onsdag, februari 16, 2011

Tillbaka till rötterna med EneROTh

Snart längst fram för Eneroth?

Ytterligare en kandidat traskar in i partiledardiskussionerna. Det börjar likna mer vid att vem som helst kan kan tänkas bli kandidat. Thomas Eneroth är inget oanvänt bestick i kökslådan, mannen är en del av central socialdemokrati, dock en som kommer rätt lindrigt undan det stora debacklet som socialdemokratin lider utav. Att finna en kandidat som finns lite utanför, inte i själva centrum av de som styrde skeppet mot avgrunden, är idag mångas krav.

Då kan just Eneroth bli den kandidat som uppfyller deras önskemål. En ung relativt ny kandidat som kommer till och får axla det uppdarg som ingen riktigt vill säga att de vill axla. Men det är ju en socialdemokratisk tradition, säg nej framtills det inte går att säga nej längre. Då är det bara att stå där och njuta av kongressombudens rungande applåder. Aldrig ensam men alltid ensam, en välanvänd och välpassand klyscha för en person utsett att leda ett parti genom politikens hetluft.

Vad ska egentligen Eneroth tillföra socialdemokratin? Frågan är dock om han är rätt man för posten. Jag finner att Eneroth befinner sig lite på samma kant som Mona Sahlin. Törs han gå i klinch med den politik och de falanger som styr inom socialdemokratin? Kommer han lyckas implementera kriskommissionens rapport i förändringsarbetet som det sargade partiet nu behöver? Nu finns han trots allt där i spekulationerna tillsammans med de andra stora elefanterna, Österberg och Östros.

Vi kan ju sitta här och spekulera sönder kandidater dag ut och dag in. Till slut måste ju ett besked komma. Vecka nio ska kandidaten presenteras av valberedningen. Då finns det ingenstans att gömma sig. Att Thomas Eneroth blir ytterligare en het kandidat i processen gör ju situationen än mer förvirrad. Hur valberedningen hanterar detta tryck som de utstår avgörs i dess förmåga att hitta den kandidat som de enhälligt kan ställa sig bakom. Thomas Eneroth blev ytterligare ett vedträ som skulle kastas i brasan.