torsdag, januari 20, 2011

Sahlins kritik till det hon cementerade


Jag har sett en del epoker gå mot sitt slut i den svenska politiken. I spåren av Ingvar Carlsson och Göran Persson går nu Mona Sahlin sin sista tid till mötes, efter 30 år i maktens korridorer. Det är trots allt på det viset att Mona inte kommer att glömmas bort nu när hennes tid är över. Engagemang är något som driver en att kämpa för något man tror, och har man inte uppnått det man vill kommer engagemanget att fortsätta, Monas jobb för sin övertygelse är trots allt inte över för att hon nu lämnar partiledarposten i Socialdemokraterna.

Det som dock är uppseendeväckande är förstås vilket avsked hon trots allt gör. Hela hennes sista tid i ledarpositionen inom socialdemokratin är en följetong i självkritik mot henne som person och hennes partis strategi och politiska agenda. Hennes tal på partiets förbundsråd i december förra året var en i synnerhet en enda lång självkritiska analys av det förfall som socialdemokratin och de rödgröna led i och med valförlusten. Detta fick förstås en roll i hennes sista partiledardebatt i riksdagen. En person som levt med ambitionen att bryta blockpolitiken kritiserade nu det grepp som hon tog för att försöka få makten.

Blockpolitiken är förstås det som det talas om väldigt mycket när det kommer till svensk inrikespolitik. Statsminister Reinfeldt må ha talat om vikten av en stabil majoritet under valrörelsen, att utfallet blev ett annat är något som han nu fick ta konsekvenserna för. Handen över blockgränserna var en naturlig manöver för att undvika inflytande från ytterligheter i riksdagen.

Sahlins kritik mot blockpolitiken må vara talande. Det var trots allt hon som delvis bidrog att cementera den i den senaste valrörelsen. Jag fann inget otalt med att Alliansen står enat som regeringsalternativ. Det som var dock det talande, var att man försökte sig på något likadant på vänsterkanten, ett försök som misslyckades. Att nu Mona Sahlin kritiserar den taktiken må ligga i att det misslyckades, vad hade hänt om de rödgröna hade lyckats?

Nu blir Mona Sahlins sorti en studie i självkritik. Självkritik mot den politik som hon bedrev och inte tycktes stå för, en taktik som inte lyckades och som hon nu inte står för utan kritiserar. Huruvida blockpolitiken har sett sitt bäst föredatum går inte att förtälja. Med oppositionens förfall står nu en allians som fortsatt regerar vidare i Sverige. Mona lämnar nu in och det är förstås en epok som man kommer att sakna.

Bloggar: MMK, Radikalen, Tokmoderaten.
Media: AB, DN, SvD.