onsdag, februari 16, 2011

Urban Ahlin bröstar upp sig

Idag vill jag verkligen se utrikesminister Carl Bildt briljera. Dagens utrikespolitiska debatt är avstampet för hur regeringen kommer agera under det kommande året. Med tanke på de senaste veckornas händelser, kommer den utrikespolitiska deklarationen lägligt, det är bara att vänta att se hur regeringen och utrikesministern kommer att agera. Eftersom jag inte fick tillfälle att lyssna till utrikesministerns anförande igår inför Alliansens riksdagsgrupp, kan jag bara invänta dagens debatt.

Urban Ahlin vill dock brösta upp sig inför dagens debatt. Att utmåla svensk utrikespolitik som tyst och passiv känns mer som en taktisk manöver inför dagens debatt, ett sätt att försöka ta befälet i dagens debatt. Jag blir inte särskilt imponerad. Urban Ahlin må veta att ett allt för högburet huvud av Sverige, tidigare har skadat dess anseende. Inte minst med Olof Palmes agerande, FNL-tåg, "satans mördare" och besök på diktaturens Kuba. Hellre ärligt om än utåt tyst än en utrikespolitik som det ryker svavel om, men där handlingen bakom scen är en annan, som Norah beskriver det.

Jag väljer att plocka några punkter som Urban Ahlin ta upp:

USA och EU har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behoven av demokrati och mänskliga rättigheter i främst Nordafrika. Vi vill se ett slut på denna kontraproduktiva politik för att i stället främja demokratisering och mänskliga rättigheter. På det viset uppnås verklig stabilitet.

Ok, hur är det med Urban Ahlins agerande i den frågan? Det som är talande är att Tunisiens och Egyptens styrande partier RCD respektive NDP, till nyligen var medlemmar i Socialistinternationalen. Varför uteslöts de först när demonstrationerna i Tunis och Kairo bröt ut på allvar, varför inte tidigare? Vad gjorde egentligen Urban Ahlin åt detta. För att framstå som trovärdig, borde man ha visat på hur man har agerat inom den ramen.

Sverige bör slopa viseringsavgifterna för medborgarna i de länder som ingår i det Östra partnerskapet. Vitryssarna känner sig inte bara innestängda av sin regim utan också utestängda av EU.

En punkt där jag håller med. Det finns moderata ledamöter och europaparlamentariker som skriver upp på detta krav. Vitryssarna ska känna sig välkomna i EU, en möjlighet att komma ifrån den diktatur som förföljer de oppositionella.

Socialdemokraterna kräver också en blocköverskridande överenskommelse om utrikesförvaltningen. Nedläggningen av utlandsmyndigheter har passerat en kritisk gräns.

Varför inte tidigare? Var det inte något som de kunde tänka på innan de drev igenom sina sparförslag?

Urban Ahlin vill förstås brösta upp sig inför dagens utrikespolitiska debatt. Det är dock bara att se hur Carl Bildt agerar. Det blir troligtvis inte passivt som Ahlin gör sken av. Jag förväntar mig ett och annat från utrikesministerns håll. Snarare något troligt än en önskedröm. Hur han hantera Ahlin och sin vänstertomte Hans Linde hade blivit mitt popcorn moment, om man nu hade haft tillfälle att sitta hemma och beskåda detta.