fredag, januari 14, 2011

Väck inte den yrvakna björn som sover

Foto: Robban Andersson /Expressen
Thomas Östros har plötsligen vaknat ur den vinterdvala som råder. På morgonen råkar jag snubbla över den artikel som Östros har fått publicerat på Brännpunkt, en artikel skriven som om det vore valrörelse, med ett fång av olika utgiftsblommor att dela ut. Jag förstås Östros intention till det hela, Sverige är i behov av reformer, Göran Hägglund som också har vurmat för att prioritera välfärdssatsningar har fått gehör. Dock blir det svårt det här med det ekonomiska utrymmet. Thomas Östros påpekar osäkerheten om det ekonomiska utrymmet, men likväl späder han på med en utgiftscirkus.

Det är egentligen inget nytt av den här artikeln. Jag förmodar att Östros skriver den här artikeln för att påvisa att han fortfarande finns och vill vara en del av den nya socialdemokratin. Men Pär Nuder som också ville vara en del av socialdemokratin, blev utkastad när Mona och hennes gäng tog över. Hur det blir med Östros återstår att se. Men om vi kollar till hans förslag, blir det ibland lite förvånande.

Vi tar några grejer, en snabbjärnväg på delar av sträckan Göteborg-Stockholm. Perfekt, varför inte satsa på snabbspår hela vägen? Alliansen å sin sida har satsat närmare 500 miljarder i sin infrastruktursatsning de närmaste åren.

Välfärdssatsningar för att säkra generationsskiftet i vården och möta framtidens utmaningar med en allt äldre befolkning. Fint, kommunsektorn tillfördes totalt 38 miljarder kronor mer 2010 än 2006, trots sänkta skatter och trots en finansiell kris. Skillnaden mot hur Socialdemokraterna hanterade 90-talskrisen och hur Alliansen hanterade den senaste krisen är att välfärden skulle prioriteras. Dessutom behöver man trycka mer mot kommuner och landsting att hantera de ökade tillskotten på ett respektabelt sätt.

En stärkt utbildningslinje, Sverige går igenom en stor förändring inom utbildningsväsendet, och det är klart att förändringar i en stor sektor tar tid. PISA-undersökningen är ingen färskvara, vid nästa undersökning får vi säkert se utfallet av de förändringar som har skett.

Jag finner inget ont mot Thomas Östros och hans vilja att göra gott. Men artikeln är i samma stil som om vi var i valrörelse. Ibland känns det lite yrvaket, som om inget hade gjorts för skola, infrastruktur och välfärd. Thomas Östros för en tapper kamp för att trycka på de förslag som han brinner för, men jag finner det i många fall att han ropar efter satsningar som redan har och kommer genomföras. Ja må vara naiv, men Östros vill göra sken av att han fortfarande finns kvar, och jag har hörsammat honom denna gång.