måndag, januari 17, 2011

Om ett nödvändigt fullskaligt deltagande

I kölvattnet av den pågående Folk- och försvarskonferensen i Sälen pågår diskussionen om Sveriges roll i världen och dagens samt framtidens mest vitala hot mot vår säkerhet. Cyberbrottsligheten har fått ett tydligt fokus i den diskussion som pågår, det är något som både kommisionärer och socialdemokrater pekar på. Sveriges deltagande i internationella insatser samt i samarbeten som har till syfte att stärka vår position och säkerhet.

I många avseenden blir Sveriges förhållande till NATO en het diskussion. Det känns ganska föga förvånande, i mina ögon känns det rätt märkligt att behöva försvara Sveriges förhållande till NATO, gentemot de skeptiker som finns, till skillnad från den debatt som sker gällande Sveriges agerande inom FN:s ramar, en organisation långt ifrån demokratisk och effektiv organisation. Svenskt deltagande i NATO:s insatser är och har varit en naturlig del i Sveriges roll i internationella insatser, det är läge att vis lutar förklara oss varför.

I det avseende blir det svenska förhållandet komplicerat. Vårt deltagande är högt, men vårt inflytande är begränsat. Vi är med i de operativa insatserna, men får inte vara med när besluten tas om huruvida de NATO-ledda insatserna ska utvecklas. Det blir också ett hinder när det gäller förutsättningarna för ett ökat nordiskt försvarssamarbete, inte minst med våra NATO-anslutna grannländer. Det är något som FOI-analytikern Mike Winnerstig pekar på och något som jag delar.

Förra årets NATO-toppmöte blev en framgång för organisationen. Dessutom är Rysslands deltagande i konferensen värt att ta vara på. Den demokratiska utvecklingen i Ryssland och läget i de gamla Sovjetstaterna är en angelägenhet för oss, även om hotet från Ryssland i nuläget bör tas med måtta. Deras angelägenheter är helt andra för tillfället, men NATO:s grepp att inkludera Ryssland i samtalen är det grepp som är nödvändigt. I längden blir Rysslands roll som part i hur Europa ska försvara sig mot den internationelle terrorismen väldigt stor.

I takt med att NATO flyttar fram sina positioner gentemot andra internationella samfund är det förstås frågan vi bör ställa oss, varför ska vi försvara Sveriges deltagande i de NATO-ledda insatserna, samt ett fullständigt anslutande av Sverige. De som håller sig skeptiska till svenskt medlemskap i NATO bör ställa sig frågan, hur ska Sveriges roll stärkas i det internationella forumet gällande säkerhetsfrågor om vi inte ska vara medlemmar i NATO? I det läget är det ganska konstigt, att svenskt deltagande i en demokratiskt ifrågasatt och ineffektiv organisation som FN, men ett deltagande i en demokratisk stabil organisation som NATO ses som. Nojandet för länder som Ryssland och USA, måste upphöra. Sveriges NATO-samarbete är till för att utvecklas, till och med NATO:s grepp att föra in Ryssland i samtalen är en anledning till varför Sverige borde sluta stå utanför och börja delta fullt ut.