lördag, februari 19, 2011

Att skrika som en stucken gris

På väg mot MUF Stockholms distriktsstämma, på morgonkvisten noterar jag Sveriges Radios vrål på uppmärksamhet. Anledningen till deras rop är klart och tydligt, medielandskapet är utsatt för konkurrens och SR räds tydligen konkurrrens från andra medier. SR räds för vad de tycker är en "radikal kapitalisering", herregud jag storknar. Det är till synes ett desperat angrepp från en part som till synes räds att andra parter blandar sig in på radiomarknaden.

Det intressanta när de försöker förklara medielandskapet, är att de inte nämner en sak. Det är den koncessionsavgift som reklamsfinansierade medier betalar till staten och som SR slipper undan. Kommersiella medier får jaga finansiering och tvingas betala avgift för sin sändningsrätt, SR får glatt se sin kassa påfylld utan att behöva lyfta till synes ett finger. Nu har förvisso TV4 sluppit avgiften, det är en bra bit på vägen mot avgiftens avskaffande.

Via historikern Anders Edvardsson finner jag också det som jag kan stämma in i "Och jag är dels i synnerhet mot att dylika för mina pengar sänder tråk som division femtioelvafotboll och rent ploj som Melodifestivalen". Inte för att jag är emot sport i SR, men att tvingas betala för saker som man inte vill lyssna på är förstås ett problem.

Därför blir det lite löjeväckande att se till SR:s kapitalismfientliga inställning till att medielandskapet har breddats och SR inte längre har monopol på radiomarknaden. Det är bra för radion i sig. SR bör fokusera på det som de har fått som uppdrag, att förmedla sitt Public Serviceuppdrag och tänka på vad som ingår i det ansvaret, inte klaga på att andra aktörer blandar sig in. Det är inte blind kapitalism, det är sund konkurrens, Sveriges Radio är uppenbart rädda för den.