tisdag, februari 01, 2011

Missförståddheten - den sverigedemokratiska livsluften

Ingenting får mig att må så illa av att personer som gör det till en vana att lipa ut för att de känner sig missförstådda. Detta har varit något synnerligen vanligt förekommande inom kändisvärlden, Anna Book, Patrik Ekwall för att nämna några. Så fort de behöver publicitet, så fort de känner sig kränkta, då är de där. I svensk politik har vi ett parti som dessvärre agerar på likadant sätt, därför känns det tråkigt att Sverigedemokraterna inte kan släppa offerrollen och träda in i en mer seriös debatt. Trots att det är det som de försöker göra tecken av att vilja ha är medlen inte de mest effektiva.

Eftersom Sverigedemokraternas alltid extremt brunbrände William Petzäll nu gick ut på Politikerbloggen och tyckte att politisk korrekthet är ett hot mot det han kallar det "öppna och demokratiska samhället", blev jag nyfiken på vad han egentligen är ute efter. Dock var jag inte först på bollen. Inspirerad av min förre detta studentkårsfullmäktigekollega och numera C-kommunalrådet Magnus Andersson, som gav en regelrätt knäpp på näsan, tog detta mig att börja plinka på tangenterna även jag.

Att William Petzäll har några få poänger får man inte glömma. Ingen ska bli utesluten för sina politiska åsikter eller politiska engagemang. Det är åtminstone ett hot mot den öppna och fria debatten som Petzäll vill påpeka det. Men resten av artikeln blir ett magplask och en regelrätt gråtartikel om hur synd det är om Sverigedemokraterna. Det är ingen som tycker synd om Sd, Sd har all möjlighet att delta i regelrätta politiska diskussioner, inte gråta ut om hur missförstådda de känner sig.

Låt mig säga så här, jag tycker Magnus Andersson förklarar det riktigt bra om hur det ligger till. Om vi som försöker bekämpa Sverigedemokraterna betecknas som allt för "politiskt korrekta", irrationella, verklighetsfrånvända och ett och ett hot mot den öppna och fria debatten, är det William Petzälls ståndpunkt. Men min och andras ambition är inte att kritisera sverigedemokrater för att de är sverigedemokrater, vi kritiserar dem för att de har fel i vårt tycke. Och är vi irrationella och verklighetsfrånvända för detta, blir man en aningen förbryllad.

Att gå på människor istället för mottagandet, att gå emot människors chans att skapa sig en bättre tillvaro, att söka sig tillbaka till svunna tider och glömma nutidens globala utmaningar, då är man som Magnus Andersson påpekar det, okunnig, trångsynt och bakåtstsrävande. Om William Petzäll och hans vänner inte tål detta bemötande av sin politik, är det säkerligen något annan syssla som de borde ägna sig åt. Därför är detta bara ett tecken på den livsluft som Sverigedemokraterna andas, luften av att ständigt vilja framställa sig som kränkta och missförstådda. Nu är de inne i riksdagen, det är bara att torka tårarna och fortsätta framåt.