lördag, februari 05, 2011

Konsten att fixa en kravprofil som ingen passar in i


Jag tycker det är intressant det här med partiledarprocesser. När någon lämnar finns alltid en person där redo att ta över. På det viset har det alltid som oftast varit, så kommer det säkert att vara. Det är inte fallet att det finns spekulativa kandidater till att ta över, om man pratar om vilket parti som helst. De som är i blickfånget för dessa spekulationer, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har inte hamnat i en situation där en eventuell efterträdare har varit svår att finna. Genom att göra en enkel överblick, kan man skönja ett antal kandidater som skulle passar in i rollen, bara om det skulle bli en partiledarprocess och dessa personer skulle säga ja.

I det avseendet blir den processen inte utdragen och skadlig för partiets utveckling. Man blir ganska trygg i tillvaron, att man har en självklar efterträdare och kan fokusera på annat, som den politiska idéutvecklingen. Därför blir jag nu lite förvånad över att den mest sönderpratade, den mest sönderspekulerade av alla partiledarprocesser, enligt vissa har hamnat i ett läge där egentligen ingen passar in i de krav som ställs. Att ta fram en kravprofil kan tyckas vara en process att hitta en lämplig kandidat. Kandidaten ska förstås vara formad kring kravprofilen, inte attkravprofilen formas efter den önskade kandidaten.

Då har verkligen Socialdemokraterna hamnat i en fas som kan tyckas att de har tagit ett steg tillbaka. För när de mest spekulativa kandidaterna inte passar in i kravprofilen, blir man förbryllad. Det är klart att dessa kandidater skulle kunna bli valbara, om det nu blev Sven-Erik Österberg, Veronica Palm eller Lena Sommestad. Frågan är bara, kommer kravprofilen bli styrande eller kommer man tvingas göra vissa avsteg för att man inte har en riktigt bra kandidat som stämmer in på villkoren?

- samlar hela partiet
- stärker och utvecklar partiorganisationen
- är tydligt förankrad i partiets värderingar
- leder Socialdemokraternas idédebatt och utveckla partiets politik
- har goda kunskaper och god förmåga att kommunicera
- kan hantera svåra situationer
- är beslutskraftig när det behövs
- har prövats i sitt ledarskap inom partiet
- har kanske internationella erfarenheter och kontakter
- sitter kanske i riksdagen
- kan bli nästa statsminister
- kan leda partiet i flera kommande val

Det som finns som en talande punkt i kravprofilen är krav på att kunna blir statsminister. Det stärker ju lite bilden av den traditionella socialdemokratin, att ta makten och behålla den. Man vill utveckla sin egen politik, men det är också viktigt att kunna hamna i regeringsställning. Personligen undrar jag också lik andra, var inte detta redan självklara kriterier för en efterträdare på partiledarposten?

Nu sitter de där med en kravprofil där ingen av de mest spekulativa kandidaterna tycks passa in. Vad ska man då göra med kravprofilen? Antingen kan man slänga den i papperskorgen, eller så kan man man anpassa den efter en trolig kandidat. Jag tror att man har hamnat i ett önsketänkande, att man nu ska hitta den perfekte kandidaten till att överta partiledarrollen. Så enkelt blir det säkert inte, svaret kommer sannolikt hamna i att det blir en som kan ta partiet vidare, den självklare kandidaten kanske utkristalliserar sig senare.

Bloggar: Göran, Johan, Kent, Krassman, Lars, Martin, Peter, Tokmoderaten.