.

Problemet är detta, Ohly har varit i princip lika osynlig som sin avgående kamrat Sahlin. Ute på sin kant, likt det andra ytterlighetspartiet i Sveriges riksdag, fortsätter Vänsterpartiet sin klena protest mot det öppnare och friare samhället. Ohly är arg på förändringarna, och kommer fortsatt att vara det. Men det är frågan om han kommer få leda den kampen i fortsättningen.

För röster höjs om nytt ledarskap, om det är med en eller två företrädare. Ty Vänsterpartiet vill göra samma sak som Miljöpartiet, ett delat ledarskap. Frågan är trots allt om det fungerar, senast Vänsterpartiet experimenterade med något, var ju när vänstern skulle bilda en allians. En dålig kopia på de som lyckades 2006, men ett experiment som var dömt att misslyckas.

Vad ska nu eventuellt ske med Jonas Sjöstedt som partiets ankare, eller ska man säga ledarfigur? Han blir trots allt en intressant krydda till den partikongress som följer nästa år, och Ohly får det allt svårare. Ett frö är sått, och plantan växer genom marken. Upproret är trots allt på en begränsad nivå. Födelsedagsbarnet Ohly vill trots allt inte kännas vid att detta är något onaturligt. Detta är något ganska naturlig med tanke på det dåliga valresultatet, diskussioner har funnits tidigare.

Bloggar: Tokmoderaten.
Media: AB, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvT, SvT, SvT.