söndag, februari 13, 2011

Att våga säga något


Att våga säga något, att visa på vad man vill är talande för två partiter som nu befinner sig i varsin fas i sin utveckling. Socialdemokraterna befinner i ett bottenläge där de söker efter en vändpunkt för att kunna komma tillbaka, Moderaterna befinner sig i ett vägskäl, stärkta av sina framgångar, men med en uppgift att lösa, vart ska partiet härnäst? I det avseendet är det ganska naturligt att vissa nu kräver svar på de som vill vara med och förändra, inte minst i den mest uppslitande partiledarprocessen som nu pågår.

SvD skickar ut en enkät till de toppkandidater som har lyfts fram, oavsett om de har sagt ja eller inte, frågar dem om vad de tycker i olika frågor. En tämligen banal enkät, men det är ju ändå här som det finns en grundfråga att ställa till de spekulativa kandidaterna, vad vill de? Det finns förvisso de som tycker att kandidaterna ska svara, fast inte från "högermedia". Man kan ju undra hur trångsynta de eventuella efterträdarna i till exempel Kristdemokraterna och Centern skulle vara när Aftonbladet kontaktar dem för svar.

På något sätt befinner sig Moderaterna och Socialdemokraterna i varsin rak motsats för tillfället. Moderaterna har sakfrågorna men saknar fortfarande lite av en vision om vart de ska, Socialdemokraterna har förvisso en vision men saknar sakfrågor som fungerar. På något sätt kan Moderaternas egen idégrupp vara något av en vital del för att fortsätta framställa Moderaterna som nytt och intressant, samhällsbeskrivande och samhällsutmanande. I den tid som råder har Moderaterna all möjlighet i världen att inte bara inneha taktpinnen, utan också föra utvecklingen framåt.

Den som dock träder fram lite grann i den partiledarprocess som nu råder inom socialdemokratin är Lena Sommestad. Lena Sommestad framstår som en person med en vilja, det är ju därför som den före detta ministern som hellre vill diskutera politik än att spekulera i kandidater. Jag finner det dock som ett gott tecken för mig som motståndare, att sakpolitiken står i skymundan, bara mitt parti inser detta och utnyttjar detta tillfälle för att dra ifrån ytterligare. Lenas åsikter är en sak, men hons räds inte att kommunicera dem. Det är en klar skillnad mot var hennes parti befinner sig i övrigt.


Vad händer då härnäst? Hur många frågor ställs? Hur många svar ges. Förändringsprocess är dock en vital del oavsett var man befinner sig, i medgång eller motgång. Att dikesköra är minst lika illa som att stå stilla vid vägskälet och inte veta vart man ska. Detta är ett tecken på att den förändring som sker i ett parti inte bara är nödvändigt för dem. För förändring är något som måste ske ständigt. Utan förändring blir man inte intressant, det vet både moderater och socialdemokrater.

Bloggar: Röda Berget, Sebastian, Tokmoderaten.