torsdag, februari 17, 2011

Med verkligheten som fiende

Morgonens postning blir med Per Gudmundsons ledare som grund. Socialdemokratin befinner sig i en situation som de har svårt att hantera. I omvärlden råder kaos, socialdemokraternas gamla kamrater i Socialistinternationalen utesluts på grund av sitt maktinnehav. Urban Ahlin försöker dra på socialdemokratin stämpeln frihetens bastion. Det är dock svårt när man i åratal satt tillsammans med dessa partier som nu har tvingats tillbaka av folkets revolter. På något sätt påminner verkligheten dem om vad som händer, det är allra värst för dem.

Förmågan att påverka för den framtida socialdemokratiska partiledaren, det är något som det kommer att funderas kring. Det finns de som tror att den nye ledaren kommer kunna ta strid för en ny politik, andra tror inte. Det är dock fallet att Mona Sahlin försökte, men hon misslyckades dock och nu står socialdemokratin utan ledare igen.

Det som kan tala snarare för tillbakagång än framtida förändringar är ju den krisrapport som kom i förrgår. Det är en namnstark grupp människor som har kommit fram till att allting som har lett fram till raset för socialdemokratin är det som ska lösa framtidens utmaningar. Fortfarande finns det ett stort stöd för Socialdemokraternas hållning, motstånd mot sänkt inkomstskatt, mindre valfrihet och reglering till döds på verksamheter för att inte framstå som direkta motståndare till dem.

Frågan är dock den som Gudmundson ställer, kan den nye ledare ta strid mot detta? Till döma av Monas självkritik finns fortfarande ett stort stöd för den politik som inte fungerade. Mona Sahlin försökte förändra socialdemokratin, det var en fantasi, i verkligheten är situationen en helt annan. Ibland blir verkligheten socialdemokratins stora fiende.