torsdag, februari 03, 2011

Den stores comeback - en önskedröm


En stor ledare har talat, i allafall en stor före detta ledare. Trots att den förre buffeln har ett stöd bland läsare, är det inte den kandidat som Socialdemokraterna kommer se igen. Göran Persson har trots allt ett ett fortsatt stöd för sin person, att hans yttranden kring partiledarprocessen i Socialdemokraterna sätter fokus på honom, går det inte att ta miste på. Karln trivs i rampljuset, har alltid gjort det, när fokus riktas mot Göran, det är när Göran mår som allra bäst.

I den stunden kan man undra hur det hade varit om Göran hade fått diktera villkoren i partiledarprocessen inom socialdemokratin. Eftersom hans linjetal på partiets extrakongress 2007, var ett sånt tal som satte lite prägel på Mon Sahlins intåg som socialdemokratins nya förgrundsgestalt, kan man undra hur mycket hans inspel påverkar den pågående partiledarprocessen. Om nu inte Mona sätter sin prägel på den. Hennes tal på förtroenderådet var en pik mot den politik som hon tvingades stå för, en politik som gick mot hennes vilja i många fall.

Mona har trots allt attackerat politiken i efterhand, men inte har hon satt ut spelreglerna för en framtida partiledare. Snarare handlar det om hur en framtida socialdemokrati ska agera, och de personer som nu kommer leda Socialdemokraterna kommer göra det på sitt sätt. Om saker och ting förändras till det bättre för ett kraschat parti är en framtidsfråga. Jag sitter och begrundar det stilla kaoset med kandidater som hyllas och brännmärks, lyfts fram som heta kandidater och sänks till fotknölarna i samma stund som de yppar sig om att de kan tänka sig att ta över.
Göran Persson har säkert en person han ser därute, vem det nu är får vi väl se. Samtidigt noterar jag Lena Sommestads tysta accept till sin kandidatur. Lena har varit högst deltagande inom den interna debatten och har nu gjort sig till ett namn i partiledarprocessen. Hennes deltagande har gjort henne till en het kandidat, och en kandidat som går till vänster har jag inte svårt med, det skulle bara vara bra för oss. En partiledare som vill återinföra förmögenhetsskatt, tyckte att den rödgröna fastighetsskatten var "väl avvägd", trots alla undantag som behövdes skrivas in, inte sätta bortre tidskrav för a-kassan samt hindra friskolors möjlighet till att göra vinst, ett recept på en partiledare som skulle vara en dröm för många socialdemokrater, en sann motståndare som jag gärna skulle vilja sätta tänderna i.

Kandidaten i fråga är inte klar ännu. Att partiet i fråga har så svårt att hitta en kandidat, en självklar efterträdare som med pondus säger "JA, JAG VILL!", som inte huggs i ryggen för sin vilja att ta över, är ett led av ett parti sprunget ur janten. Ingen får tro att de är bättre än socialdemokratin i sig, det är trots allt den process som nu försiggår. Det är när valberedningen frågar, som ja:et kommer till slut, annars skulle det bara bli pinsamt. Om det är Görans favorit, vem vet?

Bloggar: Göran P.